Från Port Vauban Antibes till Lefkas Marina Grekland.

Efter 17 fina dagar i Port Vauban satte jag åter kursen mot Korsika. Det kan hända att jag hör röster efter en vecka till sjöss. Förklaringen är troligen trötthet i kombination med dålig stimulans för hjärnan. Då jag nu bara några timmar efter avfärd hörde röster på däck blev jag något förvånad. Då rösten dessutom klart och tydligt ropade båtens namn tittade jag upp ur båten och fann att det var den franska tullen som smugit sig upp akterut för kontroll. Jag hade inte märkt av dem då de inte visade sig på AIS. Den vidare färden ner till Korsikas norra udde blev en skön segling med akterlig vind. Vid akterlig vind på 7-10 meter per sekund föredrar jag att segla med beslaget storsegel och fullt utrullad Genua. Vindrodret styr då perfekt. Nattetid tänder jag en LED ljusram under förpiks luckan som belyser Genuan underifrån. Förhoppningsvis syns jag bättre.

Den 15 september kastade jag ankare på insidan av Ile de Capense utanför Port de Centuri. Ankare platsen ligger skyddad från de flesta vindar utom från norr. Sandbotten med 5 meters djup ger gott fäste åt mitt Rocna ankare. Med 15 minuters rodd når man den illa fiskehamnen Port de Centuri. Flera restauranger, två ganska välförsedda affärer och en vattenkran förser en med vad man behöver.

Med en vattentemperatur på 23 grader och ljumma vindar från söder bestämde jag mig för att göra bottenrengöring. Utrustad med våtdräkt, simfenor, cyklop, snorkel och en skrapa av trä tillbringade jag de nästkommande fyra dagarna mestadels i vattnet. Detta blev tredje gången som botten rengjordes. I Lagos överlät jag arbetet till en dykare. På en bra ankarplats på Balearerna skötte jag själv om det. Bottenrengöring i vattnet är egentligen en rätt trivsam sysselsättning dock något fysiskt tröttande

Den 20 september gick jag för motor ner till Port de Saint Florent beläget på Korsikas nordvästra kust. Marinan är välskött men rätt dyr, 32 € per natt. Platsen präglas av turismen med ett överflöd av barer och restauranger. Det är lätt att proviantera här då stormarknaden är välförsedd med varor. Priserna är dock höga. Ett kilogram äpplen kostade 3,5 €.

Att ströva omkring i de vindlande gränderna med sina gamla hus kändes trivsamt. Efter ett par dagar har man dock sett allt som finns att se.

Vid min fortsatta segling ner för Korsikas västkust ankrade jag nattetid vid två tillfällen innan jag kom till Cala di Paragnano. Denna fantastiska ankar plats belägen endast 2,5 distansminuter väster om Bonifacio erbjuder bra skydd och härligt badvatten. Eftersom det var i slutet av september var där också gott om plats. Efter två avslappnande dygn gick jag för motor in till Bonifacio där jag förtöjde. Marinan ligger i en vik som är 0.8 distansminuter lång och omges av höga klippor. Högst upp på sydsidan av viken tronar det gamla kastellet. Det finns flera kajer och pontoner. Jag blev hänvisad till en kaj alldeles under kastellet. Då det var lågsäsong fanns det gott om utrymme och priset stannade på 19€ per dygn.

Bonifacio har mycket att erbjuda den historiskt intresserade. Genom tiderna har de flesta grupper i området varit intresserade att ha kontrollen över platsen. Efter flera olika folkgrupper kom den Toscanska greven Bonifacio och byggde kastellet år 828 e. Kr.

Korsika och Bonifacio gavs till Pisa av påven Urbanus den II år 1092. Dessa behöll kontrollen i två decennier. I slutet av 1200 talet erövrades Bonifacio av Genova.

År 1420 belägrades Bonifacio av kungen av Aragonien vilket misslyckades.

År 1553 lyckades den franske kungen Henri II tillsammans med den turkiske piraten Dragut genom list inta Bonifacio. Redan 1559 fick dock Genova tillbaka platsen genom fördraget i Cateau – Cambresis. Under Genova rådde sedan fred och välstånd till 1768 då Frankrike tog kontroll över Korsika.        

