Vi lämnade vår ankarplats igår och gick ut för att känna på vädret. Det blåste 12-13 m/s och det var tveksamt om vi skulle kunna hålla höjden mot vårt mål som var Block Island. Vi hade 47 sjömil att segla och såg att det skulle bli svårt att hinna fram i dagsljus. Dagarna blir kortare och kortare och vid halv sju på kvällen är det ganska mörkt. Infarten till Block Island är trång och grund, inget som vi vill ge oss på i mörker. Det var dessutom iskallt med bara 10 grader i luften.

Vi valde därför att gå tillbaka till den skyddade ankarplatsen för att vänta på bättre väder. Idag ser det inte heller så lovande ut. Vinden har gått ner, men kommer från en ännu mer ofördelaktig riktning.

Familjen Forbes sommarhus

Grannar i viken

Morris spanar på väg in

Trots att vi blivit liggande längre än vi tänkt oss vid Woods Hole har jag inte behövt gå sysslolös. De gamla kranarna till tvättstället hade blivit väldigt ärgade och fula. Dessutom läckte de en del. Anna-Karin köpte därför med sig en ny armatur från Hjertmans i Sverige. På bilden såg det ut att vara exakt likadana som våra gamla, men så väl var det naturligtvis inte.

Det verkar som att standard på hål i tvättställ är 27 mm. När man har en armatur med utdragbar slang behövs en större diameter, oftast 41 mm. Vårt tvättställ har ett hål på 27 mm och när båten byggdes hade man fått avverka lite på emaljen för att få plats för kranarna. De gamla hade, liksom de nya har, utdragbar slang.

De nya som Anna-Karin hade med sig passade inte alls, de var alldeles för stora. Försök med fil var lönlöst, det var knappt det syntes en repa i emaljen. Det enda som visade sig fungera var min Dremmel (slipmaskin) med ett slipstift i hårdmetall. Men det var ändå inte lätt att slipa bort så mycket som behövdes för att få tillräckligt med frigång. Till slut lyckades jag få upp ett tillräckligt stort hål för att få allt på plats.

Så här såg den gamla armaturen ut.

Som vanligt tog ett jobb som borde vara avklarat på en timme betydligt längre tid, nästan 5 timmar. Dessutom fick jag skäll av Anna-Karin för att det var slipdamm i hela badrummet. Hon hade precis städat och satt upp nya gardiner.

Nästa jobb var att ge sig på watermakern som fått en ny liten läcka. Det var manometerns anslutning som läckte. Naturligtvis var gängorna tätade med teflonband vilket inte alls passar just här. Nej, det skall i stället vara lin och konserveringspasta. Det är det enda som duger.

Annars fortsätter också evighetsjobbet med att laga pluggar i teakdäcket.

Vi lämnade faktiskt Marion igår då vi inte tyckte att det var ett speciellt roligt ställe. Det blev en lucka på ett par timmar med lugnt väder medan vinden vände från syd till nordväst. Då passade vi på att förflytta oss 12 sjömil söder ut till Woods Hole. Under natten har det blåst på ordentligt igen. Nu på morgonen har det lugnat sig något och vi funderar som bäst på vad vi skall göra.
Skall vi försöka segla till Block Island 45 sjömil bort eller vänta? Imorgon blir det mindre vind men mer mot oss. Pest eller Kolera.
Vi kan naturligtvis vänta till onsdag då det blir riktigt svaga vindar, kanske till och med för svaga för att kunna segla.

Anna-Karin anlände planenligt till Boston på torsdag eftermiddag. Resan hade gått bra och allt bagage kom som det skulle. Hon hade varit lite orolig för alla torkade trattkantareller, kaviartuber, sillburkar, båtdelar  m.m. när hon passerade tullen, men allt gick bra.
Från flygplatsen tog hon snabbfärjan ut till Hull där jag låg ankrad med Unicorn.

