The Voyage 2013 - juli 2013
Ile de Porquerolles, 28.07
Vilket vinande i masterna hela natten, på morgonen var vindriktningen samma och styrkan lite högre än föregående dag. Enligt alla prognoser skulle vinden svänga till syd till eftermiddagen och styrkan omkring 6, byarna 12 m/s. Vi åkte vidare från den fina hamnen österut men kunde ganska fort konstatera att det skulle bli en åtminstone lika skumpig färd som igår. Prognoserna vindriktningar och styrkor var lika fel som de brukar vara i Finland. Hela dagen klämde det på men 12 -14 rakt emot. Och då vågorna därtill kommer från flera olika håll och dessutom är korta som på Porkala fjärden, kan man förstå att 6 timmar fick vara nog. I det skedet var vi vid ön Porqueroller västliga ända. Där finns en vik som fick bli vår nästa stopp. I viken fanns tiotals andra båtar men många for hem till söndag kväll. Det var dags att göra i ordning jollen och prova den lilla Hondan. Boris vill på sin promenad snart och det skulle bli en liten åktur till holmen. Hondan startade fin på andra knycken … Det blev en fin utfärd till stranden var vi studerade små fina sandständer, vattengrottor, intressant berggrund etc. I morgon blir det att söka en skyddad hamn då Mistralen vill pusta ut ett tag. Nordliga vindbyar på 25 m/s har utlovats, och vi har nog skumpat tillräkligt för ett tag.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 30
Port de Porquerolles, 29.07
Det blev tidig väckning då den utlovade blåsten kom 8 timmar tidigare än väntat. Samtidigt kom det första regnet på 3 veckor allt blev genast betydligt mer kyligt. Hamnen med ett tiotal ankrande båtar lyfte småningom ankaret och antingen bytte plats eller som vi åkte till öns hamn. En vänlig fransman på en HR52 vinkade in oss bredvid honom. Han var mycket hjälpsam med allt men var dock inte medveten om att Capitanerit reserverat platsen åt någon stor Baltic så vi fick vid 9 tiden flytta plats. Helt OK men den nya platsen var betydligt skumpigare. Bryggan hade varken el eller vatten så motorn måste vi lite köra för att säkra strömmen för natten. Kvällen gick till att kolla och jämföra väderprognoser för att besluta om följande etapp skulle bli till St-Tropez eller Calvi på Korsika. Eftersom beslutet blev det senare alternativet så var det fritt farm att sova på morgonen eftersom lite nattsegling behövdes för den etappen.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 31
Marseille Vieux Port (SNM), 25. – 26.07
Torsdag Första dagen ute på medelhavet. Och det vad människor säger om färgen på vattnet är nog otroligt. Så djupt blågrönt och så klart!!! Vi körde med Co-pilot Boris i gammal dyning och obetydlig vind till Marseille Vieux Port. Société Nautique de Marseille är klubben var vi ligger. En enorm hamn med 3 eller 4 klubbar som delar på platserna, men inte här heller någon WiFi, så det verkar som om vi får lägga in på bloggen mera sällan i fortsättningen. På kvällen kom Millis tillbaka hit "hem" i hettan, skönt att få lite besättning, det började bli lite ensamt. En liten kvällsbit på klubbrestaurangen smakade gott. Fredag Eftersom hamnen låg mitt i centrum och staden även annars inte var hundvänlig (verkar gälla hela Frankrike) så kunde dagen gott börja med byte av bränslefiltren på båten. Kaptenen hade beslutat att ta det säkra för det osäkra och hade beställt en serviceman för att göra det. Att gick galant och filtren blev bytta på en knapp timme. Millis gjorde lite nödvändliga provianteringsturer (kylskåpet var ju tomt efter kaptenens dagar) och uppsökte turistbyrån under förmiddagen. Efter siestan beslöt vi att ta turbåten till Chateau d´If som ligger på ön Ile d´If strax utanför Marseille. Det stora fortet är Marseilles första kungliga och byggdes i början av 1500-talet. Kanske är fortet ändå mest känt för A. Dumas roman/film Greven av Monte Cristo vars fängelseandel filmades på denna ö.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 30
St-Pierre des Embiez, 27.07
Första dagen som hela den normala besättningen på s/y Najan II nu kom ut på Medelhavet. Det kunde ha börjat litet trevligare än med en 9 m/s motvind och duktiga dyningar. Najan blev ordentligt sköljd av det saltiga Medelhavet efter alla dykningar. Efter ihärdigt klämmande i motvinden beslöt vi att efter 6 timmars gnuggande styra in vid ön Ile des Embiez och hamnen där. Det blev ingen billig upplevelse då hamnavgiften för en natt var 60 €. Men efter att vi personligen blivit visade en plats och fått båten fäst kunde vi konstatera att OK detta är en fin hamn. Promenaden på en välskött strandpromenad med blomrabatter och palmer var väldigt trevlig. Inga glasskärvor eller sopor på gatorna här inte, något som vi lidit av bl.a. i Paris och nyligen i Marseille. Även toaletter och duschar har av hotellstandard! Ett dopp vid sandstranden kändes skönt – men svalkade bara en kort stund! På kvällen fick Boris en lång och skön kvällspromenad med matte runt halva ön, vackra vyer i solnedgången som nog var täckt av moln. Ännu sent på kvällen viner det, första gången, duktigt i masterna i hamnen. Mistralen??? Får se vad det betyder för i morgon.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 30
Port Napoleon, 18-24.07
Tekniken är underlig ...