Efter Frankrikes sammanbrott 1940 kom Korsika att styras av Vichyfrankrike fram till 1943 då ön befriades av fria franska trupper understödda av italienska förband. Det var det första franska området som befriades under andra världskriget. Ön fick stor betydelse som utgångspunkt för flyganfall framför allt mot den tyskockuperade delen av Italien. Under den franska statskrisen 1958 landsattes franska fallskärmssoldater från Algeriet på Korsika den 24 maj. Franska Främlingslegionen var stationerad i Bonifacio från 1963 till slutet av 1980 talet. Ett antal separatiströrelser har också varit aktiva här genom åren. Den mest framträdande har varit FLNC, Fronte di Liberazione Naziunale di a Corssica.

Numera har troligen turismen största inflytandet på Bonifacio.

Den 5 oktober avseglad jag i nordostlig kuling och hällregn över Sardinen nordöstra kust där jag ankrade utanför Porto Istana. Ankarplatsen är väl skyddad för alla vindar utom ostliga vilket passade bra då vinden gått över på ost. Sanden ger en utmärkt hållbotten. Här passade jag på att prova den nyinköpta uppblåsbara kajaken. Min dinge hade tidigare havererade efter trettio år tjänst. Hela akterspegeln föll av. Istället för att köpa ny blev det en kajak.

Att kliva i den från badstegen var inte särskilt svårt. Det var värre att komma iland på stranden i den rådande dyningen. Till de badandes stora förtjusning tippade kajaken när jag skulle ta mig upp på stranden. Som tur var hade jag endast tagit på mig badbyxor.

Kajak är ett mycket bra alternativ till gummibåt. Man sitter framåtriktad och paddlar snabbt med bibehållen kurs. Det är lätt att ta sig genom mycket smala passager och in i grottor. Efter ett antal försök lyckades jag även komma iland utan kullerbyttor. Tanken på kajak hade jag fått av Anita och Lars Stillman på S/Y Tindra då de kom paddlande i Puerto Andratx på Mallorca.

På grund av sydliga vindar blev jag kvar i området till den 11 oktober då vinden gick över på nordost. Dagarna använde jag att undersöka vikarna med kajak och att snorkla i det klara varma vattnet.

Från eftermiddagen den 11 oktober seglade jag söderut längst med Sardiniens ostkust. Den rådande vinden gav segelföring med läns eller slör. Ibland mojnade vinden varvid jag tog till motorn. Under resan blixtrade och åskade det i horisonten. Åskan kom dock aldrig på mitt håll utan höll sig på avstånd.

Åska till sjöss ger mig fortfarande ett visst obehag. Jag minns fortfarande den gången då vi passerade infarten till Europort Rotterdam under ett kraftigt åskväder 1989 på väg till Scilly öarna. Kraftig åska med skyfall satte ner sikten i den tungt trafikerade farleden.

För att återvända till nuet så ankrade jag under natten den 13 oktober i Golfo di Carbonara eller Fläskviken på södra Sardinen. Följande dag dök jag ner och rensade propellern från vass och tunna grenar. Häftiga regn hade sköljt ut mängder av dylikt i havet.

På kvällen den 14 oktober förtöjde jag i Marina St. Elmo efter 20 distansminuters segling från Fläskviken.

Marina St. Elmo ligger på Sardiniens sydsida med gångavstånd in till centrum i Cagliari.

Cagliari har flera marinor och en stor industrihamn. St. Elmo ligger väl skyddad innanför en stor vågbrytare. Marinan är väskött med all service. Duschar, toaletter och tvättstuga är välstädade och snygga. Ett högt stängel omger platsen, tillträde sker via passerkort. Priset 108€ för sju dygn får anses som mycket rimligt med tanke på att elektricitet, vatten och dusch ingick. St. Elmo har också en bra restaurang uppe på kajen.

Fenicierna börjar använda området som bas för sin handel med de nuraghiska sarderna, senast 600 f. Kr. Karthagerna kom senare att dominera och under namnet Karalis blev orten en av deras största baser på Sardinien. Rom ockuperade Cagliari under andra puniska kriget 218-201 f. Kr. Cagliari blev huvudorten på ön tack vare den fina, skyddade hamnen.

