Vi seglade in i hamnen glada och nöjda och tog in seglen och förberedde angöringen av kajen. Man vinkade in oss mot den södra kajen där vi fick ca 10m/s medvind från kl 10 och en hel del vågor när vi skulle backa in. Svår situation och ju något som ingen av oss hade vana av eller hade övat.
Chris tog mod till sig och backade in på andra försöket men vinden tog tag i Frejas för och vi svängde in med vår för i fören på den större 50fotare som vi skulle ligga bredvid. Viss kalabalik uppstod, nedre mantåget gick av och en mindre skada uppstod på relingen i fören men vi fick fast mooringlinan i fören och akterlinorna i land. Båtarna gungade farligt mot varandra så nu blev det fullt race på att lägga ut och justera fendrar. Vi låg hyffsat och kunde t o m få landkontakt med landgången men det var spännande att ta några snabba steg på en vilt gungande bräda. Den förberedda lunchen dukades fram i salongen ca kl. 15 och vi åt så snabbt vi kunde medan Freja ryckte vilt i förtöjningarna. Därefter släppte vi lite på aktertamparna och det blev aningen bättre med rycken men sämre läge mot båten bredvid eftersom vi kom närmare med aktern. Samtidigt tappade vi möjligheten att gå i land. Nu ökade vinden och vågorna och risken att slå i kajen steg dramatiskt inte minst för grannbåten som låg närmare kajen. Vi började köra motorerna framåt på båda båtarna för att hålla emot och kajen bakom grannbåten kläddes efter hand med fendrar. Vid något tillfälle uppstod ändå kontakt mellan båt och kaj.
Så kom nästa 2 båtar som skulle lägga till bredvid oss. De cirklade och cirklade och till slut kom en med tysk besättning in mot oss och kajen i full fart bakåt. Men den kom för långt ifrån oss och när vinden tog tag i dess för svängde den med vinden men missade oss och gled i stället in med långsidan i kajen där massor med folk försökte ta emot.
Så kunde den inte ligga kvar och strax svärmade det av Navigarefolk på och bredvid båten och efter ett bra tag med Navigarefolk som besättning lyckades man pressa ut aktern och lämna kajen dock inte utan en rejäl smäll med fören mot kajen först. Läget var nu mycket svårt på vår kaj och Navigare beslutade att börja flytta båtarna och inte ta in några fler. Jan och Chris hade under tiden fått tag på ytterligare 2 mooringlinor och lyckats dra ut Freja på säkert avstånd från kajen och fick order att t.v. ligga kvar eftersom vi ansågs ha den säkraste förtöjningen.
Då kommer folk springande på kajen från lovart och ropar att en STOR färja från bolaget Salamis slitit sig från sina förtöjningar och vridit sig ner mot vår kaj. Nu började det bli farligt att ligga kvar eftersom färjan inte var säkrad. En kvinna kom fram och uppmanade oss att lämna båten. Efter en kort stund hejdade vi oss dock i förberedelserna - vem var hon? Såg henne agera igen senare under eftermiddagen och då lyste paniken i hennes ögon. Troligen kom hon från en annan båt.
Vår grannbåt kommer i väg under stor dramatik från kajen och det innebar i och för sig att vårt läge förbättras men vi fick också besked att även vi skall flytta till en plats som betyder att vi skall runda färjans akter på vägen. Strax därefter meddelas att riskerna med den manövern bedöms för stora p.g.a. vattenvirvlarna som skapas när färjan låg på full back för att inte driva ned mot oss fritidsbåtar. Vi ligger kvar.
Men färjan kryper närmare och den höga kommandobrygga börjar torna upp sig ovanför de stora motor- och segel-fartyg som ligger emellan oss och färjan. En mast börjar luta dvs. en segelbåt är nu på väg att köras över av färjan som inte kan hålla sin position. Vi får order att evakuera Freja. Dramatiskt men på något sätt overkligt, som om det vore en katastroffilm på bio.
Lisa och Kerstin river ihop pass, pengar, kameror etc. i varsin ryggsäck under tiden som Jan och Chris släpper lite på mooringlinorna för att landgången skall nå kajen. Under hela tiden har vind och vågor ökat stadigt och nu blåser det kuling nästan rakt in i hamnen och på oss. Färjan kommer närmare och det är stor uppståndelse på kajen. Flickorna kommer i land och vi får ett besked att någon från Navigare skall komma och köra undan Freja. Ok med oss. Men ingen kommer. Färjan kommer närmare och vi får höra att den påkörda segelbåten, en större katamaran, sjunker. Avståndet till färjan är nu ca 75m och den tonar hotande upp sig över den närmaste motorjakten.
Chris tar nu beslut - vi lämnar kajen! Vi upplever nu att det är mycket bråttom. Jan som står i aktern tar hand om akterlinorna och motorn. Chris som är på däck tar sig framåt på det vilt gungande och ryckande däcket och måste nu ta loss 3 grova mooringlinor och ytterligare en lina som ligger som spring mot fören.
Första mooringen lossas snabbt. Näst i tur är den långa springen som aldrig vill ta slut men till slut försvinner den över relingen. Chris märker nu att akterlinorna är loss och kastar sig över de två återstående mooringlinorna i fören och får loss dem men Freja går inte framåt. Han ropar på högsta volym KÖR, KÖR!
Jan ropar samtidigt "jag har ingen motor" och inser att med motorn på full fart framåt utan effekt så måste en lina ha gått in i propellern (se foto). Chris hör inte Jan men det är ändå för sent. Freja glider in med ett mindre brak med långsidan i kajen. Massor med folk har skyndat till och nu upprepas räddningsmanövern som för den tyska båten men med den skillnaden att vi kan inte komma iväg pga. linan i propellern.
Men till all lycka ser vi nu hur färjans nyss så hotande för svänger bort ifrån oss. Faran över.
Återstår att säkra Frejas läge mot kajen vilket Navigares personal och andra hjälper till med samtidigt som vi plockar ihop vår personliga saker, sängkläder, diskar och lämnar rapport till Navigare avseende fel vi upptäckte tidigare under seglatsen. Den listan var kort men innehöll en allvarlig punkt, hjärtstockens rörelser fram och åter i övre fästet dvs precis under locket till reservstyrningen. Navigares attityd var något frustrerande " detta känner vi till sedan tidigare mm". Varför har man då inte åtgärdat det så att det inte återkommer och skrämmer seglarna med sina kraftiga "klonk"? Jag kan inte avgöra hur farligt felet är men det verkar klart skrämmande på alla oss ombord. Jag står dock på mig och krävde att problemet skulle åtgärdas på ett permanent sätt och berättade hur La Futura / Pelle H. löste problemet på Menorca. Min servicekille Dimitris lyssnade och eftersom det är en bra kille så hoppas jag på en positiv lösning.
Dagen avslutades med att vi tog in på Sarons hotell 5 km söder om Lavrion eftersom det skulle vara omöjligt att få någon sömn på Freja så länge vädret bestod. När vi passerade hamnen på väg till flyget nästa morgon hade vädret lugnat ned sig och vi såg att Freja låg stilla vid kajen.
Nu väntar vi med viss spänning på den slutliga skaderapporten, bl a slets bb aktre halkip av och sb reling bokades av mooringlinan som man inte kunde dra in på rätt sätt när vi förtöjdes i början.

