Medelhavet
I Maltemins famn
Skymningstid på Naxos
”Väderprognoserna ändras ju hela tiden”. Kapten tittar förgäves efter den utlovade åskfronten på den ännu solstrålande himlen och kliar sig förbryllat i huvudet. Men så är väl också sommaren ganska nyckfull av sig. Vi kan åtminstone förlita oss på att Maltemin, den grekiska sommarnordan, blir alltmer konstant och livfull.
Vi har gjort en liten runda bland Kykladerna. Joachim, Matt och Sara var med oss på både Poros och Naxos och vi har bland annat sysslat med mopedåkning, grottforskning, bergsbestigning och en utekväll i forsande översvämningsregn. Men allt gott har ett slut och en efter en försvann våra vänner iväg emot nya horisonter. Till slut var det bara Petter och jag kvar och då tyckte vi det var dags att dra vidare.
Från Naxos fick vi en skön bidevind till Syros där vi stämt träff med en sympatisk köpesintressent som fick testa på att segla Maja. Direkt därpå, på torsdag eftermiddag, tog vi ett spontant beslut att sticka söderut igen, denna gång till ön Sifnos som vi nådde först efter att solen gått ner. Mörkerseglingens lätta magpirr kändes gött i kroppen, det var ett tag sedan sist. Vi knatade runt på ön, sprang in i en vettskrämd orm, tog några öl och fortsatte snart – med härlig halvvind och i förvånande höga vågor – mot Ios hamnstad där vi nu ligger förtöjda. För mig är det första gången på ön och jag stannar en tid här för att lacka båtluckor och luffa runt lite. Petter, som redan sett Ios, tar istället en färja till Kreta för att möta upp med den soltörstande Xueting, som kommer på besök. De spenderar en vecka tillsammans på den stora ön och så ses vi sedan alla tre på Ios för midsommarfirande och nya seglatser.
ENGLISH
Everything has an end, and so also the great days we spent with our friends Joachim, Matt and Sara on the islands of Poros and Naxos. Among the memories that we take with us are scooter rides on winding roads, a majestic cave walk, mountain trekking/climbing and an evening out in pouring rain that threatened to drow the entire town of Naxos. We hope to see you all again, somewhere beyond the horizon!
As Petter and I were on our own, we decided to go for a sort of circle tour with Maja. We first went north to Syros, then south again to Sifnos and finally ended up on Ios, where we are now. Here we too will split up for a while. While I remain close to the boat to do some varnishing and in between some island exploring, Petter will take a ferry to Crete to meet up with a sun longing Xeuting who comes to visit us. By midsummer, we'll all get together on Ios for a party and then continue sailing.
We thank Matt and Sara for all the great photos, they are here for you all to enjoy:
Link to photo album: Kykladerna
Medelhavet
båtluff i Kykladerna
Kalle och Petter ror in till land
Kalle
Det luktar hav igen. Petters och Jockes leenden lyser genom kvällsmörkret när de tar emot mig i Mykonos hamn och jag är varm både utom- och inombords. Båten är ”Hemma” igen, vågor brusar runt om och livet är gott att leva. Tyskland, som jag lämnade bakom mig efter att ha spenderat några veckor på en vacker gård utanför Berlin, känns väldigt avlägset.
Petter
Vi har nu hunnit runt på fem öar i Kykladerna. Vi har ankrat i lugna vikar,
turistat på Santorini och nu har sitter vi på en campinganläggning på Mykonos där musiken dunkar på i bakgrunden. Det började med mycket motorkörning men sen har vi haft två veckor med (i min mening) riktigt skön segling. Vattnet blir allt varmare, människor strömmar in till öarna och städer och stränder vaknar till liv. Det är nu som vårsäsong möter sommarhets, vårvindar går över mot som
marens kraftiga maltemi. Mycket står oklart kring vad som händer efter maj månad, om vi seglar öst eller väst, men just nu är livet bra så vi försöker leva här och nu.
Petter (en vecka senare)
Vi lyckades aldrig ladda upp texten vi skrev så tiden har gått! Sen senast har vi plockat upp liftare i form av amerikanen Matthew (som också bor i båten med oss till torsdag) och finländskan Sara som åkt med mellan öarna och följt med på turer under dagarna. Vi träffade dem båda på hostelet i Mykonos.
