Long time no see, brukar man säga. Men nu kommer det äntligen en uppdatering av bloggen. För ett par dagar sedan lämnade vi St. Lucia och är nu på den franska ön Martinique. Här känns det inte riktigt som att man är i Karibien. Allting är välordnat, det är högertrafik, alla andra öar på vår väg norrut från Trinidad har haft vänstertrafik, och valutan är euro. Det är som att vara i Europa igen. Det känns faktiskt ganska bra.

Vi ligger i en stor bukt vid Le Marin på sydvästra delen av ön. Här ligger det många båtar för ankar och här finns det en stor marina med massor av charterbåtar, mest katamaraner. Le Marin verkar vara en samlingsplats för det seglande folket, här träffar vi på flera båtar som vi har sett både i Brasilien och på andra platser här i Karibien.

Att seglarvärlden är liten det vet vi och här fick vi ytterligare en bekräftelse på detta. Vi fick syn våra franska vänner med båten Echo som vi inte hade inte sett sedan vi var på Trinidad. De ligger förtöjda vid en boj här i bukten och vi tog dingen och åkte dit. Under tiden som vi satt där ombord på Echo så råkade Ritva se på en båt som låg en bit från Echo, en båt med ett speciellt namn på bretagnska. ”Är inte det Gerard vår granne från Brest vintern -06-07 som ligger där”? Jodå det var det. Vi hade senast träffat honom när vi låg på Teneriffa. Men sedan skildes våra vägar när han seglade över hit till Karibien och vi till Brasilien. Men nu låg han där med sin båt och det blev ett mycket glatt återseende med denne glade trevlige fransman. Att överraskande träffa seglare som man tidigare har mött och lärt känna är alltid lika roligt. Vi skall nu i sakta mak fortsätta norrut, det har gått trögt hittills för vinden har mestadels varit emot och det blåser friskt varje dag. De lugna dagarna är lätt räknade.