Susa och Berndt åkte på lördagen hem till Finland och på Najan fortsatte de normala bestyren. Tvättmaskinerna i hamnen gick flitigt och de var mycket snabba och effektiva.
På eftermiddagen började solen lysa och vi beslöt att ta en liten promenad med Boris. Vi kunde konstatera att det inte alltid är lätt med en hund i en storstad då många av de fina parkerna inte är tillåtna för hundar. Sightseeingbåtarna hade en bra dag med mycket turister i solskenet, även souvenirbutikerna runt Notre Dam hade god kommers.
På kvällen hade vi äntligen möjlighet att uppdatera bloggen, men WiFin som hamnen hade att erbjuda räckte inte ända till båten så det var bara att vandra till hamnkontoret och knäppa på maskinen.
På söndagen fortsatte underhållet av båten med lite däckstvättning och filterputsning. Turistdelen blev denna gång en längre tripp till centrum, men denna gång utan Boris.
På kvällen ville vi gå på restaurang nära hamnen, vi hittade Chez Papa och kunde konstatera att både maten och betjäningen var super!

Canal de la Marne au Rhin börjar vara avklarad för vår del och nu svänger vi in på Canal de la Marne med siktet på Champagne-dalen. 24 slussar före vi kom till en riktig marina i staden Vitry-le-Francois. Men det var söndag och visade sig att fransmännen tycker att då behöver ingen komma in i en marina eller behöva el, toalett, dusch eller annan service – allt var stängt alltså! Vi var inte de enda på kajen som just anlänt och förundrade oss över denna kutym.
Vi var igen i verkligt behov av WiFi, gick alltså till McDonalds för att uppdatera våra skriverier men bilderna var för stora att laddas ner här. Tidigt nästa morgon startade vi mot Chalons en Champagne, där vi skulle plocka upp våra vänner Berndt och Susa.

Storstädning på båten och även stuvning av saker och ting då vår förpik som varit allmänt lagerutrymme (nästan) skulle förvandlas till en trevlig sovkajuta för två. Det blev den också efter en stund.
Fin marina med modern nästan nordisk arkitektur på hamnkontoret väntade oss i den mysiga staden Chalons en Champagne. Då Berndt och Susa anlänt med tåget från Paris smakade vi på det goda Rieslingen från Bernkastel och åt en lunch.
Sedan utforskade vi staden, gick på uppköp och lagade middag. På kvällen gick vi ännu på en vandring runt de fina parkerna i stan. Nog var det trevligt att igen ha någon att diskutera med på sitt modersmål!

Strålande solsken väckte oss på morgonen. Champagnehuset Guy Charbaut väntade på oss med en guidning av en trevlig ung fransman, som talade bra engelska men med typisk fransk accent.  Så ibland förstod vi inte så mycket… Ingående berättade han om hur den ädla drycken blir till. Luften var fuktig och sval i de långa (1,5 km) underjordiska gångarna med fina valv där 1000-tals champagne flaskor var radade i prydliga rader. Verkligen intressant att höra hur tillverkningen går till och hur den förändrats genom tiderna. Till slut fick vi smaka på deras sortiment på 6 olika champagner. De var verkligt fina! Vi inhandlade det mesta vi orkade bära till båten, en låda.

Nästa anhalt skulle vara Epernay, Champagne områdets hjärta. Efter ett par slussar och ett tiotal sjömil började vi förstå att vi missat avtaget till Epernay.
Det borde ha varit vid en sidoflod till kanalen men ingenstans hade vi sett en skylt heller. Vi beslöt att fortsätta och eventuellt ta oss dit per taxi om det kändes så.
Hittade en fin liten kaj vid staden Dormans campingplats. Taxin förde oss till Epernay, som visade sig vara en finare stad med alla de kändaste Champagnehusen sida vid sida. Mycket turister, bilar och massor med restauranger och champagnebutiker. Efter ett besök på ett av Champagne husen, Dom Perignon, och sökandet av en hygglig restaurang, var vi mogna att lämna den litet stökiga staden.
Vi tog tåget till Dormans, var vi skulle gå på restaurang i stället. Fem stängda restauranger gick vi igenom förrän vi kom till en trevlig italiensk inspirerad sådan och äntligen fick god mat att äta. Den femte hade nog öppet, men var litet för kufisk i damernas smak…
Följande morgon hade vi lyxen att köpa färska baguetter och croissanter från en Boulangeri Peugeot som kom till campingplatsen bredvid.

