Vi har kommit in i en period av ganska trist väder. Det duggregnar och är tät dimma mest hela tiden.. Så har det varit de tre senaste dagarna och det verkar fortsätta ett tag till.Allt känns fuktigt och rått ombord. Ibland har vi till och med kört värmaren en stund på morgonen för att få bort det värsta av den fuktiga luften.

Men vi har fått trevliga vänner bredvid oss här på ankarplatsen i Wickford. Brittis och Hjalle har anlänt med Flying Penguin från Bermuda. De lämnade St Martin två veckor efter oss men är nu ikapp.

När det kom in i onsdags hade vi en trevlig eftermiddag/kväll ombord på Unicorn. Vi började med jordgubbar och champagne för att fira deras ankomst. Senare blev det revbensspjäll som vi körde på grillen. Sedan mer jordgubbar till efterrätt.

Dagen efter blev det middag ombord på Flying Penguin som gick i skaldjurens och fiskens tecken. Mycket gott och uppskattat.

Vi har inte börjat konkurrera med Morris om hans torrfoder. Det får han behålla alldeles för sig själv. Däremot råkade vi promenera förbi en gård där man hade gårdshandel när vi var ute och gick för två dagar sedan.

Man sålde biff från djur som gick fritt och betade i hagarna, griskött från egna grisar som gick fritt ute och bökade dessutom gjorde man egen getost på mjölken från de egna getterna.

Jag vet att gårdsförsäljning förekommer även i Sverige men har ingen aning om hur svårt det är att få tillstånd att göra detta. Här i USA är det svårt med en massa olika tillstånd som behövs från olika myndigheter. Man kan dock komma runt detta genom att saluföra sitt utbud som "Pet food", djurfoder.

Just detta hade man gjort på denna gård. Vi passade på att köpa fläskkotletter, kalvlever och getost. Fläskkotletterna åt vi igår och det var det godaste och saftigaste kött vi ätit på mycket länge. Getosten har vi också smakat på och också den är jättegod.

Vi får väl se hur lång tid det tar innan vi tappar talförmågan och börjar jama istället.

Midsommar firade vi i Potters Cove på Prudence Island.

Vi avnjöt där en traditionell svensk midsommarlunch. På bordet stod sill, färskpotatis, knäckebröd, ost, gräddfil, m.m. Det enda som saknades var finhackad gräslök som vi inte lyckats hitta. Ja en sak till fattades, en god kryddad snaps. Det går inte att uppbringa här i USA. En iskall vodka var dock ett gott substitut.

Till dessert serverades färska jordgubbar med mörk choklad.

Skickat via SSB-radio

Glad Midsommar önskar vi från Unicorn.

Vi kommer att ligga kvar i Bristol för att fira. Jag har själv lagt in sill som vi skall äta till färskpotatisen. Sillen jag lagt in kommer från Sverige och är en konserv som faktiskt heter inläggningssill. Man får sedan koka lag och krydda efter eget tycke och smak.

Igår tog vi bussen in till Newport för att göra ärenden. Bl.a. behövde vi hämta vårt akterkapell. Det är den vägg som sitter i bakkant på sprayhooden och ger oss skydd vid kyliga vakter ombord eller regnigt väder. Några dragkedjor hade gått sönder och vi hade lämnat den till en kapellmakare för reparation.

Vi passade också på att midsommarhandla i supermarknaden. Döm om vår förvåning när vi faktiskt hittade matjessill i sortimentet. Vi köpte en burk och den skall vi prova senare idag tillsammans med den egeninlagda. 

Bilden ovan visar en bukett midsommarblommor Anna-Karin plockade vid en promenad. Morris kunde hålla sig precis så länge att vi kunde ta några bilder. Sedan blev det alldeles för spännande. Nu återstår inte mycket av buketten eftersom Morris tuggat sönder det mesta. 

