Sedan vi sist hörde av oss har vi hunnit korsa Adriatiska havet två gånger.

Reparationerna drog ut på tiden och när vi kom tillbaka från Zagreb tvingades vi leva landliv ombord på båten för några dagar. I ondags förra veckan kom båten äntligen i havet igen och då var vi ivriga att komma iväg till ön Korfu i Grekland där mamma och pappa Mogenfelt skulle möta upp oss. Istället för att segla längs balkanska kusten och riskera att behöva betala avgifter i Montenegro och Albanien valde vi dock att ta en ny sväng till Italien för att äta pizza och gelato. Vi kom först till det lågsäsongssömniga Vieste i skön skymningssol, knatade runt där en dag och begav oss därefter till gamla Otranto som vi redan lärt känna på vår väg till Kroatien. Men vi kunde inte stanna länge eftersom prognosen för den kommande veckan (den nuvarande) utlovade ett lågtryck med tillhörande oväder som vi bestämde oss för att förekomma. Sent på måndag eftermiddag lämnade vi alltså italienska kusten bakom oss och seglade på med milda vindar under hela natten. Strax innan passagen mellan Korfu och fastlandet dog vinden ut och de sista få sjömilen till hamnen Gouvia, där vi nu ligger, tuffade vi för motor medan solen gick upp över de albanska bergen på vår babordsida. Albanska gränsen visade sig ligga längre ner än vi hade väntat oss och i dagarna - under tiden vi gömt oss i ruffen för lågtryckets vind, blåst och höstkyla - har vi pratat om att göra ett besök i det för oss okända landet. Kanske följer far och mor med. De kommer i morgon.

ps. Det kommer snart fler bilder. Internetuppkopplingen är inte på vår sida idag.

Vi har varit lite dåliga med bloggandet på sistone. Det blir lätt så när man lullar runt på Kroatiens kust utan alltför många specifika mål, utan en A-till-B-rutt att följa.

Split visade sig vara dyrt men också vackert och historiskt intressant. Mest känd är staden troligen för det palats som där uppfördes för den romerske kejsaren Diocletianus på slutet av 200-talet e.Kr. Vi låg i stadens marina under en helg, omgivna av en mängd charterbåtar som bytte besättningar och på måndagen sedan försvann, som i ett trollslag, ut bland öarna. Vi följde strax efter.

På ön Brac utanför Split träffade vi äntligen vår vän medelhavsseglaren Nina (som sedan länge engagerat sig i och uppmuntrat vårt seglingsprojekt) och hennes familj. Vi hade en fin kväll på restaurang tillsammans – och en mysig frukost i deras båt dagen därpå – innan de packade ihop för att resa hem till Sverige.

Därefter kom vi till Paklinski-öarna utanför den större ön Hvar där vi varit tidigare. Vi hittade en fin liten vik där vi ankrade och begav oss sedan ut på en lång vilsevandring som avslutades med att vi blev attackerade, i mörkret, av en kamouflerad minibläckfisk på landutflykt.  

Ön Vis låg strax intill Paklinski och bjöd in till fin, om än slitsam, cykling. Förmodligen var benen och hjärtat trots allt glada att chockas med oändligt stigande serpentinvägar efter allt stillasittande.       

Överlag har det gjort väldigt gott att skärgårdssegla igen och stryka längs klippsidorna, även om vi ibland haft plugget som gnagt oss i hälarna: programmering, juridik, italienska, balkanvetenskap, harmonilära… det är mycket att hålla koll på men vanligtvis är det mest stimulerande och kul. 

Och nu är vi i Zagreb. Och båten är på land i kuststaden Trogir under lite mer än en vecka. På grund av oerhörd blygsel har vi inte berättat om det tidigare men vi gjorde faktiskt en halvdramatisk nattgrundstötning mot ett utstickande stenparti i la Gironde. Det blev en mindre kölskada som vi nu bestämde oss för att det var dags att få åtgärdad. Eftersom vi ändå talat om att besöka den kroatiska huvudstaden tänkte vi att tillfället inte kunde vara bättre valt och sedan onsdag förra veckan huserar vi alltså i ett åttabäddsrum på vandrarhemmet Hobo Bear mitt inne i stan. Själva vandrarhemmet är toppen, hemtrevligt, och runt omkring oss ligger en uppsjö mycket bra muséer, utställningslokaler, restauranger, med mera som vi glatt upptäckt dag för dag. Och så finns det många bra barer. Nu ska vi nog upptäcka några sådana till.