Några slussar i halvmulet väder som mot eftermiddagen blev klart solsken, skönt! Då var det dags att korka en av de fina champagnerna vi inhandlat hos Guy Charbaut.
Vårt mål var att komma till staden Meux, men i slussen före staden råkade vi se en liten lapp på anslagstavlan där det stod att det var helt förbjudet att lägga till i stan då de hade sin Water Festival just nu!!
Vi stannade i stället litet före stan vid en liten sportbåtshamn, Poincy, som visade sig vara ett trevligt ställe med all service förutom WiFi förstås. Här gick vi på promenad till centrumet för att få oss en glass, men inte hittade vi något ställe som hade öppet, så det fick vi vänta med till imorgon.

Vi anlände till resans andra mål, Paris, i mulet och lite regnigt väder.
Efter en timmes väntande blev trafikljusen gröna och vi kunde köra in förbi Notre Dame, förbi Louvre och andra fina gamla byggnader och under Paris otaliga vackra broar ända fram till Eiffeltornet. Det kändes lite overkligt att sitta i egen sittbrunn och titta upp på ett mäktigt monument som blev färdigt till världsutställningen 1889.
Tyvärr har gästhamnen på Seine vid tornet försvunnit redan för många år sedan, men det är kanske lika så bra då trafiken (sightseeingbåtar och pråmar) på Seine är mycket livlig och svallet därefter.
Vi styrde nu lite tillbaka längs Seine till Paris gästhamn, Port de Plaisance de Paris-Arsenal. Dagen sista sluss avverkades för att komma in i hamnen.

Nu fick vi nästan redan nog av hettan som vi haft i 2 dagar, men med biminin över sittbrunnen och diverse andra tillfälliga solskydd klarade vi det rätt bra. Boris var ju mest inne såklart. Vi kom över till Luxemburg på dagen och bytte artighetsflaggan. På kvällen kom vi till en campingplats med en större marina, rätt fin, vilket ju brukar vara fallet då det är frågan om campingplatser.
Hamnbyrån hade t.o.m. en liten shop var man kunde handla det allra nödvändligaste. Superfina stora duschutrymmen och tvättmaskiner. Coolern surrade hela natten och åstadkom en skaplig svalka i akterkajutan.

Mycket intressant att konstatera att de små städernas utseende förändrades helt då vi lämnade Tyskland. Där hade de ju mest varit otroligt pittoreska och välvårdade med korsvirkeshus längs kanalen men i Frankrike var byarna inte mera så välvårdade, såg ofta ganska ödsliga ut och en aning tråkigare men nog så franska! Floden Moselle var också litet annorlunda här i Frankrike. Kanterna var mera naturliga, då de på Mosel mest varit fint friserade. Det var spännande att ta sig in till följande marina i Metz, som låg inne i en skyddad vik. Ingenstans är djupen egentligen angivna, bara att kanalerna vi valt att åka på har ett djup på 1,80 m. Vi åkte fast i leran några gånger och tänkte redan att detta kommer ej att lyckas men visst gick det till slut, huh!
Capitaineriet var själv och tog emot oss på kajen, artig man som kunde även litet engelska. Superfina toaletter och duschar!
Staden Metz är en större stad med fin gammal kultur och många sevärdheter. Tyvärr hann vi inte bli här en hel dag men såg en hel del då vi promenerade in till centrum för att äta. Fantastiska parker fanns här precis vid marinan.
Vi skulle fira Boris 10-års dag och han fick följa med på restaurang (uteservering). På Coco Grill blev han genast serverad en stor skål med vatten, före Madame Coco ens frågat om även Husse och Matte ville dricka något. Nå, visst fick vi både gott vin och mycket god mat och Boris fick dagen till ära några saftiga kycklingbitar under bordet. Sen gick vi ännu en sväng runt i den fina stan och beundrade de snofsigt belysta kyrkorna i den ljumma natten. Som avslutning åt vi alla en glass, Boris valde vanilj, Matte tog pistasch och Husse jordgubb såklart!

