2015
söndag 18 oktober 2015 - Skrivet av Lars-Erik Ahlf
Sicilien runt

Vi plockade upp Lynn och Henrik i Milazzo på norra Sicilien. Vi hade bestämt att segla till Eoliska öarna, uppkallade efter guden Aiolos eller Lipariska öarna som de också heter, som är med på Unescos värdsarvslista. Aiolos är vindguden som bestämmer hur vindarna ska blåsa. Vi hade Aiolos på vår sida och fick bra seglingar. Det är inte alltid som Aiolos är på sin bästa sida och det kan blåsa rejält i området runt öarna, så till en grad att det finns den Aioliskatriangeln på samma sätt som Bermudatriangeln där båtar och fartyg försvinner spårlöst. Vi trotsade Aiolis och det gick som sagt bra. Lipariska öarna består av sju öar som alla är mer eller mindre vulkaniska, det pyser, bubblar och luktar svavel (ruttna ägg) på de flesta öarna. Den mest kända är ön Stromboli som kallas ”värdens äldsta fyr” då den under ett par tusen år regelbundet har haft utbrott var tjugonde minut. Sjöfararna i forna dagar navigerade efter Strombolis utbrott som syns på långt avstånd på natten. När dom kom seglande norr ifrån och skulle ner genom Messinasundet kunde dom använda Stromboli som riktmärke nattetid. Vulkanutbrotten ville vi se, så vi ankrade vid ”huvudbyn” och när det var mörkt seglade vi över till nord västra sidan och fick se flera spektakulära vulkanutbrott. Det kändes speciellt att se samma sak som Greker, Romare och andra sjöfarare sett och navigerat efter, även Vikingarna kom denna väg på 800-talet. Vi var också på tre andra öar, Isola Vulcano, Isola Panarea och Isola Salina, isolerade öar med pittoreska byar. All vattenförsörjning till öarna sker med tankbåt, man har kanske borrat efter vatten och fått upp lava eller varmt svavelvatten och bytt till tankbåt? På Isola Vulcano badad vi gyttjebad som enligt informationen är bra mot alla åkommor. Skönt att slippa några krämpor på gamla dar, att man efteråt luktade ruttna ägg skrev dom inget om. Efter bra seglingar, bad och trevligt umgänge lämnade vi Lynn och Henrik i Milazzo.

Vi fortsatte vår seglats öster ut. Messinasundet är känt för sina strömmar, som vi fick hjälp av. Vi gjorde 9,5 knop över grund men 3,5 knop genom vattnet, ett inferno med stundtals grova vågor och skummande virvlar. Vi passerade Taormina i kraftiga regnskurar, åska och åskvindar, kanske var det guden Aiolis som ville ge oss en ”avskedskyss”. Siracusa på Siciliens sydöstra hörn var verkligen en upplevelse. Gammalt ”som gatan” och pittoreska byggnader som byggts av Romare, Greker och Turkar. Santa Lucia är född år 283 i Siracusa, hon var jungfru och sedermera martyr och helgon. En teori om det moderna Luciafirandet, med Lucior med ljus i håret är att det är inspirerat av en berättelse där det sägs att Lucia bar ner mat till fångarna i de mörka fängelsehålorna. Legenden säger att för att kunna ta så mycket mat som möjligt i sina händer satte hon ljus på huvudet för hon skulle se bättre. Santa Lucias reliker förvaras i Venedig i Santa Lucia-kyrkan, dock inte hela kroppen. Inne i katedralen i Siracusa finns hennes armbågsled kvar, vem anade att man skulle få se skelettbitar av Santa Lucia, fn trot. Nu ligger vi i Licata där Aguila ska ligga medans vi är hemma och åker skridskor. Vi ligger i en bra marina, vädersäker och med bra faciliteter. Vi kastade loss i Torrevieja 01 maj, så efter nästan sex månader, 1.759 sjömil och många fantastiska upplevelser blir det ett avbrott till mars/april nästa år. Vi får se om bloggen kommer i gång igen.

