Grekland 2012
lördag 13 oktober 2012 - Skrivet av Christian
Sammanfattning av seglingen hösten 2012
Seglingen vi gjorde under 3 veckor i september - oktober 2012

Inledning

Syfte med 2012 års segling var att besöka ögruppen Sporaderna som vi hört skulle vara mycket fin inte minst pga. av en frodig växtlighet. Vi blev inte besvikna och är mycket nöjda med hela turen vi gjorde och inte bara med besöket i Sporaderna.

Vårt plan som också genomfördes innebar att under vecka 1 segla med första besättningen från Lavrion väster Evia till Skiathos med minst ett ytterligare strandhugg i Sporaderna. Sedan skulle besättningen flyga hem till Sthlm (direkt!) med Air Tours eller Apollo från Skiathos på lördagen. Andra veckan avsåg Lisa och jag att segla ensamma – för första gången – i Sporaderna. 3 veckan skulle vi tillsammans med nästa besättning segla från Skiathos tillbaka via något/några strandhugg i Sporaderna och sedan öster om Evia till Lavrion.

Varningar fanns om att sundet mellan Evia och Andros kunde vara mycket strömt (2 –7knop) från N till S och dessutom ha mycket orolig sjö om kraftiga strömmar och vindar skulle mötas. Därför valde vi att gå den inre vägen innanför Evia som är Greklands näst största ö.

Slutord om turen till Sporaderna

Vi är mycket nöjda, området vi seglade i var varierande och vackert, tiden ganska väl anpassad och vädret på det stora hela väldigt bra även om vi naturligtvis hade velat segla mer än vad vi nu kunde göra.

Det går att göra turen på 2 veckor (dvs 13 dagars segling) utan nattseglingar med en båt som Freja som gör ca 5,2 knop för motor och upp till som snabbast 8 knop för segel i bra vind. Det behövs 5 dagar för att komma till Sporaderna (Skiathos) och man kan segla hem från NO Sporaderna på 3 långa dagar med natthamnar på ön Skiros och i Kastriviken om det kniper.

Vi använde 3 veckor och det blev väl avvägt även om vi utan vidare kunde ha använt ytterligare en vecka för att göra fler och längre strandhugg eller seglat mer under till- och från- transporten till Sporaderna. Men vi disponerade bara 3 veckor och behövde passa avgående och ankommande flyg på Skiathos på lördagarna och därmed blev det som det blev dvs bra.

Och sen då?

Nu får vi vänta ungefär ett halvt år innan vi mönstrar på Lars Hässlers Jennifer i Karibien för dryga 3 veckors spännande segling i ett för oss helt nytt område i världen. Hösten 2013 är vi tillbaka igen på Freja och i Grekland och då blir det nog 3 lugnare veckor med ö-hoppande och ordentlig sightseeing på några av öarna i västra Kykladerna och i Saroniska havet. Därefter planerar vi att för första gången avsluta säsongen med deltagande i Owners week. 2013 ser därmed ut att kunna bli vårt mesta seglingsår hittills och det ser vi odelat fram emot.

Kommentera inlägget
Grekland 2012
onsdag 10 oktober 2012 - Skrivet av Lisa
2012 års segling till Sporaderna - första veckan
Första veckans segling

Första veckan.

Det tog oss som än så länge bara seglar i dagsljus, 2 dagar att nå Khalkis och ytterligare 3 dagar till de västra öarna i Sporaderna. Vägen innanför Evia har även den en risk - passagen av bron i Khalkis vilket bara sker en gång per dygn mellan 22:00 och 02:00  (05:00?) och som någon natt varje månad är stängd för service. Dessutom måste man vara i tid för att kunna anmäla sig och betala sin avgift. Det senare kom att bli på håret för vår del, vi lade till i marinan i Khalkis (på Evia sidan) ca 20:30 och då blev det full fart för att hinna med.

Anledning till att vi var sena var att vi första dagen hade stångat oss fram i motvinden med motorn och med stöd av storseglet och inte hunnit så långt som planerat. Första natten hittade vi dock en bra vik Ormos Animboriou på Evia. Nästa dag fortsatte motvinden och järngenuan fick jobba på. Den är bara på 27 hästar vilket är lite för lite i motvind + motsjö. Efter några timmar kunde vi ändra kurs och vinden hade samtidigt ökat vilket gjorde det möjligt att börja segla. Men när vi skotade hem genuan på första kryssen lossnade skotet och vi valde då att söka lä bakom en liten ö, fixa skotet och äta lunch. Sedan konstaterade vi att det var ont om tid för att hinna med broöppningen så nu började kapplöpningen mot klockan. Jag hade blivit informerad om att man måste anmäla sig senast 20:00 och den tiden skulle vi få mycket svårt att passa. När vi passerade den höga bron strax söder om Khalkis ca 19:45 ringde jag till hamnmyndigheterna men fick det lugnande beskedet att man hade öppet 24/7 men att vi trots det behövde skynda oss för att inte missa själva broöppningen. Ca 20:30 hade vi lagt till i marinan och kunde bege oss mot hamnkontoret.

