Nu har vi anlänt till BVI (British Virgin Islands). Vi seglade de 80 sjömilen till North Sound, Virgin Gorda på 13 timmar. Först seglade vi plattläns i sex timmar med genuan utspirad på motsatt sida till storseglet. Denna kurs tog oss för långt norr och vi jippade därför över storseglet så det befann sig på samma sida som den utspirade genuan. Då kunde vi segla en djup slör utan att genuan föll ihop i lä bakom storseglet. Det blåste 8-13 m/s hela dagen, vilket är perfekt när man seglar undanvind.

Vi fick en stor fin Mahi Mahi på kroken och vi fick in den så långt att vi såg den hoppa högt upp i luften. Under en av dessa krumbukter lyckades den tyvärr smita sin väg, och det blev ingen fångst.

Första dagen här var ganska lugn, men det är det inte längre. I natt har det blåst 13-15 m/s hela tiden. Det tjöt och ylade i riggen, speciellt i de starkaste byarna som var upp till 18 m/s. Tur att det är bra hållbotten här. Nu är det lite lugnare igen, och vinden skall successivt lägga sig.

Andra natten här sov vi inte så gott. Medan vi var inne på Saba Rock för en sundowner med våra kompisar kom en stor 80 ft katamaran och ankrade alldeles för nära oss. Det kändes inte alls bra. Jag åkte över för att prata med den anställde amerikanska kaptenen och uttrycka min oro. I mycket arrogant tonläge var hans svar. - Stäm mig då.

Katamaranen låg också farligt nära våra kompisar Doug och Kate från Casa Tu. Även Doug körde över för ett ord med kaptenen. När Doug gjorde detta höll han fast i katamaranens ena dävert för att inte driva iväg. Kaptenens enda svar. - Om du inte omedelbart tar bort din hand från min båt kommer det att bli mycket tråkigt för dig.

Maken till oprofessionell professionell kapten har vi aldrig någonsin träffat förut. Både vi och Casa Tu var väldigt glada när båten försvann nästa morgon. Som tur är, så är de flesta professionella kaptener på charterbåtar både trevliga och kompetenta.

Vi har både idag och igår ägnat förmiddagen åt hiking. Det är inte det allra bästa området för det. Men det finns ett par hikes som är ganska bra. Som vanligt har vi gott om kompisar i viken och vi har haft flera av dem med på våra hikes.

En missräkning är att inte internet fungerar ombord ute på ankarplatsen. Vi får kontakt och signalstyrkan är hög, men det hjälper inte. Vi har legat här förut och då har det alltid fungerat bra. Det innebär att vi måste åka iland för att vara uppkopplade. Det tycker vi är något irriterande. Vi har blivit bortskämda med att i stort sett alltid kunna ha internet ombord i Karibien.

Till helgen, när vädret lugnar sig, seglar vi eventuellt till Anegada. Ett annan ö som vi inte besökt tidigare. Vi kom aldrig till Anguilla som vi tänkt oss. Det nordliga svallet satte stopp för det. Ankringsplatsen där är väldigt utsatt för det.

Den 12:e februari skall vi vara på St. Thomas i USVI. Då får vi besök av Camilla och Elin som skall stanna åtta dagar hos oss.

Nu har vi så gott som klarat av alla St Martin projekt. Det är inte så att det inte finns saker att göra på Unicorn, det gör det alltid, men vi måste inte göra dem just här. Igår tog vi därför en dag och gjorde lite andra saker. Vi åt oss proppmätta på en portion kinamat som vi delade, detta till priset av 13 US $.

Biff special på Golden Apple,

Efter det besökte vi Sunset Beach som ligger vid flygplatsen. Det är där man kan stå på stranden och se planen landa och starta. De som kommer in för landning passerar bara några få meter över ens huvud. Tyvärr kom vi några minuter försent för att se KLM's 747:a. Men det fanns många andra som startade och landade. Men vi gör inte som en del andra, står rakt bakom de startande planen. Det yr grus och annat skräp så det är som att bli blästrad. Skulle man träffas av något större föremål är risken överhängande att man blir skadad.

Efter detta hade vi en lugn kväll hemma på Unicorn. Om en dag eller två planerar vi att segla den korta biten upp till Anguilla. Ännu en ö som vi inte besökt förut. Men vi har hört att det skall vara fint där. Men vi får först kolla prognosen för vågor och vind. Framför allt svall kan vara ett problem på Anguila om det kommer från norr. Ankarplatsen är öppen mot norr och nordligt svall går rakt in.

Tack vara att vi kunde lägga in flera bitar av vår tonfisk i Brittis och Hjalles frys har vi kunnat njuta av den länge. En av bitarna åt vi som sashimi. Vi hade bjudit in Leslie och Tom från Farhaven att dela denna delikata måltid med oss. Fisken var fantastiskt välsmakande och kvällen blev mycket trevlig.

Vi bockar nu sakta men säkert av punkt för punkt på vår att göra lista. Häromdagen bytte jag ut den gamla toaletten mot en ny. Inget kul jobb men det vara bara att bita ihop. Jag passade också på att göra rent slangen upp till septiktanken som var ordentligt igensatt av urinkristaller. Smutsigt, illaluktande och svettigt var det.

