Att det är grunt på ICW är ju inget nytt. Man stirrar nästan oavbrutet på ekolodet för att hålla koll på djupet. Den muddrade rännan är smal och det är mycket lätt att hamna utanför. Att det är långt mellan prickarna gör det inte heller lättare.
I förrgår när vi var på väg in till Stuart råkade vi missa att att ligga precis i mitten på farleden och då tog det inte många sekunder innan vi satt fast på en sandbank. Vi försökte köra oss loss med motorn men det gick inte. Vi kunde dock vrida Unicorn så att båten hamnade tvärs vinden. Det blåste ganska friskt och vi rullade därför ut genuan helt. Det gjorde att vi kunde kränga ner båten och med hjälp av motorn köra oss flott igen. Så långt var allt väl, ända till Anna-Karin fick syn på att det var fullt med vatten inne på toaletten. Inte bra, hade vi sprungit läck? Var kom allt vatten ifrån?
Med Unicorn förhåller det sig så att om vi seglar hård bidevind för babord hals måste vi stänga utloppet till handfatet på toaletten. Annars tränger vatten in den vägen på grund av lutningen. Det var precis vad som hade hänt nu. Det var bara det att ingen tänkte på att stänga ventilen i ivern att ta oss av grundet.
Vi svampade upp allt vatten, men det räckte inte. Vattnet hade även trängt in i skåpet under handfatet och blött ner allt som fanns där inne. Dagen efter fick det därför bli storsanering och sötvattensköljning.
Det skall bli skönt när vi kan lämna det här diket och komma ut på öppet vatten igen.
Just nu ligger vi vid en brygga i Hobe Sound. Den ägs av Nancy och George som är Port Officers för OCC (Ocean Cruising Club) och de har också ett hus här. De har bjudit in oss fira Thanksgiving tillsamman med dem. Det är en högtid som är nästan lika stor som Jul i USA. Vi har firat Thanksgiving flera gånger förut så det är ingen nyhet för oss. På menys står kalkon med många tillbehör.