Bra att ha information: Tfn till Port Authority 22210 28888, man pratar bra engelska, ring några dagar innan för att kolla att bron öppnas när du tänker passera. VHF kanal 12. Ca 10 minuters promenad från Marinan, följ strandgatan N ut mot bron, håll höger när gatan delar sig vid en liten park omedelbart S om bron. Ta nästa gata till höger och därefter nästa höger in i en smal oansenlig gränd. Kontoret ligger på vänster hand efter ca 15-20m 1 trappa upp och är utmärkt med 2 korslagda sablar på ytterdörren. Ta med skeppshandlingarna och minst 30 -- 40€.

Efter besöket på kontoret lämnade vi marinan i mörkret och gick med tända lanternor över till viken på fastlandssidan där vi lade oss i vänteläge med övriga båtar samt gjorde en radiokontroll. Vi har aldrig tyckt att vi behövt använt VHF tidigare så nu kände jag en viss osäkerhet, det var 2½år sedan VHF-kursen och då blev det ju inte mycket övning.  Men kunskaperna från min FN-tjänst i mitten på 90-talet vaknade till liv något oväntat och plötsligt hör jag mig själv säga med klar och myndig röst något i stil med "Port Authority Khalkis Sailing Yacht Freja calling, radio check over"  osv. Kul för jag blev själv så överraskad, det kändes så väldigt hemtamt! Att sedan det militära sättet att prata på radio skiljer sig något från det som lärdes ut på VHF-kursen tar jag lätt på, huvudsaken att det fungerar. Nu blev det någon sorts kombination av marint – FN-militärt.

Strax därefter fick det grekiska lastfartyget som skulle gå först direktiv att ge sig iväg – på grekiska – och sedan fick privatbåtarna båt efter båt samma direktiv på engelska, som det gällde att kvittera. Passagen var rolig för bron ligger mitt i staden och det samlades mycket folk på båda sidor som kommenterade, vinkade och fotoblixtar från land och båtar lyste upp nattmörkret.

  Ca 400m N bron går det ut en liten pir från kajen på Evia sidan. På piren och kajen t o m ca 50m söder piren kan man förtöja och även få lite vågskydd vid stark nordvind. El och vattenskåp finns på kajen och förhoppningsvis fungerar de.

Efter Khalkis gick vi till lilla trevliga staden Limni. Inpasseringen i hamnbassängen är trång och kräver en 90graders babordssväng med piren på ena sidan och en uppgrundning mot stora stenblock på landsidan.  För vår del blev det dessutom extra spännande eftersom det låg 3 ganska stora fiskefartyg förtöjda på båda sidor av piren. Det gjorde det omöjligt att se hur det såg ut på håll och dessutom blev inpassagen ännu smalare men genom att ta det mycket lugnt gick allt bra. På kvällen i hamnen lyckades vi glömma matkassarna på restaurangen och min iPad på ett bord på en strandservering men allt fanns kvar när vi lätt flåsande kom springande tillbaka från Freja.

(iPaden hade vi för övrigt väldig nytta av i navigeringen. Navionics program är verkligen bra, inte minst när båtens position och kurs visas på sjökortet. Speciellt bra på långa etapper som från Skiros till Evias sydspets (+50NM) när det visade sig att båtens elektroniska kompass visade mer än 10grader fel. Hade vi följt den i dålig sikt så skulle vi ha hamnat på nordsidan av Andros istället för på Evia sidan i sundet mellan Evia och Andros).

Jag hade funderat lite på hur passagen av Evias NV spets skulle genomföras eftersom starka strömmar och ganska grunt vatten var markerat på sjökortet. Skulle vi vara tvungna att även runda de små öarna som ligger utanför spetsen?  Nu gick det utmärkt att bara gå runt hörnet ca 50m från stranden. Lite frustrerande var det dock att plottern visade att Freja samtidigt var uppe på land (se foto från den dagen). Kartmättnings fel eller plotterns? Jag tror mest på det förra för vid andra tillfällen senare markerades Frejas position korrekt.