Att vi i besättningen återupplevde händelserna på olika sätt i sömnen de följande nätterna och har funderat mycket på hur vi kunde ha agerat annorlunda är nog inte så konstigt.

Lärdomar:
Situationen var mycket speciell med en maximalt olycklig och ovanlig riktning i Lavrions hamn för vind och vågor. Vi skulle aldrig ha lagt till där blev anvisade. Situationen för de förtöjda båtarna var redan besvärlig när vi kom in för förtöjning och väderrapporterna förespådde att det skulle bli värre. Jag hoppas Navigares chefer tar lärdom av detta, för egen del kommer jag aldrig att försöka förtöja på detta sätt igen under motsvarande förhållanden. Jag kommer gå till en säker plats och lämna över båten där till bolagets personal som sedan får ta ansvar för vidare hantering.

Lämnade Methana i lugnt väder men med mörka moln 08:30. Inom 30 min kunde vi börja segla med full genua och ett rev i storen i lä av ön Poros. Lugn och fin segling men det skulle bli ändring på det. Utanför Poros ökade vinden ordentligt och vi tog snabbt in ytterligare 2 rev i storen. Kursen mot Sounionudden var 82grader men vi gick bidevind i 110grader för väderapporten förebådade att vinden skulle vrida mot SO och i så fall ville vi ha marginal för att klara Sounionudden. God fart 6,5 -- 7,5 knop.
De mörka molnen med regn, vind och åska verkade passera bakom oss mot Aten men till slut hann vind och regn ifatt oss. Kuling och hårt regn och sjö som byggdes upp till imponerande höjd och träffade oss snett framifrån gjorde seglingen jobbig. Vi tog in storen helt eftersom den inte verkade bidraga till farten framåt. Vid ett antal tillfällen "broachade" vi ordentligt och vattnet forsade på lädäck och vid något tillfälle även in i sittbrunnen samtidigt som Freja gjorde en ordentlig "sladd" upp mot vinden. Men det gick bra, vi hade kontroll och ingen var rädd.
Seglingen ackompanjerades av Mozarts pianokonserter, Leonard Cohen och Simon & Garfunkel med Bridge over troubled water mm på hög volym men till slut var det omöjligt att höra musiken.
Sista timmen fick vi en snabb slör in mot Lavrion med nytt hastighetsrekord på 11,1 knop när vi surfade på en stor våg.

