Nu har vi vinkat av Camilla och Elin som varit på besök hos oss i en vecka. Det har varit jättekul och vi har haft mycket trevligt tillsammans med dem. Men det började inte bra. Deras plan från Göteborg till London blev försenat så de missade sitt flyg till Miami. Därför fick de istället flyga till New York och spendera en natt på hotell där. Sedan flög de direkt därifrån till St Thomas.

På St Thomas kan man, om vädret tillåter, ankra i en vik alldeles nära flygplatsen. Man tar jollen in till stranden, binder fast den i en palm och sedan tar det mindre än fem minuter att gå till flygterminalen. Denna gång var vädret bra och vi kunde ankra i Lindbergh Bay som viken heter. Oturen fortsatte och den enda väska som Camilla och Elin checkat in var kvar i London. Eftersom de skulle bo ombord på Unicorn och inte på hotell var det ju svårt att uppge någon adress. Vi tänkte dessutom inte stanna kvar på St Thomas utan förflytta oss till St John. Som tur var har vi ett amerikanskt SIM-kort till telefonen och det uppgav vi. Efter två dagar fick vi ett telefonsamtal att väskan hade kommit, men då var det redan försent att arrangera att vi skulle få den dagen. Först nästa dag kunde vi plocka upp väskan upp i Cruz Bay på St John dit den kom via färja.

Eftrsom Anna-Karins garderob är ganska rikligt tilltagen var det inga större problem att väskan var borta några dagar. Det fanns gott artiklar som Camilla och Elin kunde låna.

Förutom dessa små missöden var allt lyckat. Mycket sol, bad, snorkling, hiking, SUP (stand up paddleboard) m.m. hann vi med. Vädret har varierat en hel del, som det alltid gör här, och vi har haft allt från sol till regn och stiltje till friska vindar. Men temperaturen är alltid densamma, 30-32 C.

 Hiking på St John

Nu har vi anlänt till USVI och St John. Incheckningen till USA gick utan problem fast vi hade glömt Anna-Karins sandaler och hon kom barfota in på kontoret.

De två senaste platser vi besökte i BVI, Jost Van Dyke och Norman Island, hade ingen internetaccess. Så där var vi lite off. Vi skickde faktiskt några mail via SSB-radio och det hade vi inte gjort på länge.

Tyvärr är det öppna internetnätverk vi brukade använda i Caneel Bay på St John inte öppet längre. De vill nu 10 $ /dag och det är ju lite dyrt. Tidigare har vi ju också haft ett amerikanskt SIM-kort från T-mobile och det har vi kunnat använda för internet. Något hade hänt med det kortet och det fungerade inte längre. Vi bestämde oss därför att skaffa ett nytt. Det enda vi kunde få tag på här var kort från AT&T och ett sådant fick det bli.

De senaste åren har det aldrig varit några bekymmer med olika SIM-kort och mobildata. Bara stoppa i kortet och börja köra. Nu fungerade ingenting. Jag tog med telefonen tillbaka till affären, men de kunde inte fixa felet. Då ringde jag ATT&T:s support och det var mycket tillmötesgående. Efter två timma i telefon med dem fick jag äntligen fart på det hela. Tur att det var gratis att tala med dem.

Nu börjar vi göra oss klara för att ta emot Camilla och Elin som kommer och besöker oss. De anländer på fredag.

Anegada är en ö, som vi trots våra år i Karibien, aldrig besökt förut. Därför bestämde vi oss för att tillsammans med våra vänner Leslie och Tom, göra ett besök. Det var inte någon längre sträcka att segla eftersom ön ligger bara ligger 14 sjömil norr om Virgin Gorda. Vi var lite oroliga hur möjligheterna att ankra skulle se ut eftersom vi hör att viken skulle vara full med bojar. Dessa bojar kostar 35 $/natt. Det kan väl vara OK om man är ute på en veckas chartersegling, men för oss är det inget alternativ.

Nu visade det sig inte alls vara svårt att hitta ett bra ställe att ankra på, trots alla bojar. Men det är verkligen intressant att se vad som pågår här. Mellan klockan 8-9 försvinner 30-40 charterbåtar ut för att direkt börja ersättas av nästa våg. Det verkar vara tävling om att komma fram i tid för att få en boj. De som kommer lite försent får ingen boj och måste ankra.

En båt som inte fick någon boj bestämde sig för ankra framför oss. Det gick bra ända till det kom en liten vindpuff. Inte hård vind, kanske max. 8-9 m/s. Givetvis var ingen ombord och vi såg båten sakta närma sig Unicorn. Anna-Karin och jag hade just gjort oss klara för en snorklingsutflykt med våra kompisar, men den fick snabbt ställas in.

Båten som draggade kom inte rakt emot oss och det var tur. Den passerade på bara några meters avstånd, men det var nära att vi slagit ihop. Vi insåg att om detta fortsatte skulle båten hamna på revet bakom oss. Jag tog därför på mig mask och fenor och simmade ut. Jag dök ner och satte bokstavligen talat fast deras ankare i botten med handkraft.

Långt om länge kom besättningen tillbaka och kunde flytta båten till en säkrare plats. Jag talade med skepparen och han berättade att följt regeln 5:1. Nu hör det till saken att vi ligger ankrade på 2 m djup. Det innebär endast 10 m kätting. Jag tror de knappt de ens hade så mycket ute. Dessutom var det 1 m från däck ner till vattnet. 5:1 regeln säger då minst 15 m kätting ut. Då räcker inte 10 m minus inte långt. Vi har 30 m kätting ute och vi sover gott om nätterna.

Vi får ändå ge besättningen lite kredit. De kom över och gav oss ett par flaskor riktigt gott rött vin som tack för hjälpen och bad så mycket om ursäkt.

De flesta charterbåtar kommer hit för att äta hummer. Det finns flera små restauranger som serverar det till priset av 50 $ för en hummer. Till detta kommer skatt och dricks plus det man vill dricka. Vi stod över, då en sådan middag lätt kan sluta på 150-200 $ för två.

Igår hyrde vi en skoter för några timmar och det var faktiskt inte så dyrt. 15 $ för en 125 cc. Tyvärr såg vi inte mycket av den koloni av röda flamingo som finns på Anegada.

Nu seglar vi vidare mot Trellis Bay.