En angenäm sak som inträffade när jag låg utanför Hull och väntade var att en lokal fiskebåt kom förbi. De kom första gången redan på onsdagen och frågade om jag ville ha hummer. Det ville jag naturligtvis och tog två st. De tänkte jag att vi skulle äta när Anna-Karin kom nästa dag. När fiskarna såg den svenska flaggan vägrade de att ta emot någon betalning.
Döm om min förvåning när de nästa dag kom tillbaka en gång till med ytterligare två fina hummrar. Också denna gång vägrade de att ta betalt.
När Anna-Karin anlände hade jag därför fyra hummrar hängandes i den lilla sumpen bakom båten. Två av dem åt vi kvällen och de andra sparade vi till nästa dag.

Redan tidigt dagen efter Anna-Karins ankomst började vi segla söder ut. Vi seglade hela dagen och ankrade på kvällen i en vik utanför Plymouth. Avgång redan 06.30 nästa morgon för att hinna ner till Cape Cod kanalen innan motvinden skulle börja blåsa. Väl framme vid inloppet fick vi ankra och vänta ett par timmar på att strömmen skulle vända. Strömmen i kanalen är så stark som 4-5 knop och det vill man ju helst ha med sig, inte mot.

På andra sidan kanalen hade sjön redan börjat bygga upp och vi beslöt att gå in till Marion. Där har vi nu tillbringat en natt med vinden ylandes i riggen. Nu på morgonen går det dessutom åska och regnar. Det blir nog ingen segling idag.

Nu har jag flyttat på mig. Det började med att jag i söndags lämnade bojen utanför Portland Yacht Club och motorseglade 12 sjömil ner till Richmond Island. Där ankrade jag över natten. Nästa morgon var jag uppe vid sextiden och började förbereda dagens segling. Så fort det var tillräckligt med ljus tog jag upp ankaret och gick för motor ut ur viken. Jag ville utnyttja den nordliga vinden att ta mig så långt som möjligt söder ut.
Seglen drog fint och vid lunchtid passerade jag Isle of Sholes som var ett tänkbart ställe att stanna på. Men prognosen sa ökande vind till natten och då ligger man inte så bra vid dessa ganska oskyddade öar. Jag beslöt därför att fortsätta ner med Gloucester, ytterligare 30 sjömil söder ut. Vinden minskade lite på slutet och det hann faktisk bli riktigt mörkt innan jag var framme. Etappen blev 70 sjömil.

Under natten pep det i riktigt ordentligt och jag var lite orolig för ankarfästet, men det höll.

När jag vaknade nästa morgon var det bara 8 C ute, inte behagligt. Jag fick dessutom problem när jag skulle ta upp ankaret. Det fastnade i en hummerbur som följde med upp på köpet. Jag höll på en bra stund innan jag lyckades komma loss. Sedan nöjde jag mig med att för endast genua segla mot Boston. Det var inte mer än 24 sjömil och jag var framme strax efter lunch. Nu gick jag inte in till själva Boston utan till Hull som ligger 7 sjömil öster om själva centrum. Där ankrade jag i viken.

Ett litet missöde som inträffade under den långa etappen var att kicken gick av. Inte själva stången med väl den wire som används för att spänna ner kicken. Jag har gjort en temporär reparation genom att ersätta wiren med tamp istället.

Gårdagen ägnade åt båtvård i väntan på att Anna-Karin skall anlända idag

Det börjar bli hög tid att dra sig söder ut. Anna-Karin anländer till Boston på torsdag och då tänkte jag möta henne där. Det är inte mer än 100 sjömil dit, men det mesta går på öppet hav och då skall det helst inte vara för mycket motvind och motsjö. Jag tänkte dela upp sträckan i tre etapper och göra den första och kortaste idag.
Det blir antagligen motorgång de 11 sjömilen ner till ankarviken vid Richmond Island. Under natten slår vinden om till nord vilket skall ge medvind på färden söder ut.

Ett annat bra skäl att segla söder ut är att hösten kommer med snabba steg. Det är riktigt kallt på nätterna och morgnarna. När jag skriver detta är det bara 10 C ute. Det nordliga vindarna den kommande veckan gör att dagstemperaturen inte kommer vara högre än 15-18 C. Lite väl kyligt tycker Morris och jag.

