Sedan vi sist hörde av oss har vi hunnit korsa Adriatiska havet två gånger.
Reparationerna drog ut på tiden och när vi kom tillbaka från Zagreb tvingades vi leva landliv ombord på båten för några dagar. I ondags förra veckan kom båten äntligen i havet igen och då var vi ivriga att komma iväg till ön Korfu i Grekland där mamma och pappa Mogenfelt skulle möta upp oss. Istället för att segla längs balkanska kusten och riskera att behöva betala avgifter i Montenegro och Albanien valde vi dock att ta en ny sväng till Italien för att äta pizza och gelato. Vi kom först till det lågsäsongssömniga Vieste i skön skymningssol, knatade runt där en dag och begav oss därefter till gamla Otranto som vi redan lärt känna på vår väg till Kroatien. Men vi kunde inte stanna länge eftersom prognosen för den kommande veckan (den nuvarande) utlovade ett lågtryck med tillhörande oväder som vi bestämde oss för att förekomma. Sent på måndag eftermiddag lämnade vi alltså italienska kusten bakom oss och seglade på med milda vindar under hela natten. Strax innan passagen mellan Korfu och fastlandet dog vinden ut och de sista få sjömilen till hamnen Gouvia, där vi nu ligger, tuffade vi för motor medan solen gick upp över de albanska bergen på vår babordsida. Albanska gränsen visade sig ligga längre ner än vi hade väntat oss och i dagarna - under tiden vi gömt oss i ruffen för lågtryckets vind, blåst och höstkyla - har vi pratat om att göra ett besök i det för oss okända landet. Kanske följer far och mor med. De kommer i morgon.
ps. Det kommer snart fler bilder. Internetuppkopplingen är inte på vår sida idag.