Efter den gumpiga natten kastade vi loss redan kl 08 utan morgonpromenad eftersom vi räknade med en lång dag och vädret dessutom såg hotande ut bakom oss men verkade ljusna över Saroniska havet, vårt mål. Snart kom regnet och vind i kulingstyrka och vi forsade fram mot kanalen med ständiga "klunk" från hjärtstocken.
Eftersom möjligheterna att ligga skyddat i väntan på att få gå genom kanalen var mycket begränsade ringde jag Isthmia Pilot dvs kanalens trafikkontroll och begärde tillstånd att få passera om en timme när vi skulle komma fram. Det hade jag inte mycket för (tror jag) utan vi fick gå igenom de vanliga procedurerna med att anropa på VHFen på 1M resp 3 kabellängders avstånd. Eftersom det inte var någon annan trafik på gång skulle vi få gå igenom direkt, bara först vara standby i 5 minuter. Tiden gick och första bron sänktes och gröna ljuset tändes. Skepparn trodde i sin enfald att det även skulle komma ett besked på radion men det var bara tyst. Anropade då igen och informerade om det gröna ljuset. Svar: oh is it green light(!) - please proceed.
Genomfarten gick bra och kul att se sänkbroarna sänkas ned (6m) och sedan komma upp bakom oss igen. Intressant och annorlunda lösning, måste vara fransk.
Efter att vi betalat 149€ för genomfarten och tagit en ordentlig fika fortsatte vi i det nu betydligt bättre vädret. Vi fick en härlig omväxlande segling med allt från plattläns i 8m/s till kryss och läns i upp till 18m/s vilket är lite för mycket av det goda. Nytt hastighetsrekord 9,4 knop uppnåddes.
Klunket från hjärtstocken ökade dock i frekvens under dagen och på kvällen lånade vi verktyg och drog åt bultarna så gott vi kunde.
Natten tillbringades i den lugna marinan i Methana i det grumliga svavelhaltiga vattnet och den inte alltid behagliga doften av svavel= ruttna ägg, typ. Inget knäppande eller knastrande från skrovet under natten, djuren som skapar det kan väl inte överleva i hamnbassängens vatten.
Besättningen provade på varma svavelbad i den naturlig bassängen i havet strax utanför hamnen och överlevde. Inte ens nagellacket åkte av. Natten blev sedan lugn. I morgon väntar hårt väder med kuling och mycket regn under överfarten till Lavrion.

Efter en lugn natt vaknade vi till en strålande dag i Galaxidhi. Sedvanlig morgonpromenad denna gång i "parken" på andra sidan hamnen och därefter shoping i en liten handelsbod nära båten som kunde ha stått på Skansen. Jättefin!
Ingen vind när vi kastade loss men ganska snart blåste det upp till 12-13 m/s slör med efterhand ganska stora vågor att surfa på. Ungefär halvägs till Kiato på Peleponnesos var det dags för lunch och vi beslöt att dreja bi för att förenkla i köket och även testa hur det fungerade.
Det blev klart svår att få till ett bra läge på båten. Ett rev i det planskotade storseglet och efter hand knappt något kvar på förseglet skapade ingen bra dreja bi situation. Vi låg tvärs med vågorna och rullad ordentligt samtidgt som vi gjorde ca 2 knop. Hade förväntat oss ett läge närmare vinden och med viss pendling i båten. Vid ett tillfälle gick hon själv över stag och på det hela taget upplevde jag inte att detta var något som skulle kunna användas vid behov i mycket stark vind. Synd, god råd mottages tacksamt!
Efter manöverövningen fick vi en fin resa till Kiato som dock blev en besvikelse. Tråkigare närstadsdel och hamn får man leta efter. Vi lades oss längssides på stora hamnpiren liksom övriga båtar (4). Hamnen är helt öppen mot SO och på småtimmarna när vinden vridit till sydlig fick vi in en hel del skvalp i hamnen. Som försiktighetsåtgärd hade vi satt plankan som extra skydd mellan fendrarna och kajen. Vi tror att det blev bra.
Klockan 3 väcktes vi av glas som krossades och kom efter en stund upp för att kolla läget.
Såg inget men Chris kände en ny doft. På morgonen upptäckte frukostgänget att en flaska med
ett glöggdoftande ( och smakande) innehåll som inköptes på Zakynthos ovanför Wrek bay hade sprängts. Trolig orsak gäsning i förening med mycket rörelse. Klibbigt i barskåpet blev det då det mesta fortfarande fanns kvar i flaskan. Nattens sömn blev inte bra.

I lugnt väder lämnade vi Navpaktos och redan efter en halvtimme fick vi lite vind och satte segel. Avsikten var att följa den norra kusten och det gick bra fram till Trizonia och i sakta mak 2-3knop. Efter lunchstopp på svaj med bad blev det bättre fart på seglingen. Vinden ökade till som mest 14m/s slör och vi satte nytt fartrekord 8,7knop. Precis när solen gick ned bakom de höga bergen styrde vi in i fina Galaxidhi. Gott om plats vid kajen och gratis el och vatten. Vi kände också igen flera båtar från tidigare hamnar vilket alltid är trevligt.
Staden var på 1800-talet den näst största hamnstaden i Grekland med en stor handelsflotta som drog in pengar till staden. På 1960-talet beslöts att staden skulle försöka återta sin forna glans och stränga byggregler infördes. Resultatet är klart attraktivt.
En klart godkänd middag intogs på en fin restaurang med skeppsinredning vid kajen och sedan vandrade vi runt i de närmaste delarna av staden innan det blev godnatt.
Sammanfattningen var att vi ånyjo var positivt överraskade av dagen med både bättre väder och segling än som utlovats av vädersiterna.

