Nu har vi nått Medelhavet….

Efter bara en natt i Barbete lämnade vi hamnen i lågvatten som vi skulle enligt våra beräkningar för att få medströms genom Gibraltar sund. Den egentliga gränsen mellan Atlanten och Medelhavet ligger betydligt längre västerut än Gibraltar sund, vid en sockel nordväst om Kap Spartel, så idag seglade vi in i Medelhavet! Medelhavet har vi haft som mål sedan år 2011 då vi köpte S/Y Maron.

Vi har förberett oss med skepparkurser, kanalkurs, VHF-kurs och har köpt/läst en mängd litteratur om att segla utmed Norra Atlantkusten till Medelhavet. Vi har följt och läst om andra som gjort liknande seglingar. År 2015 startade vi vår resa från Linköping till Medelhavet.  Nu år 2018, 4 år senare är vi framme. Mycket har vi fått uppleva och det har hänt en del på vägen både ombord och hemma men nu är vi här.

När vi lämnade Barbete på förmiddagen var det motströms och medvind på 5 m/s och farten låg på 2 knop. Ju närmare Gibraltar sund vi kom vred strömmen och vi fick medströms som beräknat. Det kokade i vattnet av strömmar. När vi gled in i Medelhavet och Gibraltar sund kändes det nästan högtidligt. Det vi inte var förberedda på var den hemska upplevelsen och sorgen vi kände över de PAN-PAN meddelande som ideligen hördes på VHF-radion som gällde små båtar med massa flyktingar som var i fara runt omkring oss.

När vi närmade oss Gibraltarklippan och Gibraltar Bay möttes vi av ett antal lastfartyg som låg ankrade men även av ett stim svärdfiskar och några delfiner. Det blåste nu 10 m/s och vi länsade in med bara genuan mot den stora klippan. Nu var vi i Storbritanniens Gibraltar och det var dags att byta gästflagga igen.

Vi anropade Queensway Quay Marina på VHF:en och bad om plats i hamnen men där fick vi nej. Vi fortsatte till nästa marina som var Ocean Village och där var vi välkomna in. Nu fick vi göra första tilläggningen enligt ”Medelhavsmodellen” Här fick vi backa in och fånga ett rep i kajen som är fäst i botten som ska dras upp ur vattnet och fästas i båten som en ankarlina. Nu kom bogpropellern väl till pass. Det tog tid innan vi var fast ordentligt. Sedan återstod det bara att ta sig iland utan landgång.  

Nu är ”Resan till Medelhavet” slut och nu fortsätter ”Resan i Medelhavet”. Det ska vi fira!