Du som vill följa vår fortsatta Resa i Medelhavet kan följa länken nedan.

På återseende!

Vi har nu bekantat oss med omgivningarna i vår nya hemmahamn och vi kunde snabbt konstatera att Almerimar är en utpräglad turistort med all tänkbar service. Allt från veterinär till slaktare! Även om det finns en mängd affärer, barer och båtar i hamnen känns det lite öde. Många lokaler står tomma och det lyser endast i ett fåtal lägenheter om kvällarna. 

Vi hittade en fin stenstrand precis bredvid hamnen dit vi gått och badat varje dag för att svalka oss då det fortfarande är väldigt varmt. Nu var det inte längre trångt på stranden och det märktes tydligt att spanjorernas badsäsong går mot sitt slut. Vattnet var dock både klart och varmt.

Vi tog bussen till den närmsta staden El Ejido en av dagarna men det var ingen höjdare. Vi gick runt och letade efter centrum i 30 graders värme utan att hitta något mer än ett stentorg. Vi fick dock på vägen dit se de stora vita odlingsfälten på närmare håll som vi sett från havet. De bestod av någon sorts väv som väggar och tak som täckte odlingarna. Ingen vacker syn men kanske nödvändigt i den starka solen.

Vi hyrde också en bil en dag och gjorde utflykt upp i bergen till Spaniens högst belägna by Trevélez. Den vita spanska byn låg vackert beläget på 2 493 möh på en av Sierra Nevadas sluttningar. Vägen dit var slingrig och sluttningarna bestod av stäppklimat. På vägen hem skulle vi besöka en vingård efter en sökning på Google. När vi klev in på vingården och frågade om vi kunde få prova vin fick vi till svar att de gjorde bara rom! Lite besvikna begav vi oss tillbaka hem till båten.

Nu återstår det bara att förbereda säsongens slut och ta upp båten på land här i Almerimar. Tack för oss och välkommen åter nästa sommar, år 2019, då ”Resan i Medelhavet” fortsätter.

I den lilla hamnen Marina Del Este trivdes vi fantastiskt bra. De fina husen, butikerna, barerna och restaurangena var mysiga. Här fanns inga blinkande neonljus utan hederliga träskyltar. Inga stora hotellkomplex utan små semesterbostäder i form av lägenhetshotell och radhus. Förutom den lilla stranden vid inloppet fanns en större strand ut mot havet. Nu var det tyvärr inget badväder utan nu fick vi semesterns första dag och natt med regn- och åskoväder.

Det var visserligen dyning in i hamnen men den sysselsatte både båtmeken och besättningen på Amore. Det var en utmaning att få båten att röra sig och rycka så lite som möjligt. Ibland skulle det vara spända tampar iland och ibland slaka tampar. Ibland skulle det vara tunna tampar med gummifjädrar och ibland skulle det var tjocka tampar med tjocka gummifjädrar. Ibland skulle det vara en tamp och ibland skulle det vara flera tampar. Båtmeken studerade hur andra hade gjort i hamnen och den erfarenheten vägdes mot tips från tidigare Medelhavsseglare. Nästa natt var alla nöjda med sin lösning.

Vi hade svårt att bestämma oss för när vi skulle lämna Del Este då det var så mysigt där men vindarna skulle öka under veckan till kuling igen och det skulle bli besvärlig motvind. Nu var det vår sista semestervecka för i år. Idag skulle vara den bästa dagen utifrån vindarna och vädret så vi bestämde oss för att åka vidare mot Almerimar under söndagen. Idag blev det således årets sista seglingsdag då vi ska ha vår vinterhamn i Puerto Almerimar.

Vi hade hoppats på lite fin segling då vinden skulle öka under dagen och solen sken när vi gav oss iväg. Så blev det inte alls. Istället fick vi regn-och åskoväder över oss som vandrade runt mellan havet och bergen ända tills vi var framme. De mörka molnen över havet såg otäcka ut och för varje blixt räknade vi 1001, 1002, 1003, 1004, …. och så small det. Närmare än så var aldrig åskan oss i båten som tur var. Nu lämnade vi Sierra Granada bakom oss och såg nu Sierra Nevada framför oss. På bergens sluttningar var det nu inte längre hotellkomplex utan odlingar och växthus som stora vita fält, vilket såg underligt ut från havet.