Måndag morgon vaknar vi till en fin morgon och det är nästan helt vindstilla i hamnviken i Mesolongion. När vi går för motor över viken ser vi 2 stora sköldpaddor som snabbt dyker när vi närmar oss. Fortsatt motorgång utanför kanalen mot första sjömärket 4M bort. Strax innan vi når märket ökar sjögången markant och Freja tappar farten med nästan 50% i den kraftiga motsjön. Detta beror på den något för svaga motorn och eftersom vi samtidigt får vind så sätter vi segel. Vinden och sjögången ökar snabbt och vi får en härlig men ganska jobbig kryssbog tvärs över Patrasviken rätt in i Patras hamn där vi äter smörgåslunch under gång innanför hamnens vågbrytare. Sedan behövs det ytterligare några slag innan vi kan passera in under den stora och mycket vackra bron mellan Peleponnesos och grekiska fastlandet. För att göra detta måste man begära tillstånd på VHF kanal 14 av Trafic control. Alltid lika kul att få prata på radion!
Seglatsen avslutas med att vi försiktigt tar oss in i Nafpaktos medeltida befästa hamn som är mycket liten, endast ca 50 meters diameter och där får vi samma plats som när vi passera åt andra hållet för 10 dagar sedan. Kvällen avslutas med en promenad upp till borgen 200 meter ovanför havsytan. Där möts vi av en fantastisk utsikt över staden och havsviken samtidigt som solen går ned. Hyffsad middag med bästa rödvinet hittills på en restaurang vid hamntorget och sedan snart i säng för vi var klart trötta efter denna fantastiska dag.

Lördag fm lämnade vi Kalamos efter sedvanlig morgonpromenad. Målet för dagen var en ankarplats på Nisos Petalas SO sida där bra skydd utlovades för de väntade västliga vindarna.
Därifrån planerade vi att ta oss under bron och in i Korintviken nästa dag, en sträcka på ca 45M som med västlig vind inte skulle vara något problem. När vi kastade loss var det nästan helt vindstilla och vi puttrade på för motor i 1500 varv ( normalt marschvarv är 2000) eftersom vi bara skulle gå 15M. Efterhand kom vind och vi började segla. Det gick undan med bra fart och redan 14:30 kom vi fram till det avsedda dagsmålet. Vi var överens om att fortsätta eftersom det gick så bra och bestämde oss nu för att gå till den mycket karga och branta ön Oxia där det enligt piloten skulle finnas en möjligt ankarplats på läsidan av ön. Ankarplatsen var ockuperad av en fiskeodling visade det sig och dessutom utsatt för fallvindar i kulingstyrka. Omöjligt att använda!
Nytt beslut, fortsätt till marinan i Mesolongion som vi från början tänk avstå från att använda. Nu var tiden knapp, bara dryg 2 timmar dagsljus kvar och en distans på 16M till inloppet och därefter ytterligare 2,5M till marinan i den muddrade kanalen. Normalt skulle det ta oss ca 3--4 timmar att avverka denna distans men med stark medvind och med stöd av motorn kunde vi nu göra mellan 6,5 till stundtals 8 knop och då skulle det precis gå innan det blev svart.
Vinden höll i sig nästan hela vägen och Freja visade sig från sin snabbaste sida. Det var härligt att susa fram i dessa för oss lätt hissnande hastigheter.
Solen gick ned bakom oss och i den sista delen av skymningen nådde vi inloppet och när vi kom fram var det helt mörkt så när som på diverse ljus på land. Vilken fördel det var att vi varit här tidigare! Eftersom vi bara skulle stanna till nästa morgon och inte behövde bunkra vatten eller el kastade vi ankar ute på fjärden, fixade en kycklinggryta med ananas och kröp till kojs ganska tidigt mätta och belåtna efter en jättefin dag.
Under efternatten började det blåsa upp nu från NO. Om vi legat på någon av de tidigare tänkta ankarplatserna skulle vi fått klara problem någon gång vid 3-tiden på natten. Så skönt att vi låg där vi låg!

