Vår julmiddag hos Jayne och Howard blev ju inställd då Howard tyvärr drabbats av influensa. Han hade behövt göra en snabbutryckning till Italien på bara ett par dagar för att fixa ett ett sattellitsystem på en båt. Där hade han snappat upp någon elak bacill.

Men vi behövde inte vara utan kalkon på juldagen för det. Brittis och Hjalle hade fått en 16 pundare då de handlade häromveckan. Ja, faktiskt fått. De hade varit på stormarknaden för att bunkra upp Flying Penguin. Om man handlade för 100 USD, vilket inte är så mycket, fick man en kalkon. Inte dåligt.

Kalkonen ungstektes hemma hos Helén och Bosse.

Men först åt hela gänget lunch på alla rester från julaftonens kalas. Kalkonen åt vi först senare på kvällen. Till kalkonen hade Heléne fixat klyftpotatis. Bosse skar upp och serverade den fantastiskt goda kalkonen som var perfekt stekt. Kalkon kan annars lätt bli lite torr om den steks för länge eller på för hög värme.

 På annandagen lagade vi en annan av mina favoriter hemma på Unicorn. Nämligen gräddstuvad lever med kokt potatis och lingon. 

Nu har vi ätit så mycket i flera dagar att det känns som det är dags att dra ner på energiintaget.

Två dagar före julafton tog vi Unicorn ner till North Bay Village som ligger strax norr om Miami. Där bor våra kompisar Helén och Bosse. Det är så smidigt att vi har kunnat ankra alldeles utanför deras lägenhet.

 Dagen före julafton firade vi min födelsedag och familjen Kumlin från Kinna kom och besökte oss ombord. Vi åt tårta och drack skumpa. Fast Ebba och Elin fick nöja sig med cola.

 På julafton hade vi bestämt att vi skulle ha traditionellt svenskt julbord tillsammans med Helén och Bosse samt Brittis och Hjalle. Tyvärr kunde inte Flying Penguin komma ner till North Bay Village, masten är för hög och Pingisen kommer inte under broarna. Men Bosse tog bilen och hämtade upp Brittis och Hjalle i Ft Lauderdale.

 Vi började firandet med ett glas glögg. Det kändes nästan lite konstigt att dricka varm glögg när det var 28 grader. 

Efter glöggen var det dags för sillbordet. Jag hade lagt in egen sill plus att vi hade flera olika burkar med sill från Abba. Anna-Karin hade fixat ägghalvor med med kaviar. Hjalle hade också lagat sin fantastiskt goda gravlax, den är så  god att man inte kan få nog av den. Bosse bidrog också med en flaska linjeakvavit som legat och rullat nere i SeaQwests kölsvin.

På allt detta följde småvarma rätter. Anna-Karin och Brittis hade lagat köttbullar, Helén hade fixat skinka, prinskorvar och mycket annat. Jag hade lagat Jansons frestelse. Det fanns också många flera rätter som stod på bordet.

När vi var helt proppmätta kom tomten. Det var en konstig tomte som kom och vi fattade nästan inte vad han sa. Det verkade som han kom från Jamaica eller någon annan exotisk ö i Karibien.

 Jag fick ett jättestort paket som innehöll en ny grill. Den gamla har vi använt så mycket att den är alldeles slut.

Trötta, mätta, nöjda och glada tog vi oss sedan hem till Unicorn för att ge Morris sin julklapp. 

Idag, på juldagen, skulle vi åkt upp till Ft Lauderdale och firat amerikansk jul tillsammans med våra kompisar Jayne och Howard. Vi firade jul hemma hos dem för tre år sedan då vi också var i Florida. Tyvärr har Howard fått influensa och middagen är inställd. Men vi får säkert tillfälle att träffa dem när Howard frisknat till.

Se bilder i albumet.

I söndags blev vi upphämtade av Irv som kom i sin stora flotta BMW. Vi hade träffat honom och hans fru Marcia när vi var på ljusparaden i Boca Raton. Vi blev bekanta och Marcia och Irv bjöd oss att komma hem till dem på middag.