”Tycker inte om regn, inte ett dugg” ”Att skära sig på ett papper bör ses som trädets sista chans till revansch”

So long

Kommentera inlägget
2015
fredag 18 september 2015 - Skrivet av Lars-Erik Ahlf
Bye Bye Sardinien hello Sicilien

Bye Bye Sardinien hello Sicilien Överfarten från syd östra Sardinien till nord västra Sicilien gick bra. Kl 06 drog vi upp ankaret och 32 timmar senare la vi till på Sicilien. Vi hade mestadels bra halvvind (vinden in från sidan)och när det inte var någon vind alls så hjälpte Volvo Penta till. På kvällen och natten dog vinden helt och kom tillbaka på fm. Utanför Palermo mötte vi systerfartyget till Costa Concordia, höll undan ordentligt i fall det var ”Kapten ynkrygg” som var ute och körde båt igen. Vi fortsatte på norra kusten öster ut och stannade ett par dagar i Cefalu, en liten pittoresk by. Vi tog långa promenader och besteg också berget som ligger precis där vi låg. 270 meter i höjdskillnad till toppen, då smakad det gott med själv plockade solmogna kaktusfrukter som gav både energi och vätska. På toppen ligger en gammal borg som måste varit svår att inta. Mödan att ta sig upp på toppen var väl värd, utsikten var fantastisk! Vi har ätit något som vi inte ätit förut, glass i bröd, Gelato con brioche. Brödet är ungefär som en semelbulle som fylls med glassen, gott? Hmmmm, mäktigt, skojar du……… En middag ombord var färsk pasta med grädde och egna plockade champinjoner. Det blev väl årets svampplockning för våran del. Vi hamnade mitt i ett bröllop vid stora katedralen, som taget ur filmen Gud fadern, vi tror vi såg Don Corleone själv. Det märks att vi är i mitten av september, inte många båtar som är ute nu. Vi kan ligga helt ensamma i en vik, lyxigt när vatten temperaturen fortfarand är 28 gr och i luften knappt 30 gr. Nu väntar vi på Henrik och Lynn som kommer för att vara med oss en vecka, ska bli kul. ”Såg en kameleont i dag…….. gissar att det var en rätt kass kameleont.” ”Varför heter det Potensproblem å inte Bråkstake?” So long

Kommentera inlägget
2015
lördag 5 september 2015 - Skrivet av Lars-Erik Ahlf
Sardinien söder ut

Satans, djävla, helvete, skit och piss, detta är en enkel summering av hur Vodafone internet abonnemang fungerar i Italien. Har inte räknat hur många gånger vi varit i Vodafonebutiker eller hur många timmar som spenderats på att få internet att fungera. En gång gick SIM-kortet sönder och var tvunget att bytas. Att byta ett trasigt SIM-kort är inget som görs i en handvändning, nä, ett antal besök där man försökte återställa kortet, efter återställningen skulle det ta ett par timmar, sen fungerar det…… Denna procedur upprepades ett antal gånger. Tur att vi har cyklar, annars hade vi fått köpa nya skor. Sen har det varit problem med laddningen av kortet. Personalen tycker att jag är en idiot och det är ömsesidigt. Min Italienska är inte den bästa att diskutera teknik och internet med, personalens Engelska är obefintlig. Konversationen sker ofta via Google tranlate på butikens dator. Kan ni se kön som växer efter mig. Den är indelad i två grupper, den ena som tycker att jag är en idiot och den andra som har förstått problemet och inser personalens inkompetens. Vid ett tillfälle när expediten inte förstod, inte kom längre och förklarade att ”it is not my problem”, föreslog han att jag skulle ringa någon stans. Vart frågade jag, ”I don`t know, call Vodafone”. Is this not a Vodafone store? Inget svar………….. Personalen gillar mest sin röda tröja med vit text, Vodafone och har inte så mycket övers för sina kunder. Nu har vi varit i en Vodafon butik igen, träffade en trevlig och kompetent person som såg att förra butiken gjort flera fel, stoppat i fel SIM-kort och inte registrerat kortet på mig, därav att laddningen inte fungerat. Han höll med om personalens inkompetens i förra butikens, YES. Vi fortsätter med Vodafone, får se hur det går…………………Denna blogg har legat färdig lång tid, i vänta på internet. Vi har haft förstärkning i besättningen, Caroline och Fredrik, som varit med oss under en vecka. Roligt när ungdomarna kommer på besök. Det blev mycket bad och kortspel och god mat. Fredrik är en hejare i köket och lagar utsökta tre rätters med enkla råvaror. Nu när vi är ensamma igen och står för egen matlagning frågar vi oss, var fn är kocken. En kuriosa, när Caroline och Fredrik skulle åka hem ankrade vi nära flygplatsen, så nära att dom gick till terminalen. Välkomna tillbaka! Nu har vi seglat söder ut på Sardiniens östsida och är om någon dag på syd spetsen. Kusten här är rak och utan skyddade vikar så det blir ankring i öppna lägen, helt ok när man har koll på väder och vind. Nu skriver vi 01 september och det är mycket färre båtar ute, Italienarnas semesterperiod är över, skönt. Det känns att hösten är på gång här också, det är lite svalare i luften nu än tidigare, på morgonen vid morgondoppet är det bara 27 gr i luften, fortfarande 30 gr i vattnet………… Någon undrade vad vi syr med symaskinen, är det inte hängare till handdukar så är det seglet som får en skada reparerad. Vindmätaren kärvade så Eva hissades upp i masten, 18 meter för att försöka reparera, hon tyckte att båten och jag såg väldigt små ut där uppifrån! So long

