2015 - augusti 2015
söndag 23 augusti 2015 - Skrivet av Fia Isendahl
Leros första veckan

Slutmål Leros

Vi ville vidare till Leros. En mycket trivsam ö, med mycket båtturism. Ingen charterturism. Xerokambosbukten blev första anhalten. En ännu lugnare by än Telendos. Här låg vi på en av ca 30 bojar djupt inne i viken. Två restauranger i land, men bara en liten mini-”supermarket”, och varken grönsaker eller bröd stod att uppbringa. Dessa basvaror visade sig dyka upp med brödbilen, respektive grönsaksbilen senare på förmiddagen. Bad, lugn, njutning igen, och så tog vi oss i stiltjen en tur runt hela ön Leros. Vi passerade Pandelibukten, Alindabukten med den alternativa färjehamnen Agia Marina.  När Meltemin blåser alltför hårt i augusti uppstår våg och vindförhållanden vid den trånga infarten till den djupa Lakkiviken som gör att färjan inte kan gå in där. Den kan då gå till Agia Marina istället. De norra vikarna på ön, i lä bakom små öar såg särskilt tilltalande ut. Varvet besöktes för att stämma av upptagstiden om en vecka. Slutligen gick vi in i Lakkaviken, för att lägga till för natten. Blev avvisade i den första marinan, och i den andra marinan fanns det inte heller plats, men de var ändå snälla och lät oss ligga i upptagningsdockan.

 

Impopulära i Pandeli

Nästa  dag blev det till att flytta igen, suck, och det skulle börja blåsa också. Vi försökte åter med Xerokambos, där det brallade på rätt rejält. Pandeli kanske skulle kunna vara ett alternativ. Vi hade hört att det skulle vara mysig by och att det kunde gå att ligga i fiskehamnen utanpå några fransmän. Natten blev orolig, vinden tryckte oss mot bryggan, och dubbelekipaget kändes ansträngt. När fransmännen skulle gå iväg, så ville de bli bogserade mot vinden av NOVA för att kunna få fart och vända sin segelbåt inne i den trånga hamnen. De skulle få backa ut…NOVA strävade på gränsen till sin kapacitet, men den franska båten tryckte ändå nästan ihop en av de små träfiskebåtarna i operationen. Till slut var vi loss alla och endast ett par små repor syntes i trärelingen på NOVA. Puh! Det var nära att någon klämde sig rejält.

Under tiden i den lilla fiskehamnen blev vi surt anklagade för att ha slängt stora soppåsar i vattnet. Med båtshaken försökte vi bärga de tunga vattendränkta plastkassarna som visade sig innehålla stora mängder använda vuxenblöjor som löstes upp i vattnet, och hela operationen var ytterst motbjudande. Jag antar att fiskargubbarna på båten intill bärgningen förstod att det inte rimligen kunde vara vårt skräp. Det kändes skönt att ha gjort något bra för dem, när de nu var så sura.

Nästa natt tillbringades på svaj sedan en lokal fiskargubbe givit mig två ordentliga utskällningar för att vi försökte ankra bredvid några jättestora lyxiga båtar och lägga två linor iland. Man kan ju inte fiska här skällde han, det är linor överallt, hur ska jag komma in? Jag rodde skamset in jollen bakom några klippblock och tänkte vänta tills han försvunnit. Det är faktiskt inte tillåtet att ankra överallt, sa han, och här får man inte ankra. Vi fick ge oss, gick skamset ut och lade oss på svaj längre bort i viken. Följande dagar observerade vi att antalet ankrade stora dagcharterkryssare som ankrade i viken där fiskargubben åthutat mig steg till uppåt närmare femtio. Undrar inte på att han kände sig undanträngd och inklämd med sitt fiske, och hade all anledning att vara arg. –Ilskan kunde dock verka lite missriktad, dock…eftersom NOVA endast är en liten pluttbåt i jämförelse med de jättestora charterkryssarna. Kanske lättare att ge sig på…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera inlägget