Eftersom vi hade flyttat ner Unicorn till Ft Lauderdale behövde vi transport upp till deras hem som ligger i Delray strax norr om Boca Raton. Först besökte vi en liten insjö där det pågick en regatta med radiostyrda segelbåtar. Irv är hängiven entusiast och bygger sina egna modellbåtar.

Hemma i huset väntade sedan Marcia med en lunch bestående av goda ostar, färsk bröd m.m. 

Irv är en man som levt ett mycket innehållsfullt liv. Han har jobbat för regeringen, flottan, flygvapnet men också privata företag. Han har haft den högsta säkerhetsklassning man kan ha och jobbat med många hemliga projekt under sin karriär. Jobbet har tagit honom till många andra länder runt jordklotet. Bland annat många gånger till Sverige.

Irv är dessutom en mycket god berättare och vi lyssnade fascinerat på historierna vi fick höra. En del lät så osannolikt så vi undrar om de verkligen kan vara sanna.

Att han är god kompis med Herb har nu fått sitt sammanhang. Herb var ju under många år chef för Lincolnlaboratoriet på MIT. Där har man utvecklat många av de radarsystem som idag används inom det amerikanska försvaret.

När jag påpekade att det nästan låter som om du varit spion erkännde Irv att det skulle man nog kunna säga. Att Irv dessutom skaffat en nummerskylt till bilen där det står 007 gör ju inte historien sämre.

På äldre dagar har både Marcia och Irv blivit fågelintresserade. Efter lunchen åkte vi därför till ett fågelreservat i närheten. Där gjorde vi en vandring på några km och tittade på, och fotograferade fåglar. Värdparet var mycket kunniga och kunde namn på varenda fågel vi såg. Det var intressant även om jag nog aldrig blir någon fågelskådare av rang.

 Efter avslutad promenad åkte vi tillbaka till huset för middag. Marcia har utbildat sig till kock i Italien och sedan drivit kockskola i New York. Naturligtvis blev det en italienskinspirerad middag. Som förrätt åt vi gazpacho gjord på avokado. Huvudrätt var en skaldjurspasta. Som avslutning Marcias hemlagade dessert som var en sorts blandning mellan glass och cheesecake med chokladsås på toppen. En fantastisk måltid.

Senare på kvällen blev vi tillbakaskjutsade hem till Unicorn.

Efter luciafirande och julbasar samlades vi allihopa hemma hos Hjalle ombord på Flying Penguin. Brittis var inte med då hon är på snabbvisit i Sverige för att hälsa på sin mamma.

 Ft Lauderdale skryter med att de har den största ljus/båtparad i världen. Om det är sant eller inte vet jag ej. Men säkert är att den var imponerande. Över 200 båtar deltog,stora som små. Under de två timmar det tog för båtarna att passera var ICW helt avstäng för annan trafik. Las Olas Blv Bridge, där vi ligger på boj, stod dessutom öppen. Detta naturligtvis en förutsättning för att båtar skulle kunna passera.

 En del av båtarna var sponsrade av företag och gjorde samtligt reklam för de samma. Andra båtar var privata och man kunde se ägarna lagt ner stor möda och omsorg för att dekorera sina båtar. Som vanligt var det svårt att få bra bilder. Dels på grund av långa slutartider dels på grund av att underlaget dessutom inte stod still. Två försvårande omständigheter.

 Medan vi tittade kalasade vi också på räkor och grillad kyckling med tillbehör.

Igår eftermiddag var vi på julfirande med Luciatåg i Ft Lauderdale. Det var SWEA (Swedish Woman's Education Asscociation) som arrangerade. Vi var inbjudna av Heléne som är aktiv inom organisationen. Heléne och Bosse är seglarkompisar och vi tillhör samma klubb, JRSK, i Sverige. Dessutom kommer Heléne och Bosse från samma hemmahamn som vi, Krossholmen i Göteborg. Deras båt heter Seaqwest. Våra vägar har flera gånger korsats på olika platser i världen.
Just nu bor Helén och Bosse i Miami eftersom Bosse jobbar där. Därav Heléns engagemang i organisationen. 

