Idag för ett år sedan satt vi på samma restaurang och åt samma maträtt som idag. Det var som idag en varm och solig dag. Men då hade vi svårigheter att le och framför allt, fira. Vi hade ju precis förlorat Cayenne och hela semestern var förstörd. 

Idag var det betydligt lättare att både le och fira. Måste dock medge att maten var godare förra året. Precis som då, tog vi en glass och promenerade nedför kanalen för att titta på nåtar och slussning. Som studieobjekt är slussning intressant. Det finns lika många stilar som det finns slussare. Alla kommer dit de ska med mer eller mindre blessyrer på sina båtar. 3 fendrar är väl lite i underkant kan jag tycka, men vi är alla olika. De stora moderna vrålåken på 36 ft eller mer har påfallande ofta nötter till förare. Trots propellrar åt alla håll, kör de i kanterna, skrapar sina båtar och har få fendrar.

Visst, vi har också skrapat i men vi har inga moderna hjälpmedel ombord och får således klara av det ändå. Slussning är intressant att titta på. Det kan vara ett rent skådespel.

Jag har inga barn och har inte heller haft någon önskan att skaffa barn. Är ärligt talat inte överförtjust i barn. Vad som dock förvånar mig är att jag nog reagerar starkare och mer oroligt än många föräldrar runt slussar, båtar och på båtar. Förvånansvärt många barn är utan flytväst. 

Barnen sitter med dinglande ben vid slussarna medan de vuxna verkar upptagna med annat. Jag får ju hjärtsnörp. Kan verkligen alla dessa barn simma? Det oroar mig. Vad händer om ett barn ramlar i? Förväntas vi andra vuxna dyka i efter barnet eller hur tänker folk? Det är otroligt att så få olyckor händer. Jag blir dock mycket nervös när jag ser barn, vind för våg runt slussarna.

Jag åkte hem idag. Dels saknade jag lilla sudden, tvätten var tvungen att ordnas och lite allmänt huspyssel fixades medan maskinen gick. Nu är jag tillbaka på båten igen. En mycket behändig sommarstuga har det visat sig.

När vi kom fram till båten stod ett yngre par vid båtarna och hängde. De försvann innan vi hann fråga vad de gjorde där. De hade tydligen tänkt gå ombord vår båt enligt vittne. Tur för oss så kom larmet idag. Går de in, får de satans ont i öronen. Nu väntar vi på grillen. Middag på akterdäck vankas.

Imorgon installerar vi larmet. Tyvärr är det ju så att folk har problem med att skilja på mitt och ditt. Ibland är det ren förstörelselusta som sätter in. Nu kommer vederbörande i alla fall få ont i öronen om de går in i vår båt utan vår vetskap. Känns bra. 

Vi hade tänkt att ta en liten dagstur imorgon men glömde självklart nycklarna till tändningslåset hemma. Men det är ok för min del. Att bara vara här är helt ok för mig. Det går ingen nöd på oss här och vi har faktiskt en vacker hemmahamn. 

Nu ska vi se om det inte blir lite fart på luften. Nu när det är varmt är det skönt med en fläkt som rör om luften lite. Framför allt skönt i hamn då luften står stilla. Jag hoppas på en svalare natt än den som var. Annars sover jag otroligt gott på båten. Det gjorde jag även alla år då jag jobbade på sjön. Det är något speciellt med de vaggande rörelserna man kopplar ihop med båt.

det tog för övrigt 10 minuter till jobbet. Så skönt!

Alltså, för er som inte vet; babord är vänster och styrbord är höger. Inte speciellt svårt och något som alla som har båt borde kunna skilja på. Igår när vi slussade hade vi ganska kraftig sidvind vilket gör att Maria gärna driver med vinden. Hon är ett ordentligt vindfång. Bökigt om man ligger på fel sida så att säga. Men det gick.

På väg ner kom slussvakten för att kolla hur vi ville ligga i slussen. Vi ville ligga med styrbord sida mot slusskanten vilket fungerade bra menade slussvakten då segelbåten ville ligga på babord sida. Vi skulle alltså få vinden från rätt sida och tryckas mot kanten istället för ifrån. Men så blev det inte. De lade sig på styrbord sida, ville inte flytta på sig och ville inte heller ligga längst fram. Vilket gjorde att vi låg obehagligt nära slussklacken. Idioter finns det överallt tydligen. Typiskt seglare kan jag tycka. Varför omvärlden ska anpassa sig till vad de vill eller inte vill kan man fundera på. 