Kommentera inlägget
2015
tisdag 18 augusti 2015 - Skrivet av Lars-Erik Ahlf
Sardinien, Olbia

Så har Anders och Gunilla åkt hem. Det blev en vecka i goda vänners lag, hej o hå, bad och bad igen.

Vi var på ett mycket speciellt ställe, Porto Cervo. En by med en hamn som kan ta STORA yachts. Porto Cervo eller Costa Smeralda som det också heter är byggt för och drar till sig internationella jet set, celebriteter och kungligheter. Det finns många affärer, BARA brand butiker och restauranger där bara förrätten kostar en mindre förmögenhet. Att ligga på boj i hamnen, utan el och vatten kostade 700 kr för Aguila i juli, i augusti säkert det dubbla. Tur att det finns normala ankringsvikar för oss ”low budget” sailors. Vill ni se bilder därifrån kan ni titta på Victoria Silvsteds blogg i Expressen.

En dag trodde vi att vi kommit till Kapstaden och Taffelberget, men icke. Det var ön Isola Tavolara utanför Olbia som hade samma fenomen med moln som lägger sig på den platta toppen. På Gräsö har vi en årlig rodd, Gräsö runt. I Olbia hamnade vi i en liknande roddtävling med gamla barkasser, musik, upptåg och stor fest, kul. När vi låg på ett ställe började det ett par skogsbänder tvärs över viken. Vi såg stora lågor och hus som var i fara, ruggigt. Det kom snabbt två helikoptrar och två brandbekämpningsplan som innan kvällen släkt bränderna. När det är 30 gr och blåst, så sprider sig elden fort. Är det några stora skillnader på Spanien och Italien? Mycket är lika men också olika. Paella/Risotto, vin/vin, ostar/ostar, sen har förstås Italienarna sin pasta och sina pizzor. Pizzorna  är verkligen goda, tunna, knapriga men ändå saftiga. Vad gäller folket, med den lilla erfarenhet vi fått är nog Spanjorerna trevligare, Italienarna och Italienskorna är slimmare i kroppen och klär sig raffigare……. En stor skillnad är att Italienska män kliar sig väldigt intensivt på en viss kroppsdel, när dom står, när dom går och antagligen när dom sover. Detta kliande är i den omfattningen att det säkert är statistiskt fastställt.

So long

Kommentera inlägget
2015
fredag 17 juli 2015 - Skrivet av Lars-Erik Ahlf
Till Sardinien, Alghero, Sardinien