Bilder kommer bara vi hittar en bra WiFi

Nu skulle det vara dags att proviantera igen så vi valde att lägga till vid en kaj vid kanalkanten i den lilla staden Pompey, där även en fransk båt låg förtöjd. Vi hittade ett café, en liten butik med ganska ynkligt urval och grönsakerna, frukterna i det skicket att de ej var värda sitt pris. Kocken var litet besviken men som tur fanns det ett trevligt bageri så bröd och batonger fick vi. Äntligen fick Jancka sitt hår klippt hos Monsieur coiffeur, riktigt bra blev det. Jancka hade tänkt att här skall han få sitt tyska WiFi-kort uppdaterat att fungera i Frankrike, men tvi, det lyckades inte! Hela tre databutiker besökte han i hettan, de kunde ingen engelska och Jancka ingen franska – kanske orsaken låg här… Kocken måste bli i båten och laga mat så hon kunde hjälpa med sin rostiga skolfranska bara i den första butiken där hon var med.
Den mörknande kvällen upplystes av ett mäktigt åskväder, även regnet piskade båten under natten.

På morgonen hade den lilla parkeringsplatsen invid ”hamnen” som på beställning blivit ett torg varifrån vi kunde inhandla grönsaker, ostar, bröd och litet mat. I ösregnet (Millis och Boris var sååå nöjda över att vädret var svalare!) startade vi mot Canal de la Marne au Rhin vart vi svängde vid tolvtiden, och NU BLEV DET SMALT. De flesta av slussarna (idag 16 stycken) styrde man själv med att dra i en stång då man förtöjt inne i slussen. Så länge man kunde vara ensam i slussen var det inget problem då man sålunda kunde ligga längre bak i slussen och undvika de värsta virvlarna från inforsande vattenmassor. Då två båtar slussade samtidigt fick den som hamnade fram jobba ordentligt för att hålla båten i styr och inte smälla mot kanterna. Vattnet hade blivit betydligt klarare, ja den hade ju en smaragdgrön nyans ”vi närmar oss Medelhavet”!?
Före övernattningsstället Papny-sur-Meuse, en liten by längs kanalen, ”in the middle of nowhere”, fick vi pröva på något nytt: den första TUNNELN. Skönt att den var upplyst, men smal var den! Bra att öva sig på en kortare först (Foug, 867m) för i morgon blir det en riktigt lång tunnel…
Boris har tyckt att han kunde ta sig litet friheter så här i de lugna kanalerna. Ett tu tre då vi just fått oss ordentligt förtöjda långsides en kaj kunde vi märka att han pinkar vid en buske som ligger många meter från båten och är på väg på upptäcktsfärd helt för sig själv. Han tycks inte bry sig fast vi ibland ligger rätt högt ovanför bryggan heller. Ja, detta gäller även i slussarna då vi kommit upp och är vid marknivå. Men idag såg vi en svart välfriserad dvärgpudel, en mademoiselle, som trippade med sin matte vid en av slussarna och vips var Boris iland. Kanske han skulle ha haft ett bättre liv med henne men vi fick honom tillbaka i varje fall. Ja, ja de där 10-åringarna…

Morgonen började med regnskurar och att dyka ner i det varma klara vattnet för vi måste rensa propellern från sjögräs som fastnat i den. Vi skulle ha 22 slussar tätt eftervarandra, som trappsteg i floden som klättrade uppåt. Ibland sken solen och då blev det riktigt varmt. Oftast var det bara ca 1 km emellan slussarna, ibland mindre. Här var det lämpligt att hoppa iland och ta en promenad med Boris då Jancka skötte om slussandet helt själv, vilket går fast litet jobbigt är det. En slussvakt, som uppenbarade sig ibland, sa att tunneln är stängd kl. 12 i någon timme.
Tänkte att det passar ju oss för till 12 hinner vi inte dit i varje fall. Kl. 13.45 nådde vi tunneln Mauvages (4877m lång) förtöjde oss med landgång och allt, eftersom den digitala skylten berättade att följande avgång in i tunneln var 15.30. Millis plockade 7 sorters blommor och lagade en fin lunchsallad midsommaraftonen till ära och skulle just börja njuta av lunchen så en charmig cyklande fransman kom och sade att nu skall vi in i tunneln. En båt kom just då ut ur den. Vilken timing! In med lunchen, bort med landgången och alla förtöjningslinor. Ut med ficklampor, in med Boris att vi inte skulle tappa honom i mörkret som vi beräknade skulle räcka ca 1½ h. Den charmige tunnelvakten följde med oss hela tiden cyklande på en smal spång. Det gällde att koncentrera sig till 100% med styrandet för tunneln var smal och spikrak, taklyktorna speglade sig i vattnet och småningom blev det lilla ljushålet framför oss större. Det var en ganska overklig upplevelse, men fin!
Vi förtöjde vid en trevlig liten kaj invid floden, det var som att ha en privathamn, korkade en flaska champagne och kunde börja fira midsommar äntligen!

