Aquaryd togs ut 1991.  Enligt hörsägen och enligt specifikationer från den tiden så byggdes hon “state-of-the-art”, det vill säga efter de högsta ambitioner.  Även en sådan båt changerar emellertid och nu, drygt 20 år senare, behövs en ordentlig upprustning/översyn.  I detta fall har det skett hos OYS – Orust Yacht Service – som ligger inrymt i det gamla Najadvarvet i Henån och som bemannas av de gamla Najadbyggarna.  Hur kompetenta som helst.

-       El.system:  sådant tar stryk i den marina miljön vilket tar sig uttryck i diverse glappkontakter.  Sådana måste åtgärdas och det har skett; inte genom utbyte utan genom översyn.  Den gamla instrumentbrädan till motorn har behållits men går i efterhand att byta ut mot elektronisk, se Raymarine nedan.  Relä till ankarwinchen har setts över, etc.  Samtlig belysning bytts ut till LED. Inkl. lanternor.

Batterier är ett kapitel för sig.  Aquaryd har tre batterigrupper med totalt ca. 1050 Ah.  Samtlig dess är utbytta till vanliga bly/gel batterier.  Li-jonbatterier (t.ex. Mastervolt) lockar men de är fruktansvärt dyra.  Fördelarna är emellertid många: Mindre vikt och utrymme, åtminstone 3 x livslängd samt, det bästa av allt, de laddar linjärt.  Man behöver således inte vänta den där evigheten på att batterierna skall toppa upp helt.  Får anstå några år dock….

Strömkontot:  Det är ju som ett bankdito, debet och kredit.  Det som drar mycket ström är kylen (och ffa. frysen om den används) och autopiloten (ffa. i hårda slörvindar).  Jag räknar med handstyrning av en stark besättning för bättre uppmärksamhet och ”närvaro”.  Med LED-belysning och lanternor så drar det ett minimum.   Någon ”balansräkning” är inte upprättad men jag räknar med att elverket (4kWh) skall hålla oss flytande…

-       Toaletter. Ny elektrisk installerad förra året där bak, BabyBlake upprustad där fram.  Septiktanken där fram sönderrostad och helt utbytt, den där bak nykonstruerad och installerad i Turkiet (där fanns ingen alls ursprungligen (?!)

-       Hela stående riggen utbytt.   Bör enligt försäkringsbolagen göras efter 20-30 000 nm./20 år, så det var dags.

-      Löpande rigg ses över kontinuerligt och byts successivt.

-       Motor.  Volva Penta TMD41, 6 cylindrig.  Fullständigt sönderplockad i Turkiet och går som en klocka.

-       Navigation.  Har utvecklats enormt på 20 år.  Ett gammalt MaxSea system fungerade så där.  Detta har rustats upp och finns kvar men har nu kompletterats med Raymarine E-serie med slav på styrpiedestalen. Nytt radarpaket, trådlös fjärrkontroll av autopiloten och alla instrumenten i sittbrunnen har flyttat från skottet till ovanför luckgaraget.  Allt i detts system kommunicerar via NMEA 2000 och där kan man även stoppa in en iPad som visar motorinstrument, strömläget, vattentankar, septiktankar...ja allt utom skepparns midjemått.  AIS (True Heading) integrerad med detta.  Allt installerat i en ny trämodul som är mycket mindre än den gamla.  TV:n numera uppfällbart mot rufftaket, antennen är ny. 

I bakfickan (och i ugnen under åskväder) finns den iPad/Navionics som tog oss hem från Turkiet hur smidigt som helst. 

-       Ny spis, Force 10, 3-lågigt.

-       Värmare servad.  Webasto som laddar det vattenburna systemet.  Skön grundvärme.

-       Ny el-patron i varmvattensberedaren. Nu har vi 40 l. varmvatten

-       Propeller.  Flexifold, 4-bladig.  Har skrivits om tidigare

-       Segel:

• Spinnaker finns och har fått översyn.  Ny gennaker fullstorlek (drygt 200 m²) sys upp i år för bekväm och kontrollerad slörsegling i passadvindar.
• Kutterstagsfock.  Den stora genuan (86m²) behöver rullas kolossalt när det friskar i.  Mycket bättre med en mindre fock på ett inre förstag.  32 m² UK Syversen Spectra + Seldénrulle fungerar perfekt i kulingvindar.
• Genua och storsegel duger fortfarande och har blivit genomgångna.  En nackdel är att man får rulla in större delen av genuan när man slår men min bedömning är att det får man ta.  Man kryssar inte genom Kyrkesund med Aquaryd utan man drar till havs…….

