Mot Panama 2008 - 2010
fredag 2 april 2010 - Skrivet av Anders o Cathrine
Yoga
Yoga lärare Eduardo

Yoga har verkligen blivit en del av mitt liv här i Cartagena. Det är bra både för smidigeheten, man blir lite stel på båten iallafall när man ligger i hamn,

Plus den mentala biten. Därför en bild på Eduardo som är en fantastiskt bra yoga lärare, han lär även ut karate och varit i Japan och utbildat sig.

Nu när Anders är tillbaka har vi börjat springa på  muren. Cartagena är vänstad till Visby för det är en av få städer som har en bevarad mur runt staden.

Vi håller på och går igenom båten och väntar på bättre väder för att kunna sticka till Bonaire. På tisdag ska vi göra rent botten beväxtningen här går snabbt.

Mot Panama 2008 - 2010
torsdag 25 mars 2010 - Skrivet av Anders o Cathrine
Anders tillbaka på båten
Colmbianska kaffet måste man ha.

Anders is back in town och på båten. Det är härligt. Han får börja med att vänja sig vid värmen, solen och det Colombianska tempot. Så det blir att flanera i stan äta lunch och sedan ordnade Isabella fest hemma hos sig. Så småningom ska vi börja preparea båten för att segla vidare. Planen är att gå till Bonaire, lämna båten där och flyga till Sverige i slutet av april.

 

Länk till fotoalbum: Anders tillbaka på båten
Kommentera inlägget
Mot Panama 2008 - 2010
söndag 7 mars 2010 - Skrivet av Anders o Cathrine
Rundresa i Colombia
Entré Tayrona National Park

Tillbaka igen på båten efter en rundresa i Colombia.  Cathrine  hyrde en bil tillsammans med ett jättetrevligt par Fern och Dave från Canada. De jobbar som crew på en Oyster 66:a.

Vi åkte norr ut stannade för lunch i Barranquilla som är en större industristad, sedan vidare till Sankta Marta. Där fick vi en presentation av  en ny marina som håller på att byggas. Det var Isabellas kontakt, en Colombiansk väninna som absolut insisterade på att vi skulle ha kontakter under vägen  som visste var vi var på väg. Hon var rädd att vi skulle bli kidnappade. Inget hände det är mycket militärer utmed vägarna. Men de var inte intresserade av oss, utan bara viftade förbi  oss.

Från Sankta Marta gjorde vi dagsutflykt  till fina badvikar norr ut. Därefter körde vi till Tayron National park. Bitvis väldigt vacker väg utmed kusten. Vägarna var väldigt skiftande kvalitet från finaste nyasfalterat till hål och gropar och inga skyltar.  De påminde mig om vägarna på Cuba. Men Fern hade Black Burryn som vi navigerade efter.

Väl framme i Tayrona, fick vi parkera bilen. Lämna bagaget som lastades på en häst. Sen var det bara att promenera 45 min genom mysig terräng tills vi kom fram till Rancho Lindo där vi hade bokat en cabana. Ett hus med alla bekvämligheter, men man kan också campa eller bara boka en hängmatta. Det var fantastiskt vackert där fina vikar med fin snorkling. Efter två dygn där började vi återresan söder ut genom landet passerade många riktigt fattiga byar med  hus byggda av lera. Men också öppna fina områden med ”fincor” bondgårdar, odlingar och flera floder som nu är ganska torra. Det har inte regnat på två månader. Sista natten stannade vi i Valledupar  stad utan turister. Det var intressant att se lite mer av Colombia utanför marinan och Cartagena.

Länk till fotoalbum: Rundresa Colombia
Mot Panama 2008 - 2010
måndag 18 januari 2010 - Skrivet av Anders o Cathrine
Underbart kaos
Club Nautico, Cartagena

Nu är vi tillbaka i vårt andra hem igen. Snacka om kontraster. Från vinter, kyla, bisterhet. Och en politisk debatt och nyhetsrapportering där man inte alltid begriper problemen i det som diskuteras.