Araberna härjade i staden från och med 700-talet och den låg tidvis i det närmaste övergiven för att återhämta sig först på 1200-talet. Cagliaris universitet grundades 1606. Under andra världskriget hyste Cagliari stora flyg- och flottbaser och blev också utsatt för svåra allierade bombangrepp.

De gamla stadsdelarna med borg och katedral ligger på en höjd omgiven av det moderna Cagliari. Det är en upplevelse att promenera i de gamla stadsdelarna med trånga vindlande gränder. I den moderna staden är det enkelt att proviantera till lägre priser än vad som erbjuds på Korsika eller Rivieran. Jag fick känslan av att det bodde mer vanligt folk här än i Antibes eller Bonifacio.

Den 22 oktober seglade jag i frisk ostlig vind söderut och ankrade åter för natten i Golfo di Carbonara, Fläskviken eller kanske Baconviken rent av. Enligt prognosen skulle vinden gå över på nordost dagen därpå. Prognosen stämde så följande dag drog jag upp ankaret och satte kurs mot Sicilien. För att få en bekväm överfart tog jag in ett rev i storseglet och satte endast halvt utrullat genuasegel. Mitt Navik vindroder styr mycket bättre med minskad segelyta i vind över 7- 8 meter per sekund. Båten kränger mindre och kursen blir stabilare. Det blir mycket mera bekvämt ombord. Farten går förvisso ner en knop eller två. Resan tar lite längre tid. Detta gör mig dock inget då jag trivs på sjön. Man spar dessutom hamnavgift.

På förmiddagen den 23 oktober vred vinden över på norr och ökade något. Med nedtagit storsegel och fullt utrullat genuasegel länsade jag vidare mot Trapani på Siciliens nordväst sida. Inga andra båtar i sikte vare sig visuellt eller på AIS mottagarens display gjorde att jag tog lite längre sovstunder än vanligt. Med en gammal äggklockas hjälp brukar jag vila 20 till 30 minuter. Sedan går jag upp i sittbrunnen och spanar av horisonten. Ifall det inte finns något som behöver åtgärdas tar jag mig en ny vilostund. Efter några timmar känner jag mig vanligen utvilad och kan vara uppe en längre stund innan jag börjar om på nytt.

Under förmiddagen den 25 oktober försvann vinden. Med motorns hjälp tog jag mig den sista biten in till Trapani.

Columbus Marina i Trapani erbjöd det lägsta priset på 200€ för 14 dagar. Marinan är mycket enkel men trevlig. Läget har promenadavstånd till Trapanis gamla stadskärna. Frukt och fiskmarknad ligger runt hörnet. Ägaren signore Gianpaolo pratar bra engelska, personalen verkar kompetent. Ett stängsel omger marinan, grinden låses kvällstid. Inpassering sker via kort. Enda felet är att pontonerna ligger oskyddade mot sydlig vind.

Den 26 oktober anlände Ingrid med hyrbil. Vi hade bestämt att se Sicilien från landsidan.

Dagen därpå körde vi till Segesta, vilket är resterna av en gammal stad med tempel och amfiteater. Segesta är beläget på toppen av Monte Barbaro, 305 meter över havet. Staden skyddades av höga stup på flera sidor och en mur på norra sidan. Uppifrån toppen har man en fin utsikt ner mot Castellamare bukten. Flera folkgrupper har haft kontroll över platsen genom tiden. Det Doriska templet byggdes dock av grekerna år 420 f. Kr. Kortsidan har 6 pelare, långsidan 14. Det finns tecken på att templet aldrig blev helt färdigställt. Teatern byggdes även av grekerna. Segesta är en mycket vacker och sevärd plats. Man slipper också ”störande” modern bebyggelse i närheten. Platsen omges av vacker natur. Under eftermiddagen körde vi vidare mot Palermo. Motorvägen gick genom ett vackert landskap men dikesrenarna var fyllda av sopor. Även rastplatserna fylldes av sopberg. Det verkade inte finnas någon som helst sophantering. Det är en trist syn i ett för övrigt vackert landskap.      