-       Ny sprayhood.

-       Generell översyn av inredning. Samtliga durkar urtagna och lackade.  Bord kajuta slipat och lackat, etc.  Efter 20 år finns skavanker…men också patina.  Får åtgärdas försiktigt…

-       Slutligen finns en mängd detaljer (rostande ”rost-fritt” som kan skickas på kemisk ”betning”, teak-detaljer på däck som behöver kompletteras/bytas ut, avlastare och andra riggdetaljer som behöver kompletteras, ny däckslucka ner till akterkajutan, täta rutor i pilothuset, etc, etc).  Allt sådant gör OYS extremt bra.

En sådan här översyn/upprustning sker naturligtvis mot ett ”kostnadskonto” som absolut inte är obegränsat.  Där måste ske prioriteringar och avvägningar.  I fösta hand måste säkerheten tillgodoses.  Båten är ”jättetrygg” i sig själv och sedan kommer motor, navigation, länspumpar, livflotte mm.  Vissa estetiska överväganden har fått stå tillbaka.  I allt är nu detta en fenomenal båt till ett rimligt pris...tycker skpparen.

En annons hittades i Blocket: ”Välutrustad långfärdsseglare till salu, till ett rimligt pris.  Ligger i Turkiet”.  Vi den tiden hade jag börjat leta efter stora båtar kring Stockholm.  Åkt ända ner till Södertälje och kikat på en Grand Soleil 46:a.  Turkiet, hm……!  Det fick bli som en semestertripp.  Hade aldrig varit i Turkiet förut.  Flyg till Antalya och efter 3 timmars, bitvis ganska dramatisk bilfärd, var jag i Kaluçagiz (GoogleEarth), innanför Kekova Straights, sydväst om Antalya, 24 April, 2011.  Där upplevde jag några härliga dagar i en fullständigt oexploaterad, ursprunglig turkisk kustby, med ”medelhavskaj” med några restauranger vid kajkanten, klart vatten – och Acquarus, Forgus 52.

 Om inte kärlek vid första ögonkastet så näst intill.  Ett stort, tungt och solitt Orustbygge med vackert språng.  Byggd enligt de högsta specifikationer.  Det bästa av allt, visserligen 20 år tidigare, men ändå….  Men en sådan här båt kan inte köpas på gehör.  En auktoriserad båtbesiktningsman städslades och skickades ner från Malmö: Jodå, båten är välhållen och frisk men där är fukt i skrovet !!  Acquarus hade legat i Medelhavet i 20 år, varje dag, med undantag för nu och då, upptag och bottenmålning.  Hon är byggd i sandwich med balsa som distansmaterial, och trät går ända ner mot kölfickan.  Var balsaträt fuktigt?  Ruttet?  Går sådant att laga?  Efterforskning i Sverige och i Turkiet menade att det går och efter många förvecklingar blev det affär, i juni 2013, och Acquarus blev Aquaryd – betyder ”aquaride” eller möjligen ”ack va’ ryd”….;-) eh, jag rodnar…..

 Sommaren 2013 var sas. redan ”planerad” och det blev bara några korta besök.  Det beslöts emellertid att båten skulle upp på land och Finike Marina, någon timmes bilfärd närmare Antalya, anlitades.  Här stor båten i 8 månader och torkade.  De främre 30% av skrovet var blötast och här slipades gelcoaten bort.  I April var det torrt och efter 2 lager epoxy är det nu även tätt.  Samtidigt byttas alla bordgenomföringar.  Motorn plockades ner i detalj och sattes ihop igen, som ny!  För varvet i Finike fick jag efter hand det största förtroende.  ”Gubbarna” såg möjligen ”schaviga” ut och det togs nog någon siesta, men de var kompetenta var enda en.  I juni, 2014 var vi klara för hemfärd……

Sommaren 2014 seglades Aquaryd hem till Sverige.  I längden blev det besvärligt att ha båten så långt bort när nu upprustning och renovering skulle ske.  Språkförbistring och olika tradition gjorde det mer tilltalande att återföra båten till vaggan; Henån.  Färden genom Medelhavet, ut genom Gibraltar och norrut längs Europa är en lång historia för sig, som bara kan sammanfattas här.  Färden kantades av diverse dråpliga missöden, inga verkligt allvarliga, några beroende på utsliten eller nerkorruderad utrustning, andra på grund av sämre handhavande….. 

