Överseglingen till Korsika
Detta avsnitt skrivs lördagen den 7 juli direkt efter nattens översegling till Calvi på Korsika från den underbara ön Port Cros utanför Hyeres (mellan Marseille och Nice). Allt medan tvättmaskinerna rullar i laveriet intill.
Det tar lite tid att orientera sig till tid och rum efter tre nätter i ett naturreservat med begränsad omvärldskontakt, och efterföljande nattsegling 20 timmar. Jag känner mig helt snurrig av sjögången, men mycket , mycket glad över att ha besegrat några begränsningar som länge plågat min relation till medelhavsprojektet.
Det handlar om respekten för det oberäkneliga lynniga Medelhavet med sitt väder och sina vindar. Utmaningarna skulle först kunna komma att bli Mistralen som förstärks genom hela Rhonedalen och ryktas det kunna blåsa nordvästligt och ohejdligt i flera dagar genom Lejonbukten ända ut till Korsika. Libeccion- en slags sjöbris från sydväst som kan komma att blåsa upp emot 17 m/s. Min uppmärksamhet riktades först mot att få en relation till sjöväderleksrapporter. Vindstyrkorna anges omväxlande i Beaufort, Km/tim, och Knop. Vad betyder det egentligen? Vad utgör ett bra ”väderfönster” för en översegling, med medelhavsmått mätt? Fokus på säkerhet var stark, och bussen/färjan kändes som ett allvarligt alternativ till att vara med på NOVA under överseglingen till Korsika.
Den 29/6 gick vi från Port Bouc vid elvatiden. Förseningen berodde på att vi blev inspärrade av en stor tullbåt just som vi skulle gå. Vi fick svara på frågor om allt om hur vi kommit till Frankrike, och vart vi beräknade att bege oss efter att vi lämnat Port Bouc. De kollade båtens papper, våra pass och kustskepparintyg, och släppte iväg oss först efter en grundlig kontroll. Vi hänvisade till den ännu grundligare kontroll vi genomgick av gendarmeriet i den norra franska gränsstaden Givet under kanalturen förra sommaren. Tulltjänstemännen verkade imponerade över att gendarmerna hade haft knarkhundar, och dykare till sin hjälp.
Vi seglade i sydostlig vind, under många timmar längs kusten till île de Frioul utanför Marseille. Vinde blåste runt 12 m/s, det var inte alls farligt, men mycket obehagligt. Pilot guiden bekräftade, mycket riktigt att sjögången kan göra området runt Gulf de Fos till ”a very unpleasant place to be”. Att vara utrustad med ett känsligt balanssinne är som en förbannelse. Just när denna förbannelse föreföll som mest onådig sa kapten att vinden bedarrat med en m/s, och vi siktade de mest underbart vackra vita öarna Frioul strax utanför Marseille. I Medelhavet om sommaren blåser det ordentligt, men det är samtidigt förvillande fint väder. När vi kastat ankare i en vik med lä, så kunde vi bada i det 15 gradiga turkosblåa vattnet, och det var dags att njuta frukten av ansträngningarna. Först hade vi svårigheter med att få ankaret att fästa i den trånga, frekventerade viken, bland alla andra ankrade båtar. Vi konstaterade att vi som inte legat för ankare hemma så mycket hemma i Sverige, har mycket att lära, och det kändes oroligt att ligga för ankare under natten även om vi låg på läsidan av ön.
Nästa morgon gick vi trötta in i den lilla hamnen på andra sidan ön. Det skulle blåsa upp ännu mer under dagen. Öpromenaden upp till högsta punkten var underbar och utsikten över bukten var bedövande. Marseille med Notre Dame de la Garde tronande i guld på högsta klippan, havet, de vita klipporna runtomkring.
Hamnen mellan îles de Frioules ligger oskyddat från sydostlig vind. Vår ankringsplats vid piren, kom att ligga mitt i vindögat av den tilltagande vinden så sjögången var väldigt obekväm under följande natt. Plötsligt stannade bara vinden, och på någon timme vände den till motsatt riktning.
Ett försök att runda Cap Croisette i grov dyning nästa dag resulterade i reträtt in till Pointe Rouge. Nu var vi lite misslynta. Skulle vi aldrig komma vidare? En promenad över de vackra klipporna ner till Cap Croisette bekräftade dock att reträtten varit befogad. Ett kraftigt åskväder rullade strax in över udden och blixtarna ven genom luften. Precis innan vi blev helt dyblöta sprang vi till en buss som tog oss tillbaka till marinan.
Nästa dag skulle det också vara dåligt väder, varför det blev lämpligt med en tur med Navetten till Marseille. Vi besökte Notre Dame de la Garde, som vi sett från ön förut. Verkligen vackra vyer. Nu fick vi se dem från andra hållet.
