På Santorini kom den tredje besättningen ombord. Kurskamraten från det militära (KS/182 QRSN 1973-4 och MHS AAK+ASK 1980-4) Rolf (Roffe) http://www.toppsegel.se med hustru Lis-Marie (Lisse) som introducerat oss till segling i Medelhavet och som vi också haft det stora nöjet att segla med i Sverige på deras fina Dufour Grand Large.  Dessutom Anders (Dallas) och hans norska kärlek Berit som vi lärt känna på Roffe och Lisses seglingar i Medelhavet. Anders är också f.d. officer och IT säkerhetschef i det militära så vi har mycket gemensamt. Dessutom gillar vi Pink Floyd och P Floyd. Roffe och Lisse var de som fick upp våra ögon för GI och LCHF kost så nu blev det åter till LCHF dvs. inga kolhydrater = öl och drinkar mm men rätt mycket vin….

Lisa och Chris behövde pyssla på båten och därför skickades även denna gång den nya besättningen på egen sightseeing. Knappt hade de åkt förrän hamnkaptenen dök upp och beordrades oss att flytta Freja till en ännu säkrare plats i inre hamnen inför den vindkantring och oväder som väntades till kvällen. Väl på plats fick vi strax därefter sällskap av en större holländsk seglare som förtöjdes utanpå Freja.
Efter några timmar kom besättningen tillbaka och började bära ombord påse efter påse med vin som inhandlats på Boutaris fina vingård. Jag undrade i mitt stilla sinne hur vi skulle hinna dricka upp allt detta och den funderingen blev ännu större när ytterligare flaskor ful-vin inköptes i samband med provianteringen lite senare på kvällen. Jag hade inte behövt bekymra mig, besättningen hjälpte oss att lösa detta problem på ett så rejält sätt att ytterligare vinproviantering blev nödvändig senare i veckan.

Natten blev blåsig och gav också sommarens första av infödingarna mycket efterlängtade regn men med vinden i nosen och intryckta mellan kajen och holländaren låg vi lugnt och tryggt.
Vi hade haft fundering om vädret skulle tillåta oss att komma iväg nästa dag men fram på f.m. hade det mojnat så mycket att vi kunde gå. Tyvärr tillät inte tiden att vi kunde gå genom kalderan utan vi blev tvungna att bara runda SO spetsen av Santorini och sedan fortsätta i nordlig riktning. Det blev en inte allt för rolig färd med blandat, mest halvdåligt väder och vind som kom och dog i omgångar. Natthamn fann vi en lång  men mycket trång vik ” Pigadhi”  på SO hörnet av Irakleia mellan Ios och Naxos. För att inte riskera att ställa till det för den båt som eventuellt skulle komma in senare till den lilla kajen där vi låg avstod vi från att förtöja tvärs över viken. Fel beslut! Sent på kvällen dunkade Freja i med kölen. Vi hade draggat. Stor aktivitet utbröt men efter ett tag låg vi på plats med en lina iland på vardera sidan av viken och dessutom väl utmärkt med en fendert. God natt.

Måndag morgon var regnig och sval men vi kom iväg enligt plan på en nordlig kurs mot etappmålet Naxos stad. Vi kunde strax konstatera att nästa 2 vikar på Irakleias ostkust Livadhi och Yeoryios nog hade varit att föredra som ankringsplats. Efter en lagom lång och odramatisk seglats lade vi till i ett skyddat hörn i Naxos hamn och konstaterad strax att vi hade sällskap av Macava, en Bavaria 38 i Navigares flotta ägd av Mats och Carina. Mörka moln och ökande vindar förutspådde oväder nästa dag och det stämde allt för väl när vi vaknade på tisdagen.
Beslut: ingen segling, hyr bil, se ön. Med Roffe som chaufför for vi iväg i en halvstor Fiatbuss. Det regnade snart så kraftigt att jord och stenar började rasa ut på vägbanorna och en viss oro uppstod för att vi skulle kunna bli instängda av jordras på en av småvägarna vi tog men allt gick bra. När kaffesuget blev oss övermäktigt hittade vi till slut ett litet lokalt kafé som nog väldigt sällan lockade turister. Genuin icke turistmiljö. Grekkaffet var utmärkt men det normala kaffet var ingen höjdare. Värden ställde efter ett tag fram ett fat med kött, potatis och bröd. Det kastade vi oss över utan en tanke på LCHFdieten. Sedan fortsatte färden upp till lilla badorten Apolonas på Naxos NO spets. Här rullade vågorna dramatiskt in i hamnen och över en del av strandgatan och det blev några små dramatiska rusher på strandgatan för att komma till en bra utsiktsplats. Kul och påminde starkt om när vi som barn lekte med vågor på någon strand. Därefter en god lunch med utsikt över hamnbassängen och sedan fortsatte turen längs den norra kusten tillbaka till hamnen.