När jag ändå är inne på seglare; varför går man för segel i en kanal? Varför vägrar man lämna rännan och ge lite plats? Visst, deras köl går ofta djupt men vi som har motorbåt kan också ha djupgående båtar och vi är precis lika rädda om våra båtar som andra. Segelbåtar som går för motor lyder under samma regler som motorbåtar men det verkar många vara helt ovetande om. Kan nog tycka att förarintyg bör vara ett minimikrav för alla som framför båt. 

När motorn kokade torr, rann vattnet ner i kölsvinet. Det är nu blandat med olja eller diesel. Något läcker tydligen. Att felsöka i motorutrymmet är inte lätt. Det är en smula trångt.

Länspumpen som var i, var manuell. Den ska naturligtvis vara automatisk. När Christer bytte ut allt fungerade det inte ändå. Visade sig att backventilen var trasig. Länspumpen har alltså inte varit fungerande överhuvudtaget. Men nu funkar det.

Ramses och jag väntar på att Christer ska bli färdig, så vi får ett golv att gå på. Sedan ska jag diska, vi ska plocka undan och sedan åka hem. Jag packar en ny väska och åker tillbaka. Jobbar dagarna två och spar timmar när jag sover på båten.

Jorå, 05:30 var det dags. Ramses var vaken och så även vi. Trots gott om tid var vi inte färdiga när vår gäst kom. Pinsamt. Men medan Christer gjorde färdigt det han höll på med, intogs en kaffe på akterdäck. Sedvanlig husesyn skedde. Maria fick godkänt. 

Vi puttrade ut på Roxen och för min del var det en smula blåsigt och kyligt. Detta blev dock bättre så fort vi kom fram till väntbryggan inför Karl Johans slusstrappa. Där och då i värmen bestämdes det att vi slussar upp, alla 7 trappor, äter lunch liggandes i stora hamnbassängen och sedan slussar ner och hem. 

Slusstrappan är för mig ett stort stressmoment. Vi var tre båtar som slussade tillsammans vilket inte gör under för stressnivån. Annso fick sitta på däck och ta det lugnt, hon är ju trots allt gäst och hundvakt åt vargen. Slussvakten Karin var go och glad och skötte sin uppgift med den äran. 

I sluss 3 vägrade motorn starta vilket stressade upp Christer. Men vi kom upp hela vägen och tydligen såg det mycket bra ut. Vi var duktiga tyckte Annso. Roligt, speciellt med tanke på hur hög stressnivån är för mig. Ser alltså inte lika tafatt och ostrukturerat ut, som det känns. Varför startade inte motorn? Hjälper om man trycker ner stoppknappen! *fniss*

God mat, bra samtal och goda skratt stärkte oss för att slussa ner. Vi bytte sida och där hade jag inte fendrat korrekt, ytterligare ett stressmoment. Men vi kom hem helskinnade hela bunten och hade haft en trevlig dag. Underbart väder och go värme. Men nu är jag bra slak i kroppen. Jo, träffade på en man som kände till båten och de gamla ägarna. Vad är oddsen?

Att ha hundar ombord är egentligen inga problem. De låter sig tålmodigt lyftas av och på. Men vi upptäckte att beroende på höjd på bryggor, pirar eller pontoner blir det mer eller mindre bökigt. Även för oss. Sagt och gjort. På Grinda mötte vi ett par som hade två labbar och som hade gjort en egen landgång. Det blev inspirationen till den Christer gjorde härom dagen. Det är inte så dumt med en händig karl ibland. 

Den ska provas i helgen men den blev fin tycker jag nog. En sak till vi ska skaffa och det är en fenderstep. Ibland är det bökigt för mig att gå ombord när vi slussar. Det är inte alltid slussvakten är pigg och alert.

Slussning är lite av ett projekt tycker jag. Eftersom de gärna vill att en ska vara på land var det enklare att jag gick/småsprang mellan de slussar som låg tätt. Och de ligger relativt tätt när man slussar från Söderköping till Roxen. På grund av vår storlek finns det inte mycket plats kvar vilket innebar att vi fick slussen för oss själva. Det låg inga båtar bakom eftersom den första slussvakten lät de so kom vänta tills vi var ur sluss nr 2. 

Hon skulle förmedla till resten om oss. Vilket hon inte gjorde. Det var alltså ingen kö direkt vilket får mig att undra;varför denna brådska? Slussning blir till ett stressmoment. Jag vill ogärna stressa när jag har semester. En slussvakt öppnade luckorna innan vi var ordentligt förtöjda. Oavsett antal slussande båtar kommer de inte ifrån förrän slussen stänger så varför så bråttom? 

