2016
Long Island Ice Tea
På Lefkas finns det ett vattenfall som vi inte hade hört talas om tidigare, så en dag tog vi oss dit. Det var inte så mycket vatten då det inte regnat på länge, men en imponerande fallhöjd och "tropisk regnskog" omgav fallet. En trevlig dagsutflykt med god lunch på vägen.
Vi träffade och seglade tillsammans med Katarina och Göran som var nere och seglade i Ioniska havet. Katarina och Göran köpte vår del i Fragancia, det blev ett trevligt återseende, även av Fragancia. Vi tog det lugnt, lunchade, åt middag, ölade, fikade, drinkade, promenerade, simmade mm mm. En kväll stängde vi Nidri och kom till kojs efter kl 02, trevligt var det, tacka vet jag Long Island Ice Tea.
Lynn och Henrik kom enligt planerna, med sig hade dom Morgan, eller vad det nu blir, det får vi veta om 3,5 månader.
Vi seglade i Ioniska havet, det var roligt att få visa Lynn de fina seglings vattnen. Vi hade tur med vindarna och det blev fina sträckbogar.
Efter att ha seglat i Ioniska havet i 8 år fick vi tips på ett ställe som inte varit på tidigare, Assos, en liten pittoresk by med ruiner från en forntida borg på berget ovanför byn, med bra ankringsplatser och små restauranger och tavernor, ett ställe att återkomma till.
God mat, bad, trevligt umgänge och delfiner blev nyckelorden för veckan med Lynn och Henrik.
Dagarna efter att Lynn och Henrik lämnat oss blev det omslag i vädret. Svalare i luften, regn, åska och hårda vindar, hösten hade kommit.
Vi tittade på uppläggningsplatser och Aguila ligger nu på land i Preveza på ett mindre familjärt varv av den gamla stammen, känns tryggt. Nu kan hon inte sjunka, möjligtvis trilla omkull om det blir extrema vindar eller jordbävning........
Nu sitter vi på bussen och har en timme kvar till Athen. Ska bli konstig att sova i en koj som stå still, ännu mer konstigt känns det att ha strumpor på sig, det var 5 månader sedan .
So long
"Varför ligger alltid telefonen i sängen....... Den tar sig en lur"
"What's the worst vegetable to bring on a boat?
A Leek"
2016
Uppför floden
Efter vi kommit tillbaka till Grekland har vi tagit det lugnt, skött om oss och båten. Vi har ankrat både på fastlandet och öar, ibland haft upp till 5 liggedagar på samma plats. Vi har också haft riktigt bra seglingar med förliga friska vindar.
Vi har promenerat och utforskat byar och naturen. På ett ställe hörde vi konstiga ljud inifrån land, det visade sig att det låg en liten grisfarm en bit in. På kvällen kom galten, suggan och kultingarna på promenad, efter en timme kom dom vägen tillbaka, ett ovant inslag bland getter och får. Vi har vandrat i stora olivlundar. Oliverna är fortfarande omogna, de skördas från oktober till mars. Ett olivträd börjar ge skörd när det är ca 10 år, när dom är 50-150 år ger dom mest och bäst skörd. Tur att dom började odla för länge sedan så att man slapp vänta på oliven till dry'an.
Vi har sett sköldpaddor, sälar och delfiner. Vid ett tillfälle hade vi 12-15 delfiner runt oss under en lång tid, dom ser ut att bara leka och må gott.
Vi gjorde en avstickare till floden Louros och ankrade vid flodmynningen. Med jollen tog vi oss uppströms och gled utan motor med strömmen hemåt, vi kände oss som om vi var i Mekongdeltat bland överflöd av grönska och fåglar. Det är kul att komma ut på "äventyr", vi såg inte en båt på två dygn.
Eva har börjat motionssimma, f.n. trot. Ett antal varv runt båten nästan varje dag, antalet varv är vi inte överens om, men jag hävdar att jag har bättre koll från sittbrunnen som kan koncentrera mig enbart på att räkna..........
So long
"Tänk om fåglar inte sjunger.
Tänk om dom skriker för att dom är höjdrädda"
"Det måste vara jobbigt mentalt att spela curling när alla skriker sopa till en"
2016
Albanien, Montenegro
Albanien ett land i förändring
Efter att ha gått norr, låg vi på norra Korfu. Öster om Korfu är fastlandet Albanien, så det är väldigt nära till Albanien och staden Sarende som vi skulle gå till. Överfarten tog bara ett par timmar i god vind. Innan angöring hissade vi den Albanska gästflaggan och den gula signalflaggan Q, som betyder "Mitt fartyg är fritt från smitta och jag begär rätt till fri landsättning". I Albaninen sker inklarering med hjälp av en agent, som ordnar alla tillstånd och papper. Proceduren är den samma som för kommersiella fartyg då Albanien inte tidigare har haft turister och fritidssjöfart. När alla papper är i ordning, då kan man ta ner signalflaggan Q och är välkommen att gå i land.
