En vecka går så fort och idag har jag arbetat min sista dag på mitt vikariat. Jag kommer att sakna alla goa människor, både arbetskamrater och vårdtagare. Jag har verkligen tyckt om detta jobbet och blev också rörd av all positiv feedback jag fått idag. Ikväll har vi fått en god middag hemma hos Mia och haft det gott och trevligt. Vi har fått låna hennes tvättstuga också eftersom vår alltid är fullbokad. Vi cyklade hem med papperkassar med tvätt, precis som i "gamla" tider när vi bodde i båten. Trevlig helg till alla!

Nästan 5 timmar på festivalen med Ebba och Wille, roligt och tröttsamt på samma gång. Musik, tivoli, mat på Sundstorget också ett "grabbatag" om Wille för att inte tappa bort honom. Vi avundas inte dagens barnfamiljer! Vi bänkade oss sedan nöjda i TV-soffan med hyrd barnfilm. Imorgon inleder jag min sista arbetsvecka.

Fredagskvällen på festivalen blev lite blöt, men med bra musik. Vi började med att lyssna på Miss Li, kanonbra tyckte vi. Promenerade sedan omkring och kollade maten, det ser ut som att det mesta finns. Vi hade ätit hemma och var proppmätta, till slut blev det en glass från Tasty House, dom har jättegod glass och prisvärt. Innan dess lyssnade vi en stund på Danne Stråhed och emellan det all möjlig musik överallt. Det enda jag saknar är lite mer kvalitet i alla försäljningsstånd, jag fattar inte varför allt är samma skit. Jag orkar inte ens titta. Idag hade vi trott att vi skulle gå på poolparty med de medhavda karnevalströjorna från Brasilien, men vi blev barnvakter istället. Jag fattar nu att en farmors lott är inte att gå på fest utan att vara barnvakt. Det är roligt att vara barnvakt också och i 60-årsåldern platsar vi nog inte längre på festerna, lärande erfarenhet!

Äntligen fanns det en ledig tvättid på kvällstid och överlycklig tryckte jag dit vårt lås. Senare fattade jag varför, Helsingborgsfestivalen har startat! Vi fick snabba oss med tvätten och gick sedan ut. Kollade in BWO, Miriam Aida på Dunkers och jazz på Konsul Olssons plats och på väg hem fick vi en riktig överraskning. På Mäster Palms plats huserade Lars Vegas i full aktion, det var verkligen roligt. Vi gick småskrattande hemåt efter att ha lyssnat på dom till slutet. Arbetsveckan är över, ikväll är det bubblande vin och god mat innan vi kollar kvällens utbud av festivalen. I veckan var Annika och Björn på Lindisfarne här och vi fick se fantastiska bilder från deras segling mellan Chile och Nya Zeeland. Återigen är vi inspirerade för vår fortsatt segling.

Igår kom Harald äntligen hem igen. Nu får det faktiskt vara slut på segling ett tag. Åtminstone skall han ha en fungerande telefon med sig. Jag lät nästan oron ta överhanden och hade en sömnlös natt medan seglargossarna befann sig på Östersjön. Båten de seglade var en First 40,7 och den seglade fort.  Dom var jättenöjda med att det tog 5 dygn och då var dom 2 nätter i hamn. Jag var med Mia och Ellinor och mötte dom på bryggan i Höganäs och sedan blev vi skjutsade hem av båtägaren. Jag hann också med att träffa Andreas med familj och barnbarnet Sanna hade gjort en fin LO-scrap till mig. Vi blir nog många i familjen som scrappar till slut. Idag jobb medan Harald har vilat sig och inget har hänt med polisingripandet! Kanske dom själva insåg sitt oprofessionella beteende.

