2016 Karibien - mars 2016
onsdag 30 mars 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
Punka, igen.
Morris känner på sig vad som väntar.

Igår hade vi hyrt bil. Vi behövde ta Morris till veterinären för hans årliga vaccinationer samt uträtta en del andra ärenden. Som vanligt hyrde vi bil från Claude på andra sidan gatan. Vi har hyrt bil från honom många gånger och han känner väl igen oss. Inga kreditkort eller annat pappersarbete behövs, Claude ger oss nycklarna och sedan är det bara att köra.

Vi for runt på ön som skottspolar för att hinna med allt. Morris fick sina sprutor och en hälsoundersökning och han befanns vara frisk. Vi hämtade sedan upp Sharon och Lee från Allergro samt Donna från Merlin. Tillsammans med dem blev det besök på SuperU, den stora mataffären. Flera andra ställen fick också besök.

Framåt kvällen var allt klart och vi skulle köra hem från den holländska sidan till den franska där vi ligger ankrade. Precis när det började skymma hördes ett konstigt ljud från framvagnen. Det var höger framdäck som fått punktering. Vi fick stanna vid vägkanten och börja rota efter ett reservdäck. Det fanns ett pyttelitet fuskdäck och de nödvändigaste verktygen. En domkraft och en nyckel att lossa hjulbultarna med. Efter lite mekande satt reserven på plats. Det trasiga däcket var så slitet att det var så nära ”slicks” man kan komma.

Det var tur att vi ställde bilen på Claudes parkering direkt på kvällen. När jag kom tillbaka på morgonen för att lämna nycklarna hade luften gått ur reservdäcket också. Det är tredje gången på lika många år som vi drabbats av punktering på hyrbilar.

Nu väntar vi bara på ett väderfönster som skall kunna ta oss till Antigua. Kanske går det till helgen, men det är fortfarande lite osäkert. Antigua Classics börjar 12/4 och då måste vi vara på plats.

måndag 28 mars 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
Påsk i St Martin

Årets Påsk firade vi i St Martin. Vi var tillsammans med med våra vänner Brittis och Hjalle och deras gäster Gunilla och Per. Vi har firat Påsk tillsammans med Brittis och Hjalle flera gånger under de senaste åren och det har nästan blivit en tradition.

Vi samlades vid tvåtiden för att avnjuta ett traditionellt Påskbord. Ingenting saknades. Hjalle hade gravat lax och bjöd på flera sorters sill från olika delar av Sverige. Jag hade kokat lag och lagt in egen sill efter alla konsten regler. Dessutom hade jag lagat en Janssons-frestelse med gott om grädde. Anna-Karin fixade ägghalvor med Kalles-kaviar m.m. Alla hade lagt ner stort arbete i att få till vårt Påskbord. Vi får absolut inte glömma Per som bistod med god kryddad svensk snaps.

Måltiden var fantastisk, och vi njöt i fulla drag. En och annan snapsvisa sjöngs också tillsammans med inmundigandet av den goda drycken.

Gunilla och Per hade ett flyg att passa tillbaka till Sverige på kvällen så det blev inte sent.

Nu väntar vi på väder för att segla mot Antigua. Vi har flera uppdrag under Antigua Classic Regatta i år. Det skall bli kul. Vi hoppas att kommer iväg snart, eftersom vi skulle vilja ha några lugna dagar på Barbuda före evenemanget startar.

Kommentera inlägget
lördag 26 mars 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
Läckande watermaker

När vi motorseglade från St John till Virgin Gorda körde vi självklart watermakern då motorn ändå var igång. Vid ett toalettbesök utropade Anna-Karin förskräckt att det var fullt med vatten under durkarna i badrummet. Jag kunde snabbt konstatera att vattnet kom från watermakern. Den fick naturligtvis omedelbart stängas av då det läckte ganska ordentligt.