Igår kväll var det klubbkappsegling i Bristol. Vi hade första parkett då startlinjen lades alldeles framför Unicorn. Vi som trodde att klubbkappseglingar med kölbåtar av det här slaget hade dött ut. Åtminstone hade vi fått det intrycket när det gäller svenska seglare. Men inte här. Kvällens kappsegling lockade ett 50-tal båtar och det var full rulle.

En ketch som hette Top Cat seglade nära oss och skepparen ropade till oss och frågade om vi seglat ändå från Sverige och hit. Vi svarade som det var att det hade vi gjort. Direkt fick vi då en inbjudan att bli kapten Jims gäster på Bristol Yacht Club efter seglingarnas slut.

När seglingarna var slut tog vi därför jollen in till klubben där Jim bjöd på drinkar i baren. Det var fullt med folk och vi gjorde flera nya och trevliga bekantskaper.

Vi har haft ett hektiskt schema de senaste dagarna här i Bristol. Det började med att vi besökte Herreshoff museet. När vi betalade inträde berättade vi att vi var från Sverige.
- Så intressant, sa damen vid disken. -Vi har en svenska som jobbar här hos oss, men hon kommer nog inte idag eftersom det är söndag.
Men det gjorde hon visst. Precis när vi skulle börja turen dök Elisabeth med sin man Larry upp. Det har bott och arbetat i New York i många år men nu flyttat ut till Bristol där det är lite lugnare.
Eftersom de också är seglare och har varit nere i Karibien med sin båt visade det sig att vi hade flera gemensamma bekanta långseglare.
Larry är amerikan men har studerat i Sverige därför talar han utmärkt svenska.
Det slutade med att vi blev inbjuda till middag hemma hos dem nästa dag.

Det blev en mycket trevlig middag och med var ytterligare ett svenskt par, Monica och Leif. Det har också bott och arbetat i USA i många år.
Efter middagen promenerade vi tillsammans med dem tillbaka ner mot hamnen. När vi kom förbi deras hus undrade de om vi inte ville komma hem på middag hos dem nästa dag. Det kunde vi naturligtvis inte tacka nej till.

Tidigare på dagen hade vi fått ett mail från våra tyska vänner Imke och Uli. Deras båt, Eiland, ligger just nu i Guatemala. På väg hem därifrån hade de gjort ett stopp i Boston för att hälsa på Imkes kusin som bor där. Via vår blogg visste de att vi befann oss i närheten. 07.30 på morgonen ringde Uli och sa att de kommer till Bristol om två timmar. Vi var lite trötta  och hade knappast vaknat när vi fick samtalet så det blev till att sätta fart.

Vi fick en trevlig dag tillsammans med dem i Bristol och vi åt lunch tillsammans. De berättade att hela deras seglingssäsong  gått om intet. Eiland, som är en stålbåt, hade visat sig ha ganska svåra korrosionsskador när de skulle börja segla så de hade fått starta med reparationer. Stora delar av botten hade behövt svetsas med nya plåtar. För att komma åt överallt hade de till och med varit tvugna att lyfta ur motorn.
Det hela hade dragit ut så långt på tiden att det inte blev tid till någon segling överhuvudtaget denna säsong.

När vi sagt hejdå till Imke och Uli var det bara att åka ut till Unicorn för att byta kläder inför kvällens middag.

Det blev ännu en trevlig kväll med nyfunna vänner.

Hummern på bilden köpte vi i fiskaffären i Newport. Det var länge sedan vi åt en hummer med klor. I Karibien har ju inte humrarna några.
Priset på hummer ligger här på 130:- SEK /kg. Det är faktiskt billigare än både lax och torsk. Som ligger strax däröver.

Vi har nu sovit första natten ankrade med vårt nya Rocna. Men något egentligt test kan man inte kalla det. Det har blåst 0-1 m/s hela natten. Idag lovar prognosen mer vind, upp till 12-13 m/s i byarna. Då får vi se hur bra det håller.

Vi ligger ankrade utanför Bristol dit vi gick igår. Det blåste så lite att vi fick gå hela sträckan för motor. Vi passade då också på att göra vatten. Watermakern ville vi inte använda inne i Newport. Vattnet såg inte så rent ut där.

