När vi vaknade på midsommarafton strålade solen. Nu skulle vi bara lata oss och njuta av ett par dagars semester här i Breskens innan hemfärden. Det första vi gjorde var att gå upp till hamnkaptenen och checka in. Vi fanns redan registrerade i datorn sedan vi var här så det blev ett enkelt check in. Annars brukar det vara problem med svenska namn och adressuppgifter. 

Så snart vi checkat in hissades den svenska flaggan på båtklubbens flaggstång. Midsommarlunchen åt vi på en av restaurangerna i fiskehamnen. Ännu är det lågsäsong här i Breskens och trots värmen i luften och i vattnet är det få som badar. Vi tog oss en lång promenad och blev riktigt nostalgiska då vi passerade båttillbehörsbutiken, järnhandeln, matbutiken och båtklubben då vi har många minnen härfrån då vi köpte S/Y Maron och rustade båten för hemfärden till Sverige år 2011.

På midsommaraftonens kväll blev det som traditionen bjuder grillning. Det var tyst och lungt i hamnen. Inget midsommarfirande här i grannbåtarna! Kvällen var fin och lika ljus som hemma i Sverige.

Midsommardagen tog vi en lång cykeltur ut till fyren vid Westerscheldes mynning. Här kunde vi ana Engelska kanalen i horisonten och det pirrade i magen när vi tänkte på att här kommer vi att segla ut nästa gång. 

När vi vaknade mullrade åskan fortfarande och det hade den gjort hela natten. Den var aldrig direkt över oss utan gick runt omkring oss. Vi väntade några timmar innan vi gav oss iväg då vi inte ville hamna i något åskoväder. När vi lämnade hamnen såg det ljusare ut åt det håll vi skulle. Vi lämnade Oosterschelde och slussade in i Veerse meer och vidare ner till Walcheren kanal innan vi kom ut i Westerschelde.

Vi passerade Middelburg där vi tidigare varit och nu vädrade båtmeken morgonluft då han mindes att det fanns en båttillbehörsbutik där. Vår GPS till AIS som sänder var vi befinner oss hade inte fungerat sedan vi lämnade Ketelhaven. Vi la till vid båttillbehörsbutiken som var en "butiksbåt". Säljaren plockade fram en GPS men båtmeken var inte nöjd då den var en annan modell som inte passade. Vi lämnade butiken och gick ut till båten men då kom säljaren springande efter oss med ytterligare en GPS-modell. Nu blev båtmeken nöjd då den var en exakt kopia av den vi hade som inte fungerade. Vi fick testa den nya innan vi betalde den och den fungerade alldeles utmärkt. 

När vi slussade ut från Walcheren kanal ut till Westersschelde kom regenet över oss igen. Vi bestämde oss för att fortsätta ändå den sista biten över sundet till Breskens. Nu var vi framme vid veckans mål. Här ska nu S/Y Maron ligga tills vi kommer åter den 23 juli för nästa etapp av Resan till Medelhavet. 

Här känner sig S/Y Maron och vi oss hemma då vi köpte S/Y Maron här våren 2011 och det var då vi startade vår resa till Medelhavet.

Onsdag 22 juni 2016

Dordrecht visade sin allra bästa sida när vi vaknade. Solen och sommaren var tillbaka. Nu känns det som om vi är färdiga med Holländska kanalerna och det kändes skönt när vi kom ut på lite öppnare vatten. Kanalen övergick till en bredare flod som mynade ut i Nordsjöns inlopp Osterschelde. Nu kunde vi börja segla igen. Upp med genuan men ganska snart hade vi vinden i fören och det går inte att kryssa i farleder fulla med pråmar. Det blev motorgång igen. 

Strax innan vi skulle lägga till i hamnen Kats haven dök en tumlare upp runt båten. Solen värmde fortfarande och nu var det dags för årets första dopp för mig. Det var 26 grader i skuggan och de skulle bli åska till natten. Det var 20,9 grader i vattnet när jag hoppade i utanför båten i hamnen. Vattnet var salt och klart. Så skönt!  Där plaskade jag runt tillsammans med maneterna. Nu återstod bara att svalka halsen med en kall öl.

