Så änligen är hon vår. Känns så gott och så rätt. Vi tittade på henne redan förra sensommaren men då tyckte vi att hon låg för högt i pris. Speciellt om man som vi, sneglade på att köpa båt i Holland.
Och nu blev allt rätt. Vi är just hemkomna från Dalarö och börjar planera packning och dylikt. I år hinner vi knappt åka något alls. Tiden har runnit iväg och det är inte mycket kvar av min semester. Men en liten sväng i Stockholms skärgård hinner vi med innan vi måste vända hemmåt.
Visst, hon är lite väderbiten och lite sliten här och där men i stora drag är hon i gott skick. De helger som är kvar utav sommaren kommer ägnas åt TLC. Ju tidigare vi börjar desto fortare blir hon i det skick vi vill ha henne.
För att vara säkra på att vi utrustar henne med det vi behöver kommer nästkommande sommar tillbringas i svenska vatten. Men det är inte fy skam det. Vi är dock ett steg närmare de Europeiska kanalerna.
Frågan är nu; byta namn eller behålla det hon har? Hon heter just nu Maria III och jag vill döpa om henne till Alice. Vi får se. Hur som helst, glädjen är stor just nu.