Efter rundningen kände vi av den ganska starka motströmmen fram till nästa ankringsplats. Från början hade vi tänkt gå till staden Orei på Evia men det blev istället en liten fin skyddad vik, Ormos Vathikelou på fastlandet ca 7 NM väster Orei.
Piloten varnade för att färjor skulle läggas i viken under natten men av dem såg vi ingenting. Det var dock ganska djupt nära stranden så vi ankrade på 10m djup tillsammans med 2 tyska båtar. Bättre sikt i vattnet än innanför Evia men svårt att se ankaret på botten. Vi försökte lägga det på sandbotten och fick bra fäste så det blev nog rätt. Det var en härligt mörk vik på kvällen men vi hade lite underhållning av att se ljusen från de fåtaliga bilar som på ganska stort avstånd från oss körde på vägen runt viken. Detta var den första helt skyddad vik som vi ankrat upp i och det uppskattades hörbart av besättningen. Enda nackdelen var att vi kom i kontakt med gamla manettrådar i vattnet som vi kände av ett litet tag. Duschen hjälpte dock till bra mot den svagt brännande känslan.

Nästa dag stannade vi till som hastigast i Orei för proviantering och lade oss för natten i Panoromosviken på Skopolos ö. Här tog vi en lång lina i land för att inte riskera att svaja på någon av de andra båtarna, det var nog ca 10 som låg i viken. På kvällen blåste det upp och när jag stack ute huvudet på natten för att kolla läget var det full verksamhet på kattan som låg närmast Freja och i lovart. Besättning, 3-4 killar sprang omkring på däck med pannlampor som vore det den värsta nattorientering men med hänsyn till läget var jag tacksam för att de tog hand om sin båt. Vi och flera andra båtar hade vinden i det närmaste rakt in i sidan och många gav sig av tidigt eller gick ut i viken och låg endast på ankaret. När kulmen enligt prognosen och som vi upplevde det var över lyckades vi till slut få loss vår landtross efter hårt slit av Lasse och Mats och gick iväg för motor rätt in i vinden och vågorna till Loutraki en liten hamn ca 5 sjömil bort efter kusten. Som vanligt hade vi stämt träff med en av de större katamaranfärjorna i samband med tilläggningen (eller avgång). Det är helt otroligt hur vi har förmåga att följa deras tidtabell. Färjan är skrämande i sin storlek när den är på nära håll, vi skulle kunna segla rakt under den om vi bara kapade övre halvan av masten (17,45m ö h). Från hamnen promenerade vi på den gamla trappvägen upp till Skopolos 2:a stad, Glossa för att se på utsikten, känna av miljön och förhoppningsvis dricka kaffe på maten. Klättringen upp motsvarade en normal slalombacke i norra Dalarna men vi bet i och tog oss upp. Fin om än jobbig promenad, vacker utsikt och mysig stadsmiljö men det enda som vi hittade som var öppet var kyrkan så det blev till att gå tillbaka hela vägen ned innan vi hittade ett fikaställe. Nu vet vi att det finns en bra restaurang i Glossa med fantastisk utsikt från sin terrass men det får bli en annan gång.

Vinden var lagom stark och låg rätt till för att segla till Skiathos men vi valde att sätta segel utanför hamnen för att hinna ut innan nästa färja som var i antågande skulle hinna in och fördröja vår avfärd. Kanske inte så klokt beslut eftersom det var ganska grunt utanför hamnen och vågorna därför blev höga och branta men det gick bra. Överfärden till Skiathos gick snabbare än beräknat och när vi stävade in i hamnbassängen ringde jag igen till ”Charterbåtshamnens” Base Manager Minas Zeppos 697 0924710 för att bli visad till den plats jag beställt av honom några dagar tidigare. Tippset hade jag fått av Bengt MyElfris kapten och det var mycket värdefullt eftersom det var mycket ont om plats. Minas hjälpte till med gratis vatten och el samt råd och anvisningar om taxi, shopping mm. För den hjälpen valde jag att ge honom 20€ vilket jag tyckte det var väl värt. Jag upplevde honom som mycket tjänstvillig och bra att ha att göra med, rekommenderas om du kommer till Skiathos stad.

Avskedsmiddagen avåts på Dionyssos restaurang inne i shoppingområdet. Typisk turistfälla men maten och vinet var bra och priset ok, 100€ för 6 personer. Skeppskassan dvs alla rörliga kostnader under veckan som drivmedel, mat, utemiddagar, dricka, avgifter etc. har alla gånger tidigare sluta på 200€/pers/vecka. Nu kom vi undan med 195€.