Nu började tidvattnet att göra sig påminnt. Den låga piren vid hamnens inlopp var nu vid kvällningen väldigt hög och bryggorna sjönk med tidvattnet. 

Tisdag 21 juni 2016

När vi tittade ut hade vi besök. En stor fågel som vi hade svårt att definiera. En häger, trana eller stork? Regnet hängde i luften hela dagen och skurarna dränkte oss igen. Idag var det pråmarnas dag då vi närmade oss Rotterdam. Dessa fantastiskt långa båtar som smyger utmed vattnet när de är fullastade och kommer som höga fartyg när de inte har last. På pråmarna bor pråmföraren med sin familj och han går till jobbet när han går upp i styrhytten. Ombord finns familjen, bilen, fritidsbåten, studsmattan, torkställningen, uteplatsen och jag har även sett en mindre inhägnad lekpark på pråmens deck. Här trängs vi inte bara med pråmarna utan nu har också "båtbussarna" dykt upp. De kommer i väldig fart och ger stort svall efter sig.

Utmed kanalen ligger det bostäder både i vattnet och bredvid vattnet. Jag tror inte det finns en holländare som inte har "havsutsikt". Oavsett om de bor i husbåt, villa eller höghus. Överhuvudtaget bygger man hus på höjden på de landytor som finns då invånarna är många i detta land som mest består av vatten. Eller så bygger man en husbåt!

Väl framme i Dordrecht gungar vi fortfarande trots att vi lagt till vid bryggan då pråmarnas och båtbussarnas svall når ända in i hamnen. Vi ligger annars väl skyddade innanför stängsel med husen tätt intill oss. Vi tar oss en promenad i centrum och går till Coop och bunkrar mat för resten av veckan. Staden känns öde.

Måndag 20 juni 2016

Regn, regn och regn. Holland visar sig från sin sämsta sida idag. Holland är väldigt grönt och jag förstår varför vi har så mycket holländska grönsaker i Sverige. Här växer det så det knakar då det regnar varje dag och solen tittar fram mellan skurarna. Men idag har vi inte sett någon sol. När vi kom fram till sista bron innan Gouda var kl 15:30 och vi var ganska blöta och sura efter allt regnande. Bara en bro kvar innan dagens etapp var till ända. Det var en järnvägsbro och nästa öppning var kl 20:27! Här gick det bara att lägga till vid en väntbrygga utan möjlighet att komma iland om man inte ville simma. Det var bara att sätta på värmaren igen och ta av de blöta kläderna, dra igen ruffluckan, på med fårpläden (från Gotland) och försöka torka i väntan på broöppningen.

Efter en stund började vi tröttna. Båtmeken tog fram pumpen till jollen. Här skulle vi inte sitta och vänta utan vi skulle ro in till land och handla lite mat som vi behövde. Väl inne i land låste vi fast jollen och gav oss iväg med Google maps till närmsta snabbköp. Vi behövde kontanta pengar också då de i Holland sällan tar våra bankkort. Tack Google för att du underlättar vårt liv! Vi fann både bankomaten och mataffären. Nu skulle vi bara tillbaka till båten med jollen innan det var dags för broöppningen vi väntat på. Plums! Där for båtmeken ner i vattnet hängdes halvvägs upp på jollen. Nu blev han ju inte mycket blötare än innan men vattnet i stövlarna hade han inte innan dopet i kanalen.

Det blev en natt i torkans tecken med fullt blås på dieselvärmaren och fullt spjäll på luftavfuktaren för att torka kläder och stövlar efter dagens regn och dopp. 