Eftersom masten levererats till Port Napoleon åkte vi en liten sväng ut på Golfe de Fos för att snart svänga in till Port Napolen. I hamnen skulle vi bli en vecka framöver under den tid som Millis var i Helsingfors på dop och kaptenen ordnar med båten och masten.
Fredagen 19.07 hyrde vi en bil och bekantade oss lite med staden Arles, var vi några dagar tidigare försökte stanna med båten på väg ner längs floden Rhone. En fin medeltida stad som inte för tillfället var helt full av andra turister. Turistturen gick vidare mot the Camargue. Känt för vildhästarna, oxarna, risodlingarna, saltbassänger, solrosorna och flamingorna. Saintes Maries de la Mer som är centrum för detta speciella område är nog ett rent turistcentrum. Vill man se annat än restauranger och badstränder får man ta sig lite avsides. En stor del av området är för vandrare och cyklister så det är inte så lätt att se djurlivet om man inte faller för en rundtur med båt som startar från stadens strandbulevard, vilket tydligen har godkänts, trots naturreservat status. Bredvid oss i hamnen låg en finsk Saare 38:a som under dagen mastade av. Deras två års seglats på de södra breddgraderna var nu slut och på måndagen lyfts båten på långtradare som för den till Travemünde. Samma dag mastar vi på och börjar vår medelhavs segling. Balansen av finska båtar hålls alltså stabil.
Lördagen 20.07 Tidig väckning, Millis flyg till Helsingfors från Marseille, avgång kl 10. Trafiken kunde väl vara ganska besvärlig den tiden på morgonen. Problemet blev dock inte att komma till flygfältet utan att komma tillbaka. En missad korsning och det var till slut bara att ta sig tillbaka till flygfältet och börja om. Bra kom hon iväg i varje fall, och även skepparen kom till båten – men ganska länge tog det. Och eftersom skepparen hade bil passade det bra att fylla skafferiet med konserver, dricksvatten etc. Selden represetanten i Port Napoleon hade även ett bra rengöringsmedel för masten som skepparen skaffade för eftermiddagerns tvättprojekt. Resten av dagen blev m.a.o. svettig tvätt av en mycket smutsig mast, projektet fortsätter i morgon. Alla delar till masten verkar finnas på plats så ett häftigt puzzel väntar skepparen i morgon.
Söndagen 21.07 En lycklig och glad morfar har just via FaceTime följt med dopet av barnbarn nummer två i Helsingfors, Jollas. Morfar var mycket rörd, och det var inte bara svetten här i Port Napoleon som rann då Max Wilhelm blev döpt.
Måndag 22.07 Jag vet att vi klagat på att det i början av seglatsen var kallt så det är kanske lite omotiverat att nu klaga på hettan! Men faktum är att även kaptenen börjar förstå varför olika siestor finns i detta land. Man kan inte göra något mitt på dagen i denna hetta. Minsta ansträngning gör att man är totalt svettig. Som tur har vi en liten men behändig dusch i båten som är i flitig användning flera gånger per dag. Masten på s/y Najan kom upp klockan 13 idag, men det är motbjudande att nu gå upp på däck för att fortsätta med mastprojektet. Den digitala mätaren visar 37,2 i skuggan i sittbrunnen, och inte ett moln på himlen. Man kan gott säga att nu är det nog lite "liikaa", även för kaptenen som gillar värme. Måste nog vänta till kvällen med fortsättningen. Bäst att ta en siesta med Boris i akterkajutan, ända stället som tack vare CabinCoolern är lite svalare.
Tisdag 23.07 Nu när det stressiga arbetet med att få masten klar, och upp på däck, är över och Najan igen börjar se ut som en riktig segelbåt, kan kaptenen ta det lite lugnare i hettan. Sidorna på båten har i varje fall blivit tvättade från all sluss-smuts, t.o.m. vattenlinjen lyser vit i solskenet. Den fina Cupsolo espressokokaren som på lördagen slutade fungera är nu i atomer och väntar på reservdelar från Finland.