En tjej hade nog festat kvällen innan för hon var verkligen ett riktigt surskrev. Vi blev ombedda att stänga av motorerna, av miljöskäl och det är helt ok. Men då måste man väl ändå vara medveten om att vi kan inte lämna direkt. Återigen, stress, stress. På vissa platser är de två stycken och de sliter inte ut sig direkt. Nej, här får nog Kanalbolaget skärpa sig lite. 

Sambon skulle åka till Vimmerby och hämta sina tillhörigheter. Han byter ju jobb nu i Augusti. På vägen hem svängde han förbi och skaffade oss en bijboot. Tillräckligt stor för att rymma oss alla. Känns helt ok. Pysslar med båten inför morgondagen. Imorgon väntar en liten tur till Berg fram och tillbaka och en liten lunch. Vi bor på båten hela helgen och har lilleman med oss. Som för övrigt slog ihop och sover som en liten gris.

Tyvärr så har semestern tagit slut. Eftersom saker och ting hängde i luften i våras, valde jag att inte ta ut hela semestern på en gång. Det får vänta tills nästa sommar. Känns trist när det är soligt,varmt och skönt att inte vara på sjön. Vi får helt enkelt nöja oss med korta dagsturer. 

Eftersom vår hemmahamn ligger i Stångån, alltså vid sjön Roxen är man mycket tidsbegränsad vad man hinner göra. Oavsett håll, innebär det slussning och så många dagar ledigt har jag inte.

Å andra sidan är detta ett bra klimat att arbeta i. Trä ska slipas, oljas in och fernissas. Färg ska skrapas och hon behöver målas. Jag kom dessutom på;istället för att köra 70 km t o r kan jag ju bo på båten. Jag sparar tid och pengar och får sova en timme längre. Allt finns ju ombord. Båten blir därmed ett extrahem. Piffigt. Men inför nästa år tänker jag ta ut alla semesterdagar och försöka skrapa ihop lite kompdagar. Sambon är ju ledig 8 veckor och det vore toppen om jag kunde vara det också. Då ska det njutas av sjön. 

Även fast vardagen har hunnit ifatt, kommer jag fortsätta skriva. Om inte annat om hur uppgradering, omdöpning och annat går.

Soligt men riktigt blåsigt bäddar för en dag i hamn och städning. Städat borde jag ha gjort redan första dagen. Men det fick bli nu. Ny matta i styrhytten, rena durkar gjorde att fräschören steg. Det blev fint. Men jag kände mig som en gammal gumma.

Hade jag varit smart, vilket jag inte var, hade jag tagit med mig dammsugaren hemifrån. Nu fick jag använda den lilla dammsugaren vilket betyder att dammsugningen tar evigheter och man måsta krypa på knäna. Skurgumma. Var tvungen att sätta sugaren på laddning, det räckte inte till hela båten. 

Vi fick besök ombord av klubbmedlemmar och fick tillfälle att skryta lite. Men hon är fin och mycket rymlig så vi har faktiskt något att vara malliga över. Tills vi har råd att investera i flexiteek, blir det accaciaplattor på akterdäck. Det blir alldeles för varmt om fötterna annars.

Men nu är jag lite slö och trött känner jag. Imorgon är det tvättning och husskötsel på schemat. Och förhoppningsvis en liten lur i solen.

Vi lyckades ta oss ut ur hamnen och tuffade på hemmåt. Vid första slussen kom tjejen som jobbade fram till oss med en bekymrad min. "Vilken stor båt. Hur gör jag nu"? Vi förklarade dock att vi ämnade vänta på att de andra tre båtarna slussade upp först. Vi vill gärna ligga längst fram. 

Normalt lägger de stora segelbåtarna längst fram eftersom de har vinsch och det blir inte så jobbigt då. Hon och de andra slussvakterna blev mycket förvånade över att en motorbåt hade en vinsch. Slussningen gick bra hela vägen. Christer har full koll på hur Maria uppför sig och det går mycket lugnt till. Han börjar bli en riktig fena på det här. 

När vi kom till vår hemmahamn hade vi två åskådare som såg oss lägga till. Så vansinnigt snyggt. Motströms och allt. Våra fasta tampar passade perfekt. Maria ligger nu tryggt och stilla i sin hemmahamn. Vi är mycket trötta. Hundarna springer som tokar i trädgården. Äntligen frihet. 