35 slussar från kl 9.00 till 17.55 (slussarna är på veckoslutet öppna 9.00 – 18.00).
Det kan man säga var redan jobbigt, men fint fungerade dessa automatslussar, det måste medges. Några mindre akvedukter åkte vi på. Landskapet var lantidyll med lövträdsskogar, ibland någon liten by.
Eftersom vi slussade så länge det gick kunde vi inte välja hamn utan stannade vid kanalkanten efter den sista slussen. Körde kölen in i mutan och en par linor fast på land. För att komma i land använde vilandgången som hittils fungerat som skyddsplanka för fendrarna vid slussandet.

Mosel blir bara slingrigare men vyerna är hisnande fina så man vet inte vart man ska titta!

Hamnen i Senheim finns i samband med en stor caravan campingplats så faciliteterna är det inget fel på fast hamnen i sig själv inte var speciellt mysig. Snabb WiFi fanns att hyra för en liten slant.  
Byn intill hamnen är liten men ändå finns där flera vinprovningar/butiker men de öppnade först senare mot kvällen. Det började regna och som tur hittade vi en Weinverkauf som var öppen på vägen tillbaka till hamnen. Vi provade trocken och halbtrocken vita riesling viner och hade två flaskor med oss till båten. Följande dag då vi smakade på vinet igen, förstod vi misstaget – vi borde ha köpt flera flaskor – vinet var mycket bra! Hela kvällen öste det, dags att tvätta byke tyckte Millis.

Efter lite väntetider i slussarna och vid tankningsstället i Traben-Trarbach blev det en ganska lång dag före vi var framme i dubbelstaden Bernkastel-Kues. Staden med sin borgruin högt uppe på berget såg lockande ut så en turistdag på lördagen passade fint in i bilden. Bra matbutik och åtminstone en weinverkauf vid varje gata.
Vi hade bestämt oss att besöka den medeltida borgen Landshut, det blev en brant vandring mellan vinrankorna. Boris orkade med promenaden men ville gärna dricka han med då vi äntligen var framme. Vilken fantastisk utsikt det var över staden, den slingrande floden och de otaliga vinfälten! Vi smakade på områdets viner och njöt av en god apfelstrudel.
Bernkastel var den finare delen av staden, här fanns allt som behövs i en trevlig gammal lagom stor stad vid Mosel, även en hel del turister.
En låda goda viner handlades denna gång hos vinförsäljaren som fanns närmast hamnen.

Äntligen en solig dag, fast det inte hade varit kallt precis. Märktes att det var söndag då vi kom till den första slussen på förmiddagen. Flera mindre motorbåtar var i farten, deras vågor fick oss att gunga litet vilket vi ju inte hade upplevt på Mosel och kanalerna egentligen.
Vi fick de första känningarna av den ökända Mistralen i två av slussarna. Först på vägen in tyckte skepparen på pråmen Mistral att han behövde gasa på ordentligt så vi åkte med sidan mot slussväggen - duns - men bra med fendrar. På vägen ut i följande sluss måste han igen ge ordentligt gas och vi åkte ordentligt i slussväggen igen. Denna gång var ingen fendert emellan så den stadiga teaklisten fick ta emot stöten.Tur med en bastant båt - bara lite teak blev vi av med denna gång. Hoppas Mistralen på Medelhavet inte förorsakar samma dunsar!

På vägen till Trier, Tysklands äldsta stad, (över 2000 år gammal) såg vi säkert det mesta man kan syssla med på fritiden på floden. Vattenskidare, paddlare, vattenskotrar, flygplan, roddare, t.o.m. en fin liten segelbåt som seglade emot i sakta medvind, samt en massa "fallskärmar"...
Kaptenen hade ro att ägna sig åt båtunderhåll under vår färd, vaxning och polering. Hamnen var trevlig och till vår häpnad fanns här flere segel- än motorbåtar!

På morgonen vaknade vi till varmt solsken, och då etappen till följande hamn inte var lång, så Millis beslöt ta en titt på staden medan kaptenen fixade lite på båten under tiden. Det ser ut att bli en het dag.

