Gran Canaria, 2005, 2006 - juli 2006
torsdag 27 juli 2006 - Skrivet av Anders o Cathrine
Helvetet på jorden är över
Uppe på land. Hangarhundarna är någon annan stans och vi törs vara på marken

I alla fall om man definierar helvetet som båten på land, allt smutsigt, alla skåp med innehåll upprivet och kringspritt. Putsning och polering av skrovet och bottenmålning. Allt giftigt att andas eller få på sig i största allmänhet. Till yttermera visso en sandstrand i lovart som gör att allt som inte skall slipas, blir sandblästrat.

På nätterna en hangarhund som vaktar varvet och som skäller och visar tänder (alla tänder) när vi visar oss. Fånge på den egna båten alltså. Drömmen blev ett fängelse. Men å andra sidan behöver vi inte oroa oss för tjuvar eller annat löskefolk.

Vi har alltså legat i Las Palmas 7 månader. Under denna tid har vi varit hemma och jobbat i tre månader. Under de andra fyra har vi (Anders) skrivit en (tråkig) bok om sitt jobb som nu ligger ute hos några förläggare. Och Tobias ger ut sin bok i höst, så med lite tur kommer familjen Rydin ut med två böcker i höst. Fast vi får se om förläggarna är så kloka att de förstår hur bra boken (Anders’) är!

Övrig tid har vi gjort fantastiska vandringar och har nu en hel del vänner i Las Palmas som det känns tråkigt att lämna,  -vilket vi har gjort. Vi började med att besöka några seglarkompisar i Tenerife som fick barn förra veckan. De kom några dagar innan förlossningen till marinan och efter fyra dagar bad de personalen om hjälp med hundvakt pga WA(ofött)B. Uppståndelse och förundran. Klart vi måste dit och vara med på festandet.

Så återigen, alla möten med dessa fantastiska människor som alla är på resande fot, är en stor del av upplevelsen med resandet.

Från Tenerife och barnpassande kryssade vi vidare till Madeira. Men det blev inte bondkryss som vi trodde utan vi sträckte hela vägen. Förmodade tre till fyra dagar till sjöss blev två. Så nu är vi på resande fot igen. Två dygn bidevind, 7 -12 sekundmeter, 6-7 knop mest hela tiden. Och en båt som dansar även i hög motsjö.

Livet leker igen.

Anders & Cathrine

Kommentera inlägget