Första veckan.
Det tog oss som än så länge bara seglar i dagsljus, 2 dagar att nå Khalkis och ytterligare 3 dagar till de västra öarna i Sporaderna. Vägen innanför Evia har även den en risk - passagen av bron i Khalkis vilket bara sker en gång per dygn mellan 22:00 och 02:00 (05:00?) och som någon natt varje månad är stängd för service. Dessutom måste man vara i tid för att kunna anmäla sig och betala sin avgift. Det senare kom att bli på håret för vår del, vi lade till i marinan i Khalkis (på Evia sidan) ca 20:30 och då blev det full fart för att hinna med.
Anledning till att vi var sena var att vi första dagen hade stångat oss fram i motvinden med motorn och med stöd av storseglet och inte hunnit så långt som planerat. Första natten hittade vi dock en bra vik Ormos Animboriou på Evia. Nästa dag fortsatte motvinden och järngenuan fick jobba på. Den är bara på 27 hästar vilket är lite för lite i motvind + motsjö. Efter några timmar kunde vi ändra kurs och vinden hade samtidigt ökat vilket gjorde det möjligt att börja segla. Men när vi skotade hem genuan på första kryssen lossnade skotet och vi valde då att söka lä bakom en liten ö, fixa skotet och äta lunch. Sedan konstaterade vi att det var ont om tid för att hinna med broöppningen så nu började kapplöpningen mot klockan. Jag hade blivit informerad om att man måste anmäla sig senast 20:00 och den tiden skulle vi få mycket svårt att passa. När vi passerade den höga bron strax söder om Khalkis ca 19:45 ringde jag till hamnmyndigheterna men fick det lugnande beskedet att man hade öppet 24/7 men att vi trots det behövde skynda oss för att inte missa själva broöppningen. Ca 20:30 hade vi lagt till i marinan och kunde bege oss mot hamnkontoret.
Bra att ha information: Tfn till Port Authority 22210 28888, man pratar bra engelska, ring några dagar innan för att kolla att bron öppnas när du tänker passera. VHF kanal 12. Ca 10 minuters promenad från Marinan, följ strandgatan N ut mot bron, håll höger när gatan delar sig vid en liten park omedelbart S om bron. Ta nästa gata till höger och därefter nästa höger in i en smal oansenlig gränd. Kontoret ligger på vänster hand efter ca 15-20m 1 trappa upp och är utmärkt med 2 korslagda sablar på ytterdörren. Ta med skeppshandlingarna och minst 30 -- 40€.
Efter besöket på kontoret lämnade vi marinan i mörkret och gick med tända lanternor över till viken på fastlandssidan där vi lade oss i vänteläge med övriga båtar samt gjorde en radiokontroll. Vi har aldrig tyckt att vi behövt använt VHF tidigare så nu kände jag en viss osäkerhet, det var 2½år sedan VHF-kursen och då blev det ju inte mycket övning. Men kunskaperna från min FN-tjänst i mitten på 90-talet vaknade till liv något oväntat och plötsligt hör jag mig själv säga med klar och myndig röst något i stil med "Port Authority Khalkis Sailing Yacht Freja calling, radio check over" osv. Kul för jag blev själv så överraskad, det kändes så väldigt hemtamt! Att sedan det militära sättet att prata på radio skiljer sig något från det som lärdes ut på VHF-kursen tar jag lätt på, huvudsaken att det fungerar. Nu blev det någon sorts kombination av marint – FN-militärt.
Strax därefter fick det grekiska lastfartyget som skulle gå först direktiv att ge sig iväg – på grekiska – och sedan fick privatbåtarna båt efter båt samma direktiv på engelska, som det gällde att kvittera. Passagen var rolig för bron ligger mitt i staden och det samlades mycket folk på båda sidor som kommenterade, vinkade och fotoblixtar från land och båtar lyste upp nattmörkret.
Ca 400m N bron går det ut en liten pir från kajen på Evia sidan. På piren och kajen t o m ca 50m söder piren kan man förtöja och även få lite vågskydd vid stark nordvind. El och vattenskåp finns på kajen och förhoppningsvis fungerar de.
Efter Khalkis gick vi till lilla trevliga staden Limni. Inpasseringen i hamnbassängen är trång och kräver en 90graders babordssväng med piren på ena sidan och en uppgrundning mot stora stenblock på landsidan. För vår del blev det dessutom extra spännande eftersom det låg 3 ganska stora fiskefartyg förtöjda på båda sidor av piren. Det gjorde det omöjligt att se hur det såg ut på håll och dessutom blev inpassagen ännu smalare men genom att ta det mycket lugnt gick allt bra. På kvällen i hamnen lyckades vi glömma matkassarna på restaurangen och min iPad på ett bord på en strandservering men allt fanns kvar när vi lätt flåsande kom springande tillbaka från Freja.
(iPaden hade vi för övrigt väldig nytta av i navigeringen. Navionics program är verkligen bra, inte minst när båtens position och kurs visas på sjökortet. Speciellt bra på långa etapper som från Skiros till Evias sydspets (+50NM) när det visade sig att båtens elektroniska kompass visade mer än 10grader fel. Hade vi följt den i dålig sikt så skulle vi ha hamnat på nordsidan av Andros istället för på Evia sidan i sundet mellan Evia och Andros).
