Vi har fått många kommentarer om båten när vi ligger vid olika bryggor. De flesta uppfattar Alice som stor. De kommenterar ofta på akterdäcket som är hyfsat stort. Där sitter vi faktiskt bra. Men vi upptäckte nu under värmeböljan som var, att en biminitopp måste prioriteras. Soliga dagar kan bli tuffa om man inte kan gå undan från solen. 

Det som vi har fått mest kommentarer om och alltid i positiva ordalag är båtens namnskyltar som Christer gjorde i vintras. De blev verkligen jättefina. Många har stannat och tagit kort. Vem hade kunnat tro att "Alice" skulle vara ett sådant populärt namn. Det verkar som var och var annan flicka heter Alice i år. 

En kille som vi samtalade med blev lite lyrisk över det faktum att det är en stålbåt. Han ansåg att hon var i gott skick vilket var roligt att höra. 

Det roliga är att när man sitter där på akterdäck, verkar man trots att man syns tydligt, vara helt osynlig. De verkar inte tänka på att vi faktiskt hör vad de säger. Nu har ingen sagt något elakt. Men man ska vara försiktig så att man inte sårar någon. Oavsett storlek, material eller typ så är båten man kommenterar någons stolthet och man måste inte alltid göra en oönskad åsikt hörd. 

Det har varit ömsom vin ömsom vatten. Som det brukar under en semester. 

Minus: mycket strul vad gäller slussar och broar. Väntetider och förseningar har vi haft flera stycken mest beroende på att passagerarbåtarna får alldeles för mycket tid. De har tider att passa, jovisst är det så. Men då får man ha öppet längre så de som ligger mittemellan två gästhamnar kommer dit de ska. Man ska inte behöva "kunna" kanalen för att komma fram dit man vill. Trots att vi "kan" kanalen och vet när man bör lämna senast för att komma dit man vill har vi blivit fast. 

Folk lägger till lika illa som de parkerar sina bilar. Under högsäsong bör man lägga sig mycket nära framförvarande båt så andra har en möjlighet att få plats. 

Ett minus som orsakade oss lite extra stress var den trasiga gasvajern. Men när den väl blev fixad uppförde Alice sig som vanligt. 

Ett och ett annat gräl mellan mig och Christer hör väl inte till plussidan direkt. Vi grälar kort och intensivt men det blossar över snabbt. 

Plussidan: vi har träffat så många trevliga människor vilket har satt guldkant på semestern. Vi har ätit god mat både på båten och ute på restaurang. Den nya lilla spisen visade sig vara en liten guldklimp. Vädret har varit helt underbart! Det kan ingen klaga på. Vi ser ut som pepparkakor både Christer och jag. 

Christer som normalt har myror i byxorna har varit ovanligt social och lugn. Vi har haft många goda samtal på akterdäck. Ramses var lite muttrig i början men vande sig sedan med att vara ensam hund och tog för sig av världen. Till och med lite för frimodig ibland. 

Resan har varit mycket lärorik på olika sätt. Vad fungerar, vad vill vi ha, vad kan vi strunta i och så vidare. Att semestra "hemma" är faktiskt inte helt fel. Vi kom också på att kanalen mot väst ska undvikas om det går. Nu har jag bara 4 dagar kvar och Christer har en vecka till. De kommer ägnas åt båtvård och tömning av densamma. 

När vi skulle lämna Brådtoms sluss första gången vi åkte förbi, råkade jag tappa mina glasögon i kanalen. Så handikappad man blir av att inte se ordentligt. Som tur var hade jag ett par gamla med mig och klarade mig således hela semestern ändå. Vi beslutade idag att åka tillbaka bilvägen och bada lite för att se om vi kunde hitta dem. 

Det var för djupt och hade gått för lång tid. Jag får anse mig vara utan just dessa par. Vattnet var ljuvligt. När vi ändå var där passade vi på att ta en kaffe med hembakt kladdkaka. Åh så gott i värmen! 