Julfirandet ägde rum i en kyrka som ligger i Boca Raton. Det var där vi låg ankrade häromveckan. 

Firandet var mycket stämningsfullt med ett skönsjungande Luciatåg. Tidigare hade det även varit dans kring granen, men det var vi inte med på.
På plats var det också julbasar där man kunde köpa svenskt konsthantverk och typiskt svenska matvaror. Naturligtvis slog vi till på några tomtar, sill, pepparkakor och Kalles kaviar.

 Dessutom serverades det räkmackor, laxsmörgåsar, köttbullsmörgåsar med rödbetssallad och mackor med nubberöra. Därtill kunde man dricka julmust eller glögg.

 På kvällen samlades Heléne, Bosse, Anna-Karin och jag hos Hjalle ombord på Flying Penguin för att titta på ljusparaden genom stan. Men det för jag berätta mer om nästa gång. Snart blir vi upphämtade av vår vän Irv som skall ta oss till sitt och hans fru Macias hem. Vi är bjudna på middag hos dem. Vi ser mycket fram mot denna middag eftersom Marcia har utbildat sig till kock i Italien och sedan drivit kockutbildning i USA under många år.

Någon ny båt är inte aktuell för oss, vi trivs bra med Unicorn. Men Ruth och Herb har lagt ut sin Hallberg Rassy 42 till försäljning. De tycker att de blivit lite för gamla för att hantera en så stor segelbåt. Men de har inte tänkt sluta med båtliv. Som ersättning är de nu ute efter en motorbåt. Häromdagen var de därför ute och provkörde en tänkbart objekt. En 33 fot båt av amerikanskt märke. Men den föll dem inte smaken, Herb tyckte den var på tok för liten. Dessutom gick den för sakta, bara 14 knop. Nu har de bestämt sig för att 35-38 fot måste det vara, och den ska kunna göra minst 15 knop fullastad i havssjö.

Om någon skulle vara intresserad av en HR 42 i absolut toppskick till bra pris så säg till. Båten har fått både ny motor och nytt teakdäck för ett par år sedan. Vi har sett den både in- och utvändigt och vet att allt är tipptopp.

De begär 159.000 US-dollar för den.

Igår blev vi upphämtade av Ruth vid tvåtiden på eftermiddagen. Hon körde oss hem till lägenheten där vi ställde av lite saker. Lägenheten ligger på 15:de våningen och utsikten är fantastisk. När man står på balkongen och tittar ned känns det nästan otäckt högt.

Sedan stod strandpromenad på programmet. Vi gick fram och tillbaka längs stranden som löper alldeles utanför huset där Ruth och Herb bor. Just nu håller man med jobb för att återställa stranden som blev skadad i förra årets orkan, Sandy.
Sandy gick inte över Florida men sjön var ändå så grov att stora delar av stranden spolades bort. Nu suger man upp sand från botten med vad som kan liknas vid en jättedammsugare och blåser tillbaka den till stranden.
Vi har sett det en gång förut när vi var i Barcelona. Där hände samma sak, en vinterstorm spolade bort all sand. Den fick också där blåsas tillbaka med en sandsug. Sanden kommer annars tillbaka på naturlig väg men det kan ta några år. Men det är ju inte så bra för turistnäringen som önskar sig fina vita sandstränder.

Efter en timmas promenad var det dags att svalka av sig i poolen och simma några vändor. Sedan passade vi på att använda faciliteter som dusch, tvättmaskin och torktumlare i lägenheten.

 En gång i månade bjuder bostadsrättsföreningen på grillparty. Igår var en sådan dag. Alla som äger en lägenhet är välkomna och man kan också ta med sig gäster. Det grillades hamburgare och hotdogs. Det fanns också pizza, pastasallader samt alla tillbehör som behövs till hamburgare och varmkorv.
På ett bord stod det vin och öl som man kunde förse sig av.