Nu är kl 0400, 08 juli och vi befinner oss mitt i mellan Menorca och Sardinien. Havet ligger som en spegel, motorn jobbar tryggt på 1.800 r/m, vi gör 5,5 knop, Eva sover sedan ett par timmar. Med hjälp av radarn och AIS systemet har vi koll på ev ”hinder” i vår väg. Vi har radarskärm även nere i båten, så det går att ha full koll utan att vara i sittbrunnen, det känns konstigt vilket gör att vi normalt är i sittbrunnen. I solnedgången åt vi en förberedd pastasallad och nu sitter en Marsh fint i ensamheten. Snart ska jag väcka Eva så får hon ta vakten. Så, då var vi på Sardinien. Efter 36 timmar, två dagar och en natt lade vi till i Alghero på Sardiniens nord västra kust. Överfarten gick väldigt bra, tyvärr var det ingen eller bara lite vind, så det blev en hel del motorgång. Normalt är det vindstilla på nätterna, men nu även tidvis på dagarna. Trots att vi sovit i omgångar, så vi var lagom ”mosiga” när vi förtöjt Aguila. Mat ville vi ha så det blev en pizzeria i gamla stan, Bruschetta på grovt vitt bröd, lagom rostat, en med gorgonzola röra, en med svamp och parmesanost och en med tomathack, olja och örter. Efter det en pizza med tomat, mozzarella och parmaskinka, och då snackar vi inte pan pizza. Tror ni det smakade gott………….. Sen direkt till båten och 8 tim sömn eller koma kanske det var. Alghero är en mycket fin/pittoresk stad med en gammal stadskärna som intet har övrigt att önska. I Alghero blev vi liggande ett par dagar, ”stadsvandring”, god mat och stortvätt, då är det bra med cyklarna och IKEA kassar. När vi låg på södra Menorca lärde vi känna ett tyskt par som seglat i medelhavet de senaste 20 åren, Dagmar och Benno. Dom hade också gått över till Sardinien, så vi träffades i Allegro och har gjort sällskap sedan dess. Benno är en inbiten fiskare och på överfarten till Sarininen fick han en tonfisk, typ röd, på 35 kg. Vi fick en bit, nystekt tonfisk med vitlök och en sallad är inte det sämsta. Vi har gått norr ut på Sardinen, rundat nordspetsen och är på väg söder ut på östsidan. Vi har haft några fantastiska seglingar utmed en vacker och spektakulär kust. En dag upptäckte vi en reva i genuan, som tur var fanns det en segelmakare i den stan, så det hela ordande sig på ett smidigt sätt. Smidigt, hmmm en genua till en 42 fots segelbåt väger ca 30 kg, så vi fick ta hjälp med matbutikens kundvagn. Nu är vi på väg till Olbia, en stad på nord östra sidan. På lördag kommer Anders och Gunilla, seglarkompisar sedan många år som ska vara med en vecka. Vi hoppas på bra vindar, sol kan vi garantera. So long. 

Kommentera inlägget
2015
söndag 5 juli 2015 - Skrivet av Lars-Erik Ahlf
Mahon, Menorca

Nu har vi seglet från väst till öst på sydsidan av Menorca. En fantastisk ö med många små naturvikar, fina playor, otroliga ”sommarställen” och många stora och små båtar. Spanjorerna har ett aktivt båtliv, för att inte tala om alla Fransoser, Tyskar och Engländare som också har hittat paradiset. Det är rent och snyggt i alla byar och på sjön åker renhållningen omkring med ”sopbåtar” och tar upp skräp på vatten ytan, så har det varit på alla öar och renhållarna finns överallt, inte i de mest avlägsna vikarna förstås. Vi har fiskat och faktiskt fått fisk, med en enkel krok och brödkula nappar det, stekt med smör, salt och peppar är den JÄTTE god. Nu ligger vi i Mahon, som influerats av Engelsmännen som varit här. Mahon är eftertraktad av en sjönation då den har värdens näst största naturhamn efter Pearl Habour, viken är 4 sjömil lång. Engelsmännen har satt sin prägel på stan med bla ett gindestilleri som fortfarande är i drift. Nu väntar vi på bra vindar som ska föra oss till Sardinien. So long

Kommentera inlägget
2015
lördag 4 juli 2015 - Skrivet av Lars-Erik Ahlf
Festival, Cituadela, Menorca

Överfarten till Menorca blev fantastisk, väderprognosen höll vad den lovade. Det blev förliga vindar hela vägen, 27 Nm, knappt att seglen behövde justeras och vi kunde gå direkt på mål i 3-6 m/s. Vi gick till Ciutadela, Menorcas andra stad som ligger på västra sidan. Vi hade hört och läst om en festival som brukar hållas under sommaren. Vi kom dit en dag innan den började och fick vara med om några fantastiska dagrar och kvällar. Dom firar Sant Joan, som kallas Saint John i England, Sankt Hans i Danmark och den helige Johannes i Sverige. Festen är också förknippad med Johanniterorden, en riddarhär med sjukhus under striderna för över tusen år sedan. Det var FULLT med folk, mest ungdomar, glada och uppspelta. Drycken som alla dricker är gin med lime. Det säljs överallt i från små muggar till 1 liters flaskor, halvfryst och väldigt gott……… Även om ginkonsumtionen låg i nivå med en logdans, så var det inget bråk eller fylla, alla var bara glada och trevliga. Till festligheterna hör hästar och ryttare. Man rider i procession och har tävlingar, men det mest spektakulära är när hästarna är inne i folkmassan. Helst ska man klappa hästen och folkmassan jublar när hästen stegrar sig och skuggboxas med frambenen (i folkmassan) och ryttaren tackar med att ta av sig hatten. Vi slog följe med ryttarna när dom gick genom stan, promenaden slutade i katedralen med en mässa. Stämningsfullt och vackert med alla ryttare, kör, musik och utsmyckningar. Vi stod över nattvarden, då vi fått tillräckligt med gin/lime. Det var också tornerspel där ryttarna i full galopp skulle träffa en liten ring som hängde rätt över banan. En kvällarna var det ett stort fyrverkeri i inloppet till stan, vi låg på svaj precis intill, på första parkett, spektakulärt. Det blev några dagar som vi sent kommer att glömma. Vi fortsätter öster ut på Menorcas sydsida, full av små vikar, cala, med vit sand, turkost vatten, grottor och fin natur. Slutmålet på Menorca är staden Mahon på östsidan, därifrån kommer vi att gå över till Sardinien. So long

