Medelhavet I
fredag 7 september 2018 - Skrivet av Tom Eneberg
I västra Medelhavet
Marinan i La Linea Concepcion

I Västra Medelhavet.

Efter sju månader i Lagos Portugal seglade jag in i Medelhavet den 25 juni. Färden dit gick via Ilha da Culatra Portugal, Rota och La Linea Concepcion i Spanien. I Rota for jag in till den gamla historiskt intressanta hamnstaden Cadiz, vilken är en av världens äldsta sjöstäder anlagd av fenicierna omkring 1100 f. Kr. Cadiz är också den äldsta stad i Europa vilken varit bebodd oavbrutet. Här besökte jag bland annat resterna av en romersk teater och katedralen. I La Linea gjorde jag några besök i Gibraltar. Gick ett par turer till fots upp på The Rock. Hälsade på hos aporna samt tittade på minnen från olika krig. Från Napoleonkrigen till Falklandskriget då de stora underjordiska förråden användes för sista gången. Idag är de flesta tunnlarna museer, en del används dock fortfarande av engelska krigsmakten. En tur till Trafalgar Cemetery och Amiral Nelsons staty blev också intressanta.

Den 27 juni förtöjde jag i Almeria efter 159 Nm. Almeria har en bra marina med god service. Staden är gammal och ovanför ligger en gammal morisk borg, Alcazabar. Här kan man se hur morerna byggde avancerade system för vattenförsörjningen. Uppsamling av vatten i djupa underjordiska cisterner som sedan pumpades upp och fick rinna i sluttande rännor. Ett annat mycket intressant ställe att besöka är skyddsrummen från spanska inbördeskriget. De är belägna under gatorna i centrum. Staden fick utstå flera bombardemang av bland annat tyska flottan.

I Almeria mönstrade min fru Ingrid på för den fortsatta seglingen.

Den 10 juli seglade vi iväg med kursen inställd på Isla de Formentera i ögruppen Balearerna.

I början hade vi god akterlig vind med slör och ibland läns. Av och till fick vi starta motorn då vinden försvann tillfälligt. Hela fredagen 13 juli kryssade vi i motvind till klockan 19.00 då vi ankrade i Cala Saona på öns västra sida. Dagen därpå seglade vi runt sydspetsen och ankrade i Ensenada de Tramontano på östra sidan. Bra ankarplatser men beroende av vindriktningen.

Söndagen den 15 juli seglade vi runt öns norra del och förtöjde i marinan i La Savina efter 296 Nm.

Marinan där var bland det dyraste jag upplevt. En kostnad på 105 Euro per natt, vatten och elektricitet oräknat. Duscharna och toaletterna var ostädade. Hela platsen präglades av turismen. En bra strand fanns dock på kort gångavstånd. Två dygn här kostade totalt 2445 Skr.

Den 17 juli seglade vi över till den vackra ön Ibiza. Här ankrade vi på två olika platser, Cala de Port Roig på Ibizas sydsida och Cala de Portnax på norra sidan. Vi gick inte iland utan fortsatte mot Mallorca den 19 juli.

Med ett rev i storseglet och fullt utrullad genua fick vi en bra halvvinds överfart och ankrade i Puerto de Andratx ytterhamn klockan 03.30 den 20 juli. Under förmiddagen gick vi till kaj i marinan där vi hade stämt möte med Anita och Lars Stillman ombord på S/Y Tindra.

Tillsammans med dem hade vi två trevliga kvällar.

Marinan i Andratx är ganska stor med långa avstånd till duschar och toaletter. Hamnavgiften låg på över 50 Euro per natt. I Andratx centrum finns en kommunal marina med betydligt lägre hamnavgift. Här måste man boka flera dagar i förväg under högsäsong. Centrum har också bra affärer för proviantering. Till Palma de Mallorca åker man lätt med buss.

Den 25 juli seglade vi runt till Mallorcas norra sida och ankrade i Cala de Calobra.