Lördag morgon vinkade vi med saknad farväl till vår besättning som reste hem  till Falun samtidigt som vi provianterade och seglade iväg på egen hand. Shoppingen gjordes i en bra supermarket på promenadavstånd längs vägen till flygplatsen (man passerar hamnpolisen på vägen) och som kör ut varorna till båten utan kostnad.

Länkar
Marina/hamn Khalkis bro
Övrigt Dionyssos restaurang i Skiathos
Övrigt Evia information
Kommentera inlägget
Grekland 2012
tisdag 9 oktober 2012 - Skrivet av Lisa
2012 års segling till Sporaderna - andra veckan
Lisas och min segling i Sporaderna på egen hand

Vår tur av Sporaderna inledes med lilla fina hamnen Neo Klima på Skopolos västra kust. Välskött hamn som har en badstrand med dusch inom 50m från förtöjningarna, bra restaurang men dåliga provianteringsmöjligheter. Det enda negativa med Neo Klima var alla getingar som sökte sig till båten när det var ljust.
Skopolos är den fiktiva ön Kalokairi i Mamma Mia filmen och strax norr om Neo Klima ligger Kastanistranden som var en av inspelningsplatserna. Klippan med kapellet ligger på andra sidan av ön.

Från Neo Klima fortsatte vi till ön Alonissos och låg på svaj i trevliga viken Rousoumi omedelbart öster om huvudorten Patitiri. Bra ankarbotten, fint vatten och enkelt att ta sig in till stranden med restauranger, Mini Market mm. Dagen därpå fortsatte vi in till Patitiri och provianterade. Hamnen ligger i en gryta som är vindstilla och därför mycket varm. Vattenautomat (1 + 2 euromynt) hittade vi på kajen men ingen el. Bra proviantering finns ca 4—500m upp längs den östra gatan upp från hamnen. Gott om ställen att äta på samt handla kläder i mm men däremot inget av den vanliga grekiska atmosfären.

Efter bara ca 2 timmars uppehåll fortsatte vi nordost ut längs med Alonissos kust på jakt efter en lämplig och obebyggd vik. Det slutade i en ganska stor vik mitt på ön Peristeras smala midja med utsikt mot Alonissos i väster. Längst inne i viken finns några små stränder som man kan ankra utanför på 6-8m djup med bra fäste. Det var härligt att få ligga helt ogenerat och bara vara vi två ombord,

Nästa dag fortsatte vi till den norra lagunen på Kiri Panaya som är den näst yttersta ön i Sporaderna. Vi följde den östra kusten och kom då att passera öns kloster som bebos av en ensam munk. Vi valde att inte lägga till och göra den 40 minuter långa klättringen upp till klostret eftersom det var ganska varmt och vi har sett ganska många kloster vid det här laget och ”If you have seen one of them you have seen them all” som farbror Alec brukade säga om gamla borgar.

Istället blev vi första och enda båt in i den södra viken i lagunen. Ytterligare 3 båtar kom förbi men lämnade oss ifred så vi fick en egen privata vik. Den enda nackdelen med viken var att vattnet var ganska grumligt med bara ca 4-5m sikt. På kvällen lystes viken upp av fullmånen och skapade en trolsk stämning. Oj vad vi njöt.

Efter en skön förmiddag som vi inte ville att den skulle ta slut blev vi ändå tvungna att ge oss iväg. Vi fortsatte runt ön längs den mycket vilda och branta västra kusten till Agios Petros viken på södra delen av ön. Pga. vindprognosen blev urvalet av ankringsplatser begränsat och vi fick nu dela ankringsområde med 4 -5 andra seglare. Nästa morgon när vi som sista båt skulle ge oss iväg fick vi upp ett mycket stort nystan av sjögräs med kraftiga rötter och långa smala trådar som senare skulle visa sig vara fiskelina. Lisa körde ut ur viken under tiden som jag med morakniven gav mig på sjögräset. Till slut släppte nystanet från ankaret och föll med ett plask ned i vattnet. Efter bara några sekunder började Freja vibrerar. Stopp, backa och mycket riktigt ut under aktern kommer mindre rester av sjögräset. Framåt – nya vibrationer! Långsamt gick vi tillbaka till en liten grund vik med god sikt i vattnet och kastade ankar. Dags att dyka. Att behöva jobba under båten där hon är ca 4m bred tillhör inte mina favoritsysselsättningar men det fanns inget val. Nu fick jag i alla fall lite valuta av sommarens dykkurs där det ingick ett kortare moment om fridykning. Med morakniven attackerades växtligheten med efterhand bra resultat och propellerbladen blev helt rena. Kvar var nu ett antal bitar av fiskelina som satt runt propelleraxeln. Till slut var det dags för sista dyket och du vet hur det är – man ska aldrig göra sista åket i slalombacken etc. Nu bar det sig inte bättre än att jag skar mig i tummen och fick en liten kallsup i rena förskräckelsen. Väl uppe vid ytan kom jag att tänka på hajars förmåga att känna blod i vattnet på mycket långt håll och bestämde mig snabbt för att nu var det dags att gå upp. Som tur var hade jag fått bort tillräckligt mycket och vi kunde utan problem fortsätta vår färd längs västra sidan av Alonissos.