Kommentera inlägget
2015
söndag 14 juni 2015 - Skrivet av Lars-Erik Ahlf
Balearerna

Det var ett tag sedan vi skrev något, det beror på att bloggen inte har fungerat som den ska. Ett tag var den borta helt, sedan kom den tillbaka men utan era inlägg, nej, inte handhavande fel. Har försökt att få kontakt med Resedagbok.se men utan något resultat. Eftersom vi tycker det är trevligt med era kommentarer funderar vi på att byta blogg , om den nu inte fungerar som den ska, vi ger den en chans till.

Vi fortsatte vår färd norr ut på Ibiza, vi har legat på sex olika ställen, från ensamma vikar med kritvit sand och turkost vatten till en mindre stad, San Antonio. Det finns fantastiska ”ställen” på Ibiza, arkitektritade hus på klipporna högt över havet med pooler och anlagda trädgårdar. Vi såg i fönstret hos en mäklare att med 100 miljoner kommer man inte så långt. Staden San Antonio var fyllt med Engelska ungdomar, blå/vita i skinnet och med en öl i handen, dygnet runt. Diskotek med full fart från tidig förmiddag, stora kontraster till de stora privata egendomarna. Från Cala Portinax på nordspetsen på Ibiza gjorde vi överfarten till Mallorca. Reveljen gick kl 0630 och vi kom iväg i soluppgången. Vi ankrade i Puerto de Andratx på Mallis kl 1700 efter 48 Nm och en perfekt överfart i halvvind med 4-7 m/s. På överfarten såg vi delfiner, nice. Efter två nätter i Andraxt gick vi öster ut mot Palmabukten och ankrade i skydd av ett par små öar mellan Magaluf och Palma. Där blev vi liggande i fyra dagar, tog bussen till Palma ett par gånger och fortsatte en dag med tåg från Palma till Soller. Järnvägen är från 1912, byggdes för apelsinexporten från Soller och underhålls enligt gammal teknik och traditioner. Tågresan var verkligen trevlig med storslaget sceneri och varierande dofter från apelsin och citron när vi tuffade på i 40 km/tim genom lundarna och bergssluttningarna. I Palma letade vi efter ställen/platser vi var på för 47 år sedan, hmmmm 47 år…… det var där och då vi träffades. Antingen finns platserna inte kvar eller så kanske Palma ser annorlunda ut på natten, för på den tiden var det nattpass och sova på stranden på dagen som gällde. En dag seglade vi söder ut till en liten ögrupp, Cabrera. Cabrera är en marin national park med restriktioner hur man får segla och ligga på boj, ankring förbjuden, man förstör botten eller kan det vara intäkterna från bojarna som styr? På överfarten trodde vi såg Silja Line, men det var en av öarna med en fyr på. Åter igen fick vi sällskap av delfiner. Vi har fortsatt på östsidan norr ut på Mallorca och har ankrat på sex olika ställen, just nu befinner vi oss i Porta Colom, en liten stad där vi ska bunkra vatten/mat, ”göra stan” och så blir det en långpromenad. Vi fortsätter norrut på ön för att sen gå över till Menorca. So long!!