Mer bilder kommer, och mer regelbundna uppdateringar!
ENGLISH (Petter)We're supposed to update this blog a lot ofter, things came in the way this time though. Anyway we have been sailing around in the Cyclades since last update and seen the famous islands like Ios, Santorini and Mykonos. It has been a great month of sailing in the sun! Joachim just left this morning but my brother Karl got on the boat a week ago. At the moment we also have Matthew staying onboard with us, an american "hitch-hiker" that we picked up in Mykonos last week. Also Sara, a finnish girl, has been using the swedish sailing ferry and joined us for hikes during the day.
Uploading more pictures later!
Medelhavet
Joachim mönstrar på
Joachim i Aten
SVENSKA (Joachim)
Majas besättning har nu fördubblats efter att jag, Joachim, kommit till Grekland för att segla och utforska landet under maj månad. Petter och jag möttes upp i Aten där vi stannade i två dagar. Här spenderades den
mesta av tiden med att vandra runt i sökandet efter såväl historiska monument s
om det svårlokaliserade hostel som vi bodde på. Det obligatoriska besöket vid Akropolis genomfördes såklart också!
I torsdags tog vi en färja till ön Poros där Maja väntades på oss. Här stannade vi några dagar för att förbereda oss inför den kommande seglingen. Eftersom det var några år sedan jag senast satt i en segelbåt har Kapten Petter sett till att mina kunskaper fått sig en rejäl uppfräschning. Ramsor för att komma ihåg olika knopar har lärts och utrustning som inte återfunnits på de båtar som
jag tidigare seglat har gåtts igenom.
För att vänta in de gynnsamma vindarna som förhoppningsvis kommer imorgon, begav vi oss igår till den närbelägna ön Hydra. Större delen av färden fick tyvärr genomföras med motor. Trots tydliga order från Kapten var jag lite för glad med gasen när det var dags att ankra, vilket resulterade i hoptrasslade ankarlinor med våra grannar. Som tur var löste sig problemet relativt lätt och inga sura miner kunde ses hos de drabbade.
Imorgon tisdags sätter vi kurs mot Kykladerna, där vi har planerat att besöka ett antal öar under de kommande veckorna. Först väntar ett snabbt stopp på Serifos, följt av några dagar på Ios. Det är bara att hålla tummarna för att de medhavda sjösjukstabletterna får ligga kvar i sin förpackning.
ENGLISH (Petter) So Athens was actually not too bad. Stayed two nights and managed to see most of the inner city I think. Saw some nice parks and places like the Acropolis. My new crew member Joachim is rapidly becoming really useful, a few mistakes here and there but that’s how you learn anyway! He’s staying for a month so there’s plenty of time. Currently staying in the small enchanting town of Hydra, nice place but you’re quickly done with it. Tomorrow we are heading for the Cyclades. Our goal afterwards is to reach Ios in time for the weekend, hoping to meet some other travelers there.
Medelhavet
Maja seglar igen!
Maja på väg mot havet
Efter två veckors långsamt resande ner genom Europa så kom jag (Petter) ner till Egina och Asprakis boat yard. Bottenfärg åkte på och Maja åkte i vattnet dagen efter.
Tanken var att jag skulle spendera en vecka ensam i Eginas hamn för att förbereda båten och sen ta emot en vän. Efter bara en dag i hamnen så blev jag istället överbjuden till den danska kethen Sheeban gold bredvid. Vilket har lett till att jag istället har seglat med dem till både Poros och Hydra. Jag har dem att tacka för både en otrolig gästvänlighet och gott sällskap!
Imorgon kör vi hyrbil till Aten där den danska besättningen tar flyget hem och jag inväntar Joachim som landar under kvällen. Vi kommer att spendera några dagar i Aten innan vi återvänder till Maja som nu ligger förtöjd i Poros, lyckligtvis helt utan att bli avkrävd hamnavgift än så länge!
