2013 USA - november 2013
torsdag 28 november 2013 - Skrivet av Unicorn2
På grund

Att det är grunt på ICW är ju inget nytt. Man stirrar nästan oavbrutet på ekolodet för att hålla koll på djupet. Den muddrade rännan är smal och det är mycket lätt att hamna utanför. Att det är långt mellan prickarna gör det inte heller lättare.

I förrgår när vi var på väg in till Stuart råkade vi missa att att ligga precis i mitten på farleden och då tog det inte många sekunder innan vi satt fast på en sandbank. Vi försökte köra oss loss med motorn men det gick inte. Vi kunde dock vrida Unicorn så att båten hamnade tvärs vinden. Det blåste ganska friskt och vi rullade därför ut genuan helt. Det gjorde att vi kunde kränga ner båten och med hjälp av motorn köra oss flott igen. Så långt var allt väl, ända till Anna-Karin fick syn på att det var fullt med vatten inne på toaletten. Inte bra, hade vi sprungit läck? Var kom allt vatten ifrån?

Med Unicorn förhåller det sig så att om vi seglar hård bidevind för babord hals måste vi stänga utloppet till handfatet på toaletten. Annars tränger vatten in den vägen på grund av lutningen. Det var precis vad som hade hänt nu. Det var bara det att ingen tänkte på att stänga ventilen i ivern att ta oss av grundet.

Vi svampade upp allt vatten, men det räckte inte. Vattnet hade även trängt in i skåpet under handfatet och blött ner allt som fanns där inne. Dagen efter fick det därför bli storsanering och sötvattensköljning.

Det skall bli skönt när vi kan lämna det här diket och komma ut på öppet vatten igen.

Just nu ligger vi vid en brygga i Hobe Sound. Den ägs av Nancy och George som är Port Officers för OCC (Ocean Cruising Club) och de har också ett hus här. De har bjudit in oss fira Thanksgiving tillsamman med dem. Det är en högtid som är nästan lika stor som Jul i USA. Vi har firat Thanksgiving flera gånger förut så det är ingen nyhet för oss. På menys står kalkon med många tillbehör.

Kommentera inlägget
söndag 24 november 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Jag är dyr i drift

 

När vi seglar i Karibien brukar vi ta det ganska lugnt vad det gäller incheckning av Morris. På många av öarna bryr de sig överhuvudtaget inte om husdjur. På andra ställen, företrädesvis gamla Brittiska kolonier, kan det vara knepigare. Där krävs importtillstånd, veterinärbesiktning och en del andra formaliteter. Det kan bli en kostsam historia att checka in en katt på sådana ställen.

Vårt sätt att hantera det hela är att inte göra något alls. Eftersom vi vid det här laget checkat in och ut på många av dessa öar vet vi hur det går till och vilken kontroll man kan förvänta sig. Med andra ord ingen.

Att ta Morris till Bahamas är en annan historia. Det är ett av de få länder där tullen oftast kräver att man lägger till vid deras brygga och där gör de en ombordinspektion. Då är det inte lätt att gömma undan en katt för myndigheterna.

Vad som krävs är att man har ett importtillstånd för djuret. Det får man genom att skicka in en ansökan till Jordbruksdepartementet tillsammans med 15 $ i kontanter. Det gjorde vi för över tre veckor sedan.

I måndags ringde Anna-Karin till departementet för att kolla om vår ansökan kommit fram, ett samtal som kostade oss 24 $. Det hade den givetvis inte. Anna-Karin fick reda på att det kan ta ända upp till sex veckor för reguljär post att nå Bahamas. Den uppgiften gjorde oss lite misstänksamma. Efter kontroll med postverket i USA fick vi reda på att det endast tar ett par dagar för post att nå Bahamas.

Efter ytterligare sökning på internet fick vi reda på att vi var långt ifrån ensamma om att ansökningen försvunnit spårlöst och dollarna med den.

Vad man bör göra är att skicka in ansökan med FedEx. Då kan den spåras och man vet exakt vem som tagit emot försändelsen. Därför tog vi igår fyra olika bussar, promenerade en bra bit, för att komma till FedEx kontor i Vero Beach. Där skickade vi in en ny ansökan. Kostnaden för det var 55 $. Nu har vi hitintills lagt ut 115 $ utan att ha sett röken av ett tillstånd för Morris.

Morris är en katt som är dyr i drift. Han är en riktig lyxmisse.