Proceduren vid ankomsten till Puerto Almerimar blev nu ännu mer komplicerad än tidigare då vi skulle stanna i 6 månader.

Efter en ganska jobbig natt med dålig sömn där både jag och båtmeken vandrat runt mellan akterkojerna och förpiken pga av gnisslande, knakande, gungande i nattens byiga vind och dyningen i hamnen. Dessutom cirkusen runt hela hamnområdet i form av neonblinkande barer, strålkastare, karuseller, spelautomater, tjutande maskiner och neonlysande sightseeingtåg till sent på natten ägnade vi i stort sett hela gårdagen åt läckaget i båten.

Efter provturen utanför hamnen med tryck från vågorna och farten kunde båtmeken konstatera att det troligen läckte från ”Black Jacken” som sitter på propelleraxeln och från fästet för axeln då det fanns en spricka där. Nu fick båtmeken använda sitt epoxi-kit och efter slipande och plastning i flera lager med torktider var fästet provisoriskt lagat. Tur att jag har en så händig båtmek ombord! Eventuellt läckage i ”Black Jacken” får vänta till efter upptagningen, så det läckaget får vi i så fall ha under sista biten till vinterns hemmahamn i Almerimar.

Vi gav oss därför av som planerat i morse till Marina Del Este som låg bra till för dagens etapp. Luften var sval och klar idag och det blev tröja på sen mycket längesen. Vattnet var bara 19 grader varmt. På väg ut ur hamnen passerade vi svenska båten ”Amore” och besättningen ropade på oss. De hade fått ett tjockt rep i propellern när de skulle åka för en stund sen och väntade nu på dykare. Vi önskade dem lycka till och de önskade oss lycka till!

Det blev en lång dag på havet men det var vackert utmed kusten med de höga bergen. Havet var lungt och vi hade den lilla vind som var mot oss. Vi gjorde sällskap med S/Y Amore hela dagen som tog in på oss efter det att de fått loss repet från propellern. När vi kom fram till marinan Del Este i La Herradura var det otroligt vackert och varmt. Som ett litet paradis med de låga vita husen det blå vattnet, sandbotten och den varma solen. 

Vi möttes av trevlig personal på hamnkontoret i det vackra blå-vita tornet och vi fick återigen en flaska riojavin i välkomstpresent. Vi fick en plats i hamnen precis vid raden av spanska restauranger bredvid S/Y Amore där vi backade in. Vi gick direkt till den lilla stranden vid inloppet och tog ett dopp i det fantastiskt turkosblå klara vattnet. Nu kändes det att vi var i Medelhavet!

Hela dagen hade vi koll på vattnet i motorrummet men det kom bara fram ca en deciliter. Kanske var det vatten som kom fram ur gömmorna. Bra jobbat båtmeken! 

Nu har vi försökt njuta av att vara i Medelhavet här i Estepona men ännu har vi inte riktigt lyckats. Vi var lite uppskakade över händelsen med det flytande fiskenätet och när vi tog en promenad till stranden och fiskehamnen höll några fiskare på att rensa sina flytnät och torka fiskarna på ställningar i solen. Nu fick vi se näten på nära håll och de små gula flytbojarna.

Vi lämnade ett vackert och mysigt Estepona på morgonen och det var soligt och klart. Dagens etapp skulle gå till Fuengirola. Det blåste inget men det var en kort dyning som kändes precis som vågorna på Östersjön. Vi kände oss lite trötta efter en sen kväll i en engelsk båt kvällen innan.  

Vi satt på spaning efter fiskenät djupt koncentrerade och passerade kusten Costa del Sol med alla sina hotellkomplex utmed stränderna och de vackra bergen. Efter några timmar fick vi svar på vår tidigare förfrågan om plats i hamnen i Fuengirola. Det var fullt i hamnen pga en regatta! Det betydde att vi var tvungna att söka ny hamn för natten då vi redan kommit en bra bit från Estepona.

Efter kontakt med den västra hamnen i Torremolinos, Benalmadéna, bestämde vi oss att fortsätta dit trots att det i vår Pilot med hamnbeskrivningar står att man ska se upp med den hamnen då man ofta blir lurad att betala för en större plats än man behöver. Nu blev dagens etapp längre än vi planerat men nu kom vinden och vi kunde segla.

