2014.07.18 forts.

Vi sov till halv tio och frukosterade i salongen. Det går lite fortare när vi slipper att bära upp allt till sittbrunn och dessutom var det lite blåsigt. När frukosten var undanstädad och disken omhändertagen begav vi oss till Konzum som är lokala livsmedelskedjan. Vi köpte det vi saknade så som vatten, flingor, kaffe och lite annat. Maten kånkades till båten och stuvades ombord innan vi gick och tog en utlovad glass. Därefter fyllde vi vatten. Vår vattenslang har egenheten att den är lite väl kort vilket innebär att vi inte alltid når fram till främre vattentanken. Nu låg vi med aktern in på en fast ankarlina. Vi hade tur och hade ingen vid sidan av oss vilket gjorde att vi kunde lossa ankarlinan och dra ett rep från fören till kajen och lägga oss långsides smidigt. När tankarna var fulla startade vi maskin och körde bort till macken som låg några kabellängder bort. Väl där visade det sig att det var kö. Vid en betongbrygga låg en chartrad Bavaria 46 med tysk besättning. Vi bestämde oss för att lägga oss på andra sidan bryggan långsides. Vinden låg på längs med bryggan, framifrån, så det var en till synes enkel manöver. Eftersom vi inte hade planerat att förtöja på vägen dit så hade styrman inte tagit på sig några skor och var lite obenägen att hoppa i land. Den tyske skepparen verkade dock vilja hjälpa till. Det gjorde han också. Skepparen styrde upp längs bryggan. Styrman kastade i land förtampen till tysken som tog den bakåt och la den runt en pollare akter om midskepps. Det fick till följd att vinden tog fören på båten och tryckte den mot bryggan och att det var omöjligt att styra ut eftersom linan låg i land bakåt. Ett försök att backa gjordes men innan styrman han springa fram med en extra fender gick vi i bryggan med styrbordsidan av fören. Tysken, ja han drog direkt med kommentaren: Ni saknar fendrar här framme. Om han hjälpte till att bära av när han noterade att hans tilltag drog in oss i kajen? Nej, det gjorde han inte. Satans klåpare. Fendrat ordentligt hade han dock. Han hade minst 10 fendrar längs med båda sidorna. Vi kunde konstatera att de behövdes när han tre gånger försökte lägga till vid dieselbryggan och vid en av sina försöksrundor backade in i båtarna vid grannbryggan. Skepparen som valde att inte förtöja i väntan på klåparen övade istället på att backa. När väl klåparen var klar och fick ändan ur vagnen och flyttade på sig lade vi problemfritt till vid tankstationen. 153 liter diesel kostade 1.572,84 kuna.

Färdigtankade styrde vi nordväst. Samma riktning som vinden råkade komma ifrån. Inledningsvis verkade det som att vi skulle kunna stäcka vår kurs men väl ute på öppet vatten och landlä visade det sig ännu en gång att vi hade vinden rakt i nosen. Skepparen gjorde förvisso ett försök att segla men det varade bara 20 minuter. Det blev ytterligare en dag av motorbåtsåkande. Den enda ljuspunkten var ett delfinbesök. Minst en vuxen och ett flertal små delfiner blev frånåkta av våra 55 hästkrafter i fem knop. Dagiset hade förmodligen någon form av simma sakta träning.

Vi nådde vår planerade ankarvik och det var redan fullt med master där. Vi körde längst in och försökte ankra. Tre gånger. Det gick inte att få fäste. Vi insåg att alla andra låg på boj. Hänvisade av seglargrannar hittade vi själva också en som vi efter viss möda lyckades förtöja vid. Sedvanligt bad vidtog för de yngre besättningsmedlemmarna. Gummibåtsåkande för motor var också utlovat så efter att skepparen hade fyllt i loggboken och styrman hade sopat sittbrunn blev det att sjösätta dingen och montera motor. Hela besättningen embarkerade glatt gummibåten och gav sig iväg på en tur i viken. Skepparen hade dock glömt att kontrollera hur mycket bränsle det fanns kvar och det resulterade i en rodd i motvind från vikens bortre ända.

Nytankade och glada fortsatte turen med större framgång. Därefter vidtog snorkling och bad kring båten. Styrman badade inte men fotograferade från däck och hade tydligen blivit hungrig för det var på hennes förslag som vi efter dusch och ombyte puttrade in till vikens restaurang.