Albanien har varit strikt kommunistiskt fram till 1992 då flerparti system infördes. Innan dess styrdes landet med järnhand av Enver Hoxha som förutom att vara kommunist och diktator, var han även paranoid och ansåg att alla länder var fiender som hade planer på att invadera Albanien. Han avskärmade landet från allt och alla med en fullständig utarmning som resultat. Albanerna har kommit förvånansvärt lång med förändringar och uppbyggnad, och är väl jämförbart med många andra länder.
Man skulle kunna tro att Albanerna skulle vara reserverade och inte ha ett "västerländskt tänk" men inte. De är otroligt öppna, trevliga, hjälpsamma på alla sätt.
Sarende är en mycket levande och trevlig stad, lite nergången men charmig.
En dag tog vi lokalbussarnas till Butrint en arkeologisk fyndplats som varit bebodd i 3000 år. " Alla" har varit där, Greker, Rommare, Bysantinska, Venetianer mm, området övergavs på medeltiden. Det var väl utvecklade samhällen med teatrar, badhus, förlustelserum mm. Vi gick omkring i flera timmar och det var mycket intressant.
Maten i Albanien är väldigt god och vällagad, inspirerad och med inslag från Italien, vi åt fantastiskt gott hela tiden, flera gånger det bästa vi ätit denna segling.
En annan dag tog vi bussen till "Blue eye", en 50 meter djup naturlig källa där det kommer fram 10 gr vatten året om. Det blev ett kalldopp och lunch med lokal grillad forell, mycket gott. Bussen hem passerar källan på obestämda tider och utan hållplatser, man går ut på stora vägen och vinkar så stannar dom, om dom kommer! Efter att vi väntat ett tag tog vi till tummen och liftade, straxt stannade en bil med två 25-30 åriga killar som skulle till Sarende. Det blev en mycket trevlig bilfärd där dom berättade om Albanien hur dom lever och hur dom upplever förändringen som pågår. Dom ville fortsätta guidningen på kvällen och visa mer av staden, vi tackade nej, men då propsade dom på att få bjuda på en öl efter vi kommit till stan, att vi skulle bjuda som tack för skjutsen var det inte tal om, dom tyckte att det var en ära att få bjuda turister som var intresserade av Albanien på en öl. Det blev ett trevlig minne av Albanien.
Vi seglade också till Durres en stor hamnstad som ligger nära Tirana. Man ligger tillsammans med kommersiella fartyg, vi hade tur att det inte var något fartyg som lossade vete eller kol, vi har hört om seglare som får båten full med vetekli och koldamm, inte kul.
En dag tog vi bussen till Tirana, genom ett böljande landskap var vi framme efter 40 min. Vi promenerade runt i stan och gick på historiska muséet, krig hela tiden och på slutet ett kommunistiskt styre, dom har lite att ta igen....... Förstås åt vi en utsökt lunch, att kostnadsläget är så gynnsamt gör inte saken sämre, en öl kostar 10 kr en huvudrätt 50-70 kr.
Efter att vari i Albanien i en vecka seglade vi vidare mot Montenegro.
Montenegro
Nu börjar problemen! När vi skulle checka in i Bar säger passpolisen att mitt pass gått ut, jag tror förstås att han sett fel eller att jag hört fel, tyvärr hörde jag rätt och han hade sett rätt. Passet gick ut i feb 2016!!! Jag vet inte hur många gånger jag visat passet på denna segling och ingen har lagt märke till utgångsdatumet. Ja, ja jag vet hur kan man åka iväg med ett pass som gått ut, det kan man.......... Vi fick en veckas seglingstillstånd, sen måste vi lämna landet, detta var inte förhandlingsbart. Vi hade inte tänkt stanna länge är en vecka ändå, men vart ta vägen. Inte nog med detta, samtidigt fick jag tesikel och urinvägsinfektion, feber och jätte ont. Det hela slutade med flera sjukhusbesök där jag till sist fick antibiotika. Jag säger bara det, länge leve Svensk sjukvård........ Vi hankade oss fram så där lagom uppkäftiga, men fick i alla fall se det som skulle ses av Montenegro.