Jag är dock djupt imponerad hur de har skött sig. Ramses är idag 4 månader gammal och vi har inte haft en enda olycka. Han har mest sovit när vi har åkt och däremellan, släpat ut alla mina grejer över hela båten. Och väckt oss okristligt tidigt.

Jag hade lätt kunnat stanna ute ett par veckor till men det är ändå skönt att vara hemma. Men det känns samtidigt konstigt. Jag saknar redan Marias akterdäck. 

Vädret har faktiskt varit riktigt hyfsat. 6 dagar strålande solsken och riktigt varmt. De andra har varit lite mulna och en dag i Trosa med riktigt busväder. Men på det hela taget helt ok. Vi har blivit riktigt bruna. Äkta bonnabränna. Även om det har varit fint väder ute på Östersjön har vinden varit riktigt kylig. Vilket har inneburit att regeln har varit kläder på. Sjögången vissa dagar har gjort mig obeskrivligt trött och de få timmar jag har sovit varje natt har varit toppen. Sovit som en klubbad säl.

Trots missöden har semestern varit fantastisk. Christer och jag kompletterar varandra. Lite grinigt har det varit till och från men vi har också skrattat mycket. Vi är på det hela taget nöjda över båten och den rymlighet hon har. Resan har varit ett bra sätt att ta reda på vad vill vi göra, hur vill vi göra osv. Bästa investeringen så här långt, bortsett från båten, är vinschen och den lilla frysen. Helt suveräna. Imorgon åker vi och tömmer båten på sådant som måste hem. Idag orkade vi inte pyssla med det utan tog bara värdesakerna. Nu är det dags att sova.

Vi har suttit på bryggan i skuggan och tagit det lugnt största delen på dagen. Vi har ett härligt akterdäck men idag var det helt enkelt för varmt. En biminitop kommer att införskaffas, det är helt klart. 

Imorgon bär det av hemmåt. Istället för att packa och stressa hem, sover vi på båten och packar i lugn och ro morgonen därpå. Sedan är det bara en dag kvar och semestern är slut för den här gången. 

Det ska på sätt och vis bli skönt att komma hem. Om inte annat för att man då slipper bli väckt 03:40 på morgonen. Annars hade jag lätt kunnat tillbringa ett par veckor till ombord. 

Vi har bjudit in mina föräldrar att slussa med imorgon. Hade varit så roligt om de hade velat följa med. Jag betvivlar dock på att de gör det. 

Så här lugnt och stilla har vi inte haft det sedan vi lämnade Karlslunds marina. Det märks att man nu är på en kanal. Det är dock likafullt vackert, grönt och lummigt. För hundarna är nog detta mer behagligt, framför allt för lilla Brace. Hon har varit sjösjuk och benen har inte riktigt hängt med. Hela hon har haft slagsida. Valpen verkar inte särskilt bekymrad om något. Livet leker är hans paroll. 

Idag har vi haft rena medelhavsvärmen. En lugn och sansad dag bestående av lite småpyssel. Slussningen gick bra och vinschen är ju rena drömmen. När vi kom ut ur slussen, direkt på vår vänstra sida (babord) såg vi perfekta platsen. Vi snackar fickparkering i högsta klass, men först en 90-graders sväng. Gick som en dans. Mycket proffsigt utfört av Christer vilket båtägare runt omkring som såg oss också högt konstaterade. Christer blir säkrare för varje dag som går.

Vi har dock bestämt att köpa nytt gasreglage. Den här har gjort sitt. Många har gått förbi och beundrat båten och kastat avundsjuka blickar på vårt akterdäck. Närmare 11 kvadratmeter räcker till. Några har kommenterat vinschen. Smart ide! Det är inte så ofta motorbåtar är utrustade med en sådan. 

Man känner sig lite uttittad, men det är samtidigt roligt att titta på folk. På det hela taget en riktigt bra dag. Anki kikade förbi och var en lifesaver; kaffe till mig! Solen börjar gå ner över Söderköping. Oh, glass på Smultronstället har naturligtvis hunnits med. Ett måste när man är här.

Idag har allt flutit på. Helt enkelt klockrent. Vi lyckades backa oss ut ur sardinburken utan att skada vare sig vår båt eller någon annans. Lade till vid macken lugnt och stilla. Själva tankandet i sig gick bra faktiskt.

Soligt och fint väder. Blåste lite på morgonen men vid lunch hade vinden mojnat. Det blev till och med så varmt att jag kunde lägga mig på akterdäcket och sola. Somnade naturligtvis. Christer siktade på färgen nykokt kräfta och lyckades med det. 