Eftersom det var sent på eftermiddagen när vi kom fram och vi skulle lätta ankar i gryningen nästa morgon hade jag inte tid att börja felsöka. Vi hade ganska gott om vatten i tankarna så det var ingen större fara. Jag tänkte mig att försöka fixa läckan nere på St Barth. Det blev inget med det eftersom det rullade så eländigt på ankringen. Vi beslöt att klara oss på det vatten vi hade tills vi låg lugnt inne i St Martins lagun.

Vattnet sprutade ut från membranets inloppsända. Det vill säga där vatten med 60-70 Bars tryck pumpas in. Jag misstänkte att ändpluggen hade spruckit, för det har hänt en gång förut fast i utloppsändan. För att komma åt pluggen måste hela membranet ut, det är så trångt att det annars inte går att komma åt. När jag väl fått ut pluggen kunde jag inte se några sprickor, trots letande med lupp. Jag bytte i alla fall till en ny plugg som jag hade liggande, bara för säkerhets skull.

Inte hjälpte det. Det läckte fortfarande. Det hjälpte naturligtvis inte heller att jag hade missat att få en av packningarna på plats och det gick inte att bygga upp tryck överhuvud taget. Alltså börja om från början. Tre gånger fick jag totalt montera ur och i hela paketet innan läckan kunde lokaliseras och tätas. Det var en plastplugg som var tätad med teflontejp. Jag har aldrig riktigt gillat att täta med det utan föredrar mer gammaldags metoder. Det stavas lin. Vi har gott om lin och konserveringsmedel för linet ombord. Listan på tillfällen då detta kommit väl till pass kan göras lång.

Om eventuellt blivande långseglare läser detta så sätt upp lin med konserveringsmedel på listan. Nu är allt tätt och vi producerar fint färskvatten igen.

Glad Påsk!

onsdag 23 mars 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
Lady B
Lady B

I förra inlägget skrev jag om jobbet att stå vakt på Lady B troligen skulle rinna ut i sanden. Det gjorde det inte. Kapten Bill ringde och frågade om vi kunde komma över och lära oss båten. Vi tackade naturligtvis ja. Eftersom vi skulle vara helt ensamma ombord under ganska många timmar så var vi tvungna att veta lite om alla system ombord. Och jag lovar, det är många och komplicerade system. Vi fick komma över och öva oss på att sköta allting, rättare sagt en liten del. Det var allt från att återställa larm, köra de stora generatorerna i maskinrummet, manövrera alla kameror och larm i övervakningssystemet, att via monitorer kolla att alla system som var igång gick som de skulle, köra hydrauliken om det skulle behövas m.m. Hela genomgången tog över 3 timmar.

Ägarparet med familj befann sig ombord och det gällde att göra sig så osynlig så möjligt när de var i närheten. Vi märkte att t.o.m. kaptenen visade mycket stor respekt och adresserade ägarna med Mr. Hines eller Mrs. Hines. Vi fick också lära oss att ägarnas egna rum i aktern på båten var en ”no go zone”. För övrigt hade vi fritt tillträde till båten.

Gerald Hines,ägaren, är fastighetsägare/byggare av stora mått. Han äger mer än 1200 fastigheter i 16 länder, inklusive många skyskrapor. Hans förmögenhet uppges vara 23 miljarder US-dollar. Detta var naturligtvis inte något som han berättade för oss, utan vi tacka Google för hjälpen.

Vid sextiden infann vi oss sedan igen för då var det dags för besättningen att åka iland. Då talar vi om den fast anställda besättningen på sex personer som bor och jobbar på Lady B året runt. Övrig besättning som var inhyrd för tävlingen hade sin inkvartering iland.

Det gick ganska grov sjö når vi kom ut till Lady B, och vår lilla Minicorn hoppade vilt i vågorna. Det löstes elegant med att vi helt enkelt sänkte ner den stora badplattformen i aktern på Lady B och drog upp jollen på densamma. Sedan tryckte vi på en knapp och snart var vår jolle utanför vågornas räckvidd med hjälp av lite hydraulik.