Avslutar med lite reklam... Delvis är Maja nu till salu
(http://www.blocket.se/goteborg/Unik_Vega_pa_plats_i_Medelhavet_59745977.htm?ca=15&w=1)
Sen tänkte jag även påpeka att vi inte kommer vara speciellt många ombord på båten i sommar så om någon som läser är intresserad är det bara att höra av sig. Vi kommer förmodligen segla juni ut åtminstone, sen får vi se.
ENGLISH
So I decided to write a few lines in english also in case some non-swede want to have a look at the blog.
I made it safely down to Aegina just about a week ago. My two weeks of travels before I got there was simply great, mostly thanks to the amazing people I met on the way (you know who you are)! Special thanks to my hosts Craig and Alan who supplied me a warm bed and so much more.
This past week has been spent on a bit of boat preparations, one day of school work but mostly just relaxed days along with the crew on the danish boat Sheeban gold. They have taken very well care of we in the past week, which was supposed to be spent alone working on the boat. Tomorrow Joachim arrives to Athens, he will join me on the boat for the coming month.
Also... to those I haven't already told, just tell me if you want to give sailing a try! We are currently planning to sail at least up till the end of june.
Medelhavet
Gryning i Korintgulfen
Efter fem månader till sjöss är vi slutligen framme på Aegina, vår vinterhamnsö. Nu väntar vi bara på att lägga upp båten.
Allt är fortfarande för närlevande för att det i det här blogginlägget skall bli tal om någon summering (vad nu en sådan skulle tjäna till) av allt vi upplevt sedan vi lämnade Lyckorna i somras men som vanligt får ni en uppdatering om vad vi haft för oss sedan senaste inlägget här.
Under den dag vi trodde skulle bli den sista på Lefkas hyrde vi cyklar. Jacob och jag (Kalle) gjorde en lugn utflykt till ett vattenfall och klättrade runt i dess flodbädd. Petter, som tycker om fart, skaffade sig en racingcykel och trampade runt hela ön i en orgie av svett (Lefkas är ingen låg ö).
När vi lade ut under den påföljande natten hade vi målet satt på Patras vid Korintgulfens inlopp men av den saken blev det inte mycket av. Vi fick vinden i ansiktet, sökte skydd i en vik på ön Meganisi, några få distanser från vår senaste hamn, och mottog där ledsamma rapporter. Ett lågtryck var på väg in söderifrån med tilhörande motvind och rusk och vi skulle inte komma ur fläcken på flera dagar. Vi tog en sväng på den rurala ön för att fundera. Eftersom vi hade plugg att sköta och behov av el och internetuppkoppling bestämde vi oss för att vända tillbaka till Lefkas med svansen mellan benen. Vi fick åtminstone en fin läns på tillbakavägen.
Så förflöt några regniga och studiefyllda dagar i gamla Lefkas. Humöret höll vi dock uppe. På söndagen förra veckan kunde vi äntligen lägga ut igen och den här gången gick resan smärtfritt. Då vi längtade efter att ta oss framåt hade vi beslutat att överge Patras för att istället ta oss till Itea, en vacker liten kajgatestad (det fanns just inte mycket bakom kajen annat än gigantiska olivodlingar) som vi valt ut för dess direktbusslinje till det beryktade Delphi. Det var inte fråga om något slags pilgrimsfärd, vi hade egentligen bara hört om "Oraklet på Delphi" och förstått att dit skulle man tydligen åka. Väl på plats blickade vi ut över de mer eller mindre restaurerade lämningarna av det en gång säkerligen storslagna, antika kulturella högsätet men de där historiens vingslag, som vi nog alla tre halvt om halvt hoppats få uppleva, infann sig aldrig riktigt. Medan vi snirklade oss förbi guidade grupper (gudarna vare lovade att vi inte kom dit på sommaren) och en och annan pelare bland alla stenblock lärde vi oss att oraklen skall ha fått sina syner uppenbarade för sig under influens av någon naturgas som trängde upp ur Apollons tempel. Mycket mer mottagliga var vi uppenbarligen inte den dagen. Vi tog en snabb titt på amfiteatern och Atenas tempel (stadiumet, som såg lite intressant ut, var tyvärr inte öppet) och tog därefter bussen tillbaks till båten, en aning förundrade. Antagligen skulle vi förberett oss bättre.