Efter en arbetsvecka hade jag bett att få ha barnbarn igårkväll och det blev Ebba och Wille. Kaos igårkväll då dom bara längtade efter föräldrarna, men imorse körde vi igång med att scrappa, gå på stan, på biblioteket, fika och prova på lera på Dunkers Kulturhus. Det fick jag ångra när jag förstod hur kletiga alla blev. När vi skulle åka bussen tillbaka hade jag blivit av med mitt sommarkort och hade inga kontanter, en snäll busschaufför lät mig åka gratis, vid det laget var jag rätt trött och ytterst tacksam. I veckan har jag för första gången i mitt liv åstadkommit ett polispådrag, en förfärlig känsla och otrevligt bemötande. Jävla polisfasoner! Jag åkte hem till en vårdtagare för en uppföljning och hade förberett det helt enligt arbetsrutinerna och dessutom samtalat en lång stund om dennes rollator. Jag ringde på och presenterade mig igen och vi började prata i hallen där också rollatorn fanns. Plötsligt klev en polisman ut i hallen från vardagsrummet, jag stirrade, ”oj, extra koll idag?” försökte jag skoja. ”Har du legitimation?” och det var inget skoj precis. Han tog den och gick ifrån för att kolla upp. Behåll ditt lugn, behåll ditt lugn och bara fortsätt tänkte jag. Sedan kom polisen igen och kommenderade mig ut i köket och då följde ett samtal där han ifrågasatte våra rutiner och mycket annat. Detta hade sysselsatt en stor polisgrupp hela förmiddagen och alla var ense om att detta var mycket skumt och att de nu skulle ta en bedragare. Jag var helt lugn just då och tror att jag förklarade sakligt och ordentligt min roll och våra rutiner i detta, men inte förrän senare när jag pratat med andra förstod jag ju att det inte var jag som gjort något fel. Det visade sig senare att polismannen i lägenheten var vårdtagarens barnbarn och hur svårt hade det varit att ringa hemvården och kolla upp besöket om de nu var misstänksamma? Jag kan ju förstå att sådana misstankar kan uppkomma. Dessutom hotade han med att detta skulle bli dyrt för kommunen och på måndag ska han ringa min chef. Jag var helt slut efteråt, men på kvällen kände jag mig mest arg när jag tänkte på att jag varit iakttagen när jag kom till huset och att några suttit och kollat in mig och att det nog är polisens rutiner som bör ifrågasättas. Det enda jag vet om Harald och Olas segling är att de i alla fall är igenom Kielkanalen men sedan har jag inte hört mer, kanske stannade dom i Kiel och väntar in att kulingvarningarna skall upphöra.

Idag blev det att kasta sig på cykeln med full fart mot Råå för att vara med och ta emot några av våra seglande vänner. Kay och Marianne på S/Y Nabob hade aviserat sin ankomst till Råå kl 18 efter en väl genomförd jorden runt segling. Tänk att 3 år har gått sedan vi hade avseglingsfest för dom i midsommartid i Gilleleje. Dom lade till vid bryggan i exakt rätt tid och det kändes härligt att krama om dom och se alla deras glada och tacksamma familjer. Harald och Ola seglar nu någonstans i Nordsjön och ska förhoppningsvis hinna fram innan det kommer skitväder. Han har ingen telefon så jag får försöka stå ut utan att veta hur dom har det och hur det går. Nu har mer än halva denna arbetsveckan gått och jag får höra så mycket intressanta livsberättelser och livsöden. Jag tycker om gamla människor, varför har jag inte jobbat på detta sättet tidigare? Ja, nu är det ju inte lönt att tänka på det och inte heller lönt att ångra något. Här och nu!

En heldag på Ven med sonen Fredrik, hans fru Jessica och deras 4 döttrar. Dom hyrde en stuga på campingplatsen där också ytterligare 3 stugor hyrdes av Jessicas familj så vi var ett stort gäng. Med många barn gällde det att improvisera hela dagen, promenader (mer eller mindre ofrivilliga), cykling, bad, grillning och allt i denna underbara miljö som Ven är. Vi hade inte hyrt nattplats och tyckte att vi är något för gamla för att orka med camping i ett litet tält så vi åkte hem med sista färjan kl 21. Tyvärr fick vi vänta en hel timme på buss tillsammans med karnevalsfirande människor i Landskrona så vi var trötta när vi kom hem. Dock väldigt glada över att få varit med och umgåtts med barnbarnen en hel dag. Idag tar vi det lugnt och Harald skall packa för ytterligare segling, denna gången också tillsammans med Ola mellan Belgien och Höganäs. Jag ska fortsätta mitt roliga jobb!

Vi har varit i Grytan för första gången, folkfest, Sten Nilsson, en gammal favorit, Drill och Drull och mycket annat i ett underbart väder. Vi gick dit tidigt för att höra kören som Mia sjunger i och sedan gick vi hem i halvtid, vi hade inte fått med oss picknick och var hungriga. Ett plus blev att Ellinor med pojkvännen Johan dök upp så nu fick vi äntligen träffa honom. Kvällen innan hade jag ytterligare tidigare arbetskamrater på besök och jag orkar inte riktigt med att ha program varje kväll när jag jobbar heltid. Hur kunde jag ha glömt det? Samtidigt är det ju så roligt att träffa ”alla” igen. Igår hade vi en skön kväll i TVsoffan med bl a den norska kriminalserien Hunter som är så bra. I övrigt är Halv åtta hos mig en favorit. Även om det går mycket repriser så är det ju nytt för oss. Harald kom hem i onsdags em från Bohuslän, solbränd och nöjd och det är härligt att vara ”vi” igen.