En svensk segelbåt ”Amore” från Långedrag kom med full fart på motorn och passerade oss och vinkade med flaggan. Efter kontakt på VHF-radion fick vi veta att han också var på väg till Puerto Marina Benalmádena. Han hade bråttom och gick med motor då han hade gäster som väntade i hamnen. När vi närmade oss hamnen startade vi motorn och efter en stund hörde jag ett piskande missljud. Är det ett flygplan frågade jag båtmeken? Nä… det var det inte. Är det en fiskeboj som fastnat igen? Nä… nu började båtmeken sökandet och hittade en massa vatten i motorrummet. Missljudet var plaskandet när propelleraxeln roterade i vattnet. Det läckte alltså in vatten någonstans! Nu gällde det att ösa och att ta oss in i hamn så fort som möjligt.

Väl inne i hamn var det först incheckning som gällde och vi kände oss lite stressade. En surmulen och otrevlig kvinna satt vid receptionsdisken. Det första hon sa var inte ”Hola” utan, hur bred är båten? Vi har ingen plats åt den bredden utan bara större platser som kostar 55 Euro/natt! Precis som det stod i vår hamnbok! Det var inte lönt att protestera förstod vi av minen. Vi förhandlade dock till oss en plats lite längre in i hamnen då dyningen kändes även inne i hamnen och förklarade att vi hade problem och skulle kanske bli tvungna att stanna flera dagar.

När vi lagt fast båten började projektet ”pumpa och torka torrt”. Därefter började sökningen efter läckaget men vi hittade inget. Nu var båtmeken väldigt fundersam. Det skumpade av dyningen i hamnen och vinden ven och vi gav upp för dagen. Vi får ge oss ut på en provtur imorgon sa båtmeken. När vi väl satte oss till ro i sittbrunnen kom ett sightseeingtåg rullande förbi oss på hamnplatsen. Här satt vi som apor i en bur!

Precis som prognoserna sa så avtog Laventevinden från öst under natten och vi kunde ge oss iväg som planerat. Innan vi lämnade Gibraltar skulle vi tanka då dieseln bara kostar ca 6:50 skr/l. Vid båtmacken låg en stor motorbåt som skulle tanka före oss. När vi trodde att han tankat färdigt efter halvtimma så hade han en tank till som tog lika lång tid att tanka. Puh! Då blir det dyrt även om literpriset är billigt! Det kändes skönt att lämna Gibraltar då vi upplevde att det var för mycket lyx och för många engelsmän på samma plats.

Vi rundade Gibraltars udde Europé Point, Europas udde mot Afrika, där den ståtliga fyren står som landmärke. Vi blev förvånade att det låg en stor moské på udden. Det låg mycket lastfartyg ankrade utanför så vi fick gå en stund med motor innan vi satte gennakern i den nu härliga sydvinden 6-8 m/s.

När vi seglade som bäst kom en fiskebåt med tre fiskare ombord som skrek i munnen på varandra på spanska och viftade omkring sig. Vad vill dom undrade vi. Sen upptäckte vi fiskebojen framför oss och det flytande nätet. Vi gjorde en kraftig gir och gennakern fladdrade så det ryckte i hela båten men vi klarade nätet. Fiskarna vinkade nu åt oss nöjda. Vilken tur vi hade att de varnade oss men hur hade de märkt ut det flytande nätet egentligen!

Väl framme i Esteponas hamn lade vi till vid bryggan för ”visitors” och strax kom en man från marinan och mötte oss. Vi skulle följa med honom till receptionen i hans elbil. Vi fick knappast plats alla tre i det lilla sätet så jag fick båtmeken i knät. Vid incheckningen i receptionen, efter den vanliga pappersexercisen, fick vi en flaska riojavin i välkomstgåva. Tillbaka till båten fick vi allt gå själva. Nu var det dags att göra ”Medelhavstilläggning” igen. Det gick riktigt bra! Det är bara landgången som saknas säger båtmeken.

Nu har vi firat vår ankomst till Medelhavet här i Gibraltar i dagarna 4 för de 4 år det tagit oss att segla hit. Vi har fått många gratulationer och uppmuntrade ord som vi tackar ödmjukast för.

Nu har vi förstås inte bara firat här i Gibraltar utan vi har gjort en del upptäckter och utflykter i Gibraltar. Vi väntar på att den ökända Lavente ska lägga sig så att vi kan segla vidare i Medelhavet.