Vidarefärden vilade som ett bekymmer över oss. Det blev bestämt att eftersom vinden inte ville ge sig , skulle de med känsliga balanssinnen ta tåget vidare mot nästa mål - Port Cros. Tiotimmarsfärden mellan Pointe Rouge och Port Cros visade sig dock ha varit helt acceptabel. Man hade siktat en enorm, vattenfrustande kaskelottval på mycket nära håll. Denna upplevelse ledde närmast till eufori - naturligtvis på grund av nyhetens behag, men också av respekt, eftersom denna valtyp är en av de största i medelhavet. På U-tube lär återfinnas klipp som visar hur sådana valar har vält större båtar än NOVA!
På Port Cros är det mycket begränsad tillgång på allt, och man umgås till stor del med naturen på naturens egna villkor, så som är brukligt i ett naturreservat. Nova lade till vid en fast boj i bukten, och vi skötte inköp och turer iland med gummibåten. För oss var detta arrangemang premiär och det visade sig fungera utmärkt att sova fast båten inte var förtöjd vid kaj.
Man får inte röka på hela ön pga brandrisken. Varje person tillåts bara förbruka ett visst antal liter vatten per dygn, vilket innebär att hygienen huvudsakligen skötes medelst bad i havet. Bara det allra nödvändigaste finns i affären.
En del djurarter är riktigt tama, inkluderat fiskar som kommer nära, stora som små när man badar. Vi såg också små gnagare och många färggranna insekter iland. Det var möjligt att göra flera fantastiska några timmar långa trekkingturer, där stigen går inne under den låga vindpinade vegetationen till avlägsna stränder och utsiktsplatser.
En fjärde besättningsmedlem anslöt inför överseglingen till Calvi den 6 juli, och vi bestämde efter noggranna beräkningar att ge oss iväg vid tolvtiden för att ankomma Calvi i dagsljus tidigt nästa dags morgon. Vädret var optimalt med sydvästliga vindar av en styrka mellan 3-6 B = 3,5 - 11 m/s. Vi ägnade en stund åt att förbereda båten för överseglingen, surra fast dinge, fendrar, och lösa pinaler. Göra matsäck så att maten skulle vara lätt tillgänglig under färden. Uppdelning för nattvakt två och två gjordes. Fyra timmar var.
Överseglingen var en mycket stor upplevelse. Det var första gången jag nattseglade. Vinden var lite svag till att börja med, så vi satte upp gennakern. Efterhand ökade den och höll sig mellan 8-10 under hela överseglingen. Vi hade god fart! Istadigt 6,5 knop. Den stabila segelsättningen (stor+genua), sjön som kom bakifrån och surfade oss fram, månskenet, stjärnhimmeln, tystnaden, allt bidrog till en mycket stabil och (möjligen bedrägligt?) trygg magisk känsla, som styrkte det forna sjösjukeoffret till att sitta ensam i sittbrunnen en stund under natten. Nattvakterna berättade om hur de blivit överrumplade av ett ljusfenomen vid horisonten tidigt på natten. En av uppgifterna på natten är att hålla utkik efter snabbgående fartyg och vid behov, väja. Det föreföll som att ett enormt upplyst fartyg närmade sig med enorm hastighet, och de hade blivit riktigt rädda. Det visade sig efter mindre än en minut att det var månuppgången som visade sig på detta sätt, och de kunde åter slappna av.
Vid tretiden på natten siktades Korsikas höga kust vid horisonten. Först var det osäkert om det var land eller moln det rörde sig om, men efter ett par timmar kände vi oss säkrare. Port Cros hade inte försvunnit bakom horisonten förrän efter sju timmars gång dagen före.
Väl i hamn i Calvi var euforin och energin på topp, och vi hann göra inköp, fylla vattentankarna, tvätta i tvättomaten, bada, käka, och fira en lyckad översegling innan vi ”däckade” efter natten med alltför lite sömn. Nu skulle sonen och hans kamrat orientera sig vidare mot klättringsäventyr i Korsikas inre.
8/7 anlände ny besättning med färjan från Nice. Våra vänner skulle segla med längs Korsikas västkust. Först bunkring och anpassning till semestermodus, och avgång morgonen därpå mot naturreservatet i Scandola, med den lilla byn Girolata som mål. Dagens segling krävde en kryssbog rakt ut från Korsikas kust för att komma i position att segla in till Girolata i den sydvästliga vinden. Här fann vi en välorganiserad rymlig hamn med bojförtöjning i för och akter. Det utgår flera vandringsleder härifrån och under kvällen när värmen avtar, blir det trekking längs kullarna!!