Den kusten visades sig vara lika otillgänglig som Kiri Panayas västra kust och den dramatiska naturen var fascinerande att titta på. Efter några timmar angjorde vi Skopolos hamn där det bara var att välja och vraka bland de ca 60 platserna på yttre pirens insida. Efter någon timme dök hamnfogden upp och låste upp för vatten och el. Fast pris för vattnet, 5 euro för att disponera kranen i ca 1 timme. Skopolos är en mycket mysigare plats än Skiathos och inbjuder till att stanna ett tag t.ex. för att ha som bas om man vill utforskar ön.

Nästa dag fortsatte vi runt västra delen av Skopolos ö och passerade efter ca 1½ timme klippan med Mamma Mia kapellet. Natthamn igen i Neo Klima och dagen därpå åter till Skiathos hamn för att ta emot nästa besättning som skulle komma med em. flyget från Aten. Och därmed var vår härliga solosegling avslutad men den har gett mersmak inför kommande år.

Länkar
Marina/hamn Skopolos information
Marina/hamn Information om Sporaderna
Kommentera inlägget
Grekland 2012
måndag 8 oktober 2012 - Skrivet av Lisa
2012 års segling till Sporaderna - tredje veckan
Seglingen från Skiathos till Lavrion

Något försenat svepte planet från Aten in över hamnen på låg höjd och ganska snart efteråt körde en taxi upp på kajen. Ut klev Janne och AnnMargret från Dubai /Margretelund samt Lars och Gunilla från Frösön samt en väl tilltagen hög med bagage. Som alltid tyckte gästerna att det var läskigt att gå på plankan dvs vår landgång men de blev snart vana. Välkomstmiddagen avåts igen på Dionyssos restaurang och nästa morgon bar det iväg mot Skopolos hamn via ett besök vid Mamma Mia kapellet. Det kändes lite som en risktagning att kasta ankar vid klippan med en botten full av stenar men vi lyckades efter visst letande hitta och även träffa en sandyta med ankaret. Som extra säkerhet använde vi nu för första gången en säkerhetslina till ankaret för att kunna få loss det vid behov. Men när ankaret togs upp hade linan snott sig flera varv runt kättingen så helt enkelt är det inte att använda. Undrar just vad som är rätt teknik mm?

Jollen sjösattes och snurran monterades men var därefter mest i vägen eftersom den inte ville fungera. Skepparn fick ro med svetten flödande ett antal gånger mellan Freja och en ganska otillgänglig strand innan alla kommit iland. Lisa valde att stanna ombord eftersom sjöhävning gjorde att vi upplevde ankarplatsen som osäker. Vi övriga tog oss de branta och många trappstegen, ca 110, upp till klippans topp för att kika in på det lilla kapellet och dasset samt för utsiktens skull men mest av allt för att ha varit där. Uppskattat!

Därefter fortsatt vi till Skopolos hamn via ett badstopp i den norra viken utanför hamnpiren. En god middag åt vi på en av de närmast restaurangerna följt av trevliga samtal och Irish coffee i en kaffebar. Nästa dag fortsatte vi klättrande från söndagen med en tur upp till kyrkan och gamla fästningen rakt ovanför hamnpiren och sedan en shoppingtur. Ett flertal vackra skålar inköptes och efter en liten proviantering fortsatte vi till viken Rousoumi på Alonissos för lunchstopp och bad i det fantastiskt sköna vädret. Sedan tog det oss några timmar att komma till låga ögruppen Skantzora som är ungefär halvvägs till Skiros. Vi ankrade upp i viken på den lilla ön Prasso. Vattnet var mycket klart och snorklingen längs strand riktigt bra. Efter middagen lyssnade vi bl.a. annat på soundtracket från Mamma Mia filmen inspirerade av besöket vid kapellet dagen innan.