Två dagar i Palermo räckte väl för vår del. Vi upplevde det som rörigt och trafiken var kaotisk. Soptömningen verkade även här vara helt satt ur funktion. De platser vi ville se var dessutom stängda.

Den 29 oktober hade det börjat blåsa ordentligt från syd. På grund av detta for vi tillbaka för att kontrollera båtens läge. Åter i Trapani fann vi marinan utsatt för sydlig sjögång. Pontonerna gungade och krängde så att det var svårt att gå ut till båten. I marinans bar slog vågorna in över golvet. Signore Gianpaolo menade dock att det inte var någon fara båten. Lovade att hålla ett extra öga på den ifall vi bestämde att återuppta vår sicilianska rundresa. Lugnade av hans besked körde vi mot Etna.

Etna är Europas högsta, största och mest aktiva vulkan. Toppen ligger på 3330 meters höjd över havet. Etna ligger på Siciliens östkust precis där Europas och Afrikas kontinentalplattor kolliderar. Vulkanen är ofta i ett slags sovande eruptionstillstånd. Det brukar gå ett par år mellan de utbrott då Etna spottar lava ner för berget. Vulkanen har flera gånger förstört byar och bosättningar på dess sidor. Senaste utbrottet var i julhelgen 2018.

Under bilresan dit ner drabbades vi av skyfall med stormvindar. Vägarna kantades av nedblåsta träd, stora vattensamlingar uppstod på vägbanan.

De sista kilometrarna uppför Etnas sluttningar kröp vi fram i snigelfart på grund av skyfallen och det tilltagande mörkret. Det var stundtals svårt se var vägen tog vägen så att säga.

Till slut kom vi dock fram till hotell Villa Dorata där vi bokat tre övernattningar.

Villa Dorata byggdes i början av 1900 – talet som bostad åt Hertig Giovanni Battista Paterno Castello di Roccaromana. Det ligger på 1730 meters höjd över havet med utsikt över Catania bukten. Avståndet till Rifugio Sapienza där man börjar turen till Etnas topp är 1,5 km.

Vi vaknade till strålande solsken dagen därpå. En perfekt dag för en tur upp på Etna.

Man börjar turen vid bergstationen Rifugio Sapienza med linbana upp till 2500 meter höjd. Sedan åker man med fyrhjulsdrivna fordon upp till 2920 meters höjd där fotvandringen tar vid. Det är inte tillåtet att gå själv utan bergsguide krävs. Med höstkyla kring nollstrecket och frisk vind kändes det rätt kallt. Huttrande turister i lågskor och shorts såg tveksamma ut till att fortsätta. Några blev faktiskt kvar vid utgångspunkten. Vi hade klätt oss i mina fjällkläder som legat obrukade i båten sedan Svalbard turen. Mössa, vantar och rejäla skor kändes nödvändiga. På marken låg strängar av snö. Då vi kommit upp till 2947 meter och stod på en kraterkant var vinden så stark att Ingrid blåste omkull. Nere i kratern kunde man känna värme ifall man stoppade ner fingrarna i gruset. Utsikten över kringliggande landskap och inte minst Catania bukten var enastående. Efter ett par timmar kändes kylan och vinden besvärande varpå vi anträdde återfärden.

Resten av dagen körde vi runt Etnas sluttningar och tittade på olika lavafält från olika utbrott.

Flera meter höga stelnade lavaströmmar hade skrapat av landskapet och förött allt i sin väg. På sluttningarna bor folk kvar och försöker leva på olika slags odlingar i väntan på nästa utbrott. Det vackra vädret höll i sig hela dagen. Vi fick se en vacker solnedgång från Etnas sydvästra sluttning. Åter på hotellet åt vi middag på lokala råvaror med vin.

Följande morgon öste regnet ner. Verkligen öste ner. Vi tog en biltur till Syrakusa och besökte Archimedes museet. Archimedes var en grekisk matematiker, fysiker, ingenjör, astronom och uppfinnare verksam i det då grekiska Syrakusa på 200 talet f. Kr. Han uppfann bland annat skruvpumpen som används ännu i dag. Han konstruerade även flera krigsmaskiner som användes i försvaret av Syrakusa vid Romarnas belägring år 212 f. Kr. Archimedes dödades av en Romersk soldat under laget.