Söndag 19 juni 2016

Vi vaknade i solsken. Vi skulle nu gå vidare på  ”Stande mastroute” som är den väg med kanaler där man kan gå med masten uppe då alla broar är öppningsbara. Vi kom dock inte långt förrän det tog stopp då den bro som är riksväg A9 inte har öppet mer än en kort stund på morgonen, lunchen och kvällen på söndagar. Vi blir liggande över 2 timmar i väntan på ”lunch öppningen”.

När vi äntligen kom iväg igen så passerade vi med rask takt 17 broar och 1 sluss. Vi passerade en massa konstiga, fina och märkliga bostäder utmed kanalbankerna. Vi passerade Schipol, Amsterdams flygplats, och över oss dundrade flygplanen tätt tillsammans med havsörnen. Vi var 5-6 båtar som gjorde sällskap hela dagen. Vid den 18:e bron tog det stopp igen. Här blev det återigen 2 timmars väntan på broöppning.

Solen värmde fortfarande när vi lagt till i för kvällen i Leiderdorp och vi tog fram den nyinköpta grillen, en Magma gasolgrill, som sitter stadigt på akterpulpiten. Det blev en fin kväll i solen. Årets första grillkväll i båten!

Årets etapp går till Redon, Frankrike en bit upp i floden Vilaine. Där kommer vi att ta upp båten när hösten kommer. Vi lämnar Ketelhaven, Holland och går kanaler ”Stande mast route” mot Osterschelde och Westerschelde midsommarveckan och lämnar sedan S/Y Maron i Breskens, Holland, till den 23 juli då vi kommer tillbaka för 6 veckors segling till Redon!

Vinterförvaringen  på Gicom Marina i Ketelhaven har fungerat bra med upptagning/iläggning och hamnplats både på land och i kanalen. Vi har kunnat bo i båten de gånger vi varit nere och rustat. ”Båtmeken” har varit här flera gånger under vintern och "mekat". Här finns enkla faciliteter som toalett och rinnande vatten och el hela året men faciliteterna kunde vara bättre. Kommunikationerna med flyg Linköping-Amsterdam, tåg Amsterdam-Dronten och taxi/eller promenad de sista kilometrarna har fungerat bra.

Vårens provsegling under Kristihimmelsfärdshelgen gick till ön Texel, en av de västfrisiska öarna, utanför kusten. Vädret var fint och vindarna bra som gjorde att vi fick en fin segling den veckan över Ijsselmeer och ut på Nordsjön.  ”Båtmeken” har också hunnit med en ”gubbsegling” innan vi nu tar oss vidare genom Holland.

Fredag 17 juni 2016

Vi anlände till hamnen på fredagkvällen med taxi från Dronten station.  Vi tog farväl av den snälla taxichauffören som trofast ställt upp varje gång vi sms:at och sagt att vi vill ha skjuts ut till hamnen och till de som driver hamnen. Det kändes lite sorgligt. Här har vi känt oss hemma och välkomna.

Lördag 18 juni 2016

Vi startade tidigt då vi hade en lång dag framför oss och nu känner vi att det är dags att resa vidare. Vädret var som det brukar i Holland! Lite sol på morgonen men snart drog de mörka molnen in från Nordsjön. Vi slussade ut från Ketelhavens kanal, från den före detta havsbottnen, de 5 metrarna upp till havsytan ut på Ketelmeer, vidare ut på Ijseelmeer. Vi gick med motor till slussen in i Markermeer och vi kryssade i den kalla motvinden och de korta vågorna byggdes snabbt upp. Det kändes plötsligt som om jag var på insjön Roxen då den också ger dessa höga korta vågor som slår mot båtens botten så att porslinet dallrar! Det var ju detta jag ville slippa när vi lämnade Roxen och Österjön!

Tidigt ser vi de höga skraporna i Amsterdam och när vi vid 19-tiden lägger till i Amsterdam haven är vi frusna och hungriga. Vi slog på värmaren i båten och gick upp på hamnrestaurangen och åt middag medan värmen bred ut sig i båten.