Seglingspaus. På väg till färjan mot Malmö, med åt dotter Tove inköpt konstverk som hon såg på Prästö
Man lever bara en gång
För det mesta vet man egentligen inte varför man gör saker eller har åsikter om ditten och datten.
Jag vet inte varför jag är så lockad av att ”segla ut på havet”.
Analys är inte alltid nödvändigt och ibland rent störande. Man behöver inte motivera eller förstå allt man gör tänker eller tar sig för
När vi, jag och hustru Ewa är ute och seglar med vår båt ”Bris”, upptäcker jag vi inte är ensamma gamlingar i en gammal båt
I hamnarna domineras seglarna av par i vår ålder eller äldre
Angenäma minnen från yngre dagar är länkar till nutid och framtid. Ett sådant minne är de år vi byggde och seglade vår hälftenägda Comfortina 32, ”Beam”, på åttiotalet. Familjesegling med bara positiva minnen. Sitter fint i ryggmärgen
2015 drog vi på sportbilssemester och hamnade på Öland och Borgholm. Vid Borgholms Hotell finns en gästhamn och en promenad om kvällen på bryggorna gav impulsen till ett nytt segeläventyr.
Det såg så trevligt ut när seglarna satt i kajutan om kvällen med fotogenlamporna tända.
Läsa, laga mat, äta och krypa till kojs sol- och seglingstrött, plötsligt dök den där känslan upp hos oss båda och när hustru Ewa föreslog att vi nog borde köpa båt igen – så var det ju ingen tvekan.
Således inleddes processen med att hitta lämpligt objekt. 2016 inköptes ”Bris” en Nauticat 33
Länkar bakåt igen: På 80 talet planerade jag och min kompis Bror, den andra hälftenägaren av båten ”Beam”, att segla jorden runt innan jag fyllt 50 och Bror 55
Under resans gång uppgraderas båten för många pengar och mer och mer utkristalliseras önskan/driven hos mig att segla långt eller länge. Jag läser allt jag kommer över om ”längesegling”
En rutinmässig hälsokontroll ger plötsligt nya förutsättningar för ett livets fortsättning. Jag får diagnosen Kronisk Leukemi, en obotlig blodcancer. Doktorn ger mig beskedet att vi gör ingenting så länge som jag inte har obekväma symtom och det kan ta många år innan dess. ”Lev på som vanligt och så träffas vi en gång per år på kontroll”. Jag läser på det jag hittar på nätet och konstaterar att det finns en chans att leva ganska länge och att eventuellt trillar man av pinnen av någonting annat under tiden.
Man lever ju bara en gång och när man plötsligt får reda på att det finns en horisont där livet tar slut blir det angeläget att leva i nuet och göra det som man innerst inne vill göra just nu.
Livsklockan visar ganska sen timme, det börjar bli bråttom. Jag hittar ett citat någonstans från en äldre seglare. Tyvärr minns jag inte var.
“On an ancient wall in China where a brooding Buddha blinks.
Deeply graven is the message ”it is later than you think”.
The Clock of time is wound but once, and no man has the power.
To tell just when the hand will stop. At late or early hour.
Now is all the time you own .The Past a golden link.
Go cruising now my brother it is later than you think”
Go cruising – Segla
Vi, jag och hustru Ewa har jobbat hårt i många år för att kunna njuta pensioneringens otium, med barn, barnbarn och framförallt oss själva tillsammans.
Det är viktigt för mig att vi kan kombinera omtanken om varandra med de individuella drivkrafterna i nuet.
Att segla länge innebär att vi reser mycket med och mellan båt, hemmet, lyan och barn och barnbarn
Att segla är viktigt, men inte allt här i livet.