Och nu då, vart skulle vi ta vägen, fortsätta till Kroatien eller tillbaka till Grekland? Med min pågående infektion och med mitt utgångna pass bestämde vi att gå tillbaka till Grekland. Vi seglade direkt på Grekland, det tog ett och ett halvt dygn. Jag konsulterade Urologen i Täby, ordnade ytterligare antibiotika. Eva hade sån tur att träffa på en läkare på Apoteket som kunde hjälpa till, så att det blev rätta substansen. Jag känner mig bättre, är feberfri och har blåst "faran över". Nu är vi alltså i Grekland och kommer så att vara tills det är dags att åka hem.
So long
"Jag kan inte förstå att jag glömde att gå till gymmet idag.
Det är 7:e året i rad."
"Mamma är jag ful?
Mamman: Jag har sagt åt dig att inte kalla mig mamma när anda hör."
"Kan elektrikern leva på sin strömförsörjning."
2016
Ioniska havet, bilder
Nu finns bilderna på plats. Tur att vi har flera datorer med oss.
"Är det här jag ska stoppa in bensinslangen?
Ja, det är tanken."
So long
2016
Ioniska havet
I Lefkas träffade vi Eva o Tomas, delägare i Fragancia vår tidigare båt. Det var kul att ses och vi åt middag tillsammans, gott och trevligt. Vi var också och inspekterade Fragancia som är väl underhållen med bl.a. ny motor och nytt storsegel, kul.
I Lefkas mönstrade Catharina och Per på. Vi seglade runt i Ioniska havet som är en "skärgård" med naturhamnar och mindre byar på lagom seglingsavstånd. Vi hade bra väder med fina vindar som tog oss runt och Ioniska havet visade sig på sin bästa sida. Vi hade en fantastisk vecka med stoj och glam, god mat och dryck, spel och förstås bad. Per, Fiskar-Du? Vi gick tillbaka till Lefkas där Catharina och Per mönstrade av.
Senare samma dag kom Caroline och Fredrik för en veckas seglats. Det blev ungefär samma hamnar som veckan innan, men med mer bad då vatten tempen stigit, vi noterade nytt rekord, 29,7 gr. Åter en jättetrevlig vecka med varierande vindar. Fredrik är en hejare i köket, så när Eva och jag nu funderar om vi ska äta ombord eller i land så undrar vi, var fn är kocken.........
När man seglar inom EU behöver man inte klarera in och ut mellan länderna. Grekland har dock ett seglingstillstånd DEKPA, som man måste skaffa för 15 €, har men inte det och det blir kontroll kan man få böter. Efter att vi kommit till Grekland gick vi till Nidri och Port Police för att införskaffa DEKPA. Port Police förklarade att man måste betala och visa kvitto innan man kan få DEKPA.
Ok, var kan jag betala? Det gör du på skattekontoret. Var ligger det? Det ligger i Lefkas. Så jag måste till Lefkas och betala? Yes. Med då kan jag väl ta ut DEKPA i Lefkas? Yes.
Väl i Lefkas gick jag till skattekontoret och förklarade att jag ville betala för DEKPA.
Hur mycket vill du betala? Damen såg nog att jag såg förvånad ut och förklarade att jag först måste gå till Port Police där jag får ett nummer...... och dom bestämmer hur mycket jag ska betala. Sagt och gjort, hos Port Police förklarade jag mitt ärende som sa,
Vi har inga blanketter.
Var kan jag få min DEKPA? Next port. Next port? Try Prevesa. Try? Har dom blanketten? Vet inte.......
Vi hade inte planerat att gå till Prevesa då, men vill samtidigt inte sega utan tillstånd, nån nitisk Port Police kan säkert bötfälla om det blir kontroll. Jag bad då honom att på en Crew list skriva att vi varit där och försökt få DEKPA, det blev ett "propert dokument" med datum, beskrivande text och flera stämplar. Detta seglar vi vidare på i Grekland och det duger säkert bra.
När vi seglade med Chatarina och Per gick ankarspelet sönder, det gick sakta, trögt och tog säkringen. Som tur var har vi ett elektriskt ankare i aktern, så det kunde vi använda i två veckor innan vi kom till Lefkas för att felsöka och ta beslut om reperation eller införskaffa ett nytt. Det blev ett nytt med en bra installation, känns bra, det gamla var 16 år, frid vare med det.
I Lefkas träffade vi Kjell och Janette, också delägare i Fraganca. Det blev både lunch och middag, trevligt. Nu ligger vi i Prevesa, kul att återse ställen vi varit på tidigare. Det som slår oss är att det sker så små eller inga förändringar, allt är sig likt.
