Efter att första veckans besättning lämnat oss städade vi och provianterade och efter några timmar anlände vännerna Eva och Hans från Stockholm. Eva är barndomskamrat med Lisa från sommarstället. Hans som arbetat som advokat med specialitet Sjörätt hade hjälpte mig att granska kontraktet med Navigare-Yachting och gett mig goda råd. Nu var det dags att tacka för hjälpen.
Hans och Eva har sjövana från sin fina motorbåt men inga egentliga kunskaper om segling så nu var det upp till bevis för Chris och Lisa. Veckans segling kom att till stor del gå för motor utom första och framförallt sista dagen då vi kryssade hem till Lavrion i kuling under 5-6 timmar.

Första dagen rundade vi Sounion-udden och låg på svaj i ANAVISSOU-viken rakt V om LAVRION under natten. På tisdagen gick vi till mysiga AIGINA på ön med samma namn. Där blev vi först bortkörda från en bra kajplats strax nedanför Hamnpolisens kontor som någon annan senare fick ta. Till slut fick vi dela yttersta änden på en brygga med en hjälpsam grekisk seglare. God middag åt vi på en liten enkel servering inne vid fiskmarknaden efter en intressant promenad i staden.

Nästa dag tuffade vi till turistiska PALAIA EPIDAVROS där vi nästa morgon tog en taxi ca 25 km till den mycket väl bibehållna romerska teatern i EPIDAVROS där akustiken är helt fantastisk. Detta är ett besök jag kan rekommendera och som jag även gjort 2 gånger tidigare, 1966 när jag bilade med mina föräldrar hem från Damaskus efter pappas år som UNMO, United Nations Military Observer, och 1994 när Lisa och jag gjorde samma resa från Israel efter mitt eget år som UNMO.

En 2 timmar kort segling tog oss på torsdagen till lilla mysiga VAHTI på METHANA-halvön. Där gjorde vi bekantskap med en trevlig norrman som seglade med familjen, sina föräldrar och svärföräldrar i en Navigarebåt. Han hade hyrt båtar av många uthyrningsföretag men erfarenheten av Navigare var så positiv att det skulle bara bli Navigare hädanefter. Roligt att höra!

Natten därpå låg vi i PERDIKA på SV hörnet av AIGINA som också kan rekommenderas och blev granne med den goa norrmannen igen. I hamnen lyckades vi fånga in en gammal kätting med ankaret och fick god nytta av specialverktyget som ser ut som en hästsko med två tampar vilket är till för att fånga upp andra kättingar med så att man kan få loss det egna ankaret. Detta imponerade på den norske svärfadern som tyckte att vi verkade mycket erfarna.......
Strandpromenaden i PERDIKA är en enda lång restaurang gata som under semestersäsongen fylls av turistande greker från Aten mm. Alla ställen höll öppet men det var tomt nästan överallt. Minnesvärt från den middagen är att det är kanske enda gången hittills som vi varit tvungna att köra ut vinet (?) och ta in öl istället.

Efter sista dagens hårda kryss upp till Sounionudden gick vi in i viken och kastade ankar och åt en sen lunch, ganska så trötta. När vi sedan skulle iväg satt ankaret fast. Det fanns inga möjligheter att dra upp det. Nu var goda råd dyra. Efter en kort diskussion tog en huttrande Kapten på sig cyklop m.m. och sjönk ned i vattnet som dock var riktigt skönt ca 22 grader. Ankarkättingen hade kilat in sig under 2 platta stenblock vilket förklarade varför det satt fast som berget. Nu började diverse manövrer med Chris som dirigent i vattnet, Hans som relästation på fördäck och ansvarig för ankarspelet och Lisa vid rodret. Efter ca 10 minuter hade vi fått kättingen att krypa fram under de båda stenblocken och kunde ta upp ankaret och komma iväg den sista sträckan upp till Lavrion. Det är inte utan att jag fortfarande känner en viss tillfredsställelse över att vi så enkelt löste detta problem som först gjorde oss alldeles förskräckta och där jag för mitt inre öga såg hur vi sågade av ankarkättingen och offrade ankaret och många sköna euro till havsguden. Men har man småländskt påbrå i flera rakt nedstigande led så är detta inte precis den första lösningen man tar till.

Väl i hamn i Lavrion möttes vi av en orolig norrman som i ett tidigt skede gått förbi oss strax utanför PERDIKA och sedan försvunnit i kulingen. Han hade efterhand blivit alltmer orolig över att vi inte kom och var nu så glad över att vi lyckats ta oss till Lavrion att han kom med en flaska norsk snaps och bjöd på en dramm. Den omtanken värmde!

Veckan avslutades med middag på vårt favoritställe i Lavrion och mycket nöjda flög vi hem med SAS dagen därpå.