I närheten av Arkösund bestämde vi oss för att köra ända till Söderköping. Hade vi kommit 30 min tidigare hade vi kunnat lägga till mitt i stan. Vi ville inte stanna kvar i Mem så vi tuffade på till sista slussen. Var ute med hundarna, klädde om och gick 1 km till byn för att äta. Jag valde idag att prova de nya seglarskorna och har nu värsta skavsåret. Slussningen gick bra. Vinschen fungerade utmärkt och Maria rörde sig inte. Christer börjar bemästra Maria och hon lyder fint. Vi trivs ihop. Som vanligt är jag helt slut. Hundarna har uppvisat stort tålamod. Vi har inte haft en enda olycka ombord, trots ibland långa dagar. 

Imorgon åker vi sista biten till Söderköping och ligger där två nätter innan vi gör sista etappen mot hemmahamn.

Lade märke till att jag har slarvat med att tala om de olika gästhamnarna vi har nyttjat.

Karlslunds marina, Dalarö, y-bom

Möja, privat brygga, boj-stäv mot brygga

Grinda, boj-stäv mot brygga

Vaxholm, mooringlinor

Nynäshamn, långsides pir

Trosa, boj-stäv mot brygga

Tegelbrukets sluss, långsides

Söderköping, boj-stäv mot brygga, y-bom eller långsides.

Linköping, hemmahamn, stäv mot brygga-pålar

Vi har dessutom fått prova akterankaret och det fungerar, blivit bogserade långsides och ja, det har varit ett litet äventyr. Jag gillade Vaxholm, Nynäshamn, Trosa och så klart Söderköping Bäst. Mycket trevligt. 

Hur gör vi med kaffet? Utan landström kör vi invertern och kokar kaffet i perkulatorn. Tyvärr var den för klen för vår Tassimobryggare så den används enbart med landström. Tassimokaffe är dock betydligt godare. Det var på upphällningen.

Vid 07 imorse traskade jag iväg för att köpa bröd i bageriet. To R ca 2 km. Bara för att upptäcka att öppetiderna hade ändrats. Inget öppnar förrän kl 08. Ica ligger T o R ca 5 km från där vi ligger. Eftersom inte Coop hade mitt kaffe tog vi hundarna och gick till Ica. Det fanns ett paket kvar! Men vi fick en ordentlig promenad och det skadar inte någon av oss. Det varnas för styv kuling idag. Skönt att ligga kvar i en varm och torr båt.

Regnet öser ner. Och har gjort nu i ett par timmar. Vi förväntade oss inte en båt i toppenskick. Hon är ju trots allt 36 år gammal. Att det finns att göra det fattar vi med. Men man blir lite ledsen när man upptäcker saker efterhand. Vi visste att det kunde läcka in på två ställen. Varför man vet om sådant och inget gör åt det, är något som övergår mitt förstånd. 

Men det var inte riktigt sant visade det sig. Det läcker på fler ställen. Inte något som är förenat med fara men irriterande. En läcka betyder ju att trät förstörs och måste bytas ut. Billigare och lättare att se till att det inte läcker alls. 

Nu undrar vi; vad kommer härnäst? Strejkande motorer har inte varit kul eller sjösäkert. Både sjöräddning och sjöassistans har hjälpt oss. Kommer vi överhuvudtaget hem? Resan har redan kostat oss stora besvär och närmare 7500kr extra. Resebudgeten är spräckt med råge. Vi hade velat ha båten oavsett, men det hade varit piffigt att veta bristerna på förhand. Speciellt sådant som kan äventyra vår säkerhet. Öppet hav är alltid en farlig plats.

Tidig morgon, precis som vanligt. Jag var ovanligt trött och kroppen vägrade vakna. Vi bestämde att gå tidigt, hoppa över Trosa och köra direkt till Nyköpng. En lite längre dagsetapp. Frukost skulle vi inta under fart. Vädret var fint och inte speciellt blåsigt.

Strax efter Dragets kanal försvann rutten på plottern. Vart fasen är vi? Styrman hittade rätt på sjökortet, tog över spakarna medan kapten lade in en ny rutt. Då stannar höger motor! Skojar du? För lite diesel? Var det inte fulltankat som det skulle varit? Visar mätaren inte bara baklänges utan även fel? Sjöassistans fick rycka ut. Det visade sig inte vara brist på diesel utan en fjäder som bråkade vilket stoppade motorn. Det ska lagas imorgon. Då kommer förhoppningsvis även tomgången rättas till. 4 knop på tomgång är alldeles för fort. Gör angöranden till bryggor till rena mardrömmen. 