Igår såg vi både sälar och havssköldpaddor, speciellt att ha dessa som badkompisar.
Nu har vi börjat seglatsen norr ut och går nog till Albanien inom en vecka.
Tyvärr är det inga bilder med då datorn lagt av! Bilderna kommer senare hoppas vi......
So long
"Har inte sett Labero på ett tag. Måste vara hans bästa trick hittills."
"Börja inte sniffa lim. Man kan lätt fastna."
2016
Hemmavatten
Nu har vi varit i Ioniska havet i tre veckor. Detta är hemma vatten eftersom vi seglade i detta område i åtta år med förra båten, Fragancia. Det är kul att återse hamnar, vikar, restauranger och en del folk som vi känner. Vi har tagit det väldigt lugnt och haft flera liggedagar på samma ställe.
I Licata lärde vi känna ett trevligt par, han Fransman, Jean-Marc hon Amerikanska, Marian. Dom bor i Amerika och har seglat därifrån och är nu också i Grekland. Av en händelse stötte vi på dom i Lefkas och gjorde följe ett par dagar. Marian och Jean-Marc fortsätter öster ut mot Turkiet och vem vet, kanske träffas vi igen.
Hur ser då en ”vanlig” dag ut på Aguila? En av besättningen vaknar kl 8-9, går upp kollar att vi ligger där vi låg när vi lade oss, kollar vädret, sitter en stund i sittbrunnen, värms av ”ljumma” morgonsolen, hör måsar tjattra och getter som bräker och plingar med skällan, tar ett bad, börjar med frukosten. När det är dags för frukost väcks den andra i besättningen som förundrad säger ”är frukosten redan klar”, hur detta kan vara en nyhet då det skett så gott som dagligen sedan mitten av april är mig en gåta……………….. Ska vi  segla vidare gör vi i ordning för att komma iväg, bestämmer vart vi ska gå, sjöstuvar, tar ned sprayhood och bimini, startar navigationsdatorn, plottrar, instrumenten, VHF, AIS, tar upp ankaret och är iväg. Tidigare ville vi ha förliga vindar men nu med nya genuan är det roligast att segla bidevind, det går fort och högt i vind. Det flesta båtar försvinner bakom oss och i lä, tillfredsställande……… Ny plats väntar, liten hamn eller en vik där vi lägger oss på svaj eller med långlina till land. Om vi inte seglar hela dagen eller har liggedag kan dagen innehålla något som ska fixas, liten reparation, underhåll, puts, tvätta kläder, handla, bad, promenad, skriva blogg, läsa nyheter och bok mm mm. Det är en lagom blandning av allt, det är detta som gör seglingen så stimulerande och att samtidigt få uppleva nya platser och träffa nya människor.
”Det är bra att inte vara färj-blind när man är på sjön”
So long
2016
Zoologisk överfart
Zoologisk överfart
Så kom vi till sist iväg efter att väntat ut ett par kulingar. Vi gjorde ett sista stopp på Sicilien innan vi styrde på Grekland. Överfarten tog 3 dygn och två timmar, ingen grov havs sjö, lagom vind som tyvärr kom från det hållet vi skulle, så det blev ett par långa slag för att komma till tänkt destination. Det blev 371 Nm istället för 320 Nm om vi kunnat gå raka spåret. Nya genuan drar som en Ferrari, det var lätta vindar men vi fick en bra snitthastighet ändå. Allt fungerade perfekt, navigering, mathållning, vakterna och vi var hyfsat utvilade när vi kom fram.
Vi hade fripassagerare ombord (nej, inga flyktingar), ett 15 tal fåglar. Vi tror att det var flyttfåglar som hade tur att träffa på oss, som var helt slut när dom landade på båten. De flesta fåglarna kom på kvällen, var kvar hela natten och flög iväg först morgonen där på. Dom var helt orädda, ville vara nära oss, satt till och med på våra huvuden och händer. Vi försökte mata dom (bra substitut för duvorna i stadsparken) men det var inget som dög. Efter vi kommit i hamn tog det en halv dag att tvätta bort all fågelskit!
Nu ligger vi i Sivota, Lefkas en liten vik med lokala fiskebåtar, restauranger, ett par små mataffärer, några tingeltangel butiker. Vi har hittat en egen brygga som vi ligger långsides och avskilt på (lyxigt), ikväll ska vi heja på Frans.