Onsdag 24.07 Inte mycket att rapportera idag. Genuan kom upp och riggen blev trimmad, däcket tvättat och lite vax här å där. Servicekillen som skulle byta lite filter hade sist och slutligen ändå inte tid för oss så vi fortsätter med gamla filter. I morgon kastar vi loss mot Marseille och hoppas på lite svalkande vindar.
Kaptenens kommentarer Jag har nu varit här i Port Napoleon snart en vecka, varit på morgon och kvällspromenader med Boris (under dagen trivs han bäst i akterkajutan) och varje gång blir jag lika häpen av den enorma mängd av båtar som här finns - på land, hundratals (2200 platser enligt uppgift). Alla har de masten uppe, men det är inte det konstiga, utan det märkliga är att det nu är semestertider här och 99% av båtarna ser helt orörda ut. I några kan man se att det bor människor (ström- & vattenledningar) som antagligen fixar på sina båtar, men resten, ingen action! På en del står det visserligen "A Vendre" (till salu) men ändå verkar det lustigt. Även i hamnen, som har plats för 250 båtar, finns många som har vinterpresenningen på - ännu! Men då en båt är färdig för sjösättning - ja då går det snabbt. De specialgjorda bockarna, trucken och kranen kan vid behov sjösätta tiotals båtar per dag, och vise versa. Annars kan man nog inte säga att någonting skulle vara effektivt här inte...
Tydligen är det så att en del av dessa flytetyg inte ens lämnar hamnen, speciellt de som har AC på däcket! De fungerar som sommarstugor. Precis som de otaliga husvagns campingplatserna längs de tyska floderna/kanalarna var pensionärer satt i sina lepolasse å kollade förbifarande båtar. Så är det tydligen även här, man har sin båt parkerad vid bryggan, strömmen och vattnet kopplat, och har sin lepolasse på för- eller akterdäck, beroende på båtens storlek. Så kan man kolla och kommentera kommande och farande båtar. Verkar mycket underligt, men okei vi har ju våra sommarstugor, var vi väl gör lite lika!?!?
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 29
Avignon, 16.07
Saint Bénezet bron
Vi kom till Avignon i god tid mitt på dagen, vilket var bra för inte fanns här heller mera till hamn än en kajkant vid en synnerligen livligt trafikerad väg. Stället var nog litet väl varmt men inte fanns det mycket att välja på. Nu var värmen redan närmare 40°! Sökte upp en resebyrå för att kolla om de hade något bättre alternativ på hur smidigast komma till H:fors än det vi hittat på nätet. Direktflyget från Nice fungerade inte då det inte fanns tåg som kom till Marseille mera den tiden på kvällen då flyget skulle vara där på tillbakaresan. Det fick bli flyget från Marseille via Frankfurt till H:fors. Gick igenom den gamla fina staden som tyvärr just hade stökiga teaterdagar på gång, det fanns plakat och affischer i absolut varje ledig kvadrat på staket, stolpar, husväggar. Det ståtliga påvepalatset härstammade från 1300-talet, då franska kungen hade bestämt att påven skulle bo i Avignon. En välbevarad 5 km lång ringmur med 34 torn omgärdade den gamla staden. Vi sökte oss tillbaka till hamnen med hopp om litet mera luft, i båten hade vi det litet svalare då vi stängt alla luckor när vi gick till stan. WiFin fanns bara i ett café på andra sidan vägen. 9-tiden då solgasset hade minskat tog vi färjan över till andra stranden och gick med Boris på promenad bland träd och gräsmattor. Före kl. 22 då den närmaste butiken stängde, gick vi ännu dit för det orkar man bara inte på dagen då det är så varmt. Nu fanns det redan många båtar i andra leden, vi hade en engelsk katamaran utanpå vår båt. Gubbarna i den var mycket trevliga och förklarade ganska snabbt vad de hade för hemska stora inflammerade märken på sina ben och armar. De var på väg från Medelhavet till England och hade tagit ner din mast i Port Napoleon, samma ställe vart vi var på väg till. Där hade de blivit överfallna av en massa blodtörstiga myggor under kvällen då de jobbade med sin mast. Så de ville varna oss för det ödet, klådan hade varit hemsk… Vi hade hört om att myggor fanns där i de fuktiga våtmarkerna nära hamnen. Myggoljor fanns ombord.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 29
Port St. Louis, 17.07
På morgonen hade vi bokat tvättmaskinen och efter det hoppade vi på det lilla turisttåget från påvepalatsets gård som förde oss på en trevlig historisk rundtur runt den gamla stan. Vattentankarna fylldes och sedan lämnade vi staden och tyckte att det var nog så skönt med svalkan på floden. Rhone är ju här mycket bredare, inte hade vi heller bara ett par, tre slussar kvar före Medelhavet. Åskmoln tornade upp på himlen men inte en droppe regn kom över oss under dagen. Snart kom vi till den lilla pittoreska staden Arles. Den skulle vi så gärna ha stannat i men igen samma sak som tidigare att det ej fanns någon egentlig plats för gästande båtar. Då beslöt vi oss för att fortsätta till Port St Louis och Medelhavet.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 29
L´Ardoise, 15.07
Högtrycket fortsätter, som tur är det inte just över +30°, men i solen kan ingen vara. Nätterna har också varit rätt svala så morgnarna är riktigt sköna. Idag kunde vi känna av mistralen, vinden som blåser genom Rhone-dalen i nord sydlig riktning. Hårt blåste den vilket var bara skönt för oss här på floden. Den kan förorsaka tråkigheter på Medelhavet, har vi hört berättas.