Kapten Bill överlämnade sedan båten och meddelade att jag var tillförordnad kapten i hans bortavaro. Jo, vi visste hur vi skulle kunna nå honom om det behövdes. Nere på kontoret i maskinrummet fanns en lur som det bara gick att lyfta. Då gick det ett samtal via satellitlänk direkt till Bills mobiltelefon.

Så snart vi var ensamma ombord började vi titta runt. På flera ställen ombord fanns monitorer och jag bläddrade igenom de sidor vi fått lära oss för att kolla systemen. Anna-Karin passade på att ta en lång dusch i obegränsad mängd vatten. Watermakern ombord gör 600 L/h, Unicorns klarar 50 L/h. Naturligtvis hade vi också tillgång till internet och TV via satellit. Det måste kosta hur mycket som helst.

Boytan på Lady B är större än något ställe vi någonsin bott på i hela våra liv. Båten är 45 m lång, 9 m bred och djupgående 6 m. Vill man hyra båten är priset 125.000 €/vecka.

Under nästan 7 timmar var kapten Bill och övrig besättning iland och vi hade ansvar denna fantastiska skapelse till båt. Det var kul, men också nästan lite skrämmande. Vilka normalt funtade människor lämnar över ansvaret för en båt värd 500 hundra miljoner till cruisers som oss?

Vi fick betalt för jobbet som båtvakter. Till och med mycket bra betalt. Vi hoppas på nya uppdrag från kapten Bill.

Vi ligger just nu i lagunen på St Martin och väntar på väder för att segla mot Antigua. Men det blir inget med det på åtminstone en vecka på grund av friska vindar.

Länk till fotoalbum: Lady B
Kommentera inlägget
söndag 20 mars 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
En sista hike och sedan iväg.
Anna-Karin vid Petroglyferna

Vi hann göra en sista hike på 14 km ner till Petroglyferna på St John innan ett fönster öppnade sig för att ta oss en bit öster ut. Vi startade på måndagen med att gå för motor i fem timmar upp till North Sound på Virgin Gorda. Där har man ett bra utgångsläge för att fortsätta mot St Martin/St Barth. Vi hissade segel i gryningen och gav oss iväg. Tyvärr var inte vindriktningen enligt prognos och den låg mer på ost än utlovad nordost. Det gjorde att vi inte klarade att hålla höjden. Vi seglade för babords hals hela dagen, men strax innan det mörknade slog vi över åt styrbord. På denna hals seglade vi sedan i åtta timmar innan vi slog tillbaka. I gryningen kunde vi sikta St Martin. Vi stannande inte utan fortsatte ner till St Barth.

På St Barth pågår denna helg en kappsegling som kallas ”The Bucket”. En tävling där bara de största och dyraste båtarna får delta. Anledningen att vi seglat hit var att vi fått ett erbjudande att stå vakt på en av båtarna, Lady B. Det är en 45 m slup. Att stå vakt innebär att man är ansvarig för båten då besättningen åker iland på kvällen för olika arrangemang och restaurangbesök.

Nu verkar det dock som om alt rinner ut i sanden och det inte blir något. I den här världen av mega yachts kan man inte vara säker på någonting förrän det verkligen har hänt. Det är inte första gången vi upplever det. Men det går absolut ingen nöd på oss här. Vi har det trevligt och umgås med andra cruisingkompisar. Varje kväll är det dessutom trevliga arrangemang iland. Om inte annat är det kul att se hur man fickparkerar en 50-60 m segelbåt vid kajen.

I morgon seglar vi därför till St Martin. Vädret för att fortsätta till Antigua ser inte lovande ut för den nästkommande veckan. Dessutom måste jag laga watermakern. Det verkar som om den ena ändpluggen på membranet är sprucket. Det läcker svårt när vi startar den. Jag har reservdelar, men det tar ändå sin tid då jag måste montera bort hela membranet. Här på St Barth är det ganska rulligt och jag vill vänta till St Martin när vi ligger helt stilla inne i lagunen.