På onsdagen var vädret mycket bättre än väntat och vi fick en ganska bra seglats för styrbords halsar till Livadi på Serifos. Här har vi alla varit tidigare men det gjorde inget för Livadi är en plats väl värd att återkomma till. Dock avstod vi denna gång från att besöka gamla stan uppe på kullen. God middag ombord i sittbrunnen, skönt att kunna sitta ute igen efter 2 regniga kvällar.

Torsdagen bjöd på lugnt, klart och varmt väder. Någon mindre kunnig kanske undrade varför vi gjorde 8:or i viken men vi bara kalibrerade färdigt alla instrument inne i viken under Roffes kunniga ledning innan vi gav oss iväg.   Vi gick längs med Serifos västra kust upp till Kythnos för motor och autopilot. Dallas övade körsång på fördäck, Roffe lyssnade intensivt på veckans bok, Brobyggarna av vår svenske Hemingway och övriga läste och pratade och hade det skönt. Lunchstopp med härligt bad i Dimitriou viken på SV Kythnos där vi hade turen att den eskader som låg för ankar i viken när vi kom in strax gav sig iväg.
På eftermiddagen fortsatte vi mot Dubbelviken (Sandy bay) på Kythnos och valde för första gången att lägga oss i den västra yttre viken. Mera bad och en simtur in till land för att undersöka det konstiga föremål som låg på stranden. Det visade sig tyvärr vara en död delfin som spolats upp på stranden men vi kunde inte konstatera hur den dött.
Vi lärde oss att det gungar ganska mycket av vågorna från större motorfartyg som går förbi utanför ön när man ligger i denna viken. Möjligen kan man komma undan vågorna något om man lägger sig i den lilla viken med den varma källan som man har om babord när man seglar in.

Sista dagen tog vi lunchstopp i Ormos Kavia (Koundouros) viken på SV Kea. Där fick vi sällskap igen av Macava, kul. Därefter följde en tuff kryss via sydspetsen på Makronisos och in till kusten några NM söder om Lavrion. Nu hade vi fått nog och tog ned seglen. Avslutningsvis kämpade vi och Freja sedan hem i motvind och motsjö för motor till Lavrion. Det var skönt att komma in i sjölä i hamnbassängen och sedan få lägga till vid hemma kajen. Därefter följde några intensiva timmar med avrapportering av skador och skavanker, bränsle och vattenpåfyllning, framtagning och avbockning av alla prylar som skall vara kvar i vårt förråd i Lavrion, biltur till förrådet med Jane och packning inför hemresan. Dagen avslutades med middag på stamstället på gågatan och eftersnack.

På lördagen lämnade Anders och Berit oss för en kortare vistelse i Aten innan hemresan till Nordnorge. Vi övriga fick enda negativa känningen av krisläget på flygplatsen där vår hemresa fördröjdes några timmar av en vild och tydligen mer eller mindre daglig go-slow-strejk av flygledningspersonalen.

Efter 3 veckors segling med 3x4 gäster ombord kontinuerligt så var Lisa och jag ganska nöjda med att åka hem. Vi lovade oss själva att nästa gång ha några dagar eller en vecka utan gäster ombord, inte för att vi inte hade haft det bra och trevligt med våra gäster ombord men för att kunna få koppla av ett tag utan ansvar för annat än oss själva och Freja. Den osäkerhet vi känt för att segla Freja på egen hand hade nu också börjat ge vika och vi kände att nu är det dags att segla ”solo” för första gången och bygga upp självförtroendet.