Cala de Calobra är en fantastisk vik som skär djupt in och slutar med en badstrand. Höga klippor omger ankarplatsen vilken dock är öppen mot norr. Bra sandbotten ger gott fäste åt vårt Rocna -ankare och badvattnet är fantastiskt. Jag passade på att göra bottenrengöring. På kvällarna rodde vi iland och promenerade. En liten by med restauranger och barer finns i en angränsande vik. Vi åt en svart paella med gambas, kalamares och bläckfiskbläck. Man måste dock vara ute i god tid då restaurangerna stänger tidigt.

Badstranden kan man nå genom en lång tunnel i berget från byn. Tunneln består delvis av en spricka i berget och är belyst med färgat sken om natten.        

Efter två härliga dygn fortsatte vi seglingen utmed Mallorcas norra kust. Vi rundade Mallorcas nordöstra udde Cabo de Formentor och satte sedan kursen söderut mot Puerto Alcuida.

Marina Alcuida är välordnad med bra serviceutrymmen. Badstranden ligger ett stenkast bort. Dygnskostnaden ligger på 45 Euro. Lätt att proviantera då ett köpcentrum ligger på promenadavstånd. I slutet av juli kan hettan vara påtaglig med temperaturer kring 30 – 35 grader. Det blir nästan bara att sitta i skuggan eller bada dagtid. Först efter solnedgången kommer folklivet igång och fyller gator, torg och restauranger.

Vid middagstid den 30 juli seglade vi mot nordost med kurs på Sardinien. Den goda vinden utanför Menorcas norra sida gjorde att inte ankrade där utan seglade vidare.

De följande dagarna seglade på alla bogar i den skiftande vinden. Då vinden i korta perioder dog ut startades motorn. Vi undkom inte hettan trots att vi långt ut till havs. Prövade alla slags solskydd i sittbrunnen. Allt från att hålla en paraply i handen till uppmonterade solsegel.

”Färskvattnet” man tankar i hamnarna är odrickbart på grund av den starka smaken av klor. Det inköpta flaskvattnet var smaklöst och vi kände oss ständigt törstiga trots att vi drack ordentligt. Varje morgon blandade vi mineralpulver för att kompensera saltförlusterna.

Efter 267 Nm kom vi till Porto Torres på Sardiniens norra sida. Klockan 10.00 förtöjde vi i Comoran Marina den 3 augusti. Trots att vår ankomst föranmälts via email fanns det inte någon som visste någonting. En lokal båtägare visade oss en ledig båtplats på en mycket dålig flytbrygga. Delar av bryggan lutade på grund av läckage. Svallet från passerande båtar fick bryggan att slingra sig. Dusch och toalett var i dåligt skick och smutsiga. Priset på över 40 Euro per natt var högsta laget.

Trots detta stannade vi några nätter för att ta en dag med hyrbil runt öns norra del.

Kustvägen var helt präglad av turismen. Den var full av parkerade bilar med folk som skyndande sig mot stränderna. För att slippa detta körde vi upp i bergen där blev växtligheten genast blev grönare. Vi körde genom glesbygdsbyar med ruiner av tidigare verksamheter. Ett kraftigt åskväder gav stora regnmängder som forsade i gatorna.

Dagen innan avresan upptäckte vi att det fanns rester av en romersk stad på promenadavstånd från marinan. Dessvärre kom vi dit efter stängningsdags och fick nöja oss att se denna genom stängslet.

Den 7 augusti seglade vi norrut mot Korsika. Under natten låg vi ankrade i Cala de Orzu. En mycket bra ankringsplats innanför Cap Muro på sydvästra Korsika.

Dagen därpå förtöjde vi i Marina Tino Rossi i Ajaccio på Korsika. Trots att vi föranmält vår ankomst via email fanns det inte någon som kände till detta.

Allt i Ajaccio präglas av Nabulione Buonaparte vilken föddes här 15 augusti, 1769. Ön tillhörde Italien vid den tiden vilket ännu syns tydligt i dagens arkitektur. Hans namn förfranskades sedan till Napoleon Bonaparte. Huset han föddes i är idag museum och är värt ett besök.