På tisdagen fortsatte vi till Skiros och angjorde den välskötta hamnen Linaria på eftermiddagen.  I Linaria är det viktigt att inte lägga till långsides eftersom man får betala per meter kaj som man lägger beslag på. Lösenordet till hamnens grattis WLAN utlovades det att man skulle få hos hamnmyndigheten. Lisa och jag promenerade den branta vägen upp, avståndet angavs till 400m men det måste ha varit fågelvägen, vi gick en betydligt längre sträcka. Besöket tog en timme, personen som tog hand om oss hade inte mycket klart för sig och Lisa blev så utmattade av värmen på kontoret mm att hon var tvungen att sträcka ut sig på besökssoffan. Till slut blev vi klara och återvände till båten där besättningsmedlemmarna vilade ut på hamnsofforna efter sin rekrunda. Och lösenordet, det fungerade - inte!

Vi åt en hyffsad men svåräten fisksoppa på närmaste restaurangen, soppan kom i två delar, vätskan för sig och den orensade fisken och skaldjuren för sig. Att lägga i tilltugget i soppan och sedan börja rensa visade sig inte vara en bra idé. Kladdigt! Alla valde dock inte denna olämpliga metod. Middagens höjdpunkt var när färjan från Evia lade till, då strömmade en välbekant ouvertyr - men ingen kom på vad den hette -  ut över hamnen ifrån kraftiga högtalare och utgjorde en dramatisk bakgrund till en fullständigt odramatisk tilläggning. Många fordon var det dock ombord, allt från mopeder till bussar och lastbilar.

Nästa dag hade vi den längsta etappen framför oss på drygt 50 distans och ingen vind. Det innebar att vi valde att ge oss av i gryningen och det var en klart annorlunda upplevelse att styra ut i det svaga ljuset och sedan möta solens uppgång. Havet var så lugnt att vi utan problem kunde äta frukost under gång och sedan följde en mycket behaglig ”motorbåtstur” som varade i totalt 10 timmar. Vid ett tillfälle stannade vi mitt på havet där det var ca 500m djupt och badade. Det kan ge en lite svindlande känsla om man börjar tänka så bäst göra som vanligt. Några timmar senare upptäckte kapten misstänkta rörelser några hundra meter tvärs båten och mycket riktigt när vi kom närmare såg vi ett helt stim med delfiner. Vi hade nöjet att uppleva delfinerna under ca 10 min runt Freja men sedan skulle vi åt olika håll.

I början av vår färd såg vi möjligen något enstaka fartyg på långt avstånd men när vi kom in i sundet mellan Evia och Andros kunde vi som mest se ca 10 lastfartyg och färjor vid samma tillfälle. Kanske inte är så konstigt eftersom detta är huvudleden mellan norra Grekland/Bosporen/ Svarta Havet och Aten/Pireus/ central och västra Medelhavet.  Greek Waters Pilot varnar för detta sund som kan vara mycket besvärligt med starka strömmar och svår sjö men av detta märkte vi egentligen ingenting, bara att vi hade någon knops medström. Färden avslutades i Kastri på Evia som är den första viken som erbjuder skydd för de flesta vindriktningar.  Vi gick långt in i viken och kasta ankar på 4 m djup utan problem eftersom det är bra djup nästa ända fram till stranden. Runt viken ligger det lite hus och bl.a. ett kapell som prästen ringde i med rätt tät frekvens under ca 1½ timme. Noterbart var också att en häftig gräs/skogsbrand nyligen måste ha härja området för fälten runt viken var helt avbrända och även några hus var skadade.

Nästa dag var vädret för första gången lite mulet och vi fick t o m några regnstänk fram på eftermiddagen men det var ändå skönt. Vi ömsom seglade och motorseglad till Vourkari på nordvästra Kea och där fick vi sällskap av ca 15 segelbåtar i hamnen. På kvällen tog vi taxi till den gamla staden högt uppe ovanför hamnen. Resan tog ungefär 20 minuter och kostade 10 euro – fast pris. Vi kom överens med taxin att hämta oss efter 2 timmar och det var ett bra beslut. Sedan gick vi in i de smala gränderna och tog på vinst och förlust åt höger efter ca 50m och började klättra uppför i den charmiga staden. Efter några hundra meter hittade vi några restauranger och kaféer. Mysfaktorn är mycket hög och detta är ett område som vi absolut skall komma tillbaka till. Middag åt vi på lilla Rolands restaurang med sällskap av bl.a. ett glatt gäng svenska killar från Blekinge som också seglade en Navigarebåt med ägaren ombord.