Igår bjöd Gail och Frank på sightseeing inne i Portland. Vi tittade på den fina stadskärnan och strosade runt nere i hamnkvarteren. Vi besökte också ett s.k. mikrobryggeri. Goda vänner till Gail och Frank driver bryggeriet och vi provsmakade lite olika sorters öl.
Efter turen åkte vi hem till deras hus där Gail lagade middag till oss.
Det har varit en fantastisk förmån att ha kunnat ligga vid deras boj utanför Yachtklubben, och jag är mycket tacksam för det.

Trots att klockan är nästa tio på förmiddagen är det inte riktigt ljust ute. Blygråa moln ligger lågt och regnet strilar. Ombord på Unicorn är det riktigt mörkt. Det gör det svårt att kunna dra igång några arbetsprojekt. Egentligen hade jag tänkt ägna dagen åt att fixa teakpluggar som saknas på däcket, men regnet gör det omöjligt.

Det var lika dåligt väder hela dagen igår, om inte ännu sämre. Hela dagen drog åskoväder förbi med skarpa knallar och blixtar. För att inte tala om hur mycket regn som föll.
På kvällen tog jag ett par öl med mig och åkte in till Yachtklubbens bar. Ja, de säljer ju ingen alkohol i baren. Där var det iallafall lite liv. Carl, bartendern, var riktig upptagen med att blanda drinkar på det som medlemmarna lämnat in. Det var trevligt att träffa några av medlemmarna i Portland Yacht Club och prata lite med dem. Men vid åttatiden tog jag jollen hem till Unicorn igen.

Det känns verkligen som att det är hög tid att börja röra sig söder ut. I början av nästa vecka ser det ut att bli ett väderfönster och då planerar jag att segla mot Boston. Anna-Karin anländer dit på torsdag.

Vädret är minst sagt växlande här. Igår startade det med dimma och vindstilla. Det klarnade upp fram på dagen och då kom värmen. Från att de föregående dagarna ha haft dagstemperaturer på 15-16 C, blev det med ens 30 C. Och vilken värme, en sådan där riktigt tryckande och fuktig värme.
Det brukar bara sluta på ett sätt, och så gjorde det också denna gång. Vid halvnio brakade det loss. Himlen lystes upp av kraftiga blixtar och åskan dånade. Regnet vräkte också ner under en halvtimmes tid. Det kom också några kraftiga vindbyar. Men efter ungefär en timme var allt över och det blev lugnt och stilla igen.

Jag fortsätter att beta av punkter på jobblistan.

Igår gjorde jag rent spisen. Naturligtvis torkar vi av den och håller rent varje dag, men ibland behövs det en lite mer grundlig rengöring. Det innebar bl.a. rengöring av ugnen. Glaset var ganska smutsig, och det har fixade jag med autosol.
Jag hade också ute alla delar som går att ta loss och gjorde rent dem. Inuti ugnen körde jag sedan med ugnsrengöring.
När detta var klart gjorde jag ordentligt rent under och bakom spisen. Det samlas alltid en del skräp och smuts där. Det känns skönt att kunna bocka av detta tråkiga jobb från listan.

På kvällen blev jag bjuden på middag av Gail och Frank.

Nästa jobb på listan var att fixa utrymmet under diskbänken. Dels hade det samlat på sig en del skräp som behövde rensas ut, dels hade vi haft ett litet läckage. Vattnet hade kommit från en läckande koppling till vaskutloppet. Fukten från läckaget hade gjort att det blivit en del mögel på trä- resp. plastytorna.

Det första jag gjorde var att plocka ut varenda sak så jag kunde komma åt. Sedan gav jag mig på läckaget. Det gick ganska enkelt att fixa med nytt lin och den pasta som man smörjer in linet med.
Sedan var det dags för rengöring. Jag torkade rent alla ytor från mögel och annan smuts.

En lite lustig sak var att det såg ut som det varit en mus framme. Det låg hundratals småbitar av söndertuggade engångstallrikar. Men jag vet att det inte är någon mus som är orsaken. Det är istället Morris som en natt tog sig in i under diskbänken och gick fram som den värsta flistugg.