Marina Tino Rossi är välskött men dyr. Tyvärr besväras man av ständigt svall från turistbåtar som kör ut och in i hög fart. Ajaccio är trångt, bullrigt och dyrt.

Ingrid flög hem den 11 augusti via Nice. Samma dag satte jag åter segel mot Liguriska kusten i Italien. Kryssade mig ut ur Golfe D´Ajacio i strålande solsken. Efter passagen Passe des Sanguinaires dog vinden helt ut kom inte åter förrän vid midnatt. Då hade jag för motor nått Korsikas nordvästra del. Den sydliga vinden stod sig ända till klockan 19.00 följande kväll.

Den 13 augusti klockan 03.00 förtöjde jag i Andora Marina efter 150 Nm. En vän till mig hade i förväg anmält min ankomst. Efter anrop på VHF 09 stod två av hamnpersonalen på kajen beredda att hjälpa mig förtöja.

Andora Marina är mycket välskött. Det är rent och snyggt. Dygnspriset under högsäsong ligger på 24 Euro per natt. In till staden Andora är det gångavstånd.

Här låg jag kvar under 10 dagar. Jag besökte en gammal bekant i hennes hus uppe i en by i bergen ovanför Andora med svalare väder än nere vid kusten.

Den 23 augusti seglade Alba Nova västerut mot Cap de Ferrat i Frankrike. Fick en bra vind som gav ett kryssben ända fram till destinationen. Min plan var att ankra i viken Rade Villefranche, dock vågade jag inte gå in dit i mörkret på grund av flera fiskeredskap i vattnet.

Med minskade segel, endast 1/3 dels utrullad genua seglade jag sakta söderut. Vid soluppgången dagen därpå vände jag båten norrut och ökade segelytan. Under natten hade jag endast rört mig 6 Nm.

Den 24 augusti klockan 11.00 ankrade jag inne i Anse de l´Espalmodor strax under Cap Ferrat.

Omgivningarna därinne är mycket vackra. Klippor med gröna träd, husen ser italienska ut. Ankringsplatsen är populär med många båtar på dagsbesök. Vid solnedgången tunnas besökarna ut. Stundtals kom en besvärande dyning in från söder och gav båten kraftig sidorullning.

Trots dyningen blev jag kvar till den 27 augusti då jag drog ankaret och gick för motor in till Port Vauban i Antibes. Här hade bokning via email fungerat bra. Jag fick en bra plats i innerhamnen med endast 200 meter upp till gamla stan. Port Vaubans marina är mycket välskött. Rena och snygga duschar och toaletter, väl fungerande sophantering. Det kostar 22 Euro per natt, elektricitet samt en turistskatt på 0,13 Euro per dag.

I Antibes har det funnits etruskiska bosättningar från tidigast under 500-talet f. Kr. En stad grundades som handelsposten Antipolis på 300-talet f. Kr. av grekerna från Massilia. Romarna erövrade södra Frankrike och skapade 121 f. Kr. Provinsen Transalpinska Gallien där Antipolis officiellt inkorporerades år 43 f. Kr. Staden försågs med teater, amfiteater och termer eller badinrättningar försörjda med vatten från akvedukter.

Från slutet av 1500-talet till 1860 var Antibes en viktig gränsstad för Frankrike. Fort Carre uppfördes på en kulle på en halvö strax norr om stadskärnan i slutet av1500-talet och i slutet av 1600-talet påbörjades uppförande av en ringmur och befästningar runt själva staden. Från 1895 började befästningarna rivas för att inte hindra stadens utveckling, och nya bostadsområden uppfördes på de 25 hektar som rivningarna frigjorde, samt längre ut från gamla Antibes. Idag är således Antibes en blandning av gammalt och nytt. Här finns härligt trånga gränder med barer och restauranger. I en gammal borg finns ett museum som inrymmer verk av Picasso. Evert Taube bodde här i långa perioder för att låta sig inspireras.

Jag passade på att rösta på konsulatet i Nice och tänker övervara valet här. Under vecka 37 kommer jag att segla vidare söderut mot södra Korsika.

Länk till fotoalbum: Västra Medelhavet
Kommentera inlägget