Det kändes lite vemodigt på något vis att vara tillbaka men utan båt. Under de tre timmar vi var där passerade bara tre båtar. Verkar som värsta anstormningen är över.  Vi hade funderingar på att ta en extratur till Söderköping men struntar i det. Vi har inte den tiden riktigt och speciellt med tanke på att broar och slussar brakar ihop varje dag. Järnvägsbron i Norsholm går sönder i parti och minut verkar det och det har vi inte lust med. 

Vi nöjer oss nog med att ta ut jollen och bada i Roxen alternativt åker till båten och badar i Stångån. Det är inte så illa det heller. 

Vilken underlig känsla att vara hemma igen. Skönt och ovant på samma gång. Och så trötta vi har varit idag. Att en morgondusch kan vara så härlig känns ovant. Precis den temperatur jag vill ha, bra tryck i slangen, ingen kö eller trängsel. Härligt. Och istället för att ställa mig och diska lade jag allt i diskmaskinen. Små vardagliga ting man uppskattar hemma. 

Vi var inne vid båten idag och tömde den på lite grejer. Undrar hur länge jag hade tänkt vara borta med tanke på den mängd kläder jag hade packat. Vi har under dessa tre veckor levt i badkläder i stort sett. Men samtidigt saknar jag livet på båten. Det har varit mycket torrt så vi kommer inte behöva klippa gräset i alla fall. Finns inget att klippa. En veckas semester är kvar och en liten tur hinner vi med. Imorgon ska vi bege oss tillbaka till Brådtom sluss och försöka fiska upp mina glasögon. Jag tror inte vi får tag i dem men doppet kommer nog kännas skönt. Värmen verkar bestå.

Vilken underbar semester! Vi kan verkligen inte klaga. Soligt och varmt har det varit mest hela tiden. Två dagar med ostadigt väder är inget att klaga över. Vi har träffa en hel del trevliga sällskap vilket har förgyllt semestern. Vi har även haft trevligt ressällskap och fått lite hjälp på vägen. 

Men som summering kan jag säga, åka västerut på Göta Kanal kommer jag inte göra om jag inte absolut är tvungen. Passagerarbåtarna ställer till med för mycket. En evig väntan på dessa båtar. Bortsett från det, krånglande slussportar, sura slussvärdar, trasiga broar har det helt enkelt varit toppen. Vi har också stött på en hel del folk som inte borde vara på sjön överhuvud taget. 

Under högsäsong blir det snabbt full och ibland överfullt i hamnarna. Då gäller det att båtägarna tänker till lite och framför allt hjälps åt. Att angöra en brygga kan ibland vara problematiskt i alla fall mer eller mindre. Vissa är duktiga, andra beter sig som yra höns. 

Då hjälper det inte till att båtarna lägger till med stora luckor. Så mycket mellanrum behövs inte. Om de lade sina båtar lite tightare skulle alla få plats. När vi kom till Norsholm fick vi lägga oss vid stenpiren eftersom de andra hade lagt till så klantigt. Vilket betydde att den ena båten blev väckta kl 9:30 eftersom de låg vid tankstället. 

Vi trodde ju då av naturliga skäl att han skulle tanka båten. Så var dock inte fallet utan han skulle tanka en liten dunk! Dumbomar har vi mött en hel del på den här resan. En hamnkapten behövs helt klart för att styra upp verksamheten. 

Nu är vi hemma i huset och det känns mycket konstigt. Men skönt samtidigt. Vi åker dock tillbaka till båten imorgon och tömmer den på kläder och dylikt. Nu är det lugn som gäller. Vi är båda trötta efter en lång dag. Det blev en mycket sen kväll igår och vi vaknade redan 08. 

Ett skepp kom lastat med familj. Ännu en som köpt en båt och var på väg hem. Saker och ting fungerade tydligen inte. Batterierna laddades inte, elverket funkade inte, bogproppen funkade inte heller. Han behövde således ström. Han valde den största och stabilaste båten att lägga till vid, alltså vår. Vilket betydde att för andra gången den här resan är vi pollare och landgång. Inte kul.

Vi och alla andra med lite större båtar betalar extra för vår längd och bredd. Men vi är tydligen inte berättigade till samma service som andra. Det är ont om platser för stora båtar och där det finns plats finns ingen el och vatten. Men extra betalt vill de ha. Vilket jag tycker är skrutt. Nej, måste säga att servicenivån på kanalen har minskat. 