Viken är mycket glest bebyggd. Det ligger några sommarstugor längs med stranden och en restaurang. Synnerligen säsongsbetonad kan man förmoda. Den är mysig och har en stor grillugn mitt i serveringen, bord med utsikt över viken och utomordentligt seg service. Det tog säkert en halvtimma innan vi blev uppmärksammade. Då fick vi beställa dryck. När drycken anlände bad vi om menyn. Någon sådan existerade inte. Det är väl förvisso inget fel i det. Istället fick vi förslag från gossen som serverade vinet. Vi trodde att vi beställde friterade calamares och pommes av honom. Det gjorde vi inte. En och en halv timma senare var vinet på upphällningen och damen som tog matbeställningarna förärade oss ett besök. Vi beställde nu friterad bläckfisk, stekt ansjovis, wienerschnitzel till barnen och därtill pommes frites. Under kvällen hade vi konstaterat att vi glömt att tända ankarlanternan och med erfarenheten av väntan tog skepparen initiativet att köra ut för att åtgärda. Med hjälp av yngsta gasten blev det gjort och vid återkomsten till restaurangen hade maten redan börjat anlända. Betalningen var också ett område där de hade utvecklingspotential. Efter påtryckningar i köket betalades notan på 260 kuna och besättningen kunde stilla puttra hem till fartyget.

Om man tycker om att vara naken så är det här en plats där man är accepterad som man är.

Ännu en dag i Adriatiska havet är till ända.

2014.07.20

Venedig. Staden hägrar. Efter alla dessa venetianska städer måste vi få se ursprunget. Det är den främsta orsaken till att vi hetsar något i vår framfart. Vi satte nytt mål med dagen. Vi hade två alternativ, det ena på 45 distansminuters avstånd och det andra på drygt 60. Det blev det senare tack vare att det inte blåste alls, inte motvind, inte medvind. 1800 varv på pentan, 6,5 knop och bita ihop. Livet är kärvt. Man kan skämta om det men det är faktiskt så att skepparen mår själsligt dåligt av detta satans motorbåtsåkande. Några saker lyste upp hans dag, förutom de sedvanliga som en synnerligen vacker och helt fantastisk kvinna vid hans sida samt underbara barn, dessutom besök av delfiner och begränsad motvind. Förutom det så passerades ett avsnitt nedlusat med fiskodlingar. Dessa hade dragit till sig sjöfågel en masse. Det var som att segla i mästerregissörens ”Fåglarna”. De höll sig dock på sin kant eftersom vi har Kaisa fågelskrämmaren ombord.

Vi nådde den mest avlägset belägna viken som var fylld med besöksbojar. På avstånd såg viken ut som en skog av master och vi var tveksamma till om vi skulle kunna beredas plats. När vi susade in i sju knop såg vi bojchefen vinka in oss och skrika ”Fast! Fast!”, så vi stod på i sju knop rakt in i viken bland minst ett 50-tal båtar som bojat tidigare. Nästan längst in hittade vi en och efter lite slalomkörning från skepparen kunde vi denna gång lugnt stanna vid bojen och lyfta ombord den. Övning ger träning. Förtöjda vid boj vidtog bad. Caisaliisas akter omgavs snabbt av 100-tals färggranna fiskar ditlockade av brödet matroserna kastade i vattnet. Det renderade i viss tveksamhet om bad eftersom rädslan att bli uppäten gjorde sig påmind. Efter viss övertalning badade alla utom styrman och ingen blev uppäten.

Någon tog naturligtvis betalt för vistelsen vid boj. Boatman. Han dök upp i båt. Till det facila priset av 160 kuna tog han dessutom hand om vårt skräp. Vi blev inbjudna till kalas senare under kvällen men bestämde oss för att steka kött ombord istället. Flera båtgrannar valde dock att delta vilket visade sig i vingliga gummibåtsfärder utan ljus senare under aftonen. Efter att ha njutit utsikten från sittbrunn med nattad och sovande omyndig besättning gick vi själva till kojs och sov i 10 timmar.

2014.07.21

Disken blir större när man lagar mat ombord. Skeppets kryssystem fungerar dock väl. Ett kryss ger 50 cent, Ett kryss förtjänas genom att diska, torka disken och ställa in den i skåpen. Systemet fungerar oväntat väl. Alla verkar glada. Möjligen är 50 cent, gånger två, dyrt men att ha två besättningsmän fullt sysselsatta minimerar problemen ombord. Det är ett gammalt känt faktum att sysslolösa sjömän ställer bara till problem.

En 20 mil lång passage i bleke gav tillfälle till bad kring fartyget. I övrigt blev skepparen mer och mer bister på grund av bristen på segling. Efter att ha passerat Pula och Titos gamla skärgårdsparadis, fortfarande med begränsat tillträde (Lite som att stänga av Öland för att kungen råkar ha ett hus där) så fick vi äntligen vind i seglen och kunde slöra i 4 knop mot Rovinj.

Rovinj råkar vara den absolut mysigaste av alla urgamla stenstäder vi har besökt så långt. Hela besättningen rekommenderar varmt ett besök. Om man nu ska besöka en gammal stenstad på den här kusten så är det förmodligen den här, eller Kotor. Förvisso är maten och vinet bättre här än i Montenegro.

Ännu en dag till upplevelsebanken. Tack och god natt. Allt väl ombord.