En disig, mulen och kall (mössan på!) motorisering på 47km från Hitdorf till Mondorf  (förstad till Bonn). Inga speciella vyer endast ett sakta gnuggande framåt. Boat speed visade mellan 8 – 8,5kn då SOG (Speed Over Ground) samtidigt var hisnande 1,6 – 2,1! Antagligen promenerar man snabbare – så kändes det i varje fall.
I Mondorf hittade vi en bra supermarket REWE, välförsedd med färska varor.
Även här kämpade man med översvämningen som sakta men säkert lättar med ca 20 cm per dag.

Vi började vara ganska leda på motströmsmotoriserandet så vi beslöt att ta en tidig morgon och försöka komma så nära Mosel som möjligt.
En lite disig morgon blev snart sol och värme. Passligt då vyerna samtidigt ändrades då vi kom in i en bergigare trakt. Härligt att få se höga berg på båda sidorna om floden! Nu fanns det att se på korsvirkeshus i tjusiga mindre byar, slott på större och mindre berg, vinodlingar på så branta sluttningar man knappast kan gå på… Nu gick resan mycket bättre och vi körde ända till Neuwied, en industriort före Koblenz. Så i morgon blir det dags att ta sig in på Mosel. Ett par tyska motorbåtar har vi sett som tydligen är på väg i samma takt som vi ner mot Mosel. Ett tag sedan vi slussat sist, inga slussar fanns på Rhen och på Mosel finns det igen av dem.

12.30 tysk tid svängde vi in på Mosel lite före Koblenz. Genast efter den första slussen märkte man att strömmen fattades, eller att den minskat märkbart - ahh äntligen är vi i den slingrade Moseldalen! Vinrankorna på de branta sluttningarna bildar ett fint grafiskt rutfält. Små välskötta byar kunde ha hus med egen liten vingård på bak- eller framgården Här blir tiden inte lång, det finns så mycket vackert att förundra sig över. Två slussar hann vi med tills vi stannade vid Brodenbach, en liten typisk by vid Mosel. Tyvärr hade denna by brist på folk/turister för butiken och bageriet hade stängt åtminstone ännu. I augusti, september och oktober har de högsäsong. Vi besökte en typisk tysk Hafen restaurang och fick riktigt god mat för ca 10 € portionen, fisk och schnitzel.

En översvämmad Leverkusen/Hitdorf Yacht Club, piren såg vi inte alls men som tur syntes den ju på plottern så vi kunde navigera in i hamnen. Svårt är det ju att förstå att det finns + 4 m vatten överallt. Pontonbryggorna flyter på ytan så de klarar av nivåskillnaderna. Stränderna ser konstiga ut då trapporna går ner i vattnet , flaggstängerna kommer upp från vattnet, strandpromenaden låg delvis ännu under vattnet och bänkar skymtade under vågorna. Hittade en mycket välförsedd butik med fräscha grönsaker i det lilla samhället vid hamnen. Vacker solnedgång och skönt med svalkan på kvällen efter den varma dagen.

Vattennivån tycks sjunka ca 10-15 cm /dag, på morgonen kunde vi redan urskilja litet av piren ovanför ytan. Vi fortsatte mot storstaden Köln i vackert väder i samma långsamma takt. Vi fick poliseskort då vi närmade oss staden. Undrade om de ville se att våra papper var i skick, ingen ännu kollat något alls under vår färd. Inte lär det vara omöjligt att de går igenom båten för att se om vi har ”drugs” ombord. Antibiotika finns men inte något starkare. Poliserna frågade om vi hade VHF:n på då det var ”high water”. Den hade vi nog haft på nästan hela tiden men inte just nu. De frågade vart vi var på väg och var vänliga nog att ringa till hamnen och be dem öppna bron för oss.
Då vi var i hamnen som var litet torftig jämfört men den ypperliga Marina Düsseldorf kunde vi konstatera att ingen WiFi igen! Här tvättade vi en sats med byke, det tog 2 ½ h för ett program för 40° tvätt. Hamnkaptenen visste inget om maskinen och vi trodde det skulle ta kanske 1 h. Där sprang vi turvis till maskinen och undrade att skall den alls sluta tvätta.
Gick på promenad med Boris i turistströmmen vid kajen, där var det trångt om saligheten: cyklister, segways, folk som köade till de många Rhenfärjorna, glassplitter, massa pubar etc. Inte så lyckat så vi gick in i staden på vägen tillbaka.
Följande dag besökte vi domkyrkan, turistfällan nr 1. Visst är den ståtlig, den lär ha byggts i 600 år!