Tror nog mekanikern som servade motorn inte bara tog hutlöst betalt, utan slarvade och sket i viktiga saker. Men tog betalt. Brukligt är väl ändå att man påtalar brister så kunden vet om det.

Detta innebar att vi inte kom till Nyköping utan fick ta skydd i Trosa. Något som visade sig vara ett lyckokast. En mycket vackert ställe. Och fullpackat med båtar. Vi kom i rätt tid. Vi ligger som sardiner i en burk. Eftersom väderleksrapporten har utlovat skitväder med vindar upp till 15 m/s stannar vi en natt till. Dessutom måste ju motorn fixas. Om inte annat har detta varit lärorikt. Undrar vad som händer härnäst? Man kan ju inte annat än skratta åt eländet.

Trots att det blåser rätt från sidan så ligger vi helt still. Underligt. Vi fick dock gå iland och se över förtöjningarna. En extra förtöjningslina i aktern satte vi dit och så fick vi in båten en liten bit. 

När man går på kajen blir man blöt av vågorna som slår upp. Hon är av hyfsad storlek vår lilla båt. Och vi har inte tillhört de minsta båtarna där vi har legat. Men här i Nynäshamn ser vi ut som en jolle jämfört med yachten som ligger bakom. 67,5 ft! Och vansinnigt snygg. 

Christer har börjat snappa upp hur hon beter sig och börjar bli riktigt duktig på att lägga till. Ser riktigt proffsigt ut. Trots den hårda sidvinden igår lade vi till långsides och jag kunde lätt kliva av. 

Rapporten säger 15m/s! 

Så skönt med en vilodag. Vi tog en liten lur efter frukosten. Behövligt. Vaknade 05 imorse av att något blåste omkull på akterdäck. Upp som en torped. Det blåste rejält. Det var bara tur att handdukarna låg kvar. Vi hade tänkt att flytta båten men gav upp den iden. 

15m/s i sidan, det var liksom inte läge. Christer såg över våra förtöjningar och fick också hjälpa grannen på den Holländska yachten med hans förtöjningar. Bortsett från min lilla lur är båten städad, ventilerna rengjorda efter gårdagens saltvattendusch och saker ligger nu där de ska. Eller gjorde. Jag hör borrmaskinen gå inne i båten. Det pysslas med något.

En lugn kväll väntar med grillning. Imorgon bär det av mot Trosa. Förhoppningsvis blåser det mindre än igår och idag. Sjögång är lite jobbigt. Turen förväntas ta 3-4 timmar.

Killen från motorakuten dök upp och fick ordning på motorn. Impellern var död, två slangar med slangklämmor lika så. Men nu tickar hon på. Början på dagen var mycket varm men det började ganska snart blåsa upp. Trist sjö att gå i. Ska vi se det positiva, vi hade vinden rakt framifrån. 

Vår lilla båt skötte sig hur fint som helst. Hon tar sjön bra så länge vinden kommer från rätt håll. Sidledes är rent ut sagt hopplöst. Vi fick båda sätta på oss bättre kläder. Jag såg som vanligt ut som Fru Micheline. Jag var blöt och kall så en varm dusch gjorde susen. Sista biten stod jag upp bakom förarstolem. Det var lättare så.Hundprommis, dusch och god mat. Nu är jag helt slut. Vi har guppat i 6 timmar och det tär på krafterna.

Vi kommer ligga kvar här i Nynäshamn i två nätter. Vi behöver få vila. Hundarna väcker oss före f*n. Att gå upp mellan 04-05 är inte rena semestern!

Och då menar jag bokstavligen. Vi åker lugnt och sansat och njuter av vädret och utsikten. Nästan på väg ut ut Baggenstäket när vi upptäcker att vänster motor kokar. Oh no, deja vu! Slår av motorn och invaderar ett tyskt familjehem. En riktig lyxkåk. 

Lyckas lägga till och fick ringa sjöräddningen. Medan vi väntade på dem lät vi hundarna gå av och kissa. Christer upptäckte då att "jäklar", nöden har ingen lag. Han smög sonika ut i skogen. Då dyker naturligtvis ssrs upp och jag ropar högt. För er som känner mig, är det faktum att damen besitter röstresurser, ingen nyhet. 

Christer kom rusande med andan i halsen. Ett trevligt gäng dök upp och det bestämdes att vi skulle bogseras till närmsta varv. Baggenstäket är mycket trångt, framför allt när man åker i bredd. Man kan tycka att förarbevis vore lägsta krav hos folk på sjön. För de verkar varken äga, eller lyssna på sin vhf. Inte heller kan de ljudsignalerna. De ska tränga sig fram. Suck! 