Vår sista dag blev vår bästa seglingsdag på 3 veckor med 8-10m/s tvärs samt som bidevind efter lunchstoppet. Vi loggade över 8 knop när det gick som snabbast. I flera år har vi varit nyfikna på den allra sydligaste viken på Makronissos och gick därför in och kastade ankar. Snorkelkollen av ankaret avslöjade tyvärr mycket sten på bottnen och att ankarkättingen satt fast under ett stenblock. Jag kunde därför inte njuta helt av lunchen eftersom jag hela tiden funderade på hur vi skulle komma loss och vad som skulle kunna hända mer. Och det gjorde det för när kättingen väl var loss så fastnade istället ankaret mellan några stenar. På med snorklingsutrustningen och ner i vattnet för att kolla läget och ta fram en ny plan. Men då kom hjälpen simmande från närmaste båten som också lagt sig i viken. En ung man erbjöd sig att dyka ned de ca 6— 8m till botten och ta loss ankaret. Jag accepterade tacksamt och såg med beundra på när han enkelt simmade ned – utan simfötter, ställde sig på botten och slet loss vårt ankare. Innan vi hunnit få upp ankaret höll det på att sätta sig igen eftersom Freja omedelbart började driva men nästa stenblocket vändes upp och ned av kraften från Freja och ankaret kom snabbt loss igen. Det ska mycket till innan vi går tillbaka till denna viken.

Avslutningsvis fick vi en fin kryss ända in i hamnen i Lavrion och vi kom också i god tid. Därmed slapp vi stressen med att hinna med allt som skall fixas vid återkomsten samtidigt som en hungrig besättning trampar omkring på kajen och vill äta middag.  

Länkar
Marina/hamn Information om Skiros
Marina/hamn Skiros karta mm
Övrigt Jennifer - nästa äventyr
Kommentera inlägget
Grekland 2012
lördag 6 oktober 2012 - Skrivet av Lisa
Sista seglingsdagen
Vik att undvika, risk att ankaret fastnar och skyddet mot nordanvinden är ganska dåligt
5-6 m/s, halvvind gav en härlig segling med nytt rekord 8.2 knop. Lunchstopp i viken på S spetsen av Makronissos höll på att sluta illa när ankaret fastnade, först med kättingen som vi fick loss själva men sedan fastnade ankaret mellan 2 stenar. En friskus från grannbåten dök då ned till botten på ca 8m och slet loss ankaret. Platsen kan inte rekommenderas!
3 krysslag med revad stor tog oss sedan in i Lavrios hamn utan mer bekymmer. Skönt att vara på plats i god tid för utcheckning mm.
Avslutningsmiddag som vanligt på den tjusig restaurangen på gågatan, gott och billigt - vi fick flera rabatter denna gång. Trots att vi ätit ute 5 kvällar av 7 och kört upp mycket diesel kostade veckan inte mer än 225€/ person vilket var precis enligt kalkylen.
Sedan blev det en tidig god natt eftersom alla var trötta och vi skulle upp redan kl 7.
Grekland 2012
torsdag 4 oktober 2012 - Skrivet av Lisa
Till Kea
Segelbåtshamnen i Vourkari på Kea

Torsdagens segling från viken på Evia till Kea började med bra väder och vind men efter ett tag kom vi in i ett nytt vädersystem med moln och lite regn. Till slut blev det motorsegling med järngenuan med stöd av storseglet. Skönt att komma fram i tid och kunna slappa under några timmar innan middagen. I yachthamnen fick vi efter hand sällskap med 15 andra båtar varav endast 2 till hade kvinnor ombord. Tyska herrgäng dominerar bland besättningarna men vi fick sällskap med ett glatt gäng från Blekinge när vi åkte 8 km upp till den urmysig gamla staden Ioulis för en god middag på Rolandos lilla restaurang. Som alltid kostade middag för 6 inkl 2-3 förrätter, huvudrätter och vin 100€ inkl dricks. Ioulis rekommenderas varmt!
Kvällen avslutades med en god Irish coffee på en bar snett över gatan/kajen.