När vi vaknade i gryningen på söndag morgon blåste det 6-7 m/s från NO. Visserligen motvind men helt OK vindstyrka. Väl ute ur kanalen satte vi segel och nu blåste det 10-12m/s.
Vi revade seglen och fortsatte. Ytterligare rev behövdes snart tas in på storseglet men av någon outgrundlig anledning hände ingenting när vi vevade på inhalet till seglet. Skrämmande, vad var fel? Tänk om vi inte skulle kunna få ner dvs in seglet senare?
Trots det fortsatte vi allt medan kapten funderade på alternativa lösningar. Snart konstaterade vi att vi gjorde dålig fart och kurs pga av segelsättningen och detta skulle bli en mycket lång hård dag. Samtidigt ökade vinden ytterligare till 15-17m/s dvs kuling och sjön blev allt grövre.
Ibland måste man våga ta fega beslut, kapten beordrade nu helt om och återgång till Mesolongion! Beslutet fick ett positivt mottagande.
Under återfärden funderade vi på hur vi skulle lösa problemet med storseglet. Efter en stund upptäcks det plötsligen att vi dragit inhalet åt fel hål i den tidigare stressen dvs i fel del av den oändliga linan (inhalslinan är en lång ögla utan slut) Klart att seglet inte rört på sig!). Så skönt att vi kom på vad som varit fel.
På vägen in i marinan hittar vi tyvärr en stor död havssköldpadda i kanalen, tråkigt!
Väl framme i marinan anmodas vi att inte försöka lägga till på grund av den starka vinden utan att istället kasta ankar på fjärden pch invänta svagare vindar. På Lisas förslag sökte vi oss tvärs över fjärden till den kommersiella delen där vi efter en hel del pyssel som innebar att vi i brist på utrymme först lade till med aktern, därefter fick hjälp att förflytta en charterbåt en bit längs kajen och slutligen kunde lägga till igen längs med kajen i den lucka som skapats. Att hantera båtarna i den starka vinden som hela tiden försökte blåsa dem ut från kajen var klart tungt och krävde inte bara muskler utan även brains.
Strax därefter blåste Kerstins keps i sjön och drev iväg. Kapten som väntat på ett bad under hela gårddagen slet av sig skor, klocka, kläder (allt!) och hoppade i sjön och kom snart simmande tillbaka med kepsen på skallen. Dusch på badbryggan till allmän beskådan (blottare?) då vattenkvaliten var klart tveksam och sedan kunde vi promenar in i staden för rekognosering av affärer och till slut hittade vi även ett ställe som kunde tillhandahålla vår hett åttrådda glass. Slutdatumet för glassförsäljning verkar vara passerat i Grekland nu.
I morgon gör vi ett nytt försök att komma vidare, hoppas det blåser mindre då.

Dagen startade med att vi gick in i viken och lade till i den lilla hamnen som nu var tyst och stilla. Av gårdagskvällens "festprissar" syntes inga spår. Vi förtöjde bredvid en svenskflaggad Ballad med ett av ägarparen ombord och fick anvisningar om lokalisering av närmaste Mini Market. Vi knallade iväg i samlad tropp inställda på att först promenera och sedan handla på återvägen. Snart kom vi in i den ganska stora och mycket grekiska byn Katomeri. I byn fanns ett antal affärer men vi beslöt fortsätta mot hamnbyn Vahti. I vår iver att hitta en genväg ut ur Katomeri kom vi att följa en allt mindre stig ned i en ravin och till slut växte den helt igen och vi fick gå tillbaka uppför den ganska branta stigen. Pust!
Snart fann vi dock stora nya vägen ner till Vahti som hade en stor hamn med många segelbåtar och lokala fiskebåtar. I hamnen låg även 3-4 svenskflaggade båtar varav minst en med Medelhavsseglarnas standar i riggen. Vi hälsade med god morgon men fick egentligen ingen reaktion från personerna ombord vilket var lite förvånande. Som försmådda friare dröp vi av längs kajen, handlade och beslöt att ta en annan väg tillbaka till Freja utan att passera Katomeri. Sådant är alltid spännande eftersom vägskyltar saknas men tack och lov för kartappen i Chris iPhone!
På väg ut ur Vahti kom vi till en fin villa med en vacker trädgård. I vanlig ordning skulle nu blommorna beundras och fotograferas. Strax dök ägarinnan upp, en engelska kvinna ( ingen lady med den breda dialekten!) som vi pratade en stund med. De hade bott på platsen i 20 år till och från under åren, i början på hotell med sedan 8 år i huset.
Promenaden tillbaka gick utmärkt utan felnavigeringar och strax hade vi kastat loss och körde ut till yttre delen av viken där vi gjorde ett kortare badstopp.
Sedan följde en lång eftermiddag med långsam behaglig segling i svag vind och stålande sol. För det mest gjorde vi bara omkring 3 knop. Vi fick uppleva ett trevligt möte med en större flock delfiner som sakta simmade förbi. Till slut rundade vi Sydspetsen på Kalamos och fick en fin halvvind upp i det vackra dramatiska sundet mellan Nisos Kalamos och Nisos Kastos till byn Kalamos. George den självutnämde hamnkaptenen och tillika inkastare till den egna restaurangen mötte i hamnhålet och anvisade plats på landsidan i skuggan och med en rad sopptunnor som en stor del av utsikt från sittbrunnen. Ända fördelen vara att vi fick tillgång till vatten. Hamnen fylldes snabbt på med en eskader från Sailing holidays som vi sett tidigare i Fiskardho men till närmaste granne fick vi en stor illaluktande motorjakt med två äldre (dvs i vår egen ålder typ) engelsmän som kallade varandra "darling" mm. Senare inbjöds vi till en rundtur på den drygt 40 år gamla träbåten som luktade diesel och motorolja. Vi nappade inte på erbjudandet om något att dricka eftersom vi mer behövde mat än gin vid detta tillfälle och besättningen verkade inte heller behöva mer innanför västen.
Vägen upp till byn slingrade sig brant uppför slutningen och eftersom de flesta husen var mörka gav den ett något övergivet intryck även om husens kondition verkade OK. Vi fann ingen användbar taverna i byn och fick återvända ned till hamnen och Georges restaurang där vi avåt en helt OK måltid inklusive efterrätt där 10% joghurt med honung ersatte glassen till äppelkakan och baklavan, LCHF i kubik! Därefter blev det god natt.