Slussvakterna är rara men har ingen auktoritet vilket gör att folk inte lyssnar på dem. I hamnarna är det rena High Chaparall.

En segelbåt av normal storlek, 11X3,40 låg på en stor plats. Vägrade flytta och ge plats åt den större båten eftersom han ansåg att han inte fick plats. Karln var helt enkelt dum i huvudet och vägrade samarbeta. Varför han inte kunde hjälpa till när han ändå ska slussa ner och ut på kusten fattar inte jag. 

Nej, det behövs en hamnkapten som anvisar plats, basta. 

Till slut åkte Wilhelm Tham och vi kunde flytta på den stora båten. Eftersom inget fungerade fick vi dra henne på plats för hand. Men det gick smidigt och smärtfritt. På em kom de nya batterierna och Christer hjälpte ägaren att ta ut de gamla (10st), och sätta i nya (10 st). Det tog ett par timmar och som tack för hjälpen bjöd de oss på middag. Efter middagen visade Christer hur ankarspelet kan användas som vinsch vid slussning. 

Efteråt blev det glass från Smultronstället. Idag var det aningens svalare på dagen mest tack vare molnsjoken som kom. Vilket var en lättnad faktiskt. Man blir lite mätt på sol när man inte kommer undan. Till nästa år får vi nog prioritera en biminitopp. Dagen har dock varit bra. 

I gästhamnen finns en liten tvättstuga med två maskiner och två tumlare. Och ett bokningssystem. Men det fungerar uppenbarligen inte. Där råder rena anarkin. Enligt instruktionerna är en tvättid 2,5 h. Nu idag hade någon kommit på alldeles själv att man bokar de två maskinerna separat.

Någon hade startat tidsbokning vid sidan av ordinarie vilket gjorde att känslorna steg. Jag fick försvara min tvätt som precis hade börjat för en dam tänkte helt sonika stänga av. Vilken cirkus det blev! Så fort min tvätt blev klar tog jag den och torkade den på linor på båten. Enklast så. Annars har dagen flutit förbi i sakta mak. Det har varit otroligt varmt.  

Igår hjälpte Anders till med gasvajern. Han var lite av kunskapens man och delgav oss generöst av sin kunskap. De fnulade ett bra tag med det verkar som de fixade problemet. Det märker vi när vi åker hem. 

Efter knallade Christer upp till utkikstornet och tog lite kort. Valde att stanna på båten. Strax efter han var tillbaka brakade värsta regnskuren loss. Luften blev genast svalare. Skönt. Kvällen avslutades i gott sällskap med god mat, glass och kaffe. 

Eftersom vi fick så mycket hjälp är det nu vår tur att pay it forward. Alltså hjälpa någon annan som behöver det utan motkrav. Vi började med de närmaste båtarna och deras avfärd tillika tilläggning. 

Dagen började bra med pyttelite vind och strålande sol. Vi kom in i första slussen redan kl 08 och just där och då blev allt galet. Gasvajern som har bökat fastnade i full fart back. Christer fick kasta sig in och döda babord motor. Vi lade till utanför slussen och pillade lite och fick till slut ur växeln på övre styrenheten. Den inre fungerade bra. Jag ville vända hem men Christer envisades och vi fortsatte. 

I Brådtom slusse hann vi ikapp Anders och Maria och vi slog följe. De blir liksom inte av med oss. Vi möttes i Borensberg på vägen upp, återigen på väg mot Berg och nu hann vi ifatt dem. Vid Brådtom erbjöd sig Anders att kasta ett öga på reglaget och något hade lossnat. De pillade och skruvade och fick det att fungera. 

På sjön provade Christer och han fick bara ut tomgång på babord motor, det bestämdes att vi skulle tuffa vidare och ta itu med detta väl framme i Söderköping. Slussandet gick bra men jag var så spänd och stressad att reglaget inte skulle hoppa ur växel att när vi väl kom fram var jag helt slut med en smällande huvudvärk. Anders och Maria låg bakom oss, som en liten buffert mot andra båtar som eventuellt skulle komma ifatt. Vilket gav oss gott om manöverutrymme. 