Första dagen då det började kännas lite varmare. Det blev en lång dag med många kilometer och till slut en lång väntan (ca 3 h) vid den sista slussen. Det var redan mörkt då vi äntligen fick lov att åka in efter alla pråmar som förstås har förkörsrätt.
Men efter slussen måste vi hitta en plats att övernatta för det kunde man inte vid slussen som under veckan fungerar dygnet runt. Vi beslöt att följa pråmen Vios som åkte ur slussen samtidigt. Efter den kom vi i stickmörker ut på floden Rehn/Duisburg där det enligt Pilotboken skulle finnas en hamn efter den första bron, men men…
Det var litet av en chock att i bäckmörker känna hur båten betedde sig helt annorlunda på den breda flodens myllrande vattenmassor. Vi var nog oförberedda på den enorma strömmen. Hamnen hittade vi till slut men till vår förvåning var den ingen gästhamn utan WSD:s  (Wasser- und Schiffahrtsdirektion, Tyska kanalmyndigheterna) hem- och servicehamn. Då var klockan ett på natten och vi var ganska trötta och frös då vi hade stått ute och försökt speja i mörkret efter något som liknade en gästhamn. Där övernattade vi och som vi gissade skulle det inte bli något morgonmål i hamnen. Halv sju väcktes vi av någon som pratade högt på kajen vid vår båt. På med kläderna på nolltid och efter ett litet förklarande varför vi låg där lossade vi linorna och styrde ut på den bubblande och sjudande floden. I dagsljus såg vi att vattnet var verkligt brunt och fullt med allslags bråte och skräp som flöt omkring på ytan. Det gällde att väja för stockar, stora grenar, kvistar etc. Senare fick vi höra att vattenhöjden var över 4 m högre än normalt! Det är ju inte helt enastående här men ändå. Undra på att strömmen var så enorm, 4 knop antog skepparen, (hafenmeister meddelade senare att hastiheten var mellan 5 och 6 knop) tålamodsprövande att köra mot strömmen med full hastighet och röra sig 2 till 3 knop!

Efter 8 timmars körande i envis motström, bara en duns i skråvet hördes under färden, förtöjde vi i Düsseldorf Yacht Clubs hamn före centrum.
Nu var det ÄNTLIGEN sommarvärme! T-blus och shorts grävdes fram och vinterplaggen stuvades undan. En fin park hittade vi med Boris med vattenbassänger och fontäner.
En bra hamn, trevlig personal och god mat i den mysiga restaurangen. Enda som fattades var det vanliga – WiFin. Jancka tog en tripp till centrum och skaffade ett nytt internet prepaid kort. 

Följande dag beslöt vi på att prova den andra marinan, Marina Düsseldorf, i centrum av staden. Den marinan hade allt, t.o.m. den efterlängtade WiFin. Nu var det alltså dags att äntligen uppdatera bloggen. Här stannade vi i två nätter, Jancka jobbade några timmar, vi gick på årets första golfrunda på den närbelägna banan GSV-Düsseldorf vid floden. Två av hålen var under vatten, så rundan blev litet kortare vilket passade bra i värmen.
Tog en promenad in till gamla stan, tjusigt men litet för varmt tyckte vi med Boris. Nu fick vi prova den nya Cabin Coolern som vi skaffat, den fungerade utmärkt!!

Vi hade en fantastisk vy över den moderna stadsdelen Medienhafen Här fanns verkligen intressanta byggnader, ett hus som hade formen av en Aalto-vas av spegelblanka plåtkvadrater, ett snett hus, ett hus med fönster som kommer snett ut från väggen, ett med stora Spyderman figurer på väggen etc. Här har arkitekterna fått förverkliga sina vildaste idéer, roligt!

Att köra genom Lübeck och dess parker kändes rätt märkligt och skojigt efter att vi klarat av den första bron som var verkligen låg. Som tur kom vi i sista stund ihåg att ta bort flaggstången – den skulle inte ha rymmats under.
Kanaletappens första 7 slussar avverkades idag utan större problem.
Vid sjutiden på kvällen lade vi till i ösregn vid den lilla båtklubben i Lauenburg.