Kommentera inlägget
fredag 22 november 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Visa-run
En tur till Bahamas är alltid trevligt. Fast planet jag åkte med var lite större.

När man anländer till USA med egen båt är det ett måste att ha ett B1/B2 visa instämplat i sitt pass. Det duger inte med ett ESTA-visa som man normalt har när man anländer med flyg och t.o.r. biljett.
Ett B1/B2 visa måste man ansöka om på en amerikansk ambassad utanför USA. Vi har fått våra visa genom att ansöka på amerikanska ambassaden i Stockholm och efter besök där och intervju fick vi dem beviljade.

När man sedan anländer till USA med denna typ av visa får man som regel stanna 6 månader i USA. Nu var det så att mina 6 månader höll på att ta slut. Anna-Karin gjorde ju ett besök i Sverige under september och hon fick då 6 nya månader vid återresan till Unicorn.

Men som sagt mina dagar höll på att ta slut. Att ansöka om förlängning är besvärligt och tidsödande och det är långt ifrån säkert att att förlängningen blir beviljad.

- Vad kan man göra istället?

Jo lämna landet och resa tillbaka in igen. Det var vad jag fick göra när vi var uppe i Norfolk. Jag lyckades med konststycket att resa ut från USA och tillbaka in på en och samma dag. På morgonen tog jag ett plan från Norfolk till Baltimore och därifrån flög jag vidare till Nassau i Bahamas. I Nassau stannade jag bara en och en halv timme innan jag flög till Atlanta. Därifrån vidare tillbaka till Norfolk.

Det lustiga var att jag fick gå genom tull och immigration för USA redan på flygplatsen i Nassau. Vid immigrationen var de lite kinkiga och hade lite svårt att förstå det här med att bo på sin egen båt och färdas på havet. De undrade om vi seglade från stad till stad och tog in på hotell när vi kom fram. Men efter att ha visat upp vår crusinglicens och dokumentationen på Unicorn gick allt bra och jag fick mina nya 6 månader.

Allt som allt tog det 13 timmar och jag var som sagt var inte utanför USA mer än 1,5 timme. 2.500 kronor kostade kalaset.

Kommentera inlägget
tisdag 19 november 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Space Coast
Atlas 5

Igår fick vi bevittna en raketuppskjutning från Cape Canaveral. Det var en Atlas 5 som skall flyga mot Mars. Där skall den sond som raketen bär på undersöka atmosfären på Mars. Man vill ta reda på vilken roll atmosfärisk gas har spelat när det gäller klimatförändringar på planeten.

Tyvärr var det ganska molnigt igår, och dessutom befinner vi oss nästan 45 km från uppskjutningsplatsen. Vad vi såg var ett eldklot som snabbt accelererade upp mot himlen. Efter bara 7-8 sekunder försvann raketen in i molnen och vi såg den aldrig mer igen. Efter drygt 2 minuter nådde ljudet fram till oss. Det var ett mäktigt dovt muller, och man kunde verkligen höra vilka krafter som är involverade.

 Atlas 5 togs i bruk 2002 och är en tvåstegsraket. Den är 58 m hög och 4 m i diameter. Den kan bära en nyttolast på 13-30 ton beroende på hur högt den skall lyfta sitt innehåll.

Kostnaden för att skicka iväg en Atlas 5 år 2103 beräknas till ca. 225 miljoner US dollar.
Då tillkommer naturligtvis kostnaden för det som raketen är lastad med. Det kan vara allt från forskningssonder till satelliter för GPS-systemet.

Kommentera inlägget
måndag 18 november 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Active Captain
Skärmdump av Active Captain, fast denna bild är från datorn.

Active Captain är en interaktiv app som vi laddat ner till vår Android telefon. Den fungerar så att medlemmarna skriver in omdömen och information i 4 kategorier.

  1. Ankarplatser

  2. Marinor

  3. Lokal information

  4. Varningar

All information samlas i en databas som appen laddar ner. Allt presenteras sedan på en Googlekarta. Eftersom telefonen har inbyggd GPS rullar kartan allt eftersom båten rör sig. Det är ingen sjökortsplotter så det går inte att använda appen för navigation, men det är heller inte meningen. Vi har tidigare använt Active Captain, men då bara via dator när vi haft tillgång till internet. Det fiffiga med appen är att den fungerar utan mobiltäckning. Mobilt internet behövs alltså inte när allt väl är installerat.