Den 1 november körde norrut längs södra kusten i ösregn med översvämmade vägar. Särskilt besvärligt var det uppe på långa viadukter. Troligen hade avrinningarna tätats igen av kringflytande bråte. Resultatet blev att vattnet steg på vägbanan. Man fick känslan av att köra i en akvedukt istället för på en viadukt.

Nästa dag blev en heldagsutflykt till ruinområdet Agrigento.                      

Agrigento grundades av grekiska kolonister på en platå med utsikt över havet, med två närliggande floder, Hypsas och Akragas och en ås i norr som erbjuder en viss naturlig befästning. Dess etablering ägde rum runt 582-580 f. Kr. De kallade platsen Akragas.   

Akragas växte snabbt och blev en av de rikaste och mest kända av de grekiska kolonierna i Magna Graecia. Romarna tog staden år 210 f. Kr. De ändrade namnet till Agrigentum. Under Rom blev staden välmående. Medborgarna fick fullt romerskt medborgarskap efter Ceasars död år 44 f. Kr.

Under det grekiska styret byggdes här sju Doriska tempel. Idag finns två välbevarade tempel kvar varav Concordia templet är det mest välbevarade. Gudinnan Concordia symboliserar harmoni och fred. Det omvandlades till kristen kyrka år 597 e. Kr. Även Heras tempel är ganska välbevarat. Gudinnan Hera symboliserar äktenskap och familj.

Det största tempel som byggdes här var tillägnat Zeus. Idag består det mest av en stor stenhög. Under 1700 – talet användes det som stenbrott till byggandet av hamnen Porto Empledocle. Guden Zeus är himlens, åskans, lagen och ordningens gud. Han ansågs också vara kung över Olympia. Att idag ströva runt i Agrigento är både spännande och intressant. Dessvärre förmörkades vårt besök av ständiga regnskurar.

Dagen därpå den 3 november började vi på Agrigentos arkeologiska museum. Museet var gammaldags och ointressant. Det bestod mest av kärl, krukor och småföremål. Intressantast var en restaurerad Atlas eller Telamon. En slags jätte som uppbar templens övre delar.

Den vidare bilresan norrut blev en av de mest besvärliga bilresor vi någonsin gjort. Orkanvindar med skyfall orsakade översvämningar och nedfallna träd. Vi var vid ett tillfälle nere i en hamn för att leta efter en bankomat. Vi förstod ganska snabbt att här skall man inte vara. Vattnet hade börjat komma forsande ner genom staden ovanför. Det kom till och med vatten igenom en byggnad. Risken är att det till slut drar med sig allt i sin väg. En del vägar var avspärrade. På ett ställe stod en brandbil och pumpade ut vatten ur ett varuhus. Vi körde upp i högre terräng och fortsatte norrut i sakta fart med mycket dålig sikt. Efter ett par timmar minskade både vinden och regnet. Vi hade kört ur ovädret.

Dagen efter förstod vi att tio personer hade omkommit under nattens oväder.

Söndagen den 4 november bjöd både på stilla vindar, värme och solsken. Borta var nattens oväder. Under dagen besökte vi den antika staden Selinunte.

Selinunte blev en av de viktigaste grekiska kolonierna på Sicilien. Man tror att den bildades omkring år 628 f. Kr. Karthagerna raserade staden omkring år 250 f. Kr.

I Selinunte finns ett ganska välbevarat Hera tempel samt ett Akropolis uppe på en kritvit klippa ut mot havet. Häruppe finner man ett tempel vilket man tror kan vara uppfört åt Apollon eller Herakles. Apollon är den grekiska guden för ljus, helande och poesi.

Herakles symboliserar styrka, hjältar, hälsa och fruktbarhet.

Efter en god lunch på den lokala krogen for vi mot Trapani och båten.

Båten hade klarat sig utmärkt i stormen. Det fanns inga skador på vare sig båt eller förtöjningar. Signore Gianpaolo och hans personal hade haft kontroll på både båtar och pontoner. Medelvinden uppe i Trapani hade inte varit så stark som där vi befunnit oss.