Till slut bestämde vi oss för att köpa nya batterier från Island Waterworld här i St Martin. Det visade sig bli ganska omständligt att själv importera från USA. Igår hjälptes Anna-Karin och jag åt att lyfta ut de gamla och sedan baxa i de nya på plats. Vi har fyra batterier i förbrukningsbanken och de väger 30 kg/st. Tungt att lyfta i synnerligen oergonomiska ställningar. Men nu är de plats och allt verkar fungera som det skall. De gamla var så illa däran att, trots ihärdig laddning, sjönk spänningen ner mot 11,0 volt under natten vilket gjorde att kylens spänningsvakt löste ut och den stannade. Vidare har vi skaffat ett nytt vinschhandtag och beställt en ny kikare.

Emellan allt jobbande försöker vi klämma in en och annan hike. Häromdagen var vi ute tillsammans med vänner som träffade första gången i Lake Worth uppe i USA. Där hjälpte vi Krista och Phil att komma loss eftersom de gått på grund. I Lake Worth träffade vi också Brenda och Al och de var också med på hiken. På kvällen samlades vi allihop på restaurang Gallion i Port Royale. Varje torsdag kommer leverans av färska musslor och vi åt det som vi länge sett fram emot, Moule Frites. De var den bästa Moule Frites vi ätit på år och dag.

Tyvärr blir det inget mer hikande tillsammans med dessa trevliga människor eftersom de redan lämnat St Martin och är på väg söderut.

Nu har vi kommit fram till St Martin. Det har inte inte blivit några inlägg på över en vecka men det har sina orsaker. När vi kommit fram och skulle försöka få igång något internet så var vår Radiolabsantenn död. Utan den blir det inget internet ombord. Jag plockade isär den och det visade sig vara fukt som trängt in. Kretskortet var alldeles blött. Jag sprayade med elektrospray och borstade sedan lätt med en tandborste. Efter det fick kortet torka ut ordentligt. Detta hjälpte faktiskt och antennen startade upp igen.

Väl kommen så långt försökte jag ansluta till det nätverk vi brukar använda i St Martin. Vi köper tid från ett resort som ligger inne på stranden här. 15 €/vecka kostar det. Signalstyrkan var hög men antennen vägrade låsa på den. Naturligtvis misstänkte jag att antennen fortfarande inte var helt OK. Men det kunde avfärdas när jag testade att använda mobiltelefonen som hotspot. Då låste antennen direkt på signalen.

Långt om länge fick jag reda på att felet låg i land och inte hos oss. Nu har de lyckats fixa det och vi har köpt en vecka med internet. Men vi har också andra problem. Våra batterier håller på att ge upp. De blir bara sämre och sämre och kan inte hålla uppe spänningen trots ihärdig laddning. På morgonen är spänningen nere under 12 volt trots att vi under natten inte förbrukat mer än 20-25 Ah.

Därför har vi åkt runt för att kolla utbudet här. Vi har inte riktigt kommit fram till vad vi skall göra. De batterier vi egentligen vill har de inte. Vi kan importera dem själva från USA och det blir faktiskt billigare än att köpa här trots frakten. Men det är alltid lite bökigt och man vet aldrig hur lång tid det kan ta.

Vidare har vår kikare gått sönder. Ett prisma inuti den har lossnat. Jag har försökt reparera men det lyckades inte. Toaletten står också på listan över saker som skall bytas. Den vet vi att vi får tag på här så det kommer att ordna sig. Ett nytt vinschhandtag måste vi också ha. Man kan faktisk slita ut dem. Det handtag vi använder till storfallet är så slitet att det börjat slira. Spärren som förhindrar att det faller ur fungerar inte heller.

På den positiva sidan står att vi hade en fin segling från Antigua till St Barth. Vi körde med utspirad genua hela vägen. Jag kan inte ens komma ihåg när vi gjorde det senast. Dessutom fick vi en fin tonfisk med mycket kött på. Trots start klockan 04.00 hann vi inte riktigt fram innan det mörknade. Men vi hittade en boj och sov bara över natten. Nästa morgon fortsatte vi de 15 sjömilen till St Martin.

På kvällen träffade vi våra kompisar Brittis och Hjalle och Anna-Karin och Brittis fixade supergod tonfiskmiddag. Trots att vi åt allt vad vi orkade finns det mycket kvar. Den fisken ligger nu i Brittis och Hjalles frys.

Mats, om du läser detta så kan jag meddela att vi hittade lingonsylt i Jolly Harbour. Vi köpte en burk, men billigt var det inte. 75 kronor för en ganska liten burk.

Det är inte nyårsmiddagen som syns på bilden ovan. Det är vår hemlagade kålpudding som vi gjorde häromdagen. Vi avnjöt den tillsammans med kokt potatis och gräddsås. Det är inte ofta sådan mat står på bordet. Resultatet blev mycket lyckat och det enda vi möjligen saknade var lingon. Det har vi inte kunnat få tag på här.

Vår nyårssupé bestod av tjockskurna revbensspjäll. Jag hade förkokt dem i en timme på spisen. Sedan penslade vi på en honungsmarinad som vi gjort själva. Efter körde vi spjällen en stund på grillen för att få fin yta. Till detta åt vi kokt vit sparris med smör. Mycket gott.

Nyårsaftonens kväll firade vi ombord på den amerikanska båten Nightwatch som ägas av Mary och Ralph. Det blev en trevlig kväll, men ingen stannade till tolvslaget. Alla gäster åkte hem till sina respektive båtar och tittade därifrån på fyrverkerierna. Från tre olika ställen avfyrades det massor av raketer och smällare.

Morris tyckte det var jättekul att vi var vakna vid en sådan sen tidpunkt. Han reagerar inte det minsta på smällarnas högljudda knallar. Han ät totalt orädd och oberörd av fyrverkerier.