Vi hade tänkt stanna i en trevlig medeltida by på eftermiddagen, men till vår häpnad var den enda bryggan som fanns upptagen av ett stort passagerarfartyg. Det var bara att fortsätta till följande eventuelle hamn/marina som fanns efter följande sluss. Denna gång fans en trevlig liten marina litet avsides vid en biflod men ändå. Hamnen hade el och WiFi fast den var in the middle of nowhere! Fint att kunna uppdatera bilderna och kolla på flygbiljetter till dopet nästa veckoslut.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 29
Lyon, 13.07
Efter morgondopp i det fina flodvattnet styrde vi mot Lyon. Vyerna var återigen fina, kullar med vinrankor och små byar, ibland någon större stad, borgruiner och herrgårdar. Det fanns så mycket att se på att inte hade man riktigt ro att sitta och läsa eller skriva, ja så hade det ju varit nästan under hela resan. Vädret var fantastiskt och vi såg flera vattenskidare, mest tycktes de åka på en trickskida så det hela såg ut som de skulle ha stått på sin snowboard. På eftermiddagen blev det igen så varmt att ett svalkande dopp var det enda som hjälpte och att sitta i vinddraget förstås. Vi hade medvind…
Slussarna här var nu av annan kaliber än i de smala kanalerna, de var enorma och avsedda för kommersiella fartyg och pråmar. De kom inte med täta mellanrum heller, som tur. Oftast fick vi vänta utanför slussporten kanske i 1 h tills det var vår tur. Nu slussade vi neråt, ca 10 – 14 m per sluss så bergen runt omkring oss blev bara högre och dalarna djupare.
Infarten till Lyon norrifrån var vacker, inget industriområde att klara sig igenom först. I Lyon hade vi varit under vår biltur genom Europa med barnen för 16 år sen. Fint att igen se den stora staden från floden, då får man genast en fin överblick av helheten. Här flyter ju både floden Saone och Rhone igenom staden. Vi hade tänkt lägga till vid stadskajen om det fanns lediga platser, men den soliga platsen lockade inte i hettan så vi fortsatte 3 km söderut till den egentliga gästhamnen som låg i en modern stadsdel, Confluence. Det visade sig vara klokt, här fanns all service och ett stort nytt köpcentrum alldeles bredvid. Här fanns ett par danska båtar, den ena en segelbåt. Boris fick en lång promenad med matte och sedan tog vi med Jancka tramen in till Lyons centrum. Skönt att det redan var kväll så det var mindre folk där. Gick igenom den gamla staden och klättrade upp till utsiktsberget Fourvière med sin magnifika basilika St. Jean från 1870-talet.
Nationaldagen till ära, 14 juli, blev det redan denna kväll fyrverkerier och festande men det störde inte oss nämnvärt i den lugna hamnen.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 28
Valence, 14.07
Vi lämnade Lyon på förmiddagen och kunde ännu beundra några otroliga modern skapelser till byggnader. Egentligen skulle vi ha stannat i Lyon i 2 dagar men nu hade vi en möjlighet att hinna till Port St Louis till 20.7. Här väntade ju masten på oss redan men den största orsaken var att söndagen 21.7 skulle Rasmus lillabror bli döpt och det var förstås meningen att vi skulle vara med. Enligt den ursprungliga tidtabellen skulle vi vara i Port St Louis 28.7. Efter Paris hade vi gjort ordentliga dagsetapper minsann. Jenny, Kalle och barnen skulle ha kommit till Paris och följt med en vecka söderut men det blev inte av pga. Jennys mjölkörtelinflammationer och bölder som måste punkteras med jämna mellanrum. Ja, inte är ammandet alltid lätt heller.