Levante är en ostlig ihållande mycket kraftig vind i medelhavsområdet som blåser dag och natt. Den blåser under perioder med ungefär en veckas längd och för ut varm luft från inlandet över havet. Vindstyrkan ligger normalt på kuling och uppåt. Lavente ger också en fuktig luft och ”Laventes skägg” ligger vid klippans topp som ett stort mörkt moln här i Gibraltar.

Mellan gränsen till Spanien och Gibraltar stad ligger det en flygplats har vi upptäckt. Ca 100 meter från start/landningsbanan ligger hamnen Ocean Village där vi nu ligger med S/Y Maron. Här landar och startar Easy Jet och Brittish Airways flera gånger om dagen. Kortet du ser på flygplanet som startar är tagit från sittbrunnen. 

När vi gjorde utflykt på cykel till Spanien fick vi först passera start/landningsbanan vid grönt trafikljus på cykelbanan tvärs över banan. Därefter passkontrollen mellan Gibraltar-Spanien då Gibraltar (Storbritannien) inte tillhör Schengen. Det är helt otroligt att fotgängare, cyklister och bilar får korsa start- och landninsbanan. Det måste vara unikt.

Vi har också upptäckt att det inte är vänstertrafik i Gibraltar som det är i Storbritannien. Därför står det skrivet ”LOOK LEFT”  på gatorna vid övergångsställen för engelsmännens skull. Vi har upptäckt att det finns likadana pubar, gator, bussar, telefonkiosker, postlådor, butiker, öl, mat, poliser, valuta, banker och samma typ av engelsmän här som i Storbritannien.

Vi har också gjort utflykt upp på klippan, Upper Rock, med linbanan för att se på den underbara utsikten över Gibraltar stad och Gibraltarbukten. Där träffade vi också på några av de 300 berömda svanslösa berberaporna. Två av dem var särskilt fula! Idag är alltså Gibraltar en brittisk koloni. Legenden säger att Gibraltar kommer att tillhöra Storbritannien så länge aporna är här, i och med detta tas de väl om hand av britterna.

Vi har förstås hunnit med ett första dopp i Medelhavets vågor på Eastern Beach. Nu hoppas vi dock att Lavente ska dra bort under kvällen som prognosen säger, så att vi kan ge oss av imorgon och fortsätta vår resa i Medelhavet.

År 2015 startade vi, ”båtmeken” och jag, vår resa från Linköping till Medelhavet. Nu år 2018, 4 år senare är vi framme. Mycket har vi fått uppleva och det har hänt en del på vägen både ombord och hemma men nu är vi här.

På vår resa till Medelhavet har vi passerat Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Storbritannien-Guernesey, Frankrike, Spanien och Portugal. För varje land har vi hissat besöksflagga.

Om ”Resan till Medelhavet” kan du läsa om på hemsidan under ”Till Medelhavet Etapp 1-4”. Här fortsätter "Resan i Medelhavet".

Nu har vi nått Medelhavet….

Efter bara en natt i Barbete lämnade vi hamnen i lågvatten som vi skulle enligt våra beräkningar för att få medströms genom Gibraltar sund. Den egentliga gränsen mellan Atlanten och Medelhavet ligger betydligt längre västerut än Gibraltar sund, vid en sockel nordväst om Kap Spartel, så idag seglade vi in i Medelhavet! Medelhavet har vi haft som mål sedan år 2011 då vi köpte S/Y Maron.

Vi har förberett oss med skepparkurser, kanalkurs, VHF-kurs och har köpt/läst en mängd litteratur om att segla utmed Norra Atlantkusten till Medelhavet. Vi har följt och läst om andra som gjort liknande seglingar. År 2015 startade vi vår resa från Linköping till Medelhavet.  Nu år 2018, 4 år senare är vi framme. Mycket har vi fått uppleva och det har hänt en del på vägen både ombord och hemma men nu är vi här.

När vi lämnade Barbete på förmiddagen var det motströms och medvind på 5 m/s och farten låg på 2 knop. Ju närmare Gibraltar sund vi kom vred strömmen och vi fick medströms som beräknat. Det kokade i vattnet av strömmar. När vi gled in i Medelhavet och Gibraltar sund kändes det nästan högtidligt. Det vi inte var förberedda på var den hemska upplevelsen och sorgen vi kände över de PAN-PAN meddelande som ideligen hördes på VHF-radion som gällde små båtar med massa flyktingar som var i fara runt omkring oss.