I Bristol finns ett museum som är ägnat åt den kände yachtdesignern Nathanael Herreshoff. Han stod för många konstruktioner av Americas Cup båtar i tävlingens tidiga skede.
Museet tänkte vi besöka senare idag.

Nu har vi varit i Newport i snart en vecka. Vädret är minst sagt ombytligt här. Ena dagen kan vi ha strålande solsken och upp till 25 C medan nästa dag kan vara 13 C ösregn och blåst. Lite grann som svensk sommar. Flera gånger har vi kört värmaren på morgonen för att det skall bli drägligt att stiga upp.
Vi har också börjat använda de tjocka täckena och påslakan igen. Det har vi inte gjort sedan förra gången vi seglade i USA.

Mellan skurarna har vi hunnit med lite sightseeing. Bl.a. har vi gått den s.k. Cliff Walk och tittade på alla fina estates som ligger längs vägen. Det är en 5 km lång promenad där man kan se hus som ägs eller har ägts av gräddan av den amerikanska societeten.
Bland många hus vi såg var ett "The Breakers". Cornelius Vanderbilts f.d lilla sommarstuga på 70 rum. Eller vad sägs om Alva Vanderbilts "Marble House" som är en kopia på Versailles. Ja det fanns mycket att se.

Vi har dessutom hunnit med lite second hand shopping. I en affär med begagnade båtsaker har vi köpt två flytvästar för 5 USD /st. Inte för att vi tänkt använda dem, men lagen säger här att man måste ha flytväst till alla ombord även när man använder jollen. Man behöver däremot inte ha dem på sig. Nu kan dessa gamla flytvästar ligga permanent i jollen och vi kan vid anmodan visa upp dem för kustbevakningen.

Anna-Karin har också köpt två par jeans hos frälsningsarmén för 5 USD /st. Jag hade aldrig hört talas om märket men enligt Anna-Karin är de superhippa. Dessutom såg de ut att vara helt nya eller bara obetydligt använda.

Dessutom har vi köpt ett nytt ankare på Westmarine. Det gamla CQR-ankaret såg för bedrövligt ut. Det hade hängt med sedan båten var ny och trots att vi galvat om det en gång liknade det mest en rostig klump.
Utvecklingen har gått en hel del framåt vad det gäller ankardesign sedan CQR introduceras 1933.
Det ankare som nu för tiden vinner de flesta tester är en design från Nya Zeeland som heter Rocna. Just ett sådant har vi nu köpt och monterat på Unicorn. Vikten är den samma, 20 kg, men det skall enligt alla tester och all information vi inhämtat ha betydligt bättre egenskaper. Både vad det gäller att snabbt sätta sig och dessutom kunna motstå större belastning utan att dragga. Ännu har vi inte kunnat testa det eftersom vi ligger vid vår boj inne i Newport.

När vi kommit igenom kallfronten lugnade det snabbt ner sig. Vinden gick ner till 2-5 m/s och sjön lade sig snabbt.
Vi hade sedan några dagar följt utvecklingen för ett oväder nere i Mexikanska golfen som var en rest från en orkan i Stilla Havet. Nu visade sig detta oväder sätta nordostlig kurs. Med andra ord följa USA:s östkust.
När det på torsdag kväll drog in över Florida hade ovädret tilltagit i styrka och blivit uppgraderat till tropisk storm. Den första för året och namnet den fick blev Andrea. Problemet för oss var att så fort Andrea lämnade Florida skulle stormen accelerera och med hög hastighet röra sig mot det område där vi befann oss. För oss blev  det därför något av en kapplöpning med tiden. 

På kortvågsradion talade vi med vår väderguru Chris Parker och hans råd var entydigt. "Push on hard" så ni är framme i Newport senast fredag morgon. Vi hade två dygn på oss och 290 sjömil kvar. Det går att klara med 6 knop i snitthastighet.