Hade tänkt stanna i en trevlig liten stad, Tournon, men hamnen var inte tillräckligt djup och några andra förtöjningsplatser fanns inte heller. Så vi fortsatte till Valence, som skulle ha en större marina. Kom dit först kl. 21.30 då vi igen fått vänta vid den sista slussen fast inga andra fartyg syntes någonstans. Som tur hade vi ätit en god middag med biff, wokade grönsaker och potatis under färden.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 28
Montchanin, 10.07
För att komma neråt så måste man först kliva upp – och det höll vi på med hela dagen, sluss efter sluss tills vi var högst uppe på vår resa, 300 m över havsnivån (summit level)! Utsikten var inte speciell, vackert och lantligt och ibland kunde vi skymta en fin dalsluttning genom träden vid kanalkanten. Vädret höll i sig och vi täckte även spray hoodens fönster för solen för att hettan skulle vara lättare att stå ut med.
De flesta gamla slusshus hade varit rätt mysiga och välskötta med mycket blommor och rabatter. I detta slussdistrikt, som var mer eller mindre automatisk och ingen bodde i slusshuset, var husen i bedrövligt skick. Det var också för oss som slussade där tråkigt att se ett fint gammalt hus så förfallet. Intressant nog hade vi märkt att själva slussystemet ändrade från ett distrikt till en annan. Oftast slussade vi ensam och då kunde vi ju inte se hur det hela gick till i denna sluss. Ibland var det automater som fungerade med ljusceller, fjärrkontroll, vrida ett rör som hänger i luften ca 50 m före slussen, dra i ett snöre eller stång inne i slussen. Aldrig fanns det någon information att följande sluss fungerade på ett annat sätt. Så där stod man litet konfunderad att vad göra, men om man missade en stång som hängde i luften och skulle vridas var det ju bara att backa tillbaka till den. Slussarna kunde också vara halvautomatiska och då fanns det en slussvakt som cyklade/bilade mellan de slussar som han hade ansvaret över. Antalet var kanske 4 – 8 slussar beroende på sträckan mellan dem. De bemannade slussarna var de absolut långsammaste, oftast var det bara en slussvakt som fick stänga först t.ex. den vänstra porten bakom oss. Sedan fick han gå runt hela slussen till den högra porten som han stängde genom att veva den för hand. Sedan gick han till den främre slussporten och vevade upp vattenluckorna så vattnet forsade in i slussen. Därefter öppnade han ännu varsin porthalva då vattnet var på rätt nivå, alltså här fick han igen gå runt hela slussen en gång. I detta sista skede kunde man själv bidra med att veva upp den ena porten vilket ju påskyndade det hela en aning.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 28
Fragnes, 11.07
Målet var att nå Chalon-sur-Saone idag, vilket betydde 35 slussar – och alla nedåt! Nästan alla slussar var ca 3m så vi kom nedåt ca 100m! Vi har nu nästan (en sluss fattas) klarat av den sista av seglatsens kanaler Canal du Centre, och slussar i morgon ut på floden Saone och söderut…. Men vid den 7 slussen höll vi på att få hjärtattack! Slussvakten informerade oss på franska och även på mycket dålig engelska om att det vid sluss 10 är endast 1,40 vatten. Visst har det varit torrt här en tid men att det skulle ha sjunkit så mycket är ju katastrof. Tar det hela slut här nu??? Detta kan inte vara sant. Telefonerna gick heta men inga vettiga svar på engelska. Till slut fick slussvakten ur sig att vid följande sluss finns en vakt som kan engelska. Hanaa & menoks = gas & fullfart. Framme vid sluss nummer 8 kunde vi konstatera att den inte fungerade. Igen ett par samtal och äntligen kom slussvakten, slussen började fungera och efter lite prat med mannen visade det sig att det faktiskt var 1,40 vid sluss 10, men vid gästbryggan – och dit hade vi aldrig meddelat att vi skulle! Lättnade var stor då vi lugnt kunde fortsätta. Den unga slussvakten ville väl bara informera att med vår båt kommer vi inte att kunna lägga till där! Detta har ju varit fallet i många kajkanter där vi lagt till, nosen mot kajen och kölen fast i leran, då behöver man ju inte ens förtöja – kanske för syns skull ändå… Den sista delen av kanalen var mycket vacker, blånande kullar, dalsluttningar med gula åkrar samt vinodlingar, trevliga byar och för omväxlingens skull kunde vi se på dem nedåt då kanalen slingrade sig högt uppe. Vi befann oss nu i vindistriktet Bourgogne. Ett par skyltar vid kanalen såg vi nog på vägen om försäljning av dessa ädla viner, en lovade t.o.m. leverans av flaskorna till båten. Hade inte just då möjlighet att stanna, så det var bara att fortsätta. Det fanns ju inte precis några kajer för detta ändamål. Men klockan närmade sig 19.00 och då stänger slussarna för dagen. Det blev en sluss kvar före Saone – så när kom vi. Men hamnen i Fragnes var fin och djup så det var bra att ligga vid den kajen.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 28