När vi närmade oss Gibraltarklippan och Gibraltar Bay möttes vi av ett antal lastfartyg som låg ankrade men även av ett stim svärdfiskar och några delfiner. Det blåste nu 10 m/s och vi länsade in med bara genuan mot den stora klippan. Nu var vi i Storbritanniens Gibraltar och det var dags att byta gästflagga igen.

Vi anropade Queensway Quay Marina på VHF:en och bad om plats i hamnen men där fick vi nej. Vi fortsatte till nästa marina som var Ocean Village och där var vi välkomna in. Nu fick vi göra första tilläggningen enligt ”Medelhavsmodellen” Här fick vi backa in och fånga ett rep i kajen som är fäst i botten som ska dras upp ur vattnet och fästas i båten som en ankarlina. Nu kom bogpropellern väl till pass. Det tog tid innan vi var fast ordentligt. Sedan återstod det bara att ta sig iland utan landgång.  

Nu är ”Resan till Medelhavet” slut och nu fortsätter ”Resan i Medelhavet”. Det ska vi fira!

Tanken var att vi skulle göra en utflykt till Sevilla med tåg från Cadiz men det har varit för varmt. I Sevilla har det varit 40 grader. Nu har vi därför legat ett par dagar i Pouerto America och latat oss. Det är inte riktigt sant för vi har cyklat en massa fram och tillbaka till de mysiga gränderna i centrum som låg ca 3 km från hamnen. För i hamnen var det ganska öde och tråkigt. Vi var också på marknaden och köpte skaldjur och ordnade en egen liten kräftskiva i båten nu i kräfttider.

Vi har tvättat då det fanns tvättmaskin i hamnen. Vi har förstås varit på stranden Sankta Maria med cykelavstånd från hamnen. Stranden var full med människor tätt intill varandra, nästan alla med parasoller. Trots att stranden var väldigt bred så låg alla intill vattnet då det var lite svalare där. Vattnet var fantastiskt varmt och klart.

Vi har också åkt en sightseeingtur "Hop On Hop Off" buss i Cadiz som var väldigt trevlig. Här finns mycket fin arkitektur från olika epoker samlade och historiska platser som är intressanta. Vi valde att åka efter helgen då vi tänkte att det inte skulle vara så många på bussen. När vi kom till första hållplatsen för att köpa biljett och gå på bussen kom en massa tyska turister som skulle med på bussen. Det visade sig att de kom från det kryssningsfartyg som lagt till i den stora hamnen under natten. 

Idag när vi vaknade var det dimma och luften kändes sval. Termometern i ruffen visade 22 grader. Skönt!  Nattens kuling med lite regn hade gjort att den tryckande värmen gett med sig. Regnet som kom var inte mer än att sanden i den varma sydvinden från Sahara, bildade bruna ansamlingar på däck. Båtmeken tog vattenslangen på bryggan och sprutade bort sanden innan vi gav oss av. Nu var det dags att ge sig av på den sista seglingen på Atlanten innan Medelhavet.

Det verkar också som om den spanska skönsångaren förföljer oss då han idag helt plötsligt hördes på VHF radions anropskanal 16. Nu var det förstås högst olämpligt då det inte är tillåtet att sjunga på kanal 16 så båtmeken passade på, tog luren och ropade “shut up” men det hjälpte förstås inte. Nu kunde vi dock använda oss av Off-knappen för att få tyst.

Vi gav oss av när vinden kom på förmiddagen och vi fick en riktigt fin seglingsdag. Vi gjorde 8 knop med bara gennakern när vi passerade Cabo de Trafalgar där sjöslaget mellan Frankrike och Spanien med Napoleon mot Storbritannien med Lord Nelsson stod i början av 1800-talet. En riktigt historisk plats. Här var det också riktigt strömt och vattnet kokade.

Vid hamninloppet till Barbetes hamn blev vi omkörda av spanska Sjöräddningen i hög fart. När vi kom iland såg vi att de hade båten full med afrikanska båtflyktingar de hämtat upp ute på Atlanten. Ambulanser och polis väntade på kajen och Röda korset som delade ut filtar och vatten. Nu fick vi se flyktingströmmen i verkligheten och det kändes fruktansvärt att människor måste fly från sina hem och bli flyktingar i ett främmande land. Vi kände oss illa till mods där vi satt i båten.