Till slut fick vi vindarna på vår sida igen. En inledningsvis våldsam Bora stabiliserade sig successivt och vi satte då av emot Korintkanalen, den smala uppgrävda kanal som skiljer Peleponessos ifrån grekiska fastlandet. Den är också känd som en av världens dyraste kanaler i förhållande till sin längd - vi kunde inte låta bli att tycka synd om de eventuella ensamseglare som skulle viljat passera igenom där. På andra sidan kanalen möttes vi av kanalens alldeles egna luffarhjältar: tre rufsiga hundar och en enögd, kärvänlig katt. Vi bjöd dem på vad vi hade att erbjuda: en burk tonfisk och färskvatten.
Någon gång i dagarna beger vi oss emot fastlandet med färja. Vintern väntar och jobb väntar, någonstans i Europa. Båten återser vi först i april. Men vi hör av oss innan dess.
Medelhavet
Korfu och Lefkas
Paleokastritsa
Medelhavet
Samma hav, nya länder
Albanien i gryningen
Sedan vi sist hörde av oss har vi hunnit korsa Adriatiska havet två gånger.
Reparationerna drog ut på tiden och när vi kom tillbaka från Zagreb tvingades vi leva landliv ombord på båten för några dagar. I ondags förra veckan kom båten äntligen i havet igen och då var vi ivriga att komma iväg till ön Korfu i Grekland där mamma och pappa Mogenfelt skulle möta upp oss. Istället för att segla längs balkanska kusten och riskera att behöva betala avgifter i Montenegro och Albanien valde vi dock att ta en ny sväng till Italien för att äta pizza och gelato. Vi kom först till det lågsäsongssömniga Vieste i skön skymningssol, knatade runt där en dag och begav oss därefter till gamla Otranto som vi redan lärt känna på vår väg till Kroatien. Men vi kunde inte stanna länge eftersom prognosen för den kommande veckan (den nuvarande) utlovade ett lågtryck med tillhörande oväder som vi bestämde oss för att förekomma. Sent på måndag eftermiddag lämnade vi alltså italienska kusten bakom oss och seglade på med milda vindar under hela natten. Strax innan passagen mellan Korfu och fastlandet dog vinden ut och de sista få sjömilen till hamnen Gouvia, där vi nu ligger, tuffade vi för motor medan solen gick upp över de albanska bergen på vår babordsida. Albanska gränsen visade sig ligga längre ner än vi hade väntat oss och i dagarna - under tiden vi gömt oss i ruffen för lågtryckets vind, blåst och höstkyla - har vi pratat om att göra ett besök i det för oss okända landet. Kanske följer far och mor med. De kommer i morgon.
ps. Det kommer snart fler bilder. Internetuppkopplingen är inte på vår sida idag.
Medelhavet
Glada dagar både på och innanför kusten
Vi har varit lite dåliga med bloggandet på sistone. Det blir lätt så när man lullar runt på Kroatiens kust utan alltför många specifika mål, utan en A-till-B-rutt att följa.
Split visade sig vara dyrt men också vackert och historiskt intressant. Mest känd är staden troligen för det palats som där uppfördes för den romerske kejsaren Diocletianus på slutet av 200-talet e.Kr. Vi låg i stadens marina under en helg, omgivna av en mängd charterbåtar som bytte besättningar och på måndagen sedan försvann, som i ett trollslag, ut bland öarna. Vi följde strax efter.
På ön Brac utanför Split träffade vi äntligen vår vän medelhavsseglaren Nina (som sedan länge engagerat sig i och uppmuntrat vårt seglingsprojekt) och hennes familj. Vi hade en fin kväll på restaurang tillsammans – och en mysig frukost i deras båt dagen därpå – innan de packade ihop för att resa hem till Sverige.
Därefter kom vi till Paklinski-öarna utanför den större ön Hvar där vi varit tidigare. Vi hittade en fin liten vik där vi ankrade och begav oss sedan ut på en lång vilsevandring som avslutades med att vi blev attackerade, i mörkret, av en kamouflerad minibläckfisk på landutflykt.