Montmerle-sur-Saone, 12.07
Äntligen vidare vyer och rent, djupt vatten
En snabb visit hos boulangeriet och så iväg mot den sista smala slussen i den allt smalare kanalen (så kändes det) på vår resa genom Europa. Det var en 10m:s sluss, ingen liten alltså, men efter den kunde vi genom den sista lervallen utanför slussoprten ta oss in på floden Saone. Det var som att komma till en annan värld, underbart rent vatten efter den sista tidens lervälling, inget stressande med slussarna, mycket plats i floden, 4 – 10 meter vatten och man behövde inte stå vid rodret hela tiden utan kunde använda autopiloten emellanåt. Det blev genast tvätt av fenderts, däcket osv. En liten medström gav ca 7kn hastighet vid normala varv. Hade inte sett skymten av bensinstationer sedan tankningen i Paris så då en sådan nu fanns i Macon så passade det bra att fylla på. Inte heller hade det varit möjligt att simma i de små och grumliga kanalerna så nu blev det stopp mitt i kanalen och plums i vattnet!!!! Pontonen vid Montmerle-sur-Saone blev en fin övernattningsplats, för att inte tala om den trevliga restaurangen var vi beslöt äta middag till ära av att vi klarat av de smala kanalerna utan större skavanker på båten.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 28
Garnat-sur-Engièvre, 8.07
Kocken undrade på morgonen om det blivit svalare då hon frös, 24°C ute visade termometern. Hela kroppen kändes konstig med värk här och där. Bara att gå och vila sig och ta ett piller mot febern. Där gick den dagen med Boris bredvid i sängen som tröst. Kaptenen klarade fint av att slussa ensam, men extra trött var han nog på kvällen. En lång och händelsefattig dag, hot like hell…. Ett par bottenkänningar under dagens lopp.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 28
Paray-le-Monial, 9.07
Kocken kände sig redan mycket bättre, det var nog solsting helt enkelt. Ingendera av oss är alls mera än nödvändigt i solen, då vi åker är vi hela tiden under vårt soltak, biminin. Men då vi slussar måste den ena, oftast kocken, stå på däcket och hålla i linan som är fast i pollaren vid slusskanten. Kaptenen använder bogpropellern om det behövs. Om vi gör t.ex. 15 slussar per dag blir det ändå ca 10 min x 15 alltså omkring 3 h i solen. Och i själva slussen är det oftast mycket varmt då luften står stilla där. Lunchstopp vid en kajkant, det råkade igen finnas en rätt hygglig butik och boulangerie runt knuten! Igen en fin akvedukt i Digoin med åskådare! Fint lantligt landskap, böljande åkrar och fält, mycket kor ute på bete, får och ibland såg vi även getter. Trevligt då man kan se så mycket omkring kanalen, inte bara en tät ridå med lövträd och buskar. Staden verkade lagom liten men med liv, dvs. några öppna restauranger och litet folk på gatorna på kvällen då vi tog vår promenad genom den och speciellt gamla delen av den. Fin basilika fanns att beskåda.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 28
Nevers, 7.07
Vattennivån var låg på dagens avsnitt – 4 dunssar av vilka två på något hårt, men som tur har båten klarat av dessa små hinder. Följande längre akvedukt över floden Allier var igen fin och spännande. Vi kom till hamnen i Nevers litet före sju, och tänkte att skönt att få komma i en lugn hamn, snabbt förtöja och laga middag och gå till staden om vi ännu skulle hinna hitta en matbutik som var öppen. Men detta var första hamnen som var ”full”, vi hittade ändå en bryggända som var ledig, detta passade dock inte tre äldre fransmän som inte ens behagade ta emot linan som kastades på bryggan. De skulle nämligen fiska där. En trevlig fransma ii en segelbåt vid bryggan bredvid viftade då till oss att kom hit här finns nog plats. Ja seglare förstår väl bättre varandra.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 27
Sancerre, 6.07
Morgonen började med att köra över den fantastiska 660 m långa Briaire akvedukten som korsar floden Loire. Det var trevligt att se att det fanns folk nere vid stranden och sandbankerna. Egentligen kan man inte simma här då strömmen är så stark. Nu åkte vi på Canal Latéral à la Loire. Värmen har kommit till mellersta Frankrike, det är varmt både inne och ute. Och oftast har vinden i kanalerna varit bakifrån så den svalkar inte så mycket. Dessutom är kanalerna nu väldigt grunda så vattnet är varmt vilket gör att man inte har så stor nytta av CabinCoolern heller.