Christer försökte lätta upp stämningen men det gick inte. Vi hanterar stressiga situationer helt olika. Han blir fräsig, elak och verbal: jag snarare tyst och koncentrerad med spänningshuvudvärk. Jag har lättare att tänka klart. 

När vi närmade oss Söderköping steg stressen. Alla dessa båtar, vinden i baken och den hade ökat, trångt...ja usch. Vi lade till fick rådet att flytta två båtar bort och slippa flytta nu på morgonen. Vi fick hjälp med linorna och tilläggningen gick bra. Jag kände mig lite skyldig. Anders är som Christer en händig och kunnig man men alldeles för snäll. Kändes som vi kidnappade deras dag. Jag är oerhört tacksam för hjälpen så vi bjöd på middag. Senare på kvällen blev det glass och kaffe. Vid det här laget var jag helt slut och gjorde kväll. En ny dag väntar.

Vi har alla drömmar. Vissa slår in andra inte och ibland måste man jobba hårt för att nå sina drömmar. Vi har hittat vår drömbåt. Vi vill i framtiden äga en Linssen Grand Sturdy, 470 eller 500 Vario Top. 

Döm om min förvåning när vi idag hjälpte en båt slussa ner Carl Johanslussen i Berg, ser min drömbåt ligga nere vid väntbryggan för att slussa upp. Av naturliga skäl samtalade vi med ägaren och hjälpte dem sedan med linorna upp för hela slusstrappan. Tyvärr skulle de vidare, annars hade jag frågat om lov att komma ombord och titta. Linssen är inte speciellt vanliga här i Sverige. Det är ett välkänt märke i Holland och gör vansinnigt fina båtar. Och idag fick jag för första gången se en i verkliga livet. Så roligt. Det gjorde helt klart min dag.

Annars har vi haft en fin dag med sol och värme. Tyvärr hann vi inte in i Norsholms sluss utan får ligga på stenkajen utanför. Lite trist eftersom det betyder, inget kaffe imorgon. Lite av en kris men jag får väl överleva. Har precis fått i oss lite mat och känner oss nu lagom slöa. Det blir en tidig kväll. 

Efter lite funderande bestämde vi oss för att ge oss iväg. Med ett strejkande gasreglage kändes inte färden på kanalen speciellt trygg. Inte med tanke på den starka vind vi hade idag. Men det gick faktiskt rätt bra. 8 broar och 4 dubbelslussar senare var vi framme.

På morgonen hade vi faktiskt värmen på. Det var kallt. Men solen tittade till slut fram och det blev en fin och solig dag. Lite lurig eftersom vinden svalkade ordentligt. Man känner inte solens strålar. 

När slussarna kom dök det upp en båt. Det visade sig vara Anders och Maria som vi stötte på i Borensberg på väg upp. Jag rekommenderade dem att bege sig till Vadstena och strunta i Motala vilket tydligen hade varit lyckat. Vi hade själva tänkt att gå dit med blåsten gjorde att vi avstod. 

Alla broar i stort sett öppnade direkt när vi kom så nedfarten blev smärtfri. Vi märkte egentligen inte av vinden och strejkande reglage förrän slussandet tog vid. Vi hittade en plats nära gästhamnsservicen, nästan samma plats som förra gången och kunde lägga oss långsides. Perfekt! En liten runda med lilleman och sedan åt vi middag på Thaimobilen. Gott. 

Det blåser fortfarande rätt bra men mindre vind är utlovat. På det hela taget en fin dag. Men man blir trött så imorgon blir det en liggedag. Det konstiga är dock, trots alla väntetider, överfulla hamnar och allt annat är jag förvånad hur få båtar det ligger i Berg. Ett meddelande gick ut om att Motalahamn var full. Verkar vara färre som går åt det här hållet just nu. Och för min del är det ok. 

Det är intressant hur olika vi är och vilka olika krav vi ställer på våra båtar. Vi tycker att  båten minst ska vara 40ft trots att vi bara är två vuxna och en minihund. Andra vill ha större och vissa mindre. Vissa väljer segelbåt medan andra vill ha motorbåt.