Färden gick i princip rakt västerut: Finike – Kaç – Marmaris (för byta av alla batterier)– Santorini (vackert, men très touristique)– Pylos (Peloponessos västsida, en uppskattad pärla) – Catania (Etna i gryningen var majestätiskt)– genom Messinasundet (mellan Scylla och Karybdis, antiklimax) – Milazzo och Cefalu (båda Siciliens norra kust, måste vara en av världens ”älsta” kuster) – San Vito lo Capo – Cagliari (Sardinien, Mistralen slog till) – Mahon (Menorca, Mistralen avklarad, underbart ställe) – Porto Cristo (Mallorca, ville ligga för ankar i ”calla”, felbeslut, vindlä men dyningen gick in, oj, vilken natt!) – Formentera (lika fint varje gång) – Malaga (skall undvikas. Ingen gästhamn, vi klarerades in på samma taxa som Maersk à 16 000 containers och fick inte ens tillgång till hamndass!) – Gibraltar (favorit, man klarerar in via flygledarna !!) – Lagos (…..ja, eh… mer om det senare) – Cascais (också favorit) – À Coruna (också favorit) – Cherbourg (direkt för 6 timmars bunkring, dusch och brakmiddag) – Ijmuden (Amsterdam, perfekt för transit, där båten fick vila i 2 veckor) – Cuxhafen och Kilekanalen – Kielerbucht (oj, vilket ljuvligt ställe) – söder om Gedser, utanför Möns Klint och vidare till Hamnen Dockan (Kockum) i Malmö. Totalt 4000 nm. på 6 veckor + 4 dagar.

Först i i början av November (!) avslutades denna transportsegling genom att skipper och first mate, mitt framför nosen på Simone (första höststormen), slank iväg upp till Henån och levererade båten till OYS (Orust Yacht Service = gamla Najadvarvet) bara ett stenkast från gamla, ny avsomnade Forgusvarvet. Cirkeln var sluten.

Lagos, ja….längst västerut på Algarvekusten är värt ett kapitel….

Vi lämnad Gibraltar i gott väder efter en close encounter med en ”nuclear submarine” (de ville ha fri lejd, vilket omedelbart garanterades av oss). Kort därefter slog ”Levanten”, en mycket plötslig och kraftfull ostan, till.  Plötslig blåste det 20 meter rakt bakifrån samtidigt som strömmen satte åt motsatt håll. Våldsam sjö som vi surfade nerför.  Propeller var inte låst utan snurrade med och vibrerade kolossalt. Skipper beslöt att engagera backslaget….som sade pang och sprängdes.

Jag går sakerna i förväg….Vid ”sea trial” i Finike konstaterades vibrationer i propellern/axeln > 2 500 varv.  Diagnosen blev ”krökt axel” (!?), som prompt byttes.  Det blev aningen bättre men vibrerade fortfarande en del men det fick vi acceptera, vi hade inte mer tid till förfogande i Finike.

….så där låg vi och flöt utanför Algarve. Som tur var drev vi västerut, ca. 1 knop, och efter 2 dygn hade vi drivit ända till Lagos, där Marina of Lagos var auktoriserad Volvo reparatör.  Jodå, efter telefonsamtal  kom de ut och bogserade in oss.  Axeln i backslaget hade brustit (var till 60% utmattad redan innan !!), nytt backlag med korrekt (samma) utväxling 1:2,62 (hydrauliskt) identifierades i Berlin (!) och efter 9 dagar satt detta på plats.  Man kommenterade emellertid att sådana här båtar brukade ha en utväxling på ca. 1:3,0…?! (Lagos är ett ganska mysigt ställe som folk betalar dyra pengar för att tillbringa en vecka i – vi, speciellt skipper, satt emellertid som på nålar….)