Efter en lugn natt firade vi först Jan som fyllde pension och sedan vandrade vi på förmiddagen upp till Spartakhori ovanför hamnen och försökte därefter hitta en väg ned till stranden längst inne i viken men misslyckade och kom tillbaka till byn igan. Nu behövde vi en fika och hittade ett öppet kafe.
Värden var mycket pratsam och vi utbytte tankare om olika ting. Det hela avslutades med att vi besökte den lilla butik i gatuplanet och köpte trevliga tabletter med ett flygfoto av Meganisi, antagligen samma foto som i Heikells Pilot.
Därefter seglade vi i sakta mak till viken Atheni där vi lades oss på svaj, badade, solade och lagade en god middag. Natten blev helt lugn och vi var mycket tacksamma för att vi inte gått in till hamnen längst inne i viken för därifrån strömmade hög musik under kvällen och vilda rop. Men nere i Freja hördes inget av detta.

Efter några timmars lugn segling i NO riktning från Fiskardho med sällskap av minst 50 segel kom vi fram till Stenon Meganisiou dvs sundet mellan Levkas om styrbord och ön Meganisi. Höga bergssidor på Levkas och mjukare kullar på Meganisi skapade en vacker passage. Meganisi är en ö med många vikar och området påminner mycket om Stockholms skärgård men omgiven av höga dramatiska berg. Det är många segelbåtar i området och i de större vikarna ligger små byar.
Vi lade till i en fin vik vid Spartakhori vid en gratisbrygga med el och vatten MEN förutsattes intaga vår middag på tavernan! Den blev inte billig och lokalen som bäst kan beskrivas som ett industritält/hangar med lysrör vid stranden var den minst charmiga vi upplevt. Maten var dock OK och det hela blev en ny trots allt på det hela taget positiv upplevelse.

Efter en lugn natt i Poros gick vi för motor i den svaga vind norr ut i sundet mellan Kefalonia och Ithaka. Badstopp och senare sillunch med snaps samtidigt som vi kryssade väldigt försiktigt med revad genua i svag vind. Styrde in i Fiskardhos lilla hamn som redan verkade fullbelagd men vi hittade en av de sista platserna - trodde vi.
Men nu gled den ena eskadern efter den andra in i hamnen och ankrade upp på led med långa linor i land. Vår kaj som var full tog emot ytterligare 2 båtar bredvid oss. Totalt räknade vi 85 båtar på kvällen men det kom in fler därefter. 
Fiskardhos hamn omges av fräscha restauranger och små affärer. Vi handlade en del under en promenad runt i den fina byn. På kvällen när vi gick runt och valde matställe passerade vi det en stället efter det andra med musik i olika volym. Vi var väldigt tacksamma för att vi inte hamnat på södra kajen där tung rock på högsta volym dränkte alla försök till samtal etc. på båtarna längs den kajen. Natten blev lugn trots musik till 2 eller var klockan 3(?) och motorljud under lång tid från närmaste båtgrannen när de skulle gå kl 05:00 men kom iväg betydligt senare.

Lämnade Zakythos stad för motor i det lugna fina vädret. Vi visade upp Blå Grottorna för nya besättningen och rundade därefter öns nordspets och fortsatte på "Italienska" sidan söder ut till Wrek Bay, en av Greklands mest fotograferade platser. På en fin sandstrand ligger ett gammalt sönderrostat vrak av ett mindre fraktfartyg uppsköljt. Viken och stranden omges av tvärbranta klippor som endast ger tillgång till platsen från sjösidan.
Vattnet var ett extremt klart med sikt ned till 15m och dessutom varmt och skönt. Stranden kryllade av turister som liksom vi själva var där för att "plundra" platsen på dess skönhet. Dagen innan hade vi stått på utsiktsplattformen 100+m över viken och tittat ned på en segelbåt på svaj i vikens klarblå vatten och sagt till varandra att dit vill vi också om bara vinden tillåter!
Väderutsikterna förutspådde besvärande vind och medföljande vågor till natten och därför måste vi snart lämna platsen för att hinna in till natthamnen i Poros på Kefalonia innan mörkrets inbrott. Vi fick bra vind och en fin slör över sundet mellan öarna, roligt att få segla!
Jans fina tilläggning firades som sig bör med ankarsup, GT respektive Campari juice. Därefter middag på fisk med bacon nedsköljt med ett OK vitt vin från Boutari vår vinleverantör i Grekland. Efterrätt intogs på det charmiga "Klippfiket " nära kajplatsen. 23:30 kom vi äntligen till kojs.