 Efter avslutat party blev vi skjutsade tillbaka hem och avslutade kvällen med att titta på en film.

I söndags eftermiddag var det dags för nästa aktivitet tillsammans med Ruth och Herb. Kammarkonsert med ”Delray String Quartet”, som ges en gång i månaden på ett av hotellen i Boca Raton. 

Denna gång var kvartetten utökad med en gästartist, Jonah Kim på Cello. Vi var där i god tid och markerade våra platser på första raden. Både Ruth och Herb har lite problem med hörseln och vill sitta nära för att få bästa upplevelsen. Det hade vi inget emot. 

Konsertens första del var ett mer okänt stycke skrivet av L. Beethoven. Opus 95 ”Serioso”. Det tog ungefär en halvtimma att spela igenom detta verk. 

När det var avklarat gjorde gästartisten entré. Ett stycke av James Grant, ”Waltz for Betz”, spelades av den nu utökade kvartetten till kvintett.

Sedan blev det paus i en kvart. De flesta passade på att besöka baren för en öl eller ett glas vin.

Del två av konserten var ett stycke skrivet av Franz Schubert. ”Quintet in Major, D.956”

Jag har aldrig varit någon stor älskare av kammarmusik, men det kanske är dags att ändra sig. Musikerna på scenen hanterade sina instrument med sådan oerhörd skicklighet och lockade fram toner som var ljuvliga för våra öron. Jag måste tillstå att jag blev djupt imponerad av deras framförande av denna musik. Jag kan gott tänka mig att höra mer av samma sort.
Läser man på kvartettens hemsida, se länk nedan, förstår man att det inte var några dussinmusiker vi lyssnade till. 

Ruth, som känner medlemmarna i kvartetten, berättade att förstaviolinisten Mei Mei Lou nyligen köpt en ny fiol som hon spelade på. För att ha råd blev hon tvungen att ta ett lån på familjens hus. Fiolen kostade 250.000 US-dollar.

Ruth har själv varit cellist men sålt sitt instrument. Hon tycker att hon är för gammal för att spela. Dessutom tålde inte cellon den fuktiga luften ombord på Windpower, deras HR 42.
Det som jag tycker är lustigt i sammanhanget är att hon fick mer betalt för stråken än från cellon. Stråken var tillverkad av en en fransk mästare i mitten på 1800-talet, och var märkt med hans signum.

Efter avslutad konsert åt vi pizza på en restaurang i närheten. Det har Ruth och Herb som vana att alltid göra efter avslutad kammarkonsert.

 För oss var det något nytt, och därtill en mycket angenäm upplevelse.

Trots att det var mörkt när vi kom tillbaka till jollebryggan, och vi fortfarande inte har någon röd/grön lanterna, slapp vi bogsering med blåljus.

”Stayed tuned”,
Ruth 91- Herb 95 år gamla lämnar oss ungdomar inte utan aktiviteter. På agendan står stort BBQ-party med alla deras grannar.

Jag skall också berätta om deras förestående köp av ny båt.

Igår kväll tittade vi på ljusparaden i Boca Raton. Ruth och Herb hade bjudit oss på picknick tillsammans med ett tiotal andra vänner. Vi blev upphämtade vid femtiden och åkte sedan en bit till en park där man hade bra utsikt över ICW.

Ruth hade beställt hade beställt färdiga picknicklådor som vi kalasade på. De hade också tagit med sig en stor kylbox med is och kallt vitt vin. Men jag hade på känn att det inte skulle vara tillåtet att dricka alkohol i en offentlig park, det är det nästan aldrig i USA. Mycket riktigt, när Ruth tog fram en flaska kom det en polis och talade om att alkoholförtäring var förbjudet. Sedan är det en annan sak att snart blev så mycket folk i parken att polisen inte kunde se oss. I smyg hälldes vinet upp i röda plastmuggar så att ingen kunde se innehållet.