Men båten som låg bakom oss i kanalen var nog den minsta jag har sett. 4,40m! Med två vuxna ombord. Ingenstans att ta vägen vid dåligt väder annat än den mycket smala och trånga förruffen. Han kunde knappt ligga raklång. Lag mat på spritkök eller äta ute. Å andra sidan blir själva kanalbiljetten billig. De åkte Karlsborg-Mem-Sjötorp i denna lilla båt. Helt fantastiskt tycker jag. Själv skulle jag inte palla med. 

Helt plötsligt blev det mycket båtar i kanalen och det blir väntetider överallt. Speciellt med dessa passagerarbåtar som går fram och tillbaka. Imorgon har vi dock tänkt ge oss iväg. 

Idag blir en mellandag. Städning, tvätt och eventuell klippning står på schemat. Sov inatt som en klubbad säl. Av alla båtar som kom in igår är det bara vi kvar. Lugnt och skönt i hamnen. Vi siktar att bege oss vidare imorgon. 

Ett par maskiner har gått så nu har vi rena kläder och handdukar. Lille vargen blir mer och mer hemtam på båten och springer gärna runt på däck. Vaktar och varnar när han anser det nödvändigt. Vi har det alla gott. 

Överfulla hamnar är inte roligt. Framför allt inte när de använder din båt som ankare och landgång. Blir fort tröttsamt. Visst, det här är något som många framför allt på västkusten är vana vid. Vilket är en stor anledning till att vi inte är sugna på västkusten. Här i kanalen händer det inte så ofta. Men när man genar över någons båt, bör man tänka på två saker. 1. Minimera springet, 2. Gå så tyst och smidigt man kan. Vi trodde ett tag stt det var en vettskrämd buffelhjord som genade över båten. 

I Borensberg blir problemet följande. Wilhelm Tham kommer in i morgon bitti kl 09. Han har ingenstans att lägga till och kan inte gå ut på Boren eftersom det ligger båtar i vägen. De allra flesta av båtarna som ligger här ska till Berg. Vilket betyder att fritidsbåtarna ska åt det hållet WH kommer ifrån. båtarna ska således både in och ut ur kanalen vid samma tidpunkt. Spännande. 

Jag tänker bänka mig på akterdäck med en kopp kaffe och studera kaoset. För rörigt kommer det helt klart bli. Är Kanalbolaget lite smarta öppnar de slussen och bron en timme tidigare än normalt. Men smarta är de nog inte. Inte vad de har visat så här långt. 

Vi var redo för nedfärd långt innan klockan var 09. Men öppningen blev försenad med 40 minuter. Vi fick ligga i Borenshult och vänta lite mer än en timme innan vi äntligen fick slussa ner. Så klart fick vi återigen vänta på Kung Sverker. KS hade liiite bråttom in i slussen och fick slå om till back när de mötte den sista uppslussande segelbåten. 

Vi hade bestämt på förhand att vi drar henne fram i trappan. De två första kamrarna gick bra. Sedan fick jag slita ont. I sista kammarn låg jag bakåt med linan om ryggen och båtskrället rörde sig inte en mm mot mig. Christer och jag fick byta plats men han hade det faktiskt inte lättare. 14m/s rätt i fören ställer till det. Färden över Boren gick bra även om hon stampade lite. Och då kom naturligtvis regnet. 

Vi hade hoppats på att vara i Berg idag. Så blev det inte. Trafikinformationen meddelade att gästhamnen i Söderköping var full. Bra info. Tyvärr gick inget meddelande ut att även hamnen i Borensberg var full. Nu är den överfull. Tur att ingen av turbåtarna kommer ikväll för vad gör man då? En båt ligger på andra sidan slussen och väntar på att få komma in. 

Är gästhamnarna fulla borde ett trafikmeddelande gå ut. Inte bara från de stora hamnarna. På grund av den kraftiga vinden och regnet ligger vi kvar även imorgon. Det blir en städ och tvättdag. men vi har det bra ändå. God middag, torrt och varmt. Det går ingen nöd på oss inte. 

Både jag och Christer är helt slut idag. Regnet, vinden, väntan och jobbig slussning tar ut sin rätt. Efter middagen tog vi faktiskt en lur men jag skulle ljuga om jag säger att det spritter i kroppen. Även lille vargen är trött idag. 