 

Kommentera inlägget
Grekland 2012
torsdag 4 oktober 2012 - Skrivet av Lisa
Långseglingsdag
Delfiner under ytan
"delfiner under ytan"
Att det är svårt att stillbildsfotografera delfiner med en långsam iPhonekamera blev uppenbart när vi äntligen mötte en familj ute på havet men att filma gick ganska bra.
Under onsdagen gick vi för motor i helt lugnt väder de 52 sjömilen från Skyros till första skyddade viken på Evias sydkust. Det fruktade sundet Kafire'a mellan Evia och Andros visade sig från sin bästa sida. Sundet ingår i huvudleden för fartygstrafik till och från Svarta havet mm och det var gott om stora lastfartyg, som mest såg vi 9 st vid samma tillfälle. Speciell känsla att stoppa Freja mitt på havet utan land i sikte och dyka ned i det 500m djupa klara vattnet. Dessutom hade vi 0,7 knops ström men märktes inte eftersom vi och Freja rörde oss lika fort. Mötet med delfinerna gladde oss alla, de var över 10 stycken och simmade runt omkring fören på Freja under 5-10 minuter innan våra vägar skildes då vi skulle åt rakt olika håll.
Hela färden tog 11h så vi var ganska nöjda när vi kunde kasta ankar för kvällen. Dagen avslutades med en trevlig kväll i sittbrunnen, tänk vi har kunnat äta alla måltider ute så här långt! Så skönt efter denna våta och kalla sommar.
Kommentera inlägget
Grekland 2012
onsdag 3 oktober 2012 - Skrivet av Lisa
Fisksoppan i Linaria, Skyros
Red mullots som serverades till fiskgrytan i Linaria
Restaurangen tvärs över kajen/gatan lockade med fisksoppa och vi gick i samlad tropp ut i köket för att smaka på grundbuljongen - typ. Helt OK. Fisk fick man sedan välja och vi fick in ett härligt fat med Red Mullots (bilden). Dock inte helt lätt att äta för den som är uppvuxen på fiskpinnar och sedan gått vidare till djupfrysta laxbitar a 150gr.
Det blev kaffe på maten på ett annat ställe för att säkerställa att det inte också behövde rensas.
Men smaken på soppan var bra.
Kommentera inlägget
Grekland 2012
onsdag 3 oktober 2012 - Skrivet av Lisa
Skyros
"Linaria, Skyros hamnstad"
Överfärden till Skyros tog ca 5h. Åter igen blev vi tvungna att gå för motor med stöd av storseglet vilket ökade farten från 5.2 knop till mellan 5.7 - 6.4. Orsaken var att vinden kom nästan rakt bakifrån vilket bara gav en fart av ca 2,5 knop för enbart segel. Med samma vind från sidan "tvärs" eller snett framifrån "bidevind" hade vi gjort 4,5 knop och kunnat segla men tidsförhållande tillät inte att fara kors och tvärs över havet bara för att farten skulle vara bra, man måste ju komma mot målet också.
Hamnen i Linaria är den överlägset mest välorganiserad, informativa och renaste (på land) vi sett i Grekland!
Enda plumpen i protokollet går till bimbon på hamnkontoret som behövde 45 minuter för att registrera vårt besök och skriva ut kvittot på 1.80€ på ett mycket hett kontor som fick svetten att rinna och Lisa att lägga sig på besökssoffan helt färdig. Normaltiden är annars 10 min. Men vi har ju mycket sällan någon precis tid att passa när vi seglar så "no problems"!
Jag kan dock inte låta bli att fundera över grunderna för rekryteringspolitiken till hamnkontoren. Nästan utan undantag finns det 1 - 3 blonderade unga kvinnor med hyffsat fördelaktigt utseende på varje kontor iklädda blå uniformer med dito kängor. Inte för att jag klagar på det men varför?
Kommentera inlägget
Grekland 2012
tisdag 2 oktober 2012 - Skrivet av Lisa
Sporadernas ytterskärgård
Vi lämnar Skantzora bakom oss på väg S ut mot Skyros. Lars i förgrunden
"Nisos Skantzoura"
Måndagen började med Skopolos City tour under ledning av guiderna Lisa&Chris. Flera kyrkor, gamla borgen samt fika på kajkafe' stod bl. a på programmet. Avgång med snabbdopp i badviken utanför hamnen och sedan vidare till viken Rousoumi på Alonnisos för lunchstopp med dopp.
Sedan bar det av ut på havet till den avlägsna och låga ögruppen Skantzoura där vi ankrade i lilla viken på Nisos Prasso. Kapten snorklade runt på jakt efter ett farligt ankare som skulle ligga i viken men utan framgång däremot var snorklingen fin. God fiskmiddag och lite musik i månskenet avslutade kvällen.
Kommentera inlägget