Tillbaka till kaoset där människor ler och alltid är vänliga och hjälpsamma. Visserligen med en annan uppfattning än oss om t ex vem som äger vad, men när problem uppstår är de i alla fall uppenbara.

På bilden ser ni en av de största marinorna här i Cartagena. Borgmästaren fick för sig att trottoaren innanför skulle breddas. Alltså beordrades flyttning av byggnaderna. När allt var rivet och nya gjutformar uppe kom byggförbudet. Borgmästaren vill nämligen åt området och räknar med att ägarinnan ske ge upp. Ägarinnan är en haschrökande äldre dam som skriver stora skyltar med invektiv som hon fäster på taket åt borgmästaren som bor alldeles ovanför i ett höghus.

Men inget stänger bara för att kontoret, baren och restaurangen har blivit en byggarbetsplats. Maten serveras i ett damm av betong och serveras av personer som trängs med byggarbetare. När man går hem i mörkret får man se upp för hål i golven och utstickande armeringsjärn.

Här behöver man inte oroa sig för brist på spännande upplevelser var sig i det lilla eller stora formatet.

Våra planer är att segla österut till Bonaire och ligga där under orkansäsongen. Sen får vi se…

Kommentera inlägget
Mot Panama 2008 - 2010
lördag 12 december 2009 - Skrivet av Anders o Cathrine
Den bästa av två världar
Utsikt från vardagsrummet

Varje månad kommer en faktura på kostnader för lagring av massa möbler och saker som vi inte har en aning om vad det är. Inget vi kommer på att vi saknar i alla fall. Saker som var viktiga i vårt tidigare liv känns inte lika angelägna längre.

Likaså har vi levt ett dubbelliv under ungefär 4,5 år nu. Anders arbetar ca1/4 tid och vi är alltså ganska ofta i Sverige och smakar på "livet i karriären". Under 4,5 år har vi bott i våra söners lägenheter. Olika lägenheter under olika perioder. Kul i början att inte veta var man bor (ungefär som att vara 20 igen) men med åren blev det allt svårare att veta var man har alla grejor man behöver: I källaren, på vinden, i Stefans lägenhet, i Tobias lägenhet, I Martins lägenhet osv? Kort sagt ganska förvirrande.

Och så har vi funderat på vad vi själva vill. Och kommit fram till att vi trivs ganska bra med det liv vi lever och ser framför oss att det kommer att fortsätta minst ett par år till. Men inte med den bostadssituationen vi har i Stockholm.

Alltså har vi köpt en lägenhet på Rörstrandsgatan, ett kvarter från alla våra tre barn Vi vet ju att vi trvis i Vasastan och nu tycker vi att vi har lyckats kombinera det bästa i alla våra världar.

Förrådet är nu tömt och alla våra saker genomgågna och det vi inte vill ha är slängt eller sålt på Tradera. Känns helt fantastiskt att ha ett eget hem med allt smått och stort som är en del av vårt liv nu och sedan många år. Ett hem som väntar i Stockholm när vi seglar och som vi vet att vi trivs i när vi är i Sverige.

Som sagt just nu känner vi att lever inte bara i den bästa av en värld utan i de bästa av två världar.

Livet är gott

Mot Panama 2008 - 2010
söndag 1 november 2009 - Skrivet av Anders o Cathrine
Fishing Tournament
Hemingways båt

Ända hit till Cartagen har den amerikanska kulturen att fira Hallowen spridit sig och nu ser vi Colombianerna också klädda som pirater! (till skillnad mot annars). Men vi valde att stanna i vår societetsmarina "Club de Pesca" som har en stor fishing tournament.