Söndag morgon mådde en person i besättningen inte helt bra och vi beslöt att hyra bil istället för att segla. Det visade sig vara ett utmärkt beslut. Vi åkte runt nästan hela ön under dagen, badade och besökte flera intressanta platser.

Bl. a. utsiktsplatsen ovanför Vrakviken på NV kusten och vi beslöt oss där på ort och ställe för att hit ville vi också komma med Freja om möjligt.

Vi började med att mycket långsamt glida förbi Blå Grottorna på öns NO spets på 5-10m utan att bli så lockade att vi kände behov av att göra om det i en utflyktsbåt a 15€ per person.
Närmaste "hamn" var Ormos Ay Nikolaos där vi gick in trots "Pilotens" varningar för svall vid de vanligaste vindriktningarna. Familjen Dimitros som driver ett flertal rörelser i viken tog emot på kajen och bjöd på vatten och el. Naturligtvis åt vi på deras taverna på kvällen och priserna var väl tilltagna. M a o "there is no such thing as a free lunch".
Både väderrapporten och Dimitris junior lovade en lugn natt fram till ca 09:00. Men vi vaknade ca 01:00 av att Freja gungade och högg i förtöjningarna. Ankaret låg dock väl fast med ca 50m kätting så det var bara att släppa lite på förtöjningarna så slutade "huggen". Gungandet ökade dock efter hand och skvalpandet i aktern var minst sagt störande men Katarina sov utan problem, Martin såg däremot ut som efter en bättre natts festande på morgonen.
Strax efter 7 hade vi fått nog och gav oss iväg. Ute till havs blev det efter hand ganska lugnt och vi seglade i 3kn till Zakynthos stad.
På e.m kramade vi besättningen adjö efter en väldigt bra vecka. 3 veckors sammansvetsning på S/y Jennifer i Karibien hade suttit kvar och det hade bara varit att fortsätta där vi slutat.
Strax därefter stannade taxin med Kerstin och Jan på kajen och det blev ett kärt återseende. 3 år var det sedan de seglade på Freja.
På söndagen hyrde vi bil och körde runt ön med bad och olika andra typer av stopp.
Utsikten mot "vrakviken" en av de mest fotograferade platserna i Grekland var hänförande från de tvärbranta klipporna högt högt ovanför. Vi bestämde på stående fot att försöka gå dit med Freja nästa dag om vädret tillåter.
Dagen avslutades med GT och god middag ombord.

Torsdag morgon lämnade vi Mesolongion något försenade av marinans byråkrati. Vädret var strålande och vi kunde ta ett kombinerat lunch och badstopp utanför ön Oxia utan problem, det var bara att stänga av motorn och rulla lite svagt i vågorna. Vattnet var ljuvligt, ca 25grader och Lisas och i någon mån Chris lunch bestående av bondomelett på rester och grekisk sallad nedsköljd med kalla Mythos öl smakade underbart.
Efter en del dividerande fattades majoritetsbeslut att gå till lilla hamnen Poros på Kefallonia trots hamnguidens varningar för osäkra djupförhållanden och risk för inkommande vågor vid nordlig vind. Avgörande var en annan öbeskrivning som i positiva ordalag talade om en trevlig taverna med strålande utsikt uppe från berget och musikunderhållning.
Alla varningar kom på skam men vi hamnade på granntavernan utan musik men med mycket god mat trots det något enkla utseendet. Utsikten var det inget fel på.
Natten blev lugn och efter en promenad längs strandområdet och en god fika på ett mysigt kafe byggt delvis inne i en kippudde gav vi oss i väg mot Blå grottorna på norra Zakinthos. Just nu höll vi på att köra över 2 stora havssköldpaddor men de hann dyka under båten när vi saktade farten. Skönt!

Kvällen i Trizonia blev regnig och när vi vaknade på onsdag morgon var himlen mestadels mulen och framförallt i vår färdriktning. Färden gick för motor mot Navpaktos men efterhand sprack det upp och vi hade strålande sol när vi angjorde den lilla befästa hamnen i Navpaktos. Kort promenad i staden följdes av en utmärkt salladslunch på lilla torget vid hamnen. I Navpaktos fick familjen Thunberg P-böter som vi avstod att betala 1993 när vi var på väg till vårt FN-år i Palestina. Polisen stod inte och väntade på kajen, kanske det är preskriberat nu?
Färden fortsatte sedan under den mycket vackra och världens längsta bro av sitt slag mellan norra Grekland och halvön Peleponnesos. Bron färdigställdes 2004 men fortfarande trafikeras sundet av ett otal färjor i tät trafik. Hur ekonomiskt är det? Kanske fel fråga att ställa i Grekland?
Det bestämdes att Joniska öarna fortfarande var för avlägsna för att kunna nås denna dag och att Mesolongion marina fick bli natthamn. Marinan och staden ligger i ett lågland med stora saltträsk och grunda vattenområden. Den nås via en ca 2M (4km) lång muddrad kanal och på vägen in omgavs vi av enkla trähus på pålar och ranka långa små träbryggor med många småbåtar. Det hela påminde om hur vi tror att det kan se ut i USAs sydstater eller i länder i sydostasien.
Marinan var stor med många hundra båtar förtöjda eller på land. El och vatten på bryggan och en anning dyrare (32€) än vi är vana vid. Myggen gladdes över vår ankomst och samlades snabbt för ett intensivt mottagande. Vi flydde snabbt till fots mot staden som låg någon drygt km bort i mörkret. Anvisningarna för att komma till den rekommenderade restaurangen The Roosters Egg talade om 25-30 minuters promenad. Det måste ha varit i grekiskt slowwalk tempo för efter 15 min längs en dåligt upplyst landsväg i stadens utkant svängde vi av mot stadsbebyggelsen och fick ganska snart klart för oss att vi gått ordentligt för långt. Väganvisningarna till restaurangen bestod av pekande och rena grekiskan i nästan motsatt riktning som vi kommit. Efter en stunds promenad fråga vi på nytt om vägen och det slutade med att en kypare från restaurangen kom och hämtade oss med bil. Skönt!
God mat och för mycket vin enligt somliga (nästa dag) och sedan gick vi en betydligt kortare väg tillbaka till Freja och kröp snabbt ner genom luckan för att inte få sällskap.
Vi sov gott den natten.