Med ett hydrauliskt backslag kan propellern inte bromsas mekaniskt utan man behöver en folding/flöjbar propeller. Utmärkt artikel i Yachting Monthly (kan erhållas på anmodan) gav vägledning.  Gori kontaktades. Efter att de erhållit relevanta uppgifter återkom de med ett förslag men förklarade att det föreligger risk för kavitation vid 2636 varv…!!!  Kavitation? Precis vid ett varvtal där min propeller började vibrera !! (Kavitation innebär att vattnet förångas till bubblor som äter propellerbladens bakkant. Aggressivt!  Måste undvikas).  Aha, men hallå, vad göra?  Fel backslag ?! Nja, jag behövde en folding propeller (och inte en flöjbar som har symmetriska, aningen mindre effektiva, blad).  Där sitter nu en gigantisk 4-bladig Flexifold propeller som är ”för stor”.  Motorn orkar bara dra runt upp till ca. 3 400 varv (och inte max.varv 3900) och det innebär aningen färre hästkrafter.  Men det innebär att mer kraft överförs till vattnet vid lägre varv = mindre risk för kavitation... och vid 3 400 varv gör vi bortåt 9 knop - och bränner all världens olja. Så jag håller mig ändå gärna under 2 500 varv.  Och det vibrerar inte ett dugg, aldrig…… 

 En lärorik historia där många, till och med turkarna (!), hade gått bet.

AQUARYD

 Forgus 52, byggd 1991. Glasfiberskrov i sandwich med balsa som distansmaterial. Totalt fem båtar har byggts. Aquaryd är no. 3

 Skrov: 5,65 x 4,48 x 2,40.  Blyköl 7 ton, deplacement 20 ton (tom), 25 ton (utrustad)

 Motor: Volvo Penta TMD41, 150 hk. Propeller: Flexifold, 4-blad.

 Tankar: Vatten 1000 liter, diesel 1000 liter, septiktank x 2, ca. 100 + 50 liter.

 Rigg: Mast Seldén aluminium  21 m.ö.h.  Sluprigg med kutterstag. Rullgenua, rullfock och rullstor, samtliga manuella.  Hydraulisk akterstagsträckare.

 Båt och övrig utrustning.

 Interiör:  Förifrån:  Förpik som används som stuv.  Akter om denna en toalett med Baby Blake om styrbord och handfat om babord och mitt i en dusch, rakt under fördäcksluckan (som öppnas för utmärkt ventilation).  Akter om detta två stycken hytter med 2 + 2(3) kojer.  Akter om detta kommer  kajuta (om babord) och pentry (om styrbord) tvärs över båten (4,5 meter bred). 

En halvtrappa upp följer nu ”pilot house” med navigation/invändig styrplats + U-formad sittgrupp.  Under detta ligger om styrbord en hytt (2 bäddar), i mitten motorrum och om babord en dubbelkoj/hytt. Bakom detta följer en toalett om babord och en ”servicekorridor” om styrbord (garderob, tvättmaskin, bokhyllor och skåp) och allra längst bak en ”owners cabin” med dubbelkoj.

 Segel:  Rullgenua (80 M²), kutterfock på rulle (32 m²), rullstor (52 m²) , gennaker och spinnaker (ca 200 m²).

 Ankare:  Rostfritt Bruce i stäven (100 lb) + 100 m kätting, galvat Bruce (30 kg) i aktern + 6 meter kätting och 30 m lina.

 Winchar: 2 Lewmar ST56, 2 Lewmar ST 54 (elektriska), 4 Lewmar ST 30 på däck, 3 Lewmar på mast.

 Värmare:  Webasto, vattenburen.

 Övrigt:  Bogpropeller, landgång, livflotte Plastimo 8 personer, dusch på däck, sprayhood, dinge på dävertar.

Elektronik och Navigation

VHF.  Raymarine med antenn i masttoppen

 Autopilot.  Raymarine, hydraliskt direkt på kvadrant

 Radar:  Raymarine

 Navigation:  Raymarine E120 + kort, MaxSea + C-map, iPad + Navico.

 Säkerhet:  EPIRB, Iridium satellittelefon, livflotte Palstimo 8 pers.

 GPS:  Raymarine, MaxSea, iPad, handhållen Garmin.

 El:  3 förbrukargrupper.  Främre. 2 x 105 Ah för ankarwinch + bogprop, Midskepps: ca. 7 x 105 Ah för allmän förbrukning, aktre: 105 Ah, för winchar.  Generator 4 kW