Efter en liten sträcka på Elbe svängde vi söderut på Elbe-Seitenkanal. Kanalen blev färdig 1976 och byggdes för att man skulle kunna ta sig från Hamburg till Mittellandkanalen utan att behöva åka via ”Östtyskland”. Kanalen är ganska tråkig – men snabb. På första halvan finns en sevärdhet – den väldiga Lünenburg skeppshissen som lyfter fartygen 61m uppåt. Kolla bilderna på ”foton week 20”.
I Ulezen hittade vi en liten marina där vi kunde åka in på den första platsen, den följande var redan bara lera… Promenaden till byn blev ganska lång, enligt kanalboken skulle det finnas en shop nära.

På den andra halvan av Elbe-Seitenkanal finns den andra sevärdheten den 23 meter höga Uelzen slussen.
Den första Sportboothafen vid Wolfsburg kom vi inte ens in i (1,5 m vatten) och den andra, där vi stannade, hade kanske varit en marina för några år sedan. Nu var alla bryggorna låsta utom den nyaste halvfärdiga. En lugn och regnig natt fick vi här vid den lilla bukten med de fina villorna.

Proviantering stod högst på önskelistan eftersom det minsann inte hade funnits direkta matbutiker på promenadavstånd där vi övernattat.  Marinan var riktigt fungerande men wifin saknades, tyvärr. 20 min bussfärd tog oss till centrum. Där anskaffades en sticka vi trodde skulle lösa problemet med det obefintliga nätverket i dessa kanaler. Efter bunkring följde en promenad med Boris i en närbelägen koloniträdgård med helt otroligt fina välskötta gårdar, här fanns ögonfröjd och alla underbara blommande buskar, träd och blommor, t.o.m. pionen blommade! I marinan fanns en restaurangpråm som visade sig vara ett trevligt ställe med utomordentlig mat.

Kanalerna är ganska lika här, inte just annat än frodig vegetation vid kanterna och ofta någon som rastade hunden, joggade eller cyklade längs kanalen. Intressantast var att studera de otaliga pråmarna vi mötte och ibland måste köra om då de var långsamma p.g.a. den tunga lasten med t.ex. sand, kol, skrot, plastflaskor, trävaror, metall i alla de slag, buskar, gas, olja, containers…
Pråm ägaren skyltar ofta med sin status på akterdäcket: oftast en Audi, BMW, MB… Han bor i båten och kvinnlig touch syntes i kabinfönstren: spetsgardiner och krukväxter. En liten fin lekpark kunde vi bonga på en pråm, omgärdad av ett högt staket av nät förstås.

En finsk båt mötte vi idag, de tutade med sin mistlur och vi vinkade bara för vår mistlur har nu en viktig uppgift, den håller vår vindmätargivare på plats så den skulle hållas hel tills vi behöver den igen på Medelhavet.

Äntligen litet bättre väder, solen kom fram på förmiddagen och litet senare svängde vi bort från den enformiga Mittellandkanalen. Kanalen korsar Tyskland i väst östlig riktning och används mycket effektivt för att transportera varor med de specialgjorda pråmarna. Man börjar förstå att Tyskland har en stor stålindustri då man åker på bl.a. Mittellandkanalen. Kanalens kanter är gjorda av tjock metallprofil som tryckts ner som pålar bredvid varandra och sedan svetsats ihop. Kanalen är c. 300 km lång och en metallprofil är c. 1m bred. Dessutom är nästan alla broar gjorda av massiva stålbalkar och stålelement. Och pråmarna är såklart även de av stål. Denna stålmängd gör att det emellanåt är helt omöjligt att använda autopiloten.
Lite före Münster tar Mittellandkanalen slut och vi vek äntligen söderut in på Dortmund-Ems kanalen. Nu såg vi litet öppnare vyer och små byar, trevliga landskap med betande boskap och vackert vårrandiga åkrar.
Hamnen i Münster , Yachthafen-Fuestrupp, var bra och DJUP nog för Najan, vilket varit sällsynt trots att vi inte går djupare än 1,70. Hamnen var hemhamn för flera riktiga segelbåtar – vi undrade bara var de egentligen seglar!?
Najan var första finska båten på ett par år så den lilla finska flaggan var litet skrynklig då den kom opp till vår ära, men hamnkaptenen var mycket vänlig och informerade bra om allt. Tyvärr ingen WiFi här heller. Verkar som om tyskarna skulle vara lite efter i it-utvecklingen…