Hur bra det fungerar fick vi se prov på häromdagen. Vi var på väg från Cape Canaveral genom Carneval Barge Canal. Plötsligt börjar en siren att tjuta. Därefter talar Samantha om att det finns en rapporterad uppgrundning en sjömil längre fram. Sedan var det bara att läsa informationen om exakt var den befann sig och hur den skulle undvikas. Hur bra som helst.

Marinainformationen är också mycket bra där finns upplysningar om tel. nr. priser o.s.v. Men mest av allt använder vi oss av ankringsinformation. Dels var man kan ankra, vad man skall undvika eventuella begränsningar och annat.

söndag 17 november 2013 - Skrivet av Unicorn2
Morris morrar

När vi var på väg in till Fernandina Beach hann det nästan bli mörkt innan vi kom fram. Vi tände därför våra lanternor. Då upptäcktes att motorgångslanternan i masten var ur funktion. Därför hissade Anna-Karin upp mig till den när vi låg tryggt förtöjda vid bryggan i Fernandina. Det visade sig vara glödlampan som var trasig. Morris brukar tycka om att spana på fåglar som sitter i masten och är mycket fascinerad av dem. Denna gång tyckte han dock att det var en ovanligt stor fågel som satt sig uppe i masten. Han var inte alls imponerad utan tyckte inte om monsterfågeln däruppe. Anna-Karin berättade att Morris faktiskt började morra. Han morrade så hela katten vibrerade. Varken Anna-Karin eller jag har någonsin hört honom göra detta förut.

När vi väntat ut kulingen som drog förbi Fernandina var vi väldigt i valet och kvalet om vilken väg vi skulle ta. Antingen korta etapper på ICW eller en längre etapp på öppet hav. Vi vet sedan tidigare att sträckan söder ut på ICW är ganska grund och det var därför inte så lockande. Å andra sidan var inte väderprognosen den bästa för att segla på utsidan. Om vi valde att gå på utsidan fanns det inget användbart inlopp förrän 160 sjömil söder ut vid Cape Canaveral.

Våra kompisar Patty och John på Haven hade gett sig iväg tidigt på morgonen och av dem fick vi en rapport över radion. De sa att det var ganska stökigt att ta sig ut men så fort man kom ut på djupare vatten blev det bättre. Det avgjorde saken och vi bestämde oss för utsidan. Det blev också riktigt stökigt att ta sig ut. Vi hade en medström på 4 knop med en frisk vind på 10-13 m/s som blåste tvärs strömmen. Vågorna blev väldigt branta och en del bröt till och med. Men efter en halvtimma var det över och vi kunde falla av söder ut. Det gick undan värre och Unicorn seglade på i 6-7 knop.
Vinden stod sig ända till fyratiden på morgonen då den avtog markant och vred emot. Eftersom det alltid tar längre tid för sjön att lägga sig blev det väldigt obekvämt. Dessutom blev farten så dålig som bara 3 knop. Därför var det bara att stötta lite grann med motorn. Så höll det på mest hela dagen. Ibland fick vi bra vind och kunde stänga av motorn, ibland försvann vinden och det blev till att starta igen.

Vi kom fram till Cape Canaveral vid sjutiden på kvällen och då hade det hunnit mörkna. Allt var stängt och det fanns ingenstans att ankra, men vi hittade en tankbrygga där vi la oss för natten. Strax efter sex nästa morgon var vi uppe och gick in slussen som leder in på de inre vattenvägarna. Slussningen gick bra även om det var lite krångligt att förtöja Unicorn vid slussvägen.

Skickat via SSB-radio

Kommentera inlägget
onsdag 13 november 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Båt på rymmen

Igår föll en man ur sin båt strax utanför marinan. Dumt nog använde han inget dödmansgrepp. Det gjorde att båten fortsatte på egen hand helt okontrollerad. Vi var nästan rädda att bli träffade fast vi låg inne i marinan. Mellan och oss och den skenande båten fanns bara en ganska låg betongbrygga.

Sheriffen var ute med sin båt och släpade en lina efter sig. Idén var att försöka få in linan i den herrelösa båtens propeller. Det lyckades inte utan framfarten stoppades inte förrän båten kraschade in i en ankrad båt och slog upp ett stort hål i sidan.

Mannen som föll ur klarade sig oskadd och blev upplockad av en annan båt och satt iland.

Kolla klippet ovan.