Kommentera inlägget
2015
måndag 25 maj 2015 - Skrivet av Lars-Erik Ahlf
Vidare, Formentera

Så kom det sydliga vindar som innebar halvvind, då vi skulle rätt öster ut. Vi stack kl 18 i 10 m/s, gick som tåget………….. beräkning var att vi skulle angöra Formentera i dagsljus, men med den farten hade vi kommit fram innan soluppgången. Nu mojande det fram på efternatten och vi kom fram kl 0730. Vi såg det sista av Spanska fastlandet vid halv tio tiden, då mörkret svalde siluetten. Vi turades om att sova i 2-3 timmars pass och överfarten gick väldigt bra. Aguila är utrustad med AIS, Automatic Identification System, vilket gör att vi ser alla fartyg/båtar som har AIS och dom ser oss. Alla fartyg och många fritidsbåtar har AIS och det är speciellt, på natten, tryggt att se var ”dom håller hus”. Vi hade förberett med kall pastasallad till ”natta mat”, satt som en smäck. Vid soluppgången fick vi sällskap av 5-6 delfiner som följde oss en bra bit, framför, bakom, under båten, dom verkar så lekfulla och man blir så lugn och glad av deras närvaro. Då det skulle komma en nordlig kuling nästa natt la vi oss i enda hamnen på ön, Puerto de Sabina. En liten by där hamnen är kärnan som allt kretsar om, blev en känsla av Sandhamn. Det går färjor HELA tiden mellan Formanrera och Ibiza. Mycket turister och nakenbadare………………

Kulingen kom på natten kl 24 enligt planerna, men vi låg tryggt, det kändes skönt. Dessvärre var det en annan båt som lagt sig på svaj för natten i en vik längre söder ut på ön, i skydd för syd inte nordlig kuling. Det hela slutade med en tragedi, båten sjönk, tre personer omkom och tre blev skadade, vi hörde räddningshelikoptrarna, ryser när vi tänker på det.

Sedan gick vi norr ut till en liten ö, Espalmador. Ön är formad som en nymåne, där bukten är en enda lång sandstrand. Man ankrar på 5 meters djup i sand och vattnet är turkost, tror man är i söderhavet!!!! Där blev vi liggande i tre dagar, badade, promenerade, slappade, fixade, slappade, polerade rostfritt och slappade………………… När det var färdig ”slappat” gick vi norr ut till Ibiza och har börjat vår seglats norr ut på ostsidan. Plötsligt såg vi något för över som vi inte förstod vad det var, det visade sig att det var en död fiskmås. Jag (Affe), vill också att mina kvarlevor sprids för vinden i havet, tänk att ha något gemensamt med en fiskmås, en död fiskmås……………………. Nu ligger vi på svaj i en vik utanför en liten by, Cala Valdella. Det ska finnas några resturanger, nån bar och ett lite supermarket. Dags att ta jollen in och äta lunch, grillad fisk eller scampi med ett glas vitt skulle sitta fint. Dagens fråga: vem åt vilken fisk? So long!

Kommentera inlägget
2015
måndag 11 maj 2015 - Skrivet av Lars-Erik Ahlf
Sen frukost, Spanska östkusten

Där vi nu ligger på svaj, finns en stor klippa/berg som ligger i direkt öster, den gör att solen inte kommer till båten förrän efter kl 9, morgondopp i 22 gr vatten ( till och med Eva har badat), nybryggt kaffe och mumsiga mackor blir senare än vanligt. Nu är vi alltså på väg!! Efter att bunkrat med förskaffning i Torrevieja och fått det ned kört till båten, har vi har gått norr ut längs kusten i korta etapper med flera liggedagar. Tyvärr blev det några extra dagar i Santa Pola då det visade sig att de ”tekniker” som bytt bränslemätaren (besiktnings anmärkning) inte gjort det de skulle på ett professionellt sätt. Vi tankade fullt i Torrevieja och när vi kom till Santa Pola upptäckte vi att det var diesel i kölsvinet. Givaren till bränslemätaren tätade inte mot tanken. Efter att mätaren blev tätad och kölsvinet ”sanerat” (varmvatten och diskmedel) är dieseln och lukten borta. Kusten vi går längs med är speciell, ofta öde och vild, raka motsättningen mot Benidorm med en skyline som påminner om Manhattans, omväxlande! Vi har ätit väldigt gott, tapas med ett glas vin eller en kall öl är inte att förakta, det finns gott om god fisk och skaldjur också. Nu ligger vi och avvaktar gynnsamma vindar som ska ta oss till Formentera, den sydligaste ön i Balearerna. Bilden på Eva i kojen är när hon avvaktar!! So long!

Kommentera inlägget