Innan jag visste ordet av så hade hela förmiddagen gått. Då ringde Frank, han som äger bojen Unicorn ligger vid, och ville bjuda på lunch. Snabbt på med rena kläder och färd in till land.
Frank hämtade upp inne vid Yacht klubben och sedan åkte vi iväg till en liten grekisk lunchrestaurang. Efter avklarad lunch passade jag på att handla en del på supermarknaden. Det är ju så smidigt att göra det när man har transport.

Nu är det dags kolla listan för dagens jobb.

Som jag berättade igår var det dags för lite toalettservice. Backventilerna hade börjat få svårt att hålla tätt, och det är en säker indikation på att kristaller byggts upp i systemet. Jag har sett det många gånger förut. Dessa kristaller bildas när urin kommer i kontakt med saltvatten. Och det sker ju hela tiden eftersom vi spolar med saltvatten. 

Vi försöker så gott det går hålla kristallerna borta genom att hälla vinäger i toaletten då och då. En syra löser ju upp dem. Men vinäger räcker oftast inte till i längden eftersom syrakoncentrationen är för låg.
En starkare syra skulle naturligtvis avhjälpa problemet, men det har nackdelar. Vi har t.ex. saltsyra ombord som har hög koncentration. Den använder vi till att bleka skrovet när vi färdats i bräckt vatten. Skrovet blir alldeles gult framme fören, men det fixar saltsyran enkelt.
Syran fungerar också utmärkt till att ta bort urinkristallerna, jag har provat. Jag la några av gummipackningarna och backventilerna i ovan nämnda syra och kristallerna löstes snabbt upp. Nackdelen var att allt gjort av gummi blev starkt missformat av denna omilda behandling.

Därför vill jag inte hälla för stark syra i toalettsystemet. Istället får man då och då plocka isär spolsystemt och byta packningar och ventiler. Ett trist, smutsigt och söligt jobb. Men det måste göras för att ha ett "Happy ship"

Igår var det stora oljebytardagen. Enligt Volvo bör man byta var 100:e timme på en VP2003T, men vi har ökat detta intervall till 200 timmar. Jag faktiskt inofficiellt fått bekräftat från Volvoanställda att det är OK att öka på med 100 timmar.

Sagt och gjort, jag plockade undan plastbackarna, sodastreamen och en del annat som står ovanpå motorhuven. Sedan frilade jag motorn, se bilden ovan. Efter det plockade jag fram verktygslåda, ny olja, spilloljedunk, pump, m.m. Bara att komma så här långt orsakar ett mindre kaos ombord.

Oljebytarpumpen är en liten 12 V pump som jag köpte på Biltema för 2 år sedan. Den har fungerat bra ända fram tills nu. När jag kopplade in den, stoppade ner slangen i oljesticksröret, tryckte på startknappen, gick den igång. Men den sög inte någon olja fast den brummade rejält. Jag försökte på alla möjliga sätt få igång suget, men inte droppe olja fick jag ur motor. Bara att konstatera att något hade hänt med pumpen.

Förr använde vi en manuell pump. Den fungerade så att man kopplade en sorts omvänd cykelpump till en behållare, Sedan stack man ner en sugslang i sumpen och började pumpa. Då uppstod ett undertryck i behållaren och oljan sögs ut. Denna manick hade jag faktiskt sparat. När jag insåg var den fanns blev jag nästan gråtfärdig. Längst framme i förpiken under kojerna. Under stormfock, reservgenua och en massa annan utrustning. Om det inte var kaotiskt förut såg det nu ut som en bomb briserat ombord. Men till slut fick jag fram den gamla pumpen, och den fungerade fortfarande. 

Jag sög ut oljan i både motor och backslag och fyllde sedan på ny. Innan jag var färdig öppnade jag också sjövattenpumpen för impellerbyte. Jag brukar byta ungefär en gång per år. En gång körde vi för länge och vingarna på impellern började gå av.. Det var inte lätt att gräva ut dessa rester från kylsystemet.
Det gick fint att få ut den gamla och sedan sätta den nya på plats. Att det sedan var svårt att få locket tätt är en annan historia.

Det är inte svårt att få en dag att gå här om någon nu trodde det. Idag är dags för ett riktigt skitjobb, toalettservice.

Unicorn är nu tillbaka vid våra kompisars boj utanför Portland Yacht Club. Anna-Karin åkte igår till Sverige för ett två veckors besök där. Det gick direktbuss härifrån till flygplatsen i Boston så det var smidigt att ta sig dit.