”Några mjölkbönder som e vakna? Nej! Vi har gått å laktos”
So long
2016
Botanisk trädgård
 Nu har vi varit på varvet i tre dagar. Det var ett välbehövligt besök, botten såg ut som en botanisk trädgård. Varvet var bra med proffsig personal och fin utrustning. Efter skrapning av botten, högtrycksspolning, slipning och målning två ggr är botten som ny. Dom fick också polera sidorna, det gjorde de också riktigt bra. Vi har fortsatt med iordningsställande och underhålls jobb, så nu är vi och Aguila klara att kasta loss. Det har passerat en kuling och ska komma ytterligare en, så det har blivit några dagar extra i Licata. I förra inlägget skrev jag att några båtgrannar tittade på Eva när hon skrubbade halkskydden på däck med diskborste. Nu tittar de igen, det var några fläckar/märken på däck som satt illa till och bäst togs bort med hjälp av en tandborste! Först diskborste sedan tandborste, hörde inte vad dom mumlade………
Licata är en genuin gammal stad med supertrånga gränder blandat med nyare delar. Det finns inga turister förutom de som kommer från marinan, som är modern och med bra faciliteter. Som ofta ligger begravningsplatserna på bästa platsen strax utanför stan, högt och med en fin utsikt. Det är fantastiskt hur dom utsmyckar sina gravar. Restaurang utbudet i Licata är inte av överflöd, men vi har hittat en del bra pizzerior/restauranger. I anslutning till Marinan ligger ett köpcentrum med en bra livsmedelsaffär. I området runt Licata är det mycket odlingar, grönsaker, frukt och vin, tomaterna smakar fantastiskt.
Det finns en hel del vildhundar i stan, dom är inte obehagliga på något sätt och utgör en dela av stadsbilden. En morgon utanför varvet var det två st hundvalpar som engagerade ett antal herrar som matade, ordnade vattenskålar mm till valparna, det såg fint ut hur de tog hand om de små.
Som ni förstår så har vi ordnat internet. Det verkar som internet kan vara som ett förhållande. Man har en partner som till sist inte fungerar, man skäller och spyr galla för att till sist göra slut. När det sedan är dags att skaffa nytt internet, ja då börjar man fundera på det glamla förhållandet, det kanske inte var så dumt, det funkade i alla fall mesta tiden, kanske ska man göra ett nytt försök. Så blev det, Vodafone och jag är ihop igen, får se hur länge det håller denna gång.
”Kommer alltid i tid till konserter då jag lider av senskräck”
So long
2016
It's a small world
När vi satte oss i taxin för att åka till Arlanda frågade chauffören om vi hade åkt från Arlanda till Täby i oktober, ja, det hade vi. Det var samma chaufför då som nu, It’s a small world. När vi kom till Arlanda mötte vi fyra vänner som också var på väg till Sicilien. It’s a small world. Dom skulle göra en rundtur på Sicilien, insupa historia, utforska vulkanen Etna och kanske dricka ett glas Sicilianskt vin. Efter att vi sett till att pensionärerna kommit på rätt buss väntade vi på vår för att åka 2,5 tim till Licata och Aguila.
Efter att Aguila legat i vattnet sex månader kan man förvänta sig att ett och annat har hänt, men nej. Marinan kontrolerar förtöjningarna en gång per dygn, vid blåst flera ggr per dygn. Vi har haft invändig tillsyn en gång i månaden, för att se till att inget vatten kommer in. Smutsig av sand förstås, bara att tvätta av (Eva tvättade alla halkmönster med diskborste, någon båtgranne tittade konstigt! ), invändig rengöring med dammvippan, efter det var båten som när vi lämnade henne. Det var skillnad i Torrevieja när det var vindar från Sahara och sand lade sig som ett täcke på båten, när det sedan regnade blev båten som inbakad i ett lerhölje, då fungerade det inte med diskborste, då gällde dynamit.
Nu började arbete med att få henne sjöklar, mycket att fixa, motor, spänna riggen, sätta på segel, polera och putsa, kontrollera all el och navigations utrustning. Hade problem med sjökorts systemet och uppkoppling av AIS signalerna, vad fan har Com portar och baud med segling att göra. Som tur är finns Kjell, alltid i tjänst och kunnig support att kontakt när minne och kunskap tryter.
I höstas beställde vi i en ny genua av Quvantum salis, stora i Europa och USA. Dom var till båten och mätte, sydde seglet i Turin och kom i onsdags för leverans, montering och provsegling, det passade! Vi fick också sprayhooden från kapellmakaren, nya fönster isydda, alla sömmar omsydda och diverse förstärkningar isydda. Då väven är ok blev det som en ny sprayhood.
Nu ska vi upp på varvet för att göra i ordning botten och skrovsidorna.
So long
|
|