Jag hade funderat lite på hur passagen av Evias NV spets skulle genomföras eftersom starka strömmar och ganska grunt vatten var markerat på sjökortet. Skulle vi vara tvungna att även runda de små öarna som ligger utanför spetsen? Nu gick det utmärkt att bara gå runt hörnet ca 50m från stranden. Lite frustrerande var det dock att plottern visade att Freja samtidigt var uppe på land (se foto från den dagen). Kartmättnings fel eller plotterns? Jag tror mest på det förra för vid andra tillfällen senare markerades Frejas position korrekt.
Efter rundningen kände vi av den ganska starka motströmmen fram till nästa ankringsplats. Från början hade vi tänkt gå till staden Orei på Evia men det blev istället en liten fin skyddad vik, Ormos Vathikelou på fastlandet ca 7 NM väster Orei.
Piloten varnade för att färjor skulle läggas i viken under natten men av dem såg vi ingenting. Det var dock ganska djupt nära stranden så vi ankrade på 10m djup tillsammans med 2 tyska båtar. Bättre sikt i vattnet än innanför Evia men svårt att se ankaret på botten. Vi försökte lägga det på sandbotten och fick bra fäste så det blev nog rätt. Det var en härligt mörk vik på kvällen men vi hade lite underhållning av att se ljusen från de fåtaliga bilar som på ganska stort avstånd från oss körde på vägen runt viken. Detta var den första helt skyddad vik som vi ankrat upp i och det uppskattades hörbart av besättningen. Enda nackdelen var att vi kom i kontakt med gamla manettrådar i vattnet som vi kände av ett litet tag. Duschen hjälpte dock till bra mot den svagt brännande känslan.
Nästa dag stannade vi till som hastigast i Orei för proviantering och lade oss för natten i Panoromosviken på Skopolos ö. Här tog vi en lång lina i land för att inte riskera att svaja på någon av de andra båtarna, det var nog ca 10 som låg i viken. På kvällen blåste det upp och när jag stack ute huvudet på natten för att kolla läget var det full verksamhet på kattan som låg närmast Freja och i lovart. Besättning, 3-4 killar sprang omkring på däck med pannlampor som vore det den värsta nattorientering men med hänsyn till läget var jag tacksam för att de tog hand om sin båt. Vi och flera andra båtar hade vinden i det närmaste rakt in i sidan och många gav sig av tidigt eller gick ut i viken och låg endast på ankaret. När kulmen enligt prognosen och som vi upplevde det var över lyckades vi till slut få loss vår landtross efter hårt slit av Lasse och Mats och gick iväg för motor rätt in i vinden och vågorna till Loutraki en liten hamn ca 5 sjömil bort efter kusten. Som vanligt hade vi stämt träff med en av de större katamaranfärjorna i samband med tilläggningen (eller avgång). Det är helt otroligt hur vi har förmåga att följa deras tidtabell. Färjan är skrämande i sin storlek när den är på nära håll, vi skulle kunna segla rakt under den om vi bara kapade övre halvan av masten (17,45m ö h). Från hamnen promenerade vi på den gamla trappvägen upp till Skopolos 2:a stad, Glossa för att se på utsikten, känna av miljön och förhoppningsvis dricka kaffe på maten. Klättringen upp motsvarade en normal slalombacke i norra Dalarna men vi bet i och tog oss upp. Fin om än jobbig promenad, vacker utsikt och mysig stadsmiljö men det enda som vi hittade som var öppet var kyrkan så det blev till att gå tillbaka hela vägen ned innan vi hittade ett fikaställe. Nu vet vi att det finns en bra restaurang i Glossa med fantastisk utsikt från sin terrass men det får bli en annan gång.
Vinden var lagom stark och låg rätt till för att segla till Skiathos men vi valde att sätta segel utanför hamnen för att hinna ut innan nästa färja som var i antågande skulle hinna in och fördröja vår avfärd. Kanske inte så klokt beslut eftersom det var ganska grunt utanför hamnen och vågorna därför blev höga och branta men det gick bra. Överfärden till Skiathos gick snabbare än beräknat och när vi stävade in i hamnbassängen ringde jag igen till ”Charterbåtshamnens” Base Manager Minas Zeppos 697 0924710 för att bli visad till den plats jag beställt av honom några dagar tidigare. Tippset hade jag fått av Bengt MyElfris kapten och det var mycket värdefullt eftersom det var mycket ont om plats. Minas hjälpte till med gratis vatten och el samt råd och anvisningar om taxi, shopping mm. För den hjälpen valde jag att ge honom 20€ vilket jag tyckte det var väl värt. Jag upplevde honom som mycket tjänstvillig och bra att ha att göra med, rekommenderas om du kommer till Skiathos stad.
Avskedsmiddagen avåts på Dionyssos restaurang inne i shoppingområdet. Typisk turistfälla men maten och vinet var bra och priset ok, 100€ för 6 personer. Skeppskassan dvs alla rörliga kostnader under veckan som drivmedel, mat, utemiddagar, dricka, avgifter etc. har alla gånger tidigare sluta på 200€/pers/vecka. Nu kom vi undan med 195€.
Lördag morgon vinkade vi med saknad farväl till vår besättning som reste hem till Falun samtidigt som vi provianterade och seglade iväg på egen hand. Shoppingen gjordes i en bra supermarket på promenadavstånd längs vägen till flygplatsen (man passerar hamnpolisen på vägen) och som kör ut varorna till båten utan kostnad.