…ligger två öar: Islas Selvagem. På Madeira kan man söka tillstånd att lägga till där, vilket vi förståss gjorde, hedervärda och laglydiga medborgare som vi är.

Märkliga att angöra i hög havssjö, som det förmodligen så gott som alltid är på detta ställe (ön är nästan helt rund), la vi oss på svaj i en rullande dans. Vi vågade inte lämna båten men hade en fantastisk natt i sällskap med öns fridlysta fåglar (Maderian Petrel) med nästan mänskliga läten. Mitt i natten hör vi alldeles bredvid oss röster som frågade ”vaffödådå?” ”vafför ede på detta viset?” precis som i en Astrid Lindgren saga. Och några som svarade på andra sidan. Vi hade gott sällskap hela natten.

Angjorde sedan ön Graciosa och hittade vår paradis vik med turkost vatten och sandstränder runt omkring.

I solnedgången en vulkan som lyses upp bakifrån i ett skimrande sken.

Äntligen tog vi fram vår dykarutrustning och Cathrine studerade sedan ankaret i två dagar. Tredje dagen vågade vi släppa ankaret ur sikte och gör nu långa utfärder utefter havsbotten.

Igår hade vi knytkalas med några spanjorer. Menyn bestod av carpatio på rökt tonfisk till förrätt och snäckor, musslor och annat som vi plockat under dagen som varmrätt

Livet känns uthärdligt

Anders & Cathrine