Morris och jag stannar kvar ombord medan Anna-Karin är borta. Jag har en hel del underhåll som väntar medan jag ligger här.
Jag började idag med watermakern. Den ville inte riktigt sluta läcka efter förra reparationen och jag fick därför plocka isär den lite mer än förra gången. Efter första provkörningen verkar det hålla tätt. Watermakern fick också nya förfilter. Det är mycket sediment i vattnet här och de sätts fort igen.

Det märks att det går mot höst och inatt var det riktigt kallt. Bara 8 grader. Varken Morris eller jag gillar så låga temperaturer. Nu på dagen skiner solen och det är 22 grader, men vinden är ganska kylig.

Att saker och utrustning går sönder på en båt är inget ovanligt. Och även vi har vår beskärda del av olika fel och haverier. En del kan vi fixa själva, en del går inte att laga alls och ibland måste vi anlita professionell hjälp.

På bilden ovan har vi tagit ett foto på en s.k. drybag. Där förvarar vi plånbok, kamera och andra saker som vi inte vill skall bli våta när vi kör jolle eller är ute i regn. Drybagen köpte vi i St Martin i våras. Men som synes höll den inte länge. Vi tog några bilder som vi mailade till tillverkaren och klagade. Det gjorde susen, och vi fick omgående ett mail tillbaka med löfte om en ny bag. Vi behöver bara ange en adress dit den skall skickas. Det är fin service.

I förrgår hade vi ett annat haveri. Det var fjärrkontrollen till ankarspelet som fick fnatt. När Anna-Karin tryckte på uppknappen gick spelet igång, men det gick inte att stoppa. Inte förrän kättingkroken åkte in i spelet och fastnade stannade det. Då för att säkringen löste ut för överbelastning.
När jag öppnade kontrollen visade det sig att den ena mikrobrytaren var kortsluten. Det sitter fastlödd på ett kretskort. En helt ny kontroll kostar 259 USD och det kändes lite surt att behöva betala.
Med förstoringsglas läste jag av lite beteckningar på brytaren och testade att googla på dem. Jag fick napp och hittade ett företag i Sverige som säljer dem. Det passar bra att Anna-Karin tar med sig några st. tillbaka när hon kommer tillbaka från sitt Sverigebesök. Gissa vad brytaren kostar när man köper den direkt från en leverantör av industrielektronik.? Jo, 15 SEK, lite skillnad mot 259 USD. Jag behöver bara löda fast den nya brytaren på kretskortet.

Nästa sak som hände var att vi hittade vatten under durkarna på toaletten. Dessutom saltvatten. Felsökningen visade att det var en koppling till watermakern som börjat läcka. Det tog en hel dag att få ordning på det problemet.

I samband med fixandet av watermakern fick jag plocka ut den mesta av utrustningen från garderoben där den är monterad för att komma åt. Bl.a. en flytväst som har automatisk uppblåsning. Den glömde vi tyvärr kvar ute på däcket. Under natten kom ett riktig skyfall och länsarna han knappt med. Flytvästen hamnad då delvis i vatten. Precis det som den skall göra gjorde den då. Den blåste upp sig. Vi vaknade vi 4-tiden av en dov knall följt av ett väsande. Anna-Karin trodde det var jollen som sprängts, med det var det alltså inte.

Vi kan tilläga att Morris blev jätterädd när västen blåstes upp. Han var skärrad hela dagen efter händelsen. Han gick stora omvägar runt västen som vi hängt på tork.

I Maine kan fåglarna få bo i så här fina hus. Det är flöten till hummertinor som gjorts till fågelbostäder. Vi hittade dem i en affär i Boothbay Harbour.

Just nu ligger vi och väntar på att lämna Boothbay, men det kan nog dröja ett tag. Dimman ligger tät och det är stiltje. Tyvärr letar sig lite gammal sjö in i viken och Unicorn rullar ganska mycket.

Runt hörnet in i Casco Bay ligger Flying Penguin med Brittis och Hjalle och dem hade vi tänkt träffa senare idag. Bara dimman lättar.