Eftersom vi bara gjorde 3-4 knop i den svaga vinden var det bara att starta motorn och börja motorsegla. Motorn fick gå i 18 timmar innan vi fick tillräckligt med vind för att kunna stänga av den. Sista natten in mot Newport gick det riktigt bra och vi loggade 7,5 knop. När det ljusnade på fredag morgon var det alldeles grått och disigt. Det dröjde inte heller länge innan det började regna. Det var riktigt trist väder och vi frös, men ännu mer frös Morris. Han som aldrig i hela sitt liv varit någonstans med lägre temperatur än 25 grader. Han satt under sprayhooden och darrade.

Hus som helst anlände vi till Newport vid 8-tiden och kunde ganska snabbt och enkelt klara av incheckningen. Sedan tog vi en boj och la oss vid. Att ligga i marina här svindyrt. Det kostar för vår båt 185 US dollar per natt. Då ingår inte ens el. För bojen betalar vi "bara" 45 US.

Det idoga regnandet höll i sig och fram mot kvällen började det att öka. Det gjorde även vinden. Nu var Andrea på väg in. Men det blev inte så farligt. Vi hade väl några vindbyar med kulingstyrka men så mycket mer var det inte. Det regnade desto mer. Hela natten vräkte regnet ner.
Men nästa morgon tittade solen fram igen vid 11-tiden.

Visst är det ironiskt. Vi seglar hela vägen från Karibien upp till New England och tror att vi är säkra för orkaner. Och så slutar det med att vi håller på att hamna i den första för året.
Men för att vara ärliga så var Andrea aldrig någon orkan. Det graderades som tropisk storm som är snäppet under. När Andrea nådde Newport hade ovädret nedgraderats ytterligare.

Det här var en betydligt jobbigare segling än den från St Martin till Bermuda, även om det var kortare.

Under seglingen från Bermuda till Newport hade vi problem med uppdateringar av bloggen. Det var underhåll på webhotellet där den ligger som var orsaken.
Jag försökte varje dag skicka uppdateringar via SSB-radion, men de bara studsade tillbaka.

Här kommer därför de inlägg jag gjorde på nytt.

1.
Vi har nu lämnat Bermuda bakom oss. Målet är Newport RI. Dit har vi fortfarande 500 sjömil. Det blåser inte mycket, bara 4-5 m/s. Det gör att farten inte är högre än 3-5 knop. Men det gör inte så mycket, seglingen är mycket behaglig. Trots att vi har mer än 500 sjömil till närmsta landmassa, Bermuda exkluderat, ligger Atlanten lugn som en spegel. Bara ett svagt porlande från fören skvallrar om att vi faktiskt gör fart genom vattnet.
Det är till och med så lugnt att Anna-Karin sitter uppe i sittbrunnen och broderar. Det hör inte till vanligheterna.

Prognosen säger fortsatt lätta vindar i ytterligare ett dygn.

Skickat via SSB-radio.

2.
Vinden har ökat något men inte mycket. Vi slörar på i 4-5 knops fart. Havet är lugnt, men det rullar ändå lite tack vare den öppna vinden. Snart börjar vi närma oss golfströmmen. Det skall bli intressant att se hur stark den kommer att vara när vi skall korsa den.

3.
I början av seglingen från Bermuda till Newport gick vi för motor över ett spegelblankt hav. Det var då det. Nu är vi mitt inne i en kallfrontspassage och det det blåser 14-18 m/s från SV. Då och då kommer det sqalls med ösregn och ytterliggare mer vind. Det minsta man kan säga om sjön är att den är lugn. Unicorn rullar som besatt från sida till sida och gör livet ombord mycket obekvämt. Vi har tagit ner storseglet och seglar bara med revad genua. Men fronten kommer att dra förbi ganska snabbt och i eftermiddag skall det lugna ner sig.
Det finns faktiskt en möjlighet att det igen blir motorgång i svag vind innan vi är framme. Jag har precis laddat ner en färsk gribfil med väder som antyder det.

Skickat via SSB-radio

Så här långt hade jag förstått att något var fel och slutade skriva. Fyller på med fortsättning nästa gång.
Positionsrapporterna skall nu också fungera igen.