Vid en av slussarna frågade slussvakten om var intresserade av traktens viner. Det var vi ju och han vinkade in oss i ett lager fyllt med vinlådor. Vakten försäkrade att vinena var prisvärda och goda men att smaka på dem hade vi inte tid med. Vi köpte alltså två lådor vittvin, Poilly-Fumé och Sancerre. Vi måste genast provsmaka då flaskorna var svala och konstaterade att vi nog inte blivit lurade. Nästa stopp skulle bli Sancerre, en av Frankrikes kända vinområden. Vi trodde att vi skulle hinna förtöja där redan under eftermiddagen men fransmännen har inget intresse av att vara flexibla då det är fråga om lunchpaus. Den är mellan 12.00 och 13.00 var nollorna är av störta betydelse. Att slussa in kvart före 12 går inte för då kanske de inte hinner på lunch kl 12.00. Och före slussen är klar efter klo 13.00 så är klockan 13.15. En timmes lunchpaus blir för ”kunden” minst 1,5 timmar. I Sancerre-Ménétreol, ”hamnen” vid vindistriktet var alltså bara en kajkant för högst 10 båtar men med vatten och el, dock. Ett trevligt holländskt par hjälpte till med förtöjningen. Det enda som är besvärligt är att komma tillräckligt nära kajen så att man åtminstone med hjälp av landgången kommer iland. Ett gäng cyklister stannade vid vår båt och hälsade på med ren finska, de var imponerade då de hörde hur långt vi hade redan kommit. De var de första finnar vi träffat på sen vi lämnat Finland. Vi tog oss upp till den egentliga staden Sancerre, uppe på berget. Vinfält fanns överallt i det böljande vackra landskapet som sträckte sig hur långt som helst. Sällan har vi varit i en så intressant och pittoresk liten stad med anor från 1000-talet då munkarna odlade vin i området.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 27
Chátillon-Coligny, 4.07
Vi hade en absolut lugn natt vid kanalkajen och startade mot Chátillon-Coligny i mulet väder. Slussarna kom i jämn takt, vi var på väg uppåt. Några hundra meter före en sluss såg vi något större som rörde sig precis vid kanalkanten. Då vi kom närmare såg vi att det var en stackars hund som försökte febrilt komma upp från kanalen. Det såg nog hopplöst ut då kanten var mer eller mindre helt rak och av metall med bara litet växtlighet på. Ett par fiskare med bil satt på andra sidan och vi försökte fråga om de kunde göra något för att hjälpa den stackars hunden. De bara ryckte på axlarna och fortsatte att fiska. Vi styrde båten mot kanten och Jancka hoppade iland och försökte hjälpa hunden ur kanalen, men den började ju simma bort från honom. Vi fortsatte till slussen och berättade till vakten vad vi sett. Han och Millis sprang iväg till hunden som började vara redan ganska trött. Hade tagit ett rep med från båten och med hjälp av det lyckades vi få upp den skrämda schäfern. Hunden hade halsband så den var ingen herrelös hund och var inte ett dugg aggressiv, bara skrämd. Det kändes bra att det hela hade ett lyckligt slut och hoppeligen har schäferflickan hittat hem igen.
Lunchstop i Montargis, underbar liten medeltida stad. Dessa halvautomatslussar har ju alltid en vakt på plats som alltså tar sin lunch kl. 12-13. Ibland kunde stoppen bli nästan 2 h då det inte enligt dem fanns en ordentlig förtöjningsplats för vår båt som ju är nästan 1 m djupare än de flesta kanalbåtarna, och då var det bara att lägga till där vakten sa. Kocken hoppade iland då Boris och kaptenen vaktade båten samtidigt som de tog en liten promenad vid kajen. Ingen aning vart jag skulle gå men jag hittade snabbt ett Boulangerie med smaskiga läckerheter, härligt då vi hade helt slut på vårt bröd. Kom till en vacker liten gränd med ett par restauranger, en av dem fisk-, där välklädda (business) människor satt och åt. Gick över en minikanal mellan de gamla husen, bron var som vanligt blomsterprydd. Hittade trevliga små butiker, även en för husdjur, men de var ju alla lunchstängda ca kl. 12-14. Kom till torget invid den gamla gotiska kyrkan, läste på väggen att här hade Jeanne D’Arc varit under sin färd till Paris år 1429! Man bara baxnar ibland av all den historia som finns här i dessa små och större franska städer. Denna stad skulle vi gärna ha stannat en längre tid i.
Till natten stannade vi i Chatillon-Coligai. Allt fanns i denna fina gamla stads hamn, t.o.m. WiFi – nu var kaptenen lycklig! Mailen skall laddas ner och svaras på, räkningar skall betalas, en och annan offert skickas, bloggen och bilderna skall bearbetas osv. Komiskt nog tycker fransmännen att vi inte behöver dusch eller toalett efter kl. 19 då personalen går hem för då låses hela byggnaden till kl 9 på morgonen. Som tur fungerar dessa fint i vår båt!
