Efter en het eftermiddagsöverfart från Poros nästan utan vind, var det härligt att trots relativt oskyddat läge, finna denna ankringsplats vid foten av berget. Djupt som attan men vi fann till slut ett par platser längs kanten med möjlighet släppa ankaret på i alla fall 20- talet meter eller så. Långa linor in som brukligt och där låg vi ganska bra även om vågskvalpet fick resonans i den näst intill perfekta halvcirkelformade lilla viken. På morgonen kretsade ett vråkpar högt uppe vid bergskammen akter om Nova. Magnifikt. Några getter dök också upp ur ingenstans och det är fascinerande med vilken lätthet dom tar sig fram i den mycket branta och den för oss svårforcerade vegetationen. Chefsnavigatören tycktes ha tagit lärdom av detta då hon senare rörde sig med graciösa rörelser över stock och sten vid lossgöring av akterförtöjningarna. En magisk plats!