Att hitta någon som kunde hjälpa oss blev en hel historia i sig. Men vi lyckades. en ny impeller är installerad och ny slang kommer imorgon. En sak kan vi dock vara säkra på. Det kommer bli dyrt. Men förhoppningsvis kan vi fortsätta färden hemmåt. 

Jag har sett mer fylla dessa dagar än jag har gjort på länge. Undrar varför dricka sig full till sjöss är så viktigt? Och varför jag och Christer anses udda som inte dricker. Tragiskt att se.

Ett helt nytt begrepp. Mooringlinor. Vi gled in i Vaxholm, som för övrigt är vackert från sjösidan, lugnt och fint. Att angöra gick som en dans. Lugnt, fint och hur snyggt som helst. Vi var mäkta stolta. Det här med mooringlinor är jäkla smart faktiskt. Lunch och lite shopping stod på schemat. Och en lur för mig. Vi käkade på Brasseriet som tillhör Vaxholms hotell. Så otroligt gott, så trevlig service. Precis allt som Framfickan på Grinda inte var.

Lite shopping hanns med också. En ny jacka till mig (enligt vissa skulle jag kunna öppna affär) ett par byxor och en ny fleecetröja. Eftermiddagskaffe på akterdäck. Då bullrar monsterbåten in. En Princess, 50ft. Och ska klämma sig in där det inte finns plats. Sicken idiot. Men å andra sidan, då fick vi i alla fall ett skådespel. Vi kom vid rätt tid för nu är det nästan fullt. Men kan någon förklara för mig. Vad gör alla dessa finnar här? Det myllrar av dem.

Begrepp nr 2. Stockholmspaketet. Bog och akterpropeller! Folk får kalla det vad de vill, men fasen så smidigt. Det vill vi ha. Om man kan underlätta, varför inte?

ikväll blir det stand up i gästhamnen. Tidig kväll. Jag är helt slut.

Jag är en kanal/flodmänniska. Det har jag just förstått. Älskar båtlivet, träffa nya människor och se och uppleva nytt. Men det kan man göra på kanalerna med. Målet  för oss är ju Medelhavet men för mig är nog själva resandet dit via Europas kanaler viktigare än själva målet.

Nu har vi varit till sjöss sedan i tisdags. Inomskärs förvisso men ändå. Och jag är helt slut. Så in i benmärgen trött. Varför? Detta eviga gungande. Magen är lite olustig. Jag mår inte illa eller så, men visst är jag påverkad av detta eviga gungande.

På kanalerna gungar det inte alls. Lugnt, sansat och fint. Stockholms skärgård är vacker, inte tu tal om det. Inloppet till Vaxholm var hur fint som helst, även fast vädret var grått. Men jag kan inte hjälpa känslan av att längta hem till Göta kanal. Längtar till de Holländska kanalerna och allt roligt som väntar. Men just nu är jag trött på gungandet. Så det så!

Men vår båt är hur bra som helst. Bekväm säng, jättefint kök. Härligt akerdäck (sitter där i solen just nu), vinsch installerad. Jag trivs så himla bra ombord. Bara det kunde sluta gunga.

Medan jag har varit trött och vilat har Christer jobbat. En ny förtöjningslina till aktern har köpts in. Nästan 1000kr, för 25m. Vi lärde oss på Grinda att bättre med för lång lina än för kort. Han har installerat en vinsch så att slussningen ska gå lättare. När vattnet släpps på, då kommer inte jag orka hålla 10 ton. Han är omtänksam sambon.

Han har gjort en tillfällig lagning av gasreglagen på yttre styrplats och smörjt upp dem. Går lite smidigare nu. Han har varit duktig. Nu är han engagerad i elproblemet på bryggan. Den funkar inte som den ska.

Maken till hund att vakna tidigt. Fick i alla sova en timme längre än igår. Idag ska vi till Grinda. Vi hade först tänkt att stanna till och sedan gå vidare till Vaxholm men bestämde att att vi behövde ta en lugn dag och ligger således kvar på Grinda till imorgon. Blir en kort tur.

Christer ska koppla in en inverter vilket betyder morgonkaffe även utan el. 