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 27
Briare, 5.07
Bäst att kolla morgonens överfart...
Förmiddagen var lagom sval och det var skönt att köra vidare längs kanalerna. Idag har vi varit två månader på väg mot Medelhavet och klarat oss utan några större problem med båt eller motor. Men i en av dagens första slussar reagerade bogpropellern inte mera, vilket är eländigt ifall man är flera båtar i slussen och strömningarna runt kölen starka. Hade sprinten gått av eller hade propellern i värsta fall tagit skada av något i vattnet? Skräp finns det mycket av även i slussarna. Att få upp båten här vid kanalerna är omöjligt så i värsta fall får vi köra resten av kanalerna utan bogpropeller vilket inte kändes bra. Bad brorsan kolla med Vetus importören i Helsingfors vad som kunde/borde göras. Deras rekommendation att lyfta upp båten kändes nog inte så bra. Men nu hade vi tur – verkligen! Följande hamn skulle bli Briare och eftersom vi går 1,7m så kunde vi inte ta den egentliga gästhamnen utan måste gå till hamnen för hyrbåtar på andra sidan staden. Och där fanns en liten firma som reparerade närmast hyrbåtarna. I hamnen fanns en äldre man som kunde engelska och vars firma representerade Vetus i området, så han kunde den utan och innan. ”No problem” meddelade han. Lossa de fyra innersexorna och lyft upp maskineriet, kolla om den övre sprinten gått av. Det var enligt honom det vanligaste som händer då en propeller tar i något. Efter en timmes svettande var motorn låss och den brutna sprinten synlig. Vilken otrolig lättnad!!! En till timme svettande och den nya sprinten var på plats och bogpropellern kunde testas. Den fungerade igen!!! Skepparen var nu värd en ordentlig whisky!
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 27
Paris, 1.7
Följande morgon tog Boris och Millis metron från hamnen till Bois de Vincennes för att där kunna där gå på promenad i vacker natur. Fast parken/skogen ligger ett stycke utanför staden fick inte hundar vistas här heller. På eftermiddagen tog vi metron in till centrum, besökte Lafayette, handlade litet barn- och babykläder samt leksaker.
Åter en gång försökte vi få ett fungerande kort för internet uppkoppling. Denna gång var det Orange som vi försökte med. Tyvärr blev det bom igen och nu var orsaken en oproportionellt dyr nätsticka som såklart hade alla rackerier men som vi inte behövde. Så det blir väl att anlita McDonalds i fortsättningen, deras WiFi har åtminstone fungerat bra hittills. Men tyvärr finns nog inte McDonalds ännu i varje by på Franska landsbygden! Ett besök i turistfällorna Montmartres konstnärskvarter och Sacre Cours kyrka. Turistmängden var nästan äcklig trots att det var måndag.
I morgon åker vi nog vidare ...
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 27
Melun, 2.7
Dags att fortsätta resan mot Medelhavet. Eftersom vi inte sett skymten av bensinstationer började dieseln vara slut. Hade läst att det skulle finnas tankningsmöjlighet i Paris gästhamn men den informationen var felaktig. Följande möjliga ställe att tanka skulle vara Saint-Mammés – två dagars körning söderut. Eftersom jag inte var säker på att dieseln skulle räcka diskuterade jag med hamnkontoret som till slut vänligen ringde upp tankpråmen (som faktiskt tidigare hade erbjudit diesel i gästhamnen 1 gång i månaden) och vi lyckades bestämma träff utanför hamnen klockan halv 12. Otroligt nog kom pråmen på lovad tid och tankningen skedde snabbt och behändigt. Även priset var helt skäligt! Med fulla tankar började sålunda seglatsens följande etapp söderut längs floden Seine. Till Melun kom vi senare på kvällen efter att ha väntat onödigt länge i de enorma och livligt trafikerade (mest pråmar) Seines slussar. Vi lade till vid en bra och djup stadskaj i Melun, som t.o.m. hade el och vatten.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 27
Dordives, 3.7
Tidig start i ”normalt” väder d.v.s. regn och lite disigt. Avsikten var att komma lite längre men allt hänger ju på slussandet och den första bådade inte gott. Även fortsättningen blev trög. Just som vi kom i bra fart meddelade slussvakten att hon har matpaus mellan 12 och 13 så det är bara att vänta i slussen tills klockan blir 13. Klocka precis ett vevade hon upp slussportarna och vi kunde fortsätta – vilken service man har i detta land! :) Vi slussade ända tills de stängde (kl 19.00) och förtöjde vid kanalkanten efter den sista slussen. Billigt och bra så länge batongen räcker till morgonmålet.
Länk till fotoalbum: The Voyage, week 27
|
|