Igår åkte vi iväg på en hike tillsammans med våra vänner Devi och Hunter från Artic Tern. De har nu kommit upp från Trinidad och ligger ankrade bredvid oss vid Hog Island. Vi har gjort många spännande vandringer genom åren tillsammans med dem .
Denna gång gick turen till Fontianbleu fallet, som är ett 20 m högt fall. Terrängen dit var ganska oländig och framför allt lerig. Det tog oss två timmar i uppförslut att ta oss ända fram. Väl där kunde vi svalka av oss och simma i poolen nedanför fallet. Denna gång blev det inget hopp, 20 m är lite väl högt.

Morris låg hemma i förpiken och sov hela dagen medan vi var borta.

I morse pratade vi i SSB-radion på inte mindre än 4 olika frekvenser.
Klockan 07.20 talade vi med svenska segelbåten Emma som är på väg över Atlanten mot St Maarten. De har drygt 1000 sjömil kvar, men har för tillfället dålig vind så det går sakta. Vi låg på 16.357 MHz

07.30 pratade vi med Gustav och Mats, som sitter i Sverige, på det Skandinaviska långseglar nätet. Nu på 14.325 MHz

08.00 Hade vi kontakt med Sylvia och Arne på det karibiska nätet för skandinaviska båtar. Frekvens 8.182 MHz

Slutligen 08.10 checkade vi vi in på Coconut Telegraph. Det är ett karibiskt nät där många av våra vänner brukar ropa in och tala om sin position. Det är kul, för på så sätt kan vi hålla lite koll på var alla vänner befinner sig och eventuellt bestämma träff i någon vik. Det är mest amerikanska båtar som deltar i detta nät. Frekvens 4.060 MHz

Häromdagen var det en man som sålde sin båt. Separat sålde han och gav bort mycket av utrustningen.
Vi var där och kikade förstås. Anna-Karin hittatde en helt oanvänd muffins- och brownieform. Dessa tillhörde de saker som skänktes bort och de fick vi gratis.
 Första försöket att baka muffins lyckades perfekt. Muffinsen är gjorda med banan och papaya.

Förutom formarna köpte vi en windscoop. En tygstycke som leder ner luft i båten och förbättrar ventilationen. För den nästan nya windscoopen betalade vi 25:- SEK. Bild kommer senare.

Två stycken delikatesser fast på olika sätt. Till vänster en bit saltad fisk och till höger en hummer, eller rättare sagt languster.

Saltfisken lakar vi ur i vatten under 12 timmar innnan vi skär köttet i småbitar. Vi blandar sedan fisken med lök, pepparfrukter,tomater, limejuice, selleri och lite tabasco. Blandningen lägger vi på en bit bröd. Blandningen kallas Buljol och är fantastiskt god.

Hummer kokar vi i vatten och låter den kallna. Sedan rensar vi den och gör en sås med kokosmjölk, lök, vitlök, pepparfrukter, tomater och annat gott. Till detta äter vi pasta. Det är ljuvligt gott.

I söndags hade Rebecka och Mike party ombord på sin katamaran Zero To Cruising. De har legat i Grenada i 6 månader under årets orkansäsong. De kommer från Canada och är båda två supersociala. Därför är det inte konstigt att de skaffat sig många vänner här. Både andra seglare men också många landboende.
Jag vet inte hur många vi var men aktern låg nästan en halvmeter djupare än normalt när ett 30-tal personer befann sig där.
Även den lilla hundvalpen som Rebecka håller i famnen var med på partyt och tog många poäng som sötaste deltagare.
Valpen söker nytt hem så vi kunde mycket väl fått ta med den hem. Men vi känner också mamma Diesel och vet hur stor den gulliga lilla valpen en dag kommer att bli.

Nu har vi varit ute i djungeln igen. Vi har deltagit i  HASH nr 708. Det är terränglöpning, eller rättare sagt klättring. Ofta är terrängen så brant, uppför eller nedför, så löpning är omöjligt.
På Grenada anordnas varje vecka en hash av  Grenada Hash House Harriers. Det är en förening som ordnar en ny bana varje vecka samt fixar dricka och mat till målgången. Det är aldrig på samma plats utan ett nytt ställe varje gång.

Gårdagens hash genomfördes i hällande regn vilket medför att banan blir fruktansvärt lerig och hal. På bilden vadar Anna-Karin över en bäck. 

Nästa vecka deltar vi eventuellt i hash nr 709.

Vi ligger ankrade innanför Hog Island, Grenada. De senaste dagarna har flera kraftiga squalls dragit förbi. En squall är en kraftig regnskur som också brukar innhålla starka vindar. Igår hade vi en där det blåste 20 m/s och vräkte ner regn. Ankaret höll och vi draggade inte.

Denna blogg har legat nere några dagar p.g.a. tekniska problem. Därför har vi inte kunnat göra några inlägg, men nu är den igång igen.  

Det mest konstiga vi smakade únder matresan var kokta kycklingfötter. Att vi provade det beror på att detta är en Jesses favoriter. Jag vet inte vad jag säga, men inte var det speciellt mycket mat på de tunna fötterna. Mest skinn som man liksom fick suga och gnaga bort från benen. Att det överhuvudtaget smakade något berodde nog mest på att buljongen som allt var kokt i var välkryddad.

Totalt stannade vi 16 gånger under dagen och vi hann med att testa mer än 30 olika lokala rätter från Trinidad. En fantastisk upplevelse som skulle varit helt omöjlig utan Jesse James kunskaper och vägledning.
Trots att Jesse langat fram rätter på löpande band under denna 10-timmarstur lyckades vi inte ens äta för mer än 90:- SEK /person. Otroligt!