Grinda. Pittoreskt och mycket vackert. Solen tittade fram och med den kom värmen. Härligt. Då har vi själva angörandet kvar. Inte höjden av proffsighet direkt. Vi missuppfattade hamnvärden och lade oss på fel ställe. Ett krångligare ställe. Angöring; boj, stäv mot brygga. Vinden i sidan. Ingen bogpropeller, gashandtagen är mycket tröga och sitter inte helt fast visade det sig. Fick efter ett par försök tag i bojjäveln, då är självklart linjäveln för kort (SOS Sällskapsresan fast på riktigt). Linan föll av naturliga skäl i vattnet. Segelbåten som låg på vår babord sida engagerade sig. Dels för att deras båt låg i farozonen.

Gör fast i fören. Hamnvärden väntar tåligt. Christer får låna grannens gummibåt, dels för att hämta bojlinan och dels för att förlänga den. Phu, äntligen där vi ska vara. Härlig natur för hundpromenader.

Brace ramlar ner från soffan ner i trappen till akterruffen. Ett fall på ca 60 cm. Hon slog sig, är blockhalt. Lilla gumman.

Dusch och mat. Maten var så där, kyparens uppmärksamhet usel. Svårt att utröna vilka som är personal och vilka som är gäster. Ägaren (tror jag) satt vid bordet bakom oss och det fjäskades totalt. Hm, har de inte hört talas om "betalande gäster kommer ALLTID först)?

Efter ett tidningsreportage i en båttidning angående Grinda blev vi sugna på att åka hit. Suget har gått över. Är inte imponerad alls. Kommer nog inte tillbaka hit igen. Been there, done that om man säger så. Att megasegelbåten full av tragiska 20+ ligger strax bredvid oss och spelar musik på högsta volym gör inte upplevelsen bättre alls. Vi får se vart vi åker imorgon. Annars är vi så nöjda med båten. 

Det kan bli lite ruggigt och råkallt i en båt. Men nu har vi värsta lyxen. Det finns värme ombord som fungerar som ett klockverk. Det tar inte många minuter så har man drivit kylan och fukten på flykten. Vilken lyx! 

03:50 sa Brace till. Det är inte bara att öppna dörren utan blir genast lite bökigare. Så en 30 minuters promenad fick både vi och hundar. Ingen ide att lägga sig nu. En kaffe i styrhytten blir det. 

En vindstilla och solig morgon

Började med värme och sol och inte så mycket vind. Båten tuffade på i jämt mak. Härligt att sitta på akterdäck i solen. Vinden ökade och vi fick den rakt på styrbordssidan. Mindre trevligt tyckte jag personligen. Relingen hade inte dött av att höjas 10 cm och komma i samma höjd som styrhyttstaket. På akterdäck menar jag nu.

Fjärdar är inte roliga att åka över. Lite Finlandsfärja över det hela. Dagens "action" bestod av att lägga till med styrbords sida mot en pyttebrygga med vinden tryckandes mot samma sida. I en 10 ton tung båt som Christer aldrig har kört förr. Lite stressigt blev det, lite trixigt var det. Men nu ligger vi här och guppar. Jag är så trött att jag ser snart dubbelt. Tyckte Christer skötte det hela med bravur.

Bankärendet ordnade sig till slut. Det gjorde även elproblemet och ekolodspysslet. Två timmar senare än vi hade tänkt lämna Karlslund kom vi i alla fall iväg. Morgonens bestyr består av; hur fasen tar vi oss här ifrån?

Vaknade 05:30 av att jag hörde mitt hjärtegryns ljuva stämma. Ramses var vaken. Vilket betydde att alla vaknade. Bästa kompisen sov över eftersom hon dels ville se båten irl och dels för som hon kallt konstaterade " du kan varken packa eller packa upp" . Vilket är helt sant.

Efter en god lunch satte vi igång och tre timmar senare var allt avtorkat, uppackat och organiserat. Anki är helt klart en pärla.

Hundarna har skött sig med den äran. Dagens pinsamhet; kontrakt skrevs, den gamle (menar då fd) ägaren visade navigationssystemet och ett och att trix de har lärt sig under åren. Ett mycket trevligt par. Det visade sig att de som jobbar på Linköpinskontoret på Nordea är rena klantarslena. De hade naturligtvis gjort fel med postväxeln och här sitter vi nu på Dalarö, billösa och ingen betalning har utgått. Nu får den förre ägaren strula till det, bara för att hjälpa oss att komma till banken. Tramsigt och mycket penibelt.

Tur för oss ordnar det sig men ändå.

Jag sitter nu här med en kopp kaffe, hundarna har slocknat och jag bara njuter. Kan omöjligt vara mer nöjd just nu.