Själva paraden startade vid sjutiden då det blivit mörkt. Totalt deltog mer än 50 båtar och det var allt från stora yachts på 40 m till små roddbåtar. Vissa båtar hade tusentals lampor ombord, medan de minsta roddbåtarna körde med levande marschaller. Paraden var mycket sevärd men det var svårt att få bra bilder i mörkret. Man skulle behöva ha kameran på ett stativ.

Efter avslutad parad blev vi skjutsade tillbaka till bryggan där vi förtöjt jollen. Det var inte långt hem till Unicorn bara ca. 250 m. Eftersom det var mörkt monterade jag på vår vita runtlysande lanterna i det nya fästet som jag fixat ovanpå motorn. Men vi han inte många meter ut från bryggan förrän vi blev stoppade av en stor RIB-båt som det stod ”Law Enforcement” på. De välbeväpnade grabbarna ombord tyckt att vi måste ha en röd och grön lanterna också. De ville också se att vi hade flytvästar ombord. Det hade vi, jag hade ju köpt två begagnade västar i en secondhandbutik i Newport. Att dom är helsunkiga och vi aldrig skulle komma på tanken att bära dem är en helt annan sak. Anna-Karin kunde dessutom visa upp både visselpipa och mobiltelefon. Jag har aldrig någonsin hört talas om att mobiltlefon skulle vara något krav, även om det givetvis kan vara bra att ha en med sig.

Jag vet att de svenska reglerna säger följande:”

Motorbåt under 7 m och 7 knop

Motorbåtar under 7 meter som har en max fart på 7 knop får föra ett runtlysande vitt ljus. Ljuset skall synas minst 2 sjömil. Dessa båtar bör dock om möjligt även föra röd/gröna sidolanternor.
”

Alltså en rekommendation men inget krav att ha röd/grön lanterna. Möjligen säger de internationella reglerna något annat och det kan också vara så att det finns lokala regler i Florida. Internet är just nu så skakigt att jag inte kunnat kolla upp exakt vad som gäller.

Grabbarna från Law Enforcement sa att enda möjligheten för oss att komma hem var att de måste bogsera oss. Ok tänkte vi, det är väl ingen idé att börja argumentera så vi accepterade bogsering. Ungefär 100 m drog de oss innan de tyckte att vi kunde klara oss själva. Tydligen hade de tråkigt och för lite att göra och då blev vi ett lämpligt offer.
Vi gjorde succé hos våra båtgrannar Kirsti och Phil då de såg att vi blev bogserade med blåljus påslagna.

Att ta sig från Lake Worth ner till Boca Raton blev ganska segt. Vi hade motvind och motström nästan hela vägen. Eftersom det finns öppningar ut mot havet på flera ställen längs ICW innebär det att det är tidvatten. Ibland kan man ha tur och få medström till man passerar en öppning. Om passagen sker vid lågvatten fortsätter då medströmmen på andra sidan. Om man istället passerar nära högvatten drabbas man av en dags motström. Det gjorde vi igår, men ibland går det inte alltid att välja eftersom vi är hänvisade till att färdas i dagsljus inne på ICW. Hela dagen hade vi 0,5-1 knop emot oss.

Under de 30 sjömil som vi igår tillryggalade passerade vi dessutom 12 broar som alla måste öppnas för att vi skall kunna komma igenom. Ofta finns det restriktioner på när de öppnas. T.ex. varje hel och halv timma. Extra motigt blev det när det vid ena bron pågick arbete och den bara öppnades en gång/timma. Givetvis missade vi en öppning med fem minuter och fick vänta nästan en hel timma på nästa möjlighet.

Inte förrän i skymningen var vi framme och kunde ankra. Ikväll skall vi titta på ljusparad tillsammans med våra vänner Ruth och Herb som har en lägenhet i Boca Raton. Det kommer vara fullt med båtar som klätts med julbelysning. Vi såg en sådan parad i St Agustine för tre år sedan och det var mycket effektfullt. Hoppas vi kan få några bra bilder.