Han sköter sig faktiskt med den äran. Lite muttrig ibland men annars är han lugn. 

Velpellar är vad vi är. Hade vi bestämt oss lite tidigare och inte velat fram och tillbaka hade vi hunnit iväg. Vinden har legat på n/o, alltså rätt i baken på Alice. Lätt att gå in i bryggan medan man lossar tamparna. Nu fick vi hjälp så vi kom iväg utan att orsaka några skador. Christer fick köra inifrån och det gick bra. Där fungerar reglagen som de ska. Tankade lite över 100 liter så nu visar mätaren på reserven. Av någon anledning är nivåmätaren för dieseltanken installerad bak och fram. 

Vi puttrade iväg mot stenkajen strax innan bron. Vi skulle vara tvungna att ligga i gästhamnen utanför Motala verkstad till 15. Det hade vi ingen lust till. Där finns absolut ingenting men framför allt inget kaffe. Alternativet hade varit att åka tillbaka till gästbryggan. Vi lyckades snacka till oss att få ligga kvar vid stenkajen och übersociala Christer fixade ström. För det visade sig sedan att det var stopp. Vi kommer ingenstans förrän i morgon bitti. ??Nåja, det går ingen nöd på oss här. Vi ligger fint i lä. Dagens resa 200 meter! Nu väntas sillmiddag. 

Kanalbolaget är faktiskt lite fräcka. Det är fritidsbåtarna som står för de flesta fioler på kanaler. Jag kan förstå att passagerarbåtarna har förtur i slussarna eftersom de har fasta tider att passa. Men inte att de tar så överhanden att fritidsbåtarna blir stående. Eller att extraturer läggs in. Vi ville åka ner runt 12, och fick reda på kl 14 att vi inte kom med eftersom det var passagerarbåtar som skulle fram och tillbaka. 

Nu har det inte gått någon nöd på oss utan det är principen av det hela. Vi hade kunnat komma fram till Söderköping en dag tidigare för så roligt är det inte i Motala. Kan konstatera att den finaste slussträckan är Mem-Söderköping. Varför har inte slussarna öppet 08-20? Nu är det flera båtar som ligger fast i ingenstans.

Vi tog i alla fall en ordentlig kvällspromenad efter middagen som blev relativt tidig för en gångs skull. Vi har det dock toppen så här långt. Hade sett fram emot att ligga stilla den utlovade regndagen och städa båten. Har inte haft lust i värmen vi har haft. 

Slussningen igår gick mycket smidigt. Vi hade tur och fick slussa ensamma vilket underlättade då det blåste rätt bra. Alice är ett ordentligt vindfång. Vi fick även en ofrivillig höjdmätare när vi dkulle gå under de tre sista broarna innan Motala. De två första var inga problem. Vi klarade 3,30 m med gösstaken uppe. 3,20, med den fälld. Skulle gissa på att hon är strax över 3 m hög från vattenlinjen med fälld gösstake.

Väl inne i gästhamnen kom problemen. Vi hade kraftig vid snett bakifrån och fick kämpa bra för att hon inte skulle blåsa in i bryggan och ta med sig elskåpet och vattenkranen. Synnerligen illa placerade. Dessutom är ringarna få, och trots att själva platsen är tillräckligt bred är den alldeles för kort. Å andra sidan är det inte Kanalbolagets problem att vi har en stor båt. Och då är vi inte störst på något vis. 

Vi kom dock på plats efter en svordom eller två. Ramses är prioritet så han fick en liten sväng. Vi passade även på att hämta ut hamnbiljetten. Krångligt system. Har de inte hört talas om streckkoder? Nu ska vi hämta ut returbiljetten innan vi åker. 

Vi var hungriga så trots intentionen att äta på båten blev det god mat och öl på en restaurang. När vi kom tillbaka och drack kaffe på akterdäck kom fem båtar som hade lika svårt att lägga till i vinden så Christer engagerade sig i det. Damen på segelbåten bredvid hade nog pimplat vin under dagen för hon var en smula instabil om man säger så. Att hon vågar skutta omkring på en segelbåt i det skicket förvånade mig. Hamnen borde ha personal som möter upp, tilldelar platser och hjälper till vid angöring. Hamnen är utsatt vad gäller vinden. 