Den 6 november for Ingrid tillbaka till Sverige. Jag blev kvar i Trapani ytterligare några dagar till den 10 november då jag seglade ut till Isola Favignana. Härute låg jag ankrad på två ställen innan jag den 13 november avseglade med ostlig kurs utmed Siciliens norra kust.

Målet var den Eoliska ögruppen utanför nordöstra Sicilien.

Sent på kvällen den 14 november släppte jag ankaret i Porto Ponente på Isola di Vulcano, den sydligaste av de Eoliska öarna.

Ankringsplatsen ligger i liten vik skyddad på alla håll utom från nordost. Bottnen utgörs av vulkanisk sand och ger ett mycket bra grepp för mitt Rocna ankare.

Ön är ca 21 kvadratkilometer med högsta höjd på 499 meter. Trots sin relativa litenhet finns ett levande lokalsamhälle med både välsorterad livsmedelsbutik och postkontor. Romarna odlade skog och hade gruvor på ön. De utvann alun och svavel De ansåg också att ön var en skorsten till guden Vulcanos smedja och gav ön namnet efter honom.

En engelsman vid namn James Stevenson köpte norra delen av ön 1860. Han återupptog gruvnäringen och startad också vingårdar för produktion av Malmseyvin. Vid det sista stora utbrottet 1888 vilket varade i två år, sålde Stenson sina tillgångar till lokalbefolkningen. Han återvände aldrig till ön. Hans villa står kvar i intakt skick. 

Ovanför den lilla staden Porto Levante finns en vulkan Cran Cratere vilken släpper ut svavelhaltig rök ur flera hål.

Man når lätt krater efter en lätt promenad på ca 2 kilometer från landningsplatsen. Där uppifrån har man en enastående utsikt över de Eoliska öarna. Man kan tydligt se vulkanen Stromboli med sin rökplym.

Den 15 november gjorde jag en dagsutflykt upp till Gran Cratere. Stigen dit upp hade vissa branta partier men var i övrigt lättgången. Det fina vädret och den vackra utsikten gjorde turen väl värt den ringa mödan. Uppe vid kratern steg svavel rök ur flera hål. Man skall undvika att inandas röken då den kan ge andningssvårigheter. Det bästa sättet att närma sig röken är att ha vinden i ryggen så att den blåser bort från en.

Då det inte var turistsäsong var det förutom mig endast två ytterligare besökare. De påstod att det en vacker dag i turistsäsongen kan det vara upp till 400 besökare på kratern samtidigt.

Ön är mycket vacker. Man får ett intryck av småskalighet vad det gäller hotell och restauranger. Det finns regelbunden färjetrafik från Milazzo på norra Sicilien. Jag kan rekommendera ett besök hit, kanske under hösten.

Den 18 november avgick jag i totalt stiltje mot Messina sundet. Det blev motorgång under några timmar innan jag rundade Cabo Peloro och kom ner i trafikseparation zonen i sundet.

Messina sundet är endast 1,8 distansminuter brett vid Punta Pezzo. Jag fick medström som sedan plötsligt blev motström. Vid stark vind kan man få ”wind over tide” effekt här. Nu slapp jag detta på grund av stiltje. Jag fick dock istället koncentrera mig på den intensiva färjetrafiken och ett stort containerfartyg som också passerade samtidigt.

Utanför Reggio Calabria blåste det plötslig upp frisk sydlig motvind. I stället för att börja kryssa mot vinden gick jag dit in för övernattning. Då Reggio Calabria även är hamn för den italienska kustbevakningen måste man sin anmäla ankomst via vhf, annars väntar 300€ i böter. Det blev tre nätter här då sydvinden ökade till kulingstyrka. Hamnen ligger i ett industriområde med långt gångavstånd till centrum och affärer. Kvarteren verkar också lite ”skumma” Man vill kanske inte gå där efter mörkrets inbrott. Jag måste dock framhålla att jag inte någonstans råkat ut för någon som helst kriminell aktivitet under hela min resa så här långt. Inte heller har jag upplevt att man försökt lura mig. Vid alla inköp har jag fått kvitto. Har aldrig behövt betala en muta eller liknande. Jag träffade ett svenskt par som gjort ungefär samma segling som jag nu gör. Det enda inbrott de råkat ut för var i Göteborgs gästhamn.