Uppladdningen är enorm med de redskap för att få upp de allra största fiskarna.  Plus en speciellt vacker båt, byggd 1957 som självaste Hemingway ägt .Den är absolut "a piece of art" och på bilden ser ni nuvarande ägare visa upp hur stolen svänger runt och följer med linan när de fått napp så att linan inte fastnar under båten.  Allt är trä och lackat och den gör över 40 knop. Något fantastiskt för en båt från femtiotalet

Mot Panama 2008 - 2010
måndag 19 oktober 2009 - Skrivet av Anders o Cathrine
Minnen från Kuna Yala
Kolla vilka finahumrar jag har

Nu ligger vi i Cartagena och ägnar tiden åt underhåll av båten. Framför allt omlackning av köket som vi måste ta i omgångar för att livet ombord ska fungera. I övrigt diverse underhåll och reparationer i en aldrig sinande ström. Ni ska inte tro att seglarlivet är en dans på rosor.

På länken nedan får ni se lite bilder från Kuna Yala

Länk till fotoalbum: Kuna Yala
Mot Panama 2008 - 2010
torsdag 15 oktober 2009 - Skrivet av Anders o Cathrine
Cartagena
Svalka i poolen
Man kan inte bara segla. Ligger man i Club de Pesca safe. Måste man hitta på något. Amerikanarna som är sociala ville spela bridge. Jag sa att det kan Anders. Men Anders har aldrig spelat bridge. Och nu har han åkt till Sverige. Så nu har jag börjat en bridgekurs med Diana ,danska vars båt ligger på land och har fått ett blixtnedslag. Under reparationerna fick de möjlihet att hyra ett hus i gamla stan i Cartagena med pool. Det är ett bra ställe att ha bridgkurs så man kan svalka av sig efter alla turer.
Mot Panama 2008 - 2010
onsdag 19 augusti 2009 - Skrivet av Anders o Cathrine
En sällsam upplevelse
Sia Iguabaslique

Vi har skrivit tidigare om Kunaindianerna som ville bli ”fotokopierade”. För oss var det en fantastisk upplevelse att ta emot dessa damer. De flesta kom sminkade och uppklädda i sina finaste dräkter. Alla stolta och bar en min av skräckblandad förtjusning över detta äventyr. De äldsta drygt 80 år som kom i sina ranka kanoter. Frapperande var deras värdighet. Jag blir fortfarande berörd av deras närvaro nu när jag jobbar med bilderna. Helt oförglömligt. De har en aura som är fantastisk.

Det faktum att Kunaindianer inte vill bli fotograferade gör bilderna unika har vi förstått nu i efterhand. Kuriosa är att vi även har kopior på deras legitimationer. Som vi ju har hjälpt dem med att framställa!

Hoppas bilderna förmedlar något av detta så ni kan njuta av denna händelse så som vi kan. För oss ett minne för livet.

Mot Panama 2008 - 2010
måndag 17 augusti 2009 - Skrivet av Anders o Cathrine
Tillbaka till verkligheten??
Vadag i Kuna Yala

Fast man kan undra vad verkligheten är? Här i Cartagena möts vi av containerfartyg och kommers. Är detta verkligheten?

Eller finns verkligheten hos Kunaindianerna som har obegränsat med tid och få behov? Man har sina traditioner, öar, hyddor, kanoter, cocosmötter och hantverk. Maten hämtar man ur havet och byggnadsmaterial finns i överflöd, naturligt runt omkring.

Eftersom man inte har någon el lägger man sig när det mörknar. Men innan dess samlas hela byn i "congressen" där man diskuterar dagens händelser och för traditioner vidare. Allt under Sailas ledning. Eller kanske riktigare: sailas tolkars ledning, för saila ligger i sin hängmatta och pratar ett outgrundigt språk. Han talar nämligen direkt med gudarna. Kanske har det han röker en viss påverkan på förståeligheten?

Hur som helst, vår verklighet är att snart resa till Sverige och jobb, efter en rekordöverfart på 26 timmar. Detta ger en medelhastighet på 7,7 knop och ett dygnsrekord på 185 NM. Som ni hör är vi tillbaka i civilisationen och mäter framgång i tid och hastighet.

PS Vi kommer snart och successivt att lägga in bilder