Natthamnen Andikiron blev en positiv om än lite sömning upplevelse.
Vi kastade sedan loss i lovande väder 08:30 för att gå till Navpaktos. Efter 2 timmar körde vi rakt in i ett oväder med åska, regn och 10-15m/s motvind. Efter några timmar gav vi upp och styrde mot närmaste tänkbara vik som hette Vidhavis och som gav oss några timmars lugn. Under tiden badade Katarina och Chris för första gången i regnet och därefter avåts en god sillunch med snaps och sånger.
När vi kom upp på däck igen hade regnet slutat och vinden lagts sig och vi tog snabbt beslut att gå vidare till ön Trizonia, Navpaktos var tyvärr inte möjligt att i dagsljus.

Triziona som är en mycket säker och skyddad marina mötte oss med regn och efter en liten shoppingtur till en av de sämst sorterade Mini Markets vi sett blev det middag ombord och god natt.

Revelj kl 07 och kom iväg lugnt och fint 30 min senare utan att väcka grannarna.
Motorgång ca 3,5 h till Korintkanalens ö mynning där vi betalade 150€ ( världens dyraste kanal per längdmeter!) och kunde påbörja genomfarten efter bara ca 15 min väntan. Kanalen med sina 75m höga sönderfallande väggar, sänkbroar och högbroar var intressant att gå igenom.
Efter kanalen blev det en del slörsegling i goda vindar och efter totalt 11h =en lång dag kom vi fram till Andirikon där Lisa&Chris bjöd på fiskmiddag följt av promenad i den lilla staden och glass - mums!

Vi anlände till Lavrion fre em och blev anvisade att sova på Maja of Sweden. Tog det lugnt och försökte komma in i det grekiska tempot dvs 2:ans växel. Fick prel besked av Dimitris att Freja skulle kunna vara klar kl 11.
Sov gott trots nattklubbsmusiken. Lör fm kl:10:30 informerar D. att vattenpumpen måste bytas och att städning av Freja inte kunde starta förrän det var klart. Anskaffning av reservdelar pågick. Vi tog en promenad till den stora butiken bakom klockstapeln med ett stort sortiment av husgeråd, leksaker, kläder inkl diverse vågade damkläder typ minimala trosor med texten "I'm a bad girl".
Vi försökte därefter beställa en lätt lunch men Rustika, grekisk sallad modell semla hade motsatt effekt. Vi var proppis när de grillade grönsakerna dvs rätt nr 2 kom in. Pust!
Handlade mat och återvände till båten 15:30 som nu var klar. Stuvade, och checkade skutan som var i riktigt bra skick. Fråga efter sjökorten för Joniska öarna. D. hade glömt köpa men det skall lösas sön morgon typ kl 9-10. Vi hade planerat att kasta loss kl 8 för att hinna fram. Inser att detta blir omöjligt före mörkret. Hämta grejorna i förrådet och började stuva då anlände Katarina och Martin. Trevlig kväll och kom iväg först kl 10:30 nästa dag. Ankom Egina halv sju efter en dag med mest motorgång och utan bekymmer. God middag på fiskrest. och därefter godnatt.
 

 

Höstseglingen 2014 går tor Joniska öarna via Korintkanalen. Under första veckan utgörs besättningen av Lisa & Chris samt Katarina och Martin som vi seglade tillsammans med i Karibien på Lars  Hässlers Jennifer våren 2013. I Zakinthos byter vi besättning och då kommer Kerstin och Jan ombord, kollegor till Lisa och kurskamrater från Kustskepperutbildningen 2010. Men Kerstin och Jan har seglat med på Freja även 2011 när det blåste småspik hela veckan.

Det känns tryggt att ha erfarna kamrater med ombord men framför allt ska det bli väldigt kul och trevligt bara vädret blir hyffsat och Freja håller sig i skinnet och inte trasslar till det allt för mycket.

Följ gärna våra rapporter från turen