Den 21 november avgick jag då vinden slagit om till nordvind. Vinden pendlade lite mellan nord och nordost under hela seglingen utmed kalabriens kust. Med ett rev intaget i storseglet växlade seglingen mellan kryss och halvvind.

Under eftermiddagen följande dag förtöjde jag i La Castellas innerhamn. Här ligger man skyddad mot alla slags vindar och svall. Hamnen är välskött. Det kostar 20€ per dygn, elektricitet, vatten och dusch ingår. Hamnkaptenen kan nästan ingen engelska alls men allt fungerar trots detta perfekt.

La Castella är en liten stillsam stad där inte mycket händer under vintern. Ett gammalt kastell ger stället en medeltida prägel. Under turistsäsongen vaknar platsen upp och befolkningen mångdubblas. Här finns ett stort antal för vintern stängda hotell och restauranger.

Jag blev liggande kvar här ända till den 30 november på grund av kulingvindar från syd.

Sjön bröt hårt i hamninloppet. Stora vågor slog över yttre vågbrytaren. Inget av detta störde stillheten vid gästkajen i innerhamnen.

Den 30 november seglade jag upp till den större hamnen Crotone belägen 20 distansminuter norrut. Här förtöjde jag vid det lokala segelsällskapets pontonbrygga. Här kostar det endast 10€ per dygn, allt inklusive.

Crotone är en stor stad med 65000 invånare. Staden grundades av grekerna år 710 f. Kr. Kroton som grekerna kallade platsen blev snart en av de mest välmående och blomstrande i Magna Graecia. Romarna kallade Italiens södra delar inklusive Sicilien för Magna Graecia eller Stora Grekland då detta mest befolkades av greker. Pythagoras grundade sin skola här år 530 f. Kr. Det stora kastellet Castello di Carlo V från 900 talet är sevärt likaså katedralen från samma århundrade.

Här finner man också all service en seglare kan önska. Flera välsorterade matvarubutiker finns på gångavstånd. Utmed havet finns en trevlig strandpromenad.

Den 6 december avgick jag mot Lefkas i Grekland. En frisk vind från norr gav bra fart med ett rev i storseglet och halvt utrullad genuasegel. Vinden stod sig i ett helt dygn. Natten blev kall. För första gången sedan överfarten mellan Irland och Spanien blev jag tvungen att använda mitt Merino underställ.

Vinden försvann då jag närmade mig den grekiska ön Lefkada. För motor gick jag in mellan Lefkada och Kefalonia. De gröna höga öarna påminner om terrängen på Vestlandet i Norge. I bakgrunden tornar höga snöklädda fjäll upp sig.

Längre upp i sundet passerade jag ön Skorpios vilken en gång ägdes av Aristoteles Onassis. Efter hans död gick den vidare i arv till hans barn och med tiden till hans barnbarn Athina Onassis Roussel. Både Aristoteles, hans dotter Christina och sonen Alexander ligger begravda på ön. Skorpios ägs fortfarande av Athina Onassis dock leasas ön numera av Ekaterina Rybolovleva med ett långtidskontrakt. Hon ämnar utveckla en lyxresort där.

Lefkas Marina når man via en kanal som är öppen söderifrån. Norra infarten har en öppningsbar bro.

Lördagen den 8 december klockan 12.00 förtöjde jag vid ponton D centralt i marinan.

Årets seglingssäsong var till ända. Jag tog ett fem månaders övervintrings kontrakt med en kostnad av 90 Sek. per dag. Kostnader för elektricitet och vatten tillkommer.

Lefkas marina är välskött och välordnad. Området är inhägnat, man passerar in genom en bemannad port. Dygnet runt finns personal att tillgå. Lefkas stad lever hela året om, inte bara i turistsäsongen. All slags service finns tillgänglig. Flera välsorterade matbutiker med normal prissättning finns på promenadavstånd.

Flera av båtarna är bebodda under vintern. De flesta är från Storbritannien. Vi är tre svenskar här i nuläget men flera andra svenska båtar finns i hamnen.

Här stannar jag till slutet av april då jag skall ta upp båten för bottenrengöring.