Kommentera inlägget
lördag 12 mars 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
I väntan på väder för "easting"

Som alla prognoser förutspått kom det dåliga vädret i tisdags. Vi förflyttade oss tre sjömil för motor från Caneel Bay till Francis Bay. Även denna korta sträcka blev en utmaning. På ett ställe måste vi gå igenom ett ganska smalt sund och där fick vi tre knops motström. Lägg till detta 12-14 m/s rakt i näsan så är det lätt att förstå att farten över grund inte imponerade. När ett par rejäla vågor dessutom stoppade upp båten var vi under en knop i f.ö.g.

Väl genom sundet blev det bättre och farten ökade något. Nu ligger vi och väntar på att vinden skall mojna och att det skall bli färre skurar. Det kommer dock inte att ske förrän i början på nästa vecka. Vi fördriver tiden med att umgås med våra vänner, det finns gott om dem här i viken, och hika.

Anna-Karin är också flitig med styrketräning. De dagar vi inte hikar kör hon ett morgonpass på fördäck med sina hantlar.

Härom kvällen samlades vi 10 personer ombord på katamaranen Sol Surfin för sundowners. Gary från just Sol Surfin och Steve från Music underhöll oss med sång och musik. Jag får inte glömma att Garys fru, Celestine, hjälpte till på congas och med sång. Både Gary och Steve är mycket duktiga musiker och det var lång ifrån något amatörmässigt plinkande. Jag behöver knappast nämna att vi lämnade vår ukulele hemma.

En av dagarna hikade ett gäng på 8 personer över berget till andra sidan St John. Det är 7 km enkel väg och ack så ansträngande. Det är en ordentligt brant stig upp till kammen och sedan lika brant ner på andra sida. Det var faktiskt ganska ansträngande att gå utför också. Man måste vara superkoncentrerad och inte sätta foten på någon liten sten som rullar och får kroppen att rutscha iväg.

Väl framme på andra sidan i Coral Bay finns en liten restaurang, Skinny Legs, som är känd för sina goda hamburgare. Naturligtvis kunde vi inte motstå det. Jag åt en supergod ostburgare stekt rare. Anna-Karin tog en guldmakrill-sandwich. Det var inte utan att vi kände oss lite dästa när vi började på de 7 kilometerna tillbaka hem igen.

Kommentera inlägget
tisdag 8 mars 2016 - Skrivet av Håkan Börjesson
Mer besök från Sverige
Ulla, Knut och Håkan

Nu har vi klarat av den andra omgången gäster ombord på Unicorn. Det är Anna-Karins föräldrar Ulla och Knut som varit på besök i två veckor. De har haft en fantastisk tur med vädret. Det har varit lugnt, mycket sol och lagom temperatur. Det var bara precis när de skulle åka hem som blåst och regna slog till. Ulla och Knut fick därför tillbringa sista natten på ett hotell vid flygplatsen. Det gav oss tid att hinna ut från Charlotte Amalie och motorsegla till St John.

Staden är inget ställe där vi ville bli inblåsta. Det är bullrigt från bil och båttrafik, vattnet vill man inte bada i, vi kan inte köra watermakern, det finns inga hikes dessutom är det en skvalpig vik. Nu ligger vi istället i Caneel Bay, men går vidare till Francis Bay under dagen. Vi hann inte längre än hit innan det mörknade igår kväll. Nu skall det vara blåsigt en vecka framåt. Från Francis Bay utgår flera fina hiker.

Vi har haft fullt upp från morgon till kväll med våra gäster och det har därför inte blivit några blogginlägg. Jag får försöka bättra mig på mig på den fronten nu.

Kommentera inlägget