Det finns många plus med kanalresor. Eftersom gästhamnarna är mindre träffar man ofta mycket trevliga människor som man sedan håller kontakten med. Sedan träffar man en och annan underlig människa också. Gillar man att träffa nya människor, titta på människor är kanalsemester ett gott alternativ. Prova!

Man ser, språkar med många olika människor under en kanalresa. Vissa får man namn på och man har det trevligt. Vissa iakttar man och ger mer eller mindre smickrande (smek)namn. På den här resan så här långt har vi stött på:

Bryggpolisen: hon lade sig i och talade om vilka regler hon ansåg gällde vår brygga. Fenderstrumpan: hon hade en inte smickrande figurnära klänning på sig. Hon var modell XXXL. (Jo jag vet, inte snällt) Familjen udda: mannen trådsmal, barnen olika modeller, mamman i familjen har varit hemma vid alla middagar inklusive grannens och lånar troligen dotterns toppar. Snobbarna: naturligtvis seglare från Stockholm. För att ligga när allt låste de dessutom in en tysk segelbåt. De ville inte gå ut för det blåste för mycket. Är det inte det segelbåtar är byggda för? Mr. Puts: ägare och byggare av kanalens vackraste segelbåt. 4 ggr hittills, har jag sett honom med sämskskinn och putsduk. 

Vi ses säkert som nötterna när vi kommer. Både jag och Christer kan knappast anklagas för att inte höras. Det kan fräsas rejält om det vill sig illa. 

Vilken värmebölja vi har. När vi slussade från Berg till Borensberg var det faktiskt olidligt hett. Efter Brunnbyslussen fastnade vi en timme eftersom en stor sten hade lagt sig mellan portarna så de gick inte igen. Christer sin vana trogen löste problemet vilket betydde att 10 fritidsbåtar kunde fortsätta sin färd, två passagerarbåtar kom fram i tid och Kanalbolaget sparade en massa pengar, tidsförlust och klagomål. Alla nöjda så långt. 

Vi fick inte ens ett tack utav VD utan han tyckte snarare att gästerna inte ska agera. Otack är världens lön. Vi kom dock fram dit vi hade tänkt trots att gasreglaget för babord motor inte riktigt svarar som den ska. 

När vi skulle lägga till vid bryggan hade en plastbåt lagt sig mitt i och tog således upp två extraplatser. De såg att vi kom (4båtar) och bara glodde som fågelholkar. Vi var tvungna att be dem flytta sin båt så att vi andra skulle få plats. Annars artar sig semestern helt ok. Sämre kan man helt enkelt ha det. Imorgon åker vi vidare till Motala och sedan får vi se vad vi gör. 

Vi hade en bra dag igår. Vädret var soligt och varmt även om det blåste som fasen. Vi hade dock vinden rätt så slussningen gick riktigt bra. Ovanligt bra. Men när slusstrappan i Berg var gjord var jag helt slut. Inte av hårt arbete utan mer av anspänning och lite stress. 

Vi fick trevliga grannar vilket gör det så mycket trevligare. Ramses sköter sig bra men det märks att det här med att vara själv är ovant och lite skrämmande. Han muttrar, uffar och puffar när folk går förbi. Runt 04 på morgonen vaknar han och har mattebehov. Lite mys och vi somnar om en timme eller två. Men det är något speciellt att sitta på akterdäck i solen och se hur gästhamnen sakta vaknar till liv. Husse sover fortfarande. Idag väntar en lugn och rofylld dag. Imorgon planerar vi att slussa vidare. 

Då var vår Holländska Fidego döpt. Hon heter Alice och har vansinnigt snygga namnskyltar. Undertiden Christer började slipa läste jag upp avdopningstexten. Vi tackade Neptun och Aeolus för beskyddet och bad om att deras beskydd skulle fortgå under namnet Alice. Och att vi alltid ska finna säker hamn. 

Alice blev sedemera döpt ordentligt med champagne flödande över stäven. Så nu är hon verkligen vår Alice. En bastant dam i sina bästa år. Hon rider säkert och tungt på vågorna och vi ser med glädje fram emot vår första resa.