Ön Vis låg strax intill Paklinski och bjöd in till fin, om än slitsam, cykling. Förmodligen var benen och hjärtat trots allt glada att chockas med oändligt stigande serpentinvägar efter allt stillasittande.
Överlag har det gjort väldigt gott att skärgårdssegla igen och stryka längs klippsidorna, även om vi ibland haft plugget som gnagt oss i hälarna: programmering, juridik, italienska, balkanvetenskap, harmonilära… det är mycket att hålla koll på men vanligtvis är det mest stimulerande och kul.
Och nu är vi i Zagreb. Och båten är på land i kuststaden Trogir under lite mer än en vecka. På grund av oerhörd blygsel har vi inte berättat om det tidigare men vi gjorde faktiskt en halvdramatisk nattgrundstötning mot ett utstickande stenparti i la Gironde. Det blev en mindre kölskada som vi nu bestämde oss för att det var dags att få åtgärdad. Eftersom vi ändå talat om att besöka den kroatiska huvudstaden tänkte vi att tillfället inte kunde vara bättre valt och sedan onsdag förra veckan huserar vi alltså i ett åttabäddsrum på vandrarhemmet Hobo Bear mitt inne i stan. Själva vandrarhemmet är toppen, hemtrevligt, och runt omkring oss ligger en uppsjö mycket bra muséer, utställningslokaler, restauranger, med mera som vi glatt upptäckt dag för dag. Och så finns det många bra barer. Nu ska vi nog upptäcka några sådana till.
Medelhavet
På östra sidan om Adriatiska havet
Jacob är snygg i Kroatien
Motorn går och vi glider fram längs Hvar, en ö utanför Split i Kroatien. Nu har vi varit i Kroatien ett tag, 4 dagar kanske? Vägen hit sen sista inlägget har varit väldigt lugn med pinsamt mycket motorgång. Att ta sig runt södra Italien innebar bara 2 dygns stiltje. Jacob och Anders mönstrade därefter på i Otranto på Italiens sydöstra spets, där väntade vi ut åska innan överfarten till Kroatien. Fram tills igår så låg vi gratis vid en kaj nära Dubrovnik. På dagarna åkte vi in till stan med buss och gjorde skoluppgifter på caféer, strosade runt i gamla stan och var helt vanliga turister. Kroatien har hittills gett en bra bild, plötsligt kan människor engelska igen (det var Holland senast). Sen är det såklart härligt att ha kommit till en skärgård med lugn segling och ständiga möjligheter att stanna upp för bad (eller klättrande på klippor).
Tanken är att vara i Split imorgon kväll och upptäcka staden tills något annat lockar mer.
Medelhavet
Tyrrenska havet bjuder på äventyr!
Ännu är humöret på topp!
"Det här var den längsta natten i mitt liv" sa Kalle efter vår andra natt på vägen från Ponza. Vi (Kalle och Petter) var äntligen på väg in i hamn på Stromboli, en aktiv vulkan i södra Italien. De senaste 10 timmarna hade spenderats i mörker, mullrande åskmåln och kuling. Omkring midnatt - några timmar innan Stromboli dök upp som en naturligt glödande fyr - fick vi kontakt med ett närgående fartyg som rapporterade force 8 (17-20,5 m/s). Det här var första gången för oss som vi verkligen kände att vi genomfört en jobbig segling på öppet hav, vågor som väller in i sittbrunnen och ständiga "squalls" (åskbyar med starka vindar).
Det var ett lågtryck som hade tagit en annan bana än vad tidigare rapporter angett. Nu har vi verkligen fått lära oss hur svårberäkneliga de kan vara, nästa gång håller
vi oss i hamn när instabilt väder är på gång!
Efter att ha en spenderat en hel dag med att sova gav vi oss vidare, nu till Scilla där vi spenderade två nätter. Trevlig stad med otroligt hjälpsamma människor.
Vi är nu i Reggio Calabria mittemot Messina, vi har haft och har fortfarande några saker som måste ordnas vilket håller oss kvar här. Men imorgon är det söndag och då står Italien stilla, så vi kollar in Sicilien med buss!
|
|