Att vi gick in och la oss i marinan berodde på det annalkande ovädret. Vi midnatt satte det igång att blåsa 18 m/s med upp till 25 m/s i byarna. Då känns det tryggt att ligga fast förtöjd i en stadig brygga. Det ligger några båtar utanför på bojar och det ser våldsamt obekvämt ut. Det trots att vi befinner oss i ganska skyddat vatten. Vinden skall mojna framåt eftermiddagen.

 

 

Kommentera inlägget
tisdag 12 november 2013 - Skrivet av Unicorn2
Fernandina Beach

Nu har vi kommit fram till Fernandina Beach. Vi kom in strax innan det blev mörkt igår kväll. Vi har haft fin segling i tre dygn även om det gått lite sakta. Vi har med nöd och näppe lyckats göra dygnsdistander på 100 sjömil. Nu funderar vi som bäst på hur vi fortsätter när kvällens kuling dragit förbi. Man kan gå inomskärs på ICW, men det är grunt och ganska tråkigt. Det blir också nästan 100 % motorgång. Vi har gått härifrån ända till Miami på ICW så vi vet.
Utomskärs kommer det att vara en del sjö och frisk vind att kämpa mot. Man kan dessutom inte gå in i någon hamn var som helst. Vi måste använda s.k. klass A inlopp. Det innebär att det djupt nog samt säkert att gå igenom även om sjön skulle gå hög. Härifrån har vi 160 sjömil till nästa klass A inlopp som är Cape Canaveral.

måndag 11 november 2013 - Skrivet av Unicorn2
Sakta framåt

De går inte så fort som vi skulle önska men det är ganska bekväm segling. Vi har 55 sjömil kvar till Fernandina Beach och hoppas komma fram innan det blir mörkt. Egentligen skulle vi vilja fortsätta ännu längre söder ut men det kommer in en kuling i morgon kväll. Den vill vi naturligtvis inte vara ute och segla i. Så fort den blåst över fortsätter vi.

Kommentera inlägget
söndag 10 november 2013 - Skrivet av Unicorn2
Varmare

Vi lämnade Beaufort för två dagar sedan. Det var ganska blåsigt och kallt när vi lossade förtöjningarna. Vi hade fin segling till att börja med, men vinden började minska efter några timmar. Nu går det ganska trögt i den svaga undanvinden. Det blåser inte mer än 2-4 m/s. Antagligen får vi snart starta motorn. Vi seglar på det område mellan kusten och golfströmmen där man ibland till och med kan få lite medström. Det gäller dock att inte gå för långt ut så man hamnar i golfsrömmen. Enligt rapporterna är den just nu 4-5 knop.
Just när jag skriver detta syns det en svag strimma ljust borta i öster. Det är en ny dag som gryr. Det är väldigt skönt att vi kommit så långt söder ut att det börjar bli lite varmare. Den sensate natten har temperaturen aldrig gått under 22 C.
Till vårt mål Fernandina Beach i norra Florida är det 175 sjömil kvar.

Kommentera inlägget
fredag 8 november 2013 - Skrivet av Håkan Börjesson
Mot värmen
Ett lämmeltåg på väg söder ut

Efter avslutat arbete på Unicorn och sjösättning seglade vi ner till Hampton. Det ligger ungefär 35 sjömil söder ut strax norr om Norfolk. Därifrån skulle ett rally avsegla den fjärde november. Det heter The Salty Dawg Rally och går från Hampton direkt ner till BVI (Brittiska Jungfruöarna). Det är en segling på 1300 sjömil och kan vara bitvis tuff. Vi hade planer på att hänga på, men bara om vädret visade sig vara bra.

Nu blev det inte så. Deltagarna gav sig iväg utan oss. Istället seglade vi söder på ICW. I efterhand visade det sig att vi nog gjorde rätt. Flera av båtarna fick snart problem i det hårda vädret. Våra kompisar Helen och Dave tappade tre dygn ut sitt roder i vindar på över 25 m/s. I samband med detta gjorde båten ett sådant plötsligt stopp och Dave föll och bröt ett revben. Nu ligger de 130 sjömil utanför kusten och försöker ta sig tillbaka med ett nödroder.

Själva ligger vi just nu i Beaufort marina och har ridit ut ett oväder som passerat under natten. Det är ganska kallt med bara 10 C. Antagligen ger vi upp försöket att segla direkt till BVI. Det är för mycket dåligt väder så här